Finkar–fältsparvar
Övervintrande dvärgsparv på fågelmatning, Göteborgs fjärde gulhämpling samt första tallbiten sedan 2004 blev godbitarna i denna sista artgrupp.
Höga antal:
10 000 str S Vrångö 22.9 (Tina Widén) samt 7 700 str S på Smithska udden samma dag (Hans Wahlberg).
De riktiga toppdagarna uteblev denna höst, kanske delvis till följd av västliga vindar samt att Smithska udden stod utan bevakning under många dagar vid den bästa tiden på hösten. Senaste årens toppdagar har annars legat på 30 000–40 000 finkar under främst andra halvan av september.
Samtliga:
1 ex str SO Björlanda kile 25.4 (Christer Fält).
Fyndet ligger väl i tiden för en vårflyttare som kommit lite ur kurs. Blott det andra vårfyndet för vårt område och det fjärde totalt. Även det första fyndet gjordes på Hisingen den 27 april 1994 då 1 ex sågs på Kippholmen. Med det andra gjorda fyndet på två år är kanske ett litet trendbrott på gång. Gulhämplingen häckade i Halmstad 2006 och ett troligt häckningsförsök gjordes i Falkenberg 2007.
Häckningar:
1 par Askesby (Lennart Larsson). 1 par Lilleby (Mathias Theander). Fynd under häckningstid: 1 par Torslandaviken 21.5 (Per-Erik Hagström m fl). 1 par Lärjeåns dalgång, Angered 26.5 (Fredrik Spak). 1 par Albatross golfbana, Säve 9.6 (Johan Svedholm). 1 ex Råda säteri 6.7 (Johannes Löfqvist). 12 ex Hökälla 28.7 (Kirsi Oksman Ljungqvist).
Höga antal:
55–60 ex Kalshed, Säve 3–16.3 (Owe Hougström m fl). 80 ex Torslandaviken 24.10 (Magnus Persson).
Det står nu helt klart att steglitsen har etablerat sig som häckfågel i vårt område. Förutom de två konstaterade häckningarna gjordes observationer på ytterligare 5–6 lokaler där man kan förmoda att häckning ägt rum. Man måste dock ta i beaktande att familjeflockar snabbt sprider sig efter häckning vilket innebär att de flockar som sågs vid till exempel Hökälla under andra halvan av juli inte behöver betyda att arten häckat i det aktuella området.
Höga antal:
45 ex Torslandaviken 17.10 (Ola Wennberg).
Den något vikande trenden håller i sig, senast vi hade en tresiffrig flock var 2006 då minst 150 ex sågs i Fässberg i början av april. Våren är annars den tid på året då de största antalen noteras och detta uppträdande är arten ganska ensam om bland tättingarna i vårt område.
Häckningar:
2 par Västra Begravningsplatsen samt 1 par Knapegården, Askim (Kristoffer Nilsson). Fynd under häckningstid: Spelflygande siskor rapporterades på ca 50 lokaler.
Från att ha varit ganska sparsamt rapporterad under första halvan av 2000-talet har nu antalet observationer skjutit i höjden. Faktum är att rapporter om spelflygande fåglar finns från samtliga större trädbevuxna öar i Göteborgs skärgård. Huruvida det rör sig om en ökning är svårt att sia om då materialet som finns är mycket begränsat. Brunsiskan började dyka upp i mitten på 70-talet längs Västkusten. Som kuriosa kan nämnas att det i fågelrapporten för 1978 publicerades en inventering av området mellan Nordre Älv (Bohuslän) och Kullahalvön (Skåne) där man sammanlagt fann ett bestånd på minst 25 par! Sedan dess har denna ras av gråsiska ökat och spridit sig längs Västkusten. 1997 försvann den ur fågelrapporten för att återkomma 2008 då misstankar om en tillbakagång funnits en tid.
