Finkar–fältsparvar
Hösten 2009 bjöd på gott om korsnäbbar men ovanligt få ortolansparvar (även om en av dem sågs något tidigare än vanligt). Dessutom sträckte områdets tredje gulhämpling förbi.
Höga antal:
Sammanlagt 128 049 ex str S Smithska udden 1.8–20.11 (Kristoffer Nilsson). De tre högsta dagssummorna blev 36 920 ex 25.9, 19 100 ex 6.10 samt 11 940 ex 19.9.
Drygt 20 000 färre finkar än fjolåret men ändå det tredje bästa året av de tio senaste som Kristoffer Nilsson har bevakat sträcket över Smithska udden.
Samtliga:
1 ex str S Smithska udden 17.9 (Kristoffer Nilsson m fl). Komplettering: 1 ex Brudarebacken 8.9 2002 (Christer Fält m fl).
Göteborgs tredje fynd genom tiderna (se separat ruta för komplett fyndhistorik). Det första gjordes så sent som 1994. Gulhämplingen förekommer allmänt över hela Europa och artens nordgräns sträcker sig upp till södra Danmark och sydligaste Skåne. Den skånska populationen uppgår till ett 15-tal par och anses stabil. I Halland ses arten årligen under vår och försommar. Sommarfynd görs även i norra delen av Götaland och Svealand varje år, då ofta av långstannande revirhävdande hanar. Sett till denna bakgrund är det nästan märkligt att det har gjorts så få fynd i Göteborgsområdet. Fyndet från 2002 har tidigare varit publicerat som obestämd gulhämpling/kanariefågel men vid förnyad granskning godkänts som en säkert bestämd gulhämpling.
Häckningstid:
1 par Välen 19.5 (Hans Börjesson). 1 par Ragnhildsholmen 23.5 samt 20.6 (Daniel Gustafsson m fl). 1 par Askesby, Säve 25.6 (Per Lundgren m fl). Enstaka individer sågs dessutom vid Torslandaviken, Gunnesby, Bergum och Lärjeån under försommaren.
Höga antal:
100 ex Torslandaviken 14.12 (Bengt Adamsson m fl).
Inga konstaterade häckningar men sett till antalet rapporter under häckningstid så får man förmoda att det regelbundet häckar åtskilliga par inom rapportområdet.
Höga antal:
60 ex str S Vrångö 21.10 (Tina Widén). 60 ex Hyppeln 29.10 (Roger Eskilsson).
Enstaka större flockar av vinterhämpling ses varje år i området, så även i år.
Häckningar:
1 par Lilla Rävholmen, Styrsö (Andy Hultberg). 1 par Uggledal, Askim (Mikael Forsman).
1 par Smithska udden (Kristoffer Nilsson) 1 par Säveåns dalgång, Utby (Lena Essedal). Utöver konstaterade häckningar rapporterades spelflygande siskor på cirka 45 platser.
Samtliga:
1 honfärgad Torslandaviken 1–7.1 (Jan Mogol m fl). 1 honfärgad Eklanda, Möndal 17.1 (Olof Armini). 1 ex Hästevik, Torslanda 7.2 (Dennis Kraft).
Precis som föregående år gjordes tre fynd vilket är normalt. I likhet med dess släkting gråsiskan, i vars flockar man oftast finner arten, så fluktuerar antalet kraftigt från år till år. Senaste goda snösiskeåren var vintrarna 2001/2002 samt 2002/2003 då vardera cirka 20 ex sågs per säsong.
Samtliga:
2 ex str Hinsholmen, Göteborg 8.8 (Jan Mogol). 6 ex Brudarebacken 12.9 (Leif Andersson). 1 ex str S Änggårdsbergen 12.9 (Hampus Lybeck). 4 ex str S Johanneberg 13.9 (Olof Armini). 2 ex Storeberget, Gamlestan 19.9 (Roger Eskilsson). 1 ex Olofstorp, Bergum 20.9 (Håkan Thorstensson). 2 ex Änggården 6.10 (Olof Armini). 1 ex str S Smithska udden 30.10 (Kristoffer Nilsson). 3 ex Lillhagsparken 22.10–20.12 (Mats Persson m fl). 1 ex Hönö 7.11 (Gigi Sahlstrand m fl).
Sammmanlagt nio fynd av cirka 22 ex vilket är ungefär samma antal som noterades under fjolåret. Bändelkorsnäbbarna som dök upp i lärkbeståndet vid Lillhagsparken blev nog Göteborgs mest beskådade korsnäbbar på mycket länge. Bändelkorsnäbben har ett nomadiskt uppträdande och det kan gå långt mellan åren då arten visar sig på Västkusten.
Höga antal:
369 ex str S 1.8–20.11 (Kristoffer Nilsson).
En mindre invasionsrörelse inträffade under augusti och september i södra Sverige men Göteborgsområdets sträcklokaler berördes inte nämnvärt av detta. Däremot gjordes betydligt fler observationer än normalt under sena delen av hösten och vintern. Kanske var det på grund av god födotillgång i våra trakter som ovanligt många korsnäbbar fanns kvar året ut.
Häckningar:
1 par Maderna, Partille (Kristoffer Nilsson). 1 par Högsjön, Vättlefjäll (Uno Unger). Häckningstid: 2 par Östra Trollåsen, Askim 18.1–15.2 (Aimon Niklasson). 5 ex Rambo mosse 28.2 (Rune Edquist).
