Svanar och gäss
Vi inleder i rekordens tecken. En oskördad havreåker drog till sig rekordantal av sångsvanar, spetsbergsgäss stod som spön i backen under hösten, och på Hönö rapporterades ett magnifikt sträckrekord för ljusbukig prutgås. Sämre är trenden för vanlig prutgås och knölsvanarna i Torslandaviken.
Höga antal:
423 2K+ Torslandaviken 20.8 (Magnus Persson).
Tyvärr verkar antalet svanar i Torslandaviken minska igen. Toppen inföll ungefär en månad senare än vanligt.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt 12 fynd av ca 40 ex under perioden 19–29.3, varav upp till 9 ex rastade vid Äspekullen, Säve 20–23.3 (Tommy Järås m fl). Höst: 1 ad Torslandaviken 26–28.10 (Tina Widén m fl). 11 ex str SV Hyppeln 15.11 (Bo Brinkhoff m fl). 1 ex str SV Brudarebacken 16.11 (Leif Andersson m fl).
Ett normalt uppträdande, även om rastande flockar är relativt ovanligt. Dessa svanar var en del av den stora gås- och svanflocken vid Äspekullen, se vidare under sångsvan.
Höga antal:
Rastande: 320 ex Äspekullen, Säve 21.3 (Uno Unger m fl). Sträckande: 490 ex str NO Brudarebacken 19.3 (Mia Wallin m fl). 465 ex str N Kråkudden, Hönö 22.3 (Roger Eskilsson m fl). 400 ex str SV Hyppeln 15.11 (Bo Brinkhoff m fl).
Sångsvanssträcket blev fint även i år, och särskilt sträcksiffran från Hyppeln sticker ut som nytt höstrekord. Men kanske allra mest anmärkningsvärd är den stora ansamlingen svanar som kunde räknas in vid Äspekullen bland en mängd gäss och änder. Göteborgsområdet hyser normalt inga viktiga rastplatser för svanar och siffran är den högsta som rapporterats av rastande sångsvanar. Fåglarna höll till på en havreåker som förblev oskördad under hösten och därmed blev ett gigantiskt fågelbord under vårsträcket.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt 137 ex under perioden 2.3–10.4. Dessutom 1 ex Smedstorps ängar, Björketorp 28–30.5 (Elon Wismén m fl). Höst/vinter: Sammanlagt ca 285 ex under perioden 9.10–31.12.
Höstsumman är rekord för 2000-talet, men även vårsumman är hög. Den milda början på vintern gjorde att det sågs ovanligt många sädgäss sent på året, till exempel sågs totalt 125 ex i december månad. Det har setts en ensam sädgås vid Smedstorps ängar tre år i rad nu, varje gång tillsammans med en kanadagås, och ofta sent på vårsäsongen.
Samtliga:
Vår: 1 ex str Johanneberg 12.3 (Olof Armini). 13 ex str NO Brudarebacken 15.5 (Jan-Åke Noresson). 3 ex str N Kråkudden, Hönö 24.5 (Marinko Karabatic m fl). Höst: Sammanlagt 16 fynd av 208 ex under perioden 14.9–12.11, med som mest 38 ex str S Kråkudden, Hönö–Vinga 24.9 (Mattias Poszgai, Musse Björklund m fl). Vinter: 1 ex Torslandaviken 23.12 (David Lundgren). 1 ex str S Björnhuvudet, Öckerö 27.12 (Olof Armini).
227 ex är rekord så det skvätter om det! Det tidigare rekordet var 121 ex från 2009 medan det 2010 bara sågs 7 ex. Även om uppträdandet varierar mycket från år till år står det helt klart att spetsbergsgåsen har blivit vanligare i rapportområdet. Majfynden ligger i slutet av artens sträckperiod, då gässen lämnar rastplatser i Norge för den sista flytten till häckområdena på Svalbard. Antingen rör det sig om icke-häckande fåglar, eller så är de helt enkelt en aning försenade.
Samtliga:
Upp till 18 ex Äspekullen, Säve 12–22.3 (Uno Unger m fl). 3 ad str NO Hyppeln 19.3 (Magnus Unger). 1 ex förbiflygande Johanneberg 20.3 (Olof Armini). 2 ex str N Södra Guldheden 27.3 (Fredrik Tebelius).