Samtliga:
1 2K+ hane samt 1 2K+ hona Eklanda, Möndal 17.12 (Ulf Molau).
Bägge snösiskorna i Eklanda fångades och ringmärktes. Totalt sett är 2 ex den näst lägsta årssumman under det senaste årtiondet, endast 2006 sågs färre då 1 ex noterades. Som nämnts i tidigare sammanställningar så fluktuerar uppträdandet av grå-/snösiskor stort mellan åren.
Samtliga:
2 ex Lillhagsparken 15.2–7.3 (Stefan Svanberg m fl). 2 ex str SO Bergum 22.8 (Håkan Thorstensson).
Efter fjolårets invasion gjordes endast två fynd under året. Det ena fyndet utgjordes av 2 ex som under vårvintern fanns kvar i Lillhagsparken från i fjol. Under sensommar och höst, då arten normalt sett dyker upp hos oss, gjordes endast en observation. De höstar då arten uppträtt invasionsartat under den senaste 20-årsperioden är 1997, 2002, 2008 och 2009. Under dessa år rapporterades överlägset flest fåglar 2002 (hela 130 ex) medan mellan 14 och 22 fåglar sågs de tre resterande åren.
Häckningstid:
1 ex Safjället 23.2 (Olof Armini). 1 ex Göteborgs botaniska trädgård 28.2 (Per Björkman m fl). 1 par Grimbo industriområde 7.3 (Per Björkman). 3 ex Bertshult, Landvetter 21.3 (Kristoffer Nilsson). 1 ex Survåsen, Landvetter 10.4 (Stig Fredriksson). 1 ex Öxnäs 22.5 (Daniel Gustavsson m fl).
Inga konstaterade häckningar men i vanlig ordning finns det rapporter under häckningstid från skogarna i Partille och Landvetter. Under vintermånaderna gjordes likt de flesta vintrar även ett antal fynd i de centrala delarna av Göteborg. Det får hållas troligt att dessa fåglar inte häckar här utan drar sig österut under vårvintern till mer lämpliga häckningsmarker.
Häckningar:
Fynd under häckningstid: Ca 10 ex sj längs sträckan Angeredsbron–Jordfallsbron utmed Göta älv under maj–juni (flera rapportörer). 1 ex sj Grimås, Hisingen 14.5 (Johan Svedholm). 1 ex sj Uggledal, Askim 20.5 (Mikael Forsman). 1 ex sj Medicinareberget 20.5 (Donald Blomqvist). 1 ex sj Brudarebacken 21.5 (Christer Fält m fl). 1 ex sj Välen 21.5 (Stefan Andersson m fl). 1 ex sj Sanden, Torslanda 27.5 (Mathias Theander). 1 ex sj Svankällan 8.6 (Göran Karlsson). 1 ex sj Sisjöns skjutfält 9.6 (Johannes Tallroth). 1 ex sj Säveåns dalgång, Utby 21–25.6 (Lena Essedahl m fl).
Övriga fynd:
1 hona Torslandaviken 27.5 (Magnus Persson). 1 1K Välen 21.8 (Thomas Karlsson). 1 1K ringm Sudda, Hönö 29.8 (Björn Zachrisson) 1 honfärgad Billdals skärgård 5.9 (Patrik Axelsson).
Ett stabilt år med cirka 25 rapporter varav 20 sjungande hanar. Arten är känd för att fluktuera och antalet har pendlat mellan max 50 ex 1986 och som lägst 4 ex 2000. Rosenfinken började uppträda regelbundet i vårt rapportområde på 70-talet och de högsta noteringarna gjordes på 80-talet. Den sedvanliga koncentrationen av rosenfinkar längs Göta älvs dalgång är unik för vårt rapportområde. Liknande täta populationer finns som närmast vid Hornborgasjön och på Kråks skjutfält i Västergötland.
Samtliga:
1 ex Östra sjukhuset 6–9.12 (Johan Svedholm m fl).
