Andfåglar Anseriformes
ÄNDER Anatidae
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 82 ex 21.3–3.6, varav 76 ex str S Välen 23.5 (Sebastian Ekbom m fl).
Höst:
Sammanlagt 16 ex 14.9–18.11.
En och samma flock stod för över tre fjärdedelar av årets prutgåsskörd, som i det stora hela ligger inom normal variation.
Samtliga:
26 ex str S Kråkudden, Hönö 6.10 (Eskil Friberg m fl).
4 ex str S Vinga 6.10 (Mårten Wikström m fl).
2 ex str S Nordres tånge, Hönö 7.10 (Jonas Bergman Laurila).
12 ex str S Vinga 5.11 (Stefan Svanberg m fl).
2 ex Rörö 18.11 (Jonas Jonsson m fl).
Sammanlagt 42 ex är ett ganska gott utfall för ljusbukig prutgås. I vanlig ordning är det sträckande småflockar i yttersta skärgården i samband med västvindar som dominerar fyndbilden.
Höga antal:
700 ex Torslandaviken 17.3 (Ola Wennberg).
1 000 ex str O Kråkudden, Hönö 10.5 (Roger Eskilsson m fl).
Fyrsiffriga dagssummor av vitkindad gås har vi inte mer än en handfull genom tiderna, men i år var tredje året i rad med sådana.
Samtliga:
1 ex Rävekärr, Mölndal 23.5 (John Fjörtoft Karlsen).
1 ad Nolviks kile, Björlanda 29.5 (Niklas Aronsson).
1 ex Välen 13.6 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Stora Sågsholmen, Näset 12.7 (Göran Gustavsson).
1 ex Vrångö 31.7–4.8 (Margareta Strandberg m fl).
Kategori E:
1 ex Billdals gård, Askim 24.5–4.6 och Haga kile, Askim 6–24.6 (Lars Eric Rahm m fl).
Stripgås är något av en sommargås i Göteborg – klart flest fynd brukar göras under sommarmånaderna. Det kan hänga samman med att det i början av juni brukar dyka upp ganska stora mängder gäss från kontinenten som kommer hit för att rugga. Det rör sig i första hand om kanadagäss, men bland dessa brukar man kunna urskilja allsköns outsiders som sannolikt är genetiska hopkok av det slag som frodas i parker och fågeldammar. Ur dessa miljöer är också den europeiska populationen av stripgås sprungen. Inte minst i Nederländerna är populationen livskraftig och man kan misstänka att det är därifrån merparten av göteborgska stripgäss kommer. Bland årets fynd fanns även en gås som definitivt flytt från någon form av fångenskap. Den hade nämligen färgglada ringar av en typ som inte används vid märkning av vilda fåglar. Sådana fåglar hamnar i kategori E, medan övriga fynd placeras i kategori C som är öronmärkt för vilda fåglar ur populationer som en gång i tiden bildats av förrymda fåglar.
Samtliga:
1 ex Öxnäs, Säve 28.8 (Mikael Sundberg).
Svenska fynd av denna nordamerikanska gås anses röra sig om rymlingar. Oavsett ursprung är snögås mycket ovanlig i rapportområdet, och detta var faktiskt bara det andra fyndet någonsin. Det tidigare gjordes 2012. Årets fågel var av den tjusiga, vita morfen.
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 241 ex 1.1–12.3.
Höst–vinter:
Sammanlagt 235 ex 25.9–26.12.
Ett helt normalt uppträdande för sädgås, både vår och höst.
Samtliga:
2 ex str NO Slottsskogen 11.3 (Peder Winding m fl).
9 ex str S Slottsskogen 14.11 (Peder Winding).
Sannolikt är det ganska många av de sädgäss som passerar Göteborgsområdet som är av underarten rossicus, men inte speciellt många brukar bli säkert bestämda som sådana.
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 92 ex 27.2–16.5.
