Måsar och tärnor
Två fynd av medelhavstrut, men bara ett av kaspisk spädde på vår redan sneda fyndbild av de båda arterna. En av medelhavstrutarna visade sig vara ringmärkt som bounge i Schweiz. För femte året i rad noterades tärnmås och för tredje gången gästades vi av svarthuvad mås. Ovanligt många fynd av småtärna gjordes också där ett par som uppehöll sig på Galterö i juni avvek från tidigare flyktiga fynd.
Samtliga:
1 3K Svarte mosse, Biskopsgården 3.4 (Björn Dellming).
Fågeln sågs tillfälligt i den klassiska skrattmåskolonin vid Svarte mosse. Fyndet är ganska tidigt sett ur ett svenskt perspektiv, de flesta vårfynd i landet görs från mitten av april till mitten på maj. Det här är det tredje fyndet av arten i Göteborgsområdet. Det första gällde en ungfågel vid Fiskhamnen den 27 augusti 2004 och det andra var den långstannande övervintrande fågeln i Göteborgs hamn som återkom tre vintrar mellan 2004 och 2007.
Samtliga:
Månadsfördelning: april 5 ex, maj 15 ex, juni 2 ex, augusti 12 ex, september 10 ex, oktober 3 ex, november 17 ex. Höga antal: 7 ex str S Kråkudden, Hönö 4.11 (Martin Alexandersson m fl).
Året bjöd på ett sparsamt uppträdande av dvärgmås och inga dagar med några direkt höga antal noterades. Sammanlagt observerades cirka 64 ex under året, vilket är den lägsta årssumman på 2000-talet, där genomsnittet har legat på cirka 200 ex per år. Högsta årssumman är cirka 340 ex (2008).
Samtliga:
1 1K str S Kråkudden, Hönö 15.9 (Mikael Molin m fl). 1 1K str S Kråkudden, Hönö 18.9 (Ola Bäckman m fl).
Det nya årtiondet inleddes med två fynd av tärnmås som i och med det har observerats fem år i följd. Detta har bara skett en gång tidigare, nämligen under perioden 1987–1991. Från 1980 till och med 2009 anträffades totalt 93 tärnmåsar i rapportområdet, fördelande enligt 5 ex på 80-talet, 42 ex på 90-talet och 46 ex på 00-talet. Tre av årssummorna urskiljer sig markant från de övriga, nämligen 1997 med 35 ex, 2004 med 12 ex och 2007 med 17 ex. Övriga år har mellan noll och sex fåglar observerats.
Häckningar:
7 par Hökälla (Bo Brinkhoff). 45 par Pinan, Hönö (Martin Oomen). 7 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 264 par Svarte mosse, Biskopsgården (Thomas Karlsson). 1 par Torslandaviken 11.7 (Stig Fredriksson).
Kolonin vid Pinan på Hönö växer enligt rapporterna och kolonin vid Svarte mosse är fortsatt stabil. Dock saknas rapporter helt om häckande skrattmåsar från Långa skär i Askimsfjorden som förra året hyste cirka 75 par.
Samtliga:
1 1K Fiskhamnen 21.9 (Christer Fält m fl).
Kaspisk trut ses årligen i ganska stora antal i våra sydligaste landskap. Sverige berörs framförallt av förbiflyttande fåglar under hösten och de senaste åren har cirka 900 ex rapporterats i landet per år. Arten är dock en stor raritet i Göteborgsområdet, vilket förvisso kan bero på svårigheten att skilja den från våra vanligt förekommande trutar, men vilket även borde förklaras av att arten inte förekommer här i någon större utsträckning. För detta talar även de förhållandevis få fynden som görs i Halland. Kaspisk trut expanderar som häckfågel i Europa (bland annat i Polen) och möjligen kan detta i kombination med ökad kunskap och intresse hos skådare ge en stigande fyndfrekvens av arten framöver. Årets fynd är det sjätte för Göteborgsområdet och det fjärde för Västergötland.
Samtliga:
1 1K Fiskhamnen 9.8–21.10 (Christer Fält m fl). 1 ad Fiskhamnen 14.8 (Johan Wallander).