Övriga:
Vid Lillhagsparken rapporterades som mest 6 ex under perioden 22.10–5.12 (Per Björkman m fl). Dessutom gjordes ytterligare ca 20 observationer av mestadels 1–3 ex på 15 andra lokaler.
Glädjande med två konstaterade häckningar. Bägge gjordes i de östra delarna av rapportområdet där skådaraktiviteten är förhållandevis låg. Under hösten och påföljande vinter uppehöll sig en hel del korsnäbbar i Göteborgsområdet. Svårigheter vid bestämning av framförallt överflygande korsnäbbar gör troligen att många större korsnäbbar lämnas obestämda eller rapporteras som mindre korsnäbbar enligt devisen att den arten är vanligast.
Häckningstid:
Göta älvdalen: Längs sträckan mellan Angeredsbron upp till Jordfallsbron noterades ca 10–12 sjungande exemplar i maj–juni. Övriga lokaler: 2 ex Torslandaviken 18.5–3.6 (Bo Brinkhoff m fl). 1 ex sj Biskopsgården 20.5 (Björn Dellming). 1 ex sj Hönö 22.5 (David Armini m fl). 1 ex sj Ragnhildsholmen 24.5 (Martin Samuelsson). 1 ex sj Säveåns dalgång, Partille 28.5 (Olof Armini). 3 ex Haga kile, Askim 30–31.5 (Lars Lundmark m fl). 1 ex sj Göteborgs botaniska trädgård 30.5 (Håkan Eliasson). 1 ex sj Öxnäs 31.5 (Bo Brinkhoff). 1 honfärgad Rörö 31.5 (Crister Fält). 1 ex sj Lärjeåns dalgång, Bergum 7.6 (Elon Wismén m fl).
Övriga fynd:
1 hane Haga kile, Askim 1.8 (Jan Mogol). 1 ex str S Smithska udden 21.8 (Kristoffer Nilsson m fl). 1 ex str S Backa 25.8 (Jon Håkansson).
Några häckningar kunde inte konstateras detta år men en sedvanlig koncentration av sjungande fåglar fanns på nordöstra Hisingen längs Göta älv. Augustifyndet vid Haga kile är intressant och kan kanske antyda häckning då 3 ex sågs där i början av sommaren. De övriga fynden av sjungande fåglar under någon dag eller två i skiftet maj/juni på vitt skilda lokaler får antas vara förbisträckande fåglar.
Vår:
Sammanlagt 6 ex under perioden 17.3–23.4, fördelat på fem lokaler.
Höst:
Sammanlagt 22 fynd av 28 ex under perioden 14.9–28.10.
Normal fördelning mellan vår och höst, med en klar majoritet av höstfynd. De senaste tre till fyra åren har antalet fynd dalat i jämförelse med hur det såg ut i början av 00-talet. Det är svårt att dra några slutsatser av detta, dels på grund av att samtliga fynd av arten ej tidigare har redovisats i fågelrapporterna, dels på grund av att den stora skådarboomen som Göteborg upplevde i början av 00-talet kommit av sig lite. Sträckräkningarna från Falsterbo under åren 1973–2009 visar dessutom på stora fluktuationer mellan olika årtionden.
Större antal:
35 ex Rörö 24.10 (David Kihlberg). 35 ex Stora Amundö 12.11 (Lars Lundmark).
Återigen ett år utan några anmärkningsvärt stora vinterflockar. De tre högsta noteringarna sedan 1950 ligger på cirka 200 ex vid Stora Amundö den 26 december 2004, 125 ex i Hindås den 31 december 1958 samt 100 ex i Gunnilse den 27 mars 1988.
Samtliga:
1 ex Brudarebacken 8.8 (Jan-Åke Noresson m fl). 1 ex Torslandaviken 12.8 (Johan Svedholm). 1 ex Brudarebacken 19.8 (Christer Fält m fl). 1 ex str S Vrångö 22.8 (Jan-Åke Noresson). 1 ex str S Smithska udden 25.8 (Kristoffer Nilsson). 1 ex str S Smithska udden 3.9 (Jon Håkansson).
Med endast sex fynd av sex individer blir 2009 det sämsta året sedan 2001, då fem exemplar rapporterades. Trots god bevakning av Brudarebacken, som visat sig vara Göteborgsområdets säkraste lokal för arten gjordes bara två fynd där under hösten. Värt att notera är att vårfynden uteblev för tredje året i rad.
Vinter:
Januari–februari: 3–4 ex Torslandaviken (Bo Brinkoff m fl). 5 ex Välen–Stora ån (Kristoffer Nilsson m fl) 1 ex Haga kile, Askim 15–18.1 (Lars Lundmark) 1–2 ex Otterbäcken–Askimsviken 3.1– 10.2 (Kristoffer Nilsson). December: 9 ex Torslandaviken 1–30.12 (David Lundgren m fl). 8 ex Stora Ån, Välen 19–28.12 (Per Boström m fl). 1 ex Galterö 30.12 (Jon Hessman). 1 ex Haga kile, Askim 30.12 (Ola Wennberg).
En liten men ändå skönjbar återhämtning av antalet vinterfynd jämfört med de senaste årens ganska låga antal, framför allt under december då lite större ansamlingar än under den tidiga vintersäsongen i januari–februari rapporterades. I vanlig ordning är det Torslandaviken och området kring Välen och Stora ån som attraherar flest övervintrare.