Höst–vinter:
Sammanlagt 786 ex 12.10–1.12.
Höga antal:
200 ex Rörö 14.11 (Ingemar Åhlund).
Nytt årsrekord igen! Det gamla rekordet gällde 811 ex och sattes 2021, så årets 878 spetsbergsgäss blir en fin putsning. Uppträdandet av spetsbergsgås varierar mycket från år till år, men i genomsnitt har arten under mycket lång tid haft en ökande trend. På 70-talet gjordes faktiskt inte ett enda fynd i Göteborgsområdet, och under 80-talet lyckades Mats Wilander vinna en Grand Slam-turnering för varje göteborgskt spetsbergsgåsfynd (sju stycken blev det). Sedan 1990 har arten varit årlig, och de senaste åren kan vi inte längre säga att det är en speciellt exklusiv art, utan snarare ett någorlunda förväntat inslag under delar av året, särskilt oktober och november.
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 286 ex 1.1–17.5.
Sommar:
1 ex Välen 4.6 (Agneta Looberger).
Höst:
Sammanlagt 22 ex 10.10–26.12.
Det näst bästa bläsgåsåret genom tiderna, slaget endast av 2021 då 413 ex rapporterades. Fynd är ovanliga från maj till september, men ibland kan någon enstaka bläsgås dröja sig kvar under den perioden.
Samtliga:
3 ex Välen 5.5 (Silke Klick m fl).
För första gången sedan 2008 fick vi besök av svart svan. Inte mindre än tre exemplar tillbringade en kväll i Välen till ganska många skådares förtjusning. Dagen därpå dök tre svarta svanar upp i Hornborgasjön, sannolikt samma lilla flock. Där höll de för övrigt till hela sommarhalvåret 2021. Minst en av svanarna var ringmärkt med "parkfågelringar".
Höga antal:
170 ex Stora Amundö 15.12 (Mikael Sundberg).
Trakterna kring Askims fjord är pålitliga för ansamlingar av knölsvan under vintern. I år var det Kungsviken på Stora Amundö som stod för den högsta noteringen. Förr var det annars Torslandaviken sommartid som bjöd på högst antal, men där har antalen helt kollapsat. I år noterades aldrig ens 100 knölsvanar där.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 83 ex 12.2–20.3.
Höst:
Sammanlagt 13 ex 7.10–11.12.
Mindre sångsvanens år blev normalt när det gäller antal, men i materialet döljer sig faktiskt två fenologirekord: både vårsträcket och höststräcket kom igång ett par dagar tidigare än vad det gjort tidigare. Tidigare rekord var 14 februari respektive 13 oktober, och de nya rekorden är alltså 12 februari respektive 7 oktober.
Höga antal:
457 ex str N Brudarebacken 11.3 (Roger Eskilsson m fl).
Vi har blivit bortskämda med riktigt maffiga sträcksummor av sångsvan på senare år, vilket gör att 457 ex känns lite snålt. Vi behöver dock inte gå tillbaka mer än sju år för att hitta likartat beskedliga högstaantal. Under sommaren gjordes enstaka fynd vid kusten, men inga som tyder på häckning. Det är nu tio år sedan vi kunde konstatera häckning i rapportområdet.
Samtliga:
1 hane Slottsskogen–Änggårdsbergen–Stampen 10–24.12 (Robert Ennerfelt m fl).
Inga häckningsindicier.
Det dröjde ända till Nobeldagen innan en hane av denna fräsiga parkank… and förärade Göteborg med ett uppvisande i Slottsskogens dammar. Där uppehöll den sig till dan före dopparedan avbrutet endast med en kortare avstickare till Axlemossen i Änggårdsbergen. En sista skymt för året skedde på själva julafton i Gullbergsån. På nyårsdagen 2023 siktades den återigen i Slottsskogen och ser i skrivande stund inte ut att ha lämnat Göteborg. Mer om mandarinandens förehavanden under årets alla namngivna dagar följer i nästa rapport!