Flocken på det oskördade havrefältet vid Äspekullen är den näst största som rapporterats i Göteborgsområdet. Rekordet utgörs av 25 ex vid Smithska udden den 25 september 1977 men under 2000- talet har tidigare inga större flockar än 12 ex rapporterats. I övrigt ett normalt uppträdande.
Höga antal:
Minst 1 000 ex Öxnäs, Säve 11.12 (Johan Svedholm m fl).
Ett av de högsta antalen grågäss som noterats i rapportområdet.
Samtliga:
Vinter: 1 ex Bolleskären, Hönö 7.1 (Göran Gustavsson m fl). 2 ex str N Kråkudden, Hönö 16.1 (Ola Bäckman). 3 ex str S Kråkudden, Hönö 17.1 (Nils Abrahamsson). 3 ex str S Kråkudden, Hönö 4.2 (Uno Unger m fl). Vår: Sammanlagt 10 fynd av 26 ex under perioden 9.3–5.6. Höst: Sammanlagt 12 fynd av 26 ex under perioden 3.9–17.10.
Ännu ett dåligt år för prutgåsen, det har inte setts några större flockar av nominatrasen sedan 2008. Göteborgsområdet ligger strax utanför prutgåsens sträckled över södra Danmark, längs svenska sydkusten och genom Finska viken, och därmed säger antalet rapporter här inte mycket om populationens utveckling.
Samtliga:
2 ex str S Kråkudden, Hönö 21.3 (Peter Hamrén). 1 ad str S Hyppeln–Kråkudden, Hönö 23.5 (Bo Brinkhoff, Jon Håkansson). 35 ex str S Kråkudden, Hönö 13.9 (Christian Cederroth m fl). 152 ex str Vinga 14.9 (Musse Björklund m fl). 348 ex str S Kråkudden, Hönö 14.9 (Uno Unger m fl). 3 ex str S Kråkudden, Hönö 19.10 (Stefan Svanberg m fl).
348 sydsträckande individer utgör nytt svenskt dagsrekord! Faktum är att, om man bortser från 1997 års 480 ljusbukiga prutgäss i Sverige, är dagssumman på Hönö den 14 september högre än alla andra svenska årstotalsummor. Under dagen passerade dessutom 90 obestämda gäss som troligen var av denna underart. Senast de ljusbukiga hade ett liknande toppår var 2006, då totalt 233 ex rapporterades i Göteborgsområdet (297 i hela landet), och 212 av dessa sträckte mot S vid Kråkudden, Hönö den 7 september, vilket var det tidigare svenska dagsrekordet. Göteborgsområdets tredje högsta dagssumma utgörs av 78 ex mot S den 13 september 1997. Det verkar alltså som om västvindar i mitten av september är optimalt för höga dagssummor, och i dessa lägen är Kråkudden Sveriges bästa lokal för ljusbukig prutgås.
Häckningar:
Minst 149 par häckade i södra skärgården, med största kolonin på Buskär (57 par) (Gösta Olofsson m fl). Fynd under häckningstid: Observationer gjordes av ytterligare ca 30 par där häckning troligen förekom.
Höga antal:
207 ex str O Mölnlycke 10.5 (Christer Fält). 150 ex str NO Rambo mosse, Råda 12.5 (Tina Widén). 150 ex Stora Amundö 23.6 (Ola Wennberg). 150 ex Galterö 7.7 (Lars Hellman). 200 ex str S Torslandaviken 17.9 (Göran Gustavsson).
Den något lägre siffran för antalet häckande par ska inte ses som ett tecken på en minskning utan är bara resultatet av en inte lika fullständig inventering. Resultatet från de öar som har inventerats tyder på ett oförändrat bestånd, och detta stöds av siffrorna från Galterö och Stora Amundö. Stora flockar i inlandet är en ovanlig företeelse. Fåglarna i Mölnlycke och Råda rör dock Sibirienhäckare som passerar medan våra vitkindade redan är i full gång med häckningsbestyren.
Samtliga:
1 ad Välen 4.7–10.8 (Ola Wennberg m fl).
Första fyndet i Göteborgsområdet av dvärgkanadagås, som fram tills för några år sedan ansågs vara en ras av kanadagås. Arten förs till kategori E, vilket betyder att samtliga fynd bedöms röra fåglar som rymt eller släppts ur fångenskap, trots att det visat sig att dvärgkanadagäss av rasen hutchinsii kan ta sig till Europa för egen maskin. Det är däremot mindre troligt för rasen minima som häckar i västra Alaska och övervintrar längs amerikanska västkusten.