Efter att varit näst intill årlig i början på 2000-talet så var detta första observationen sedan 2004 då sju fynd gjordes.
Vår:
Sammanlagt sju fynd av 11 ex under perioden 25.3–19.4. Högsta notering blev en flock på 5 ex vid Kråkudden, Hönö 9.4 (Bo Brinkhoff m fl).
Höst:
Sammanlagt 25 fynd av 34 ex under perioden 28.8–16.11. Högsta noteringen blev 5 ex Galterö 11.9 (Roger Eskilsson m fl).
Vinter:
1 ex Äspekullen, Säve 13.12 (Uno Unger).
Ett relativt bra år med sammanlagt cirka 46 ex rapporterade lappsparvar, det högsta antalet sedan 2005 då 50 ex noterades. Vinterfynd har under senaste tioårsperioden även gjorts 2002 och 2006.
Samtliga:
1 ex Brudarebacken 12.5 (Olof Armini) samt 1 ex samma lokal 15.5 (Thomas Karlsson m fl). 1 ex str Ekdalavägen, Mölnlycke 26.8 (Fredrik Andersson). 1 ex Brudarebacken 27.8 (Martin Oomen m fl). 1 ex Torslandaviken 27.8 (Magnus Persson). 2 ex str 29.8 Fridhemsberget, Rådasjöns naturreservat (Johannes Löfqvist m fl) 1 ex Brudarebacken 1.9 (Jan-Åke Noresson) och 1 ex samma lokal 3.9 (Leif Andersson).
Sammanlagt tio fynd av elva exemplar. En liten uppryckning jämfört med föregående år då endast sex fynd gjordes. I vanlig ordning dominerade Brudarebacken fyndstatistiken och även de första vårfynden för rapportområdet sedan 2006 gjordes där. Frågan är hur många höstar till som vi har chansen att höra artens typiska lockläte i skiftet augusti–september? Tittar man på materialet från den svenska häckfågeltaxeringen så syns en svag men långvarig minskning. Jämfört med 70-talet finns idag endast en femtedel kvar av beståndet. Orsakerna till detta är säkert flera. Omställning av det svenska jordbruket tillsammans med att arten än idag jagas i stor skala i Frankrike samt ett förmodat större tryck på övervintringslokalerna i västra Afrika spelar alla säkert in.
Samtliga:
1 ex Eklanda 5–31.12 (Per-Anders Svensson m fl).
Vinterns stora dragplåster höll till på en fågelmatning i bostadsområdet Eklanda i Möndal och stannade till 2011. Utseende och detaljstudier tyder på att det rörde sig om en adult fågel, troligen hane. Detta var rapportområdets fjärde fynd. Komplett historik redovisas i FiG-2011.
Vinter:
Januari–februari: Under hela perioden sågs varierande antal i området Välen–Stora ån, som mest 10 ex Stora ån 2.1 (Per Boström m fl). Även i Torslandaviken sågs arten regelbundet med som mest 10 ex 12.1 (Hans Falklind m fl). 3 ex Askimsviken 3.1–24.2 (Stefan Andersson m fl). 2 ex Fässberg 4–15.1 (Stig Fredriksson m fl). 2 ex Bärby, Säve 30.1 (Ola Wennberg m fl). December: 3 ex Askimsbadet 1–29.12 (Christer Cederfalk m fl). 1 ex Donsö 13.12 (Gösta Olofsson). I området Välen–Stora ån sågs som mest 2 ex 29.12 (Per Boström). 1–2 ex sågs i Torslandaviken 21–27.12 (Birger Kaiser m fl).
Fjolårets återhämtning fortsatte även i år och antalet är nu i paritet med de bästa åren från början av 2000-talet. Lokalerna är inga överraskningar, det är Torslandaviken och Välen–Stora ån som verkar ha har de fortsatt bästa förutsättningarna för att arten ska övervintra.