Fjärde och femte medelhavstruten för rapportområdet respektive Västergötland och i samtliga fall har fynden gjorts i Fiskhamnen. Ungfågeln var ringmärkt och visade sig efter avläsning vara märkt som bounge den 19 maj vid Cheseaux-Noréaz i västra Schweiz cirka 126 mil från Göteborg. Intressant i sammanhanget är att det i Träslövsläge (Halland) den 19 augusti dök upp ytterligare en ung medelhavstrut som var ringmärkt på samma plats som Göteborgsfågeln. Denna fågel sågs dock bara tillfälligt och man lyckades aldrig läsa av hela ringen. I och med årets observationer av medelhavstrut och kaspisk trut står vi nu på fem respektive sex fynd av arterna i rapportområdet (se rutorna intill för respektive arts historik). Denna fördelning skiljer sig markant från den i landets sydligaste landskap där det årligen ses cirka tio gånger fler kaspiska trutar än medelhavstrutar.
Samtliga:
1 2K Kråkudden, Hönö 30.3 (Stefan Svanberg).
Fågeln, som rastade kort på skäret Hönö Både innan den rörde sig vidare, utgör det sjunde fyndet av arten under 2000-talet. Efter att ha varit en regelbunden gäst på 70- och 80-talet, minskade fynden av vittrut markant under 90-talet och under andra halvan av sistnämnda årtionde gjordes bara ett fynd. Även om man kanske kan skönja en liten ökning i antal fynd under 2000-talet är denna troligen missvisande, då utfallet även bör ha påverkats av att skådaraktiviteten i området varit betydligt högre under denna period.
Höga antal:
2 800 ex str S Kråkudden, Hönö 28.10 (Lennart Wahlén m fl). 1 225 ex str S Kråkudden, Hönö 3.11 (Roger Eskilsson m fl). 1 800 ex str S Kråkudden, Hönö 4.11 (Bo Brinkhoff m fl). 1 018 ex str S Kråkudden, Hönö 13.11 (Per Björkman m fl). 1 557 ex str S Vinga 13.11 (Anders Jihmanner m fl). 1 315 ex str S Vinga 14.11 (Anders Jihmanner m fl).
Hösten bjöd på ett uppträdande i relativt normal omfattning med de högsta dagsnoteringarna från oktober och november. Ovanligt få observationer, endast cirka 60 ex, gjordes dock i december, som annars brukar vara en månad då arten uppträder talrikt.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 30.4 (Mathias Theander m fl). 1 ex Torslandaviken 15.5 (Ola Wennberg) och 17.5 (Hans Zachrisson). 2 ex Välen, Göteborg 17.5 (Hans Börjesson). 1 par Galterö 18–23.6 (Ola Wennberg m fl). 1 ex Stora Amundö 25.6 (Lars Lundmark). 1 ad Lappesand, Hönö 16–17.7 (Johan Green). 1 ad str S Nordre älvs fjord, Björlanda 21.7 (Johan Svedholm).
Sammanlagd sju fynd om 9 ex, vilket är smått otroligt om man går tillbaka tio år i tiden. Under den femton år långa perioden från 1990 till och med 2004 gjordes totalt 13 fynd av småtärna och arten var långt ifrån årlig i området. Sedan 2005 har småtärnan varit årlig och under den här sexårsperioden har sammanlagt 23 fynd gjorts. Bland årets fynd utmärker sig särskilt paret på Galterö, där honan var ringmärkt. Fåglarna observerades nästan en hel vecka på lokalen och sågs dessutom para sig.
Samtliga:
2 ad Torslandaviken 16–17.5 (Magnus Persson m fl) och 1 ad kvar på lokalen 18.5 (Hans Petersson). 1 1K Bredviken, Hönö 7.8 (Hans Zachrisson).
Två fynd om 3 ex är färre än vad vi vant oss vid under senare år. Under 00-talet gjordes det i genomsnitt lite drygt fyra fynd per år.
2K-fåglar:
1 2K Torslandaviken 13.6 (Bo Brinkhoff m fl).
Sena fynd:
1 ex str Kråkudden, Hönö 18.10 (Pelle Gustavsson).
Andra året i följd med fynd av en 2K-fågel. Första sommaren stannar silvertärnor normalt i vinterkvarteren och 2K-fåglar ses bara fåtaligt i landet. Detta var blott det fjärde fyndet av en 2K-fågel i rapportområdet under 2000-talet. Oktoberfynd hör inte heller till vanligheterna och fynd efter 30 september görs knappt vartannat år.