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
1 par Torslandaviken 7.5 (Ulf Sjögren m fl).
1 hane Hökälla 13–20.5 (John Thulin m fl).
1 hane Öxnäs 15–18.5 (John Fjörtoft Karlsen m fl).
1 hane Torslandaviken 18.5 (Leif Jonasson).
1 par Öxnäs 31.5 (Jonas Örnborg m fl).
Övriga fynd:
1 hane Torslandaviken 13.4 (Dawid Johansson m fl).
1 par Öxnäs 15.4 (Mikael Molin m fl).
1 par Torslandaviken 19.4 (Ola Wennberg m fl).
1 hane, 2 honor Torslandaviken 23.4 (Anders Olsson m fl).
1 par str S Kråkudden, Hönö 26.5 (Peder Winding).
Eftersom det var relativt långt mellan observationerna – på några av skådare välbesökta lokaler – men av en and som gärna smyger undan, så blir totalen något osäker med mellan åtta–sjutton individer. Att upptäcka häckningar är väl så svårt, men ett högmisstänkt par observerades ändå i slutet av maj i Öxnäs. Det är nu tio år sedan senast konstaterade årthäckningen, faktiskt just i Öxnäs.
Vinter:
1 hane Slottsskogen 28.11–7.12 (Bengt Adamsson m fl).
Inga häckningsindicier. Vinterfynd av skedand finns nu från åtta av de senaste tjugo åren.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Vinter:
Januari–februari:
Som mest 21 ex Torslandaviken 1.1–27.2 (Mikael Molin m fl).
7 ex Saltholmen–Sillfarsholmen–Knarrskären–Lilla Rödskär 1.1–26.2 (Gösta Olofsson m fl).
1 hane Killingsholmen, Askim 1.1 (Jan Wahlberg).
1 par Lilla Kalvsund 12.1 (Petter Yxell).
December:
Som mest 42 ex Torslandaviken 1–30.12 (Lars Carlsson m fl).
3 ex Kippholmen, Björlanda 8.12 (Magnus Kinell m fl).
Höga antal:
87 ex str S Torslandaviken 26.6 (Magnus Persson).
I brist på häckningar och i avsaknad av riktigt stora ansamlingar bokför vi 2022 som ett mellanår för snatterand.
Vinter:
Januari–februari:
Totalt 24 ex på sex lokaler varav största flock 15 ex.
December:
Totalt 52 ex på nio lokaler varav största flock 20 ex.
Höga antal:
106 ex Torslandaviken 28.9–1.10 (Magnus Persson m fl).
100 ex str S Vinga 1.10 (Göran Darefelt m fl).
140 ex str SV Hyppeln 24.10 (Ingemar Åhlund).
Summerar vi fynden i januari–februari med december får vi ett abstrakt och intetsägande tal 76. Tittar vi tillbaka på de två tidigvarande femårsperioderna får vi två lika abstrakta intervall 24–104 respektive 2–20. Men med allt detta sammantaget kan vi ändå dra slutsatsen att fler bläsänder beslutat sig för att vårt kustområde numera är milt nog att övervintra vid. De riktigt höga antalen hittar vi annars under sträckperioderna mars–april och framför allt september–oktober. Här är det svårt att se några trender men årets toppnotering om 140 ex är ganska mager; minst det dubbla brukar kunna hostas fram.
Sommar:
1 hane Torslandaviken 10.6 (Ola Wennberg).
Vinter:
Januari–februari:
1 hane Torslandaviken 1.1–28.2 (Mikael Sundberg m fl).
2 honor Slottsskogen–Änggårdsbergen 1.1–27.2 (Bengt Adamsson m fl).
1 hane Slottsskogen 3–5.1 (Robert Ennerfelt m fl).
1 hona Hyppeln–Rörö 4.1–18.2 (Ingemar Åhlund).
December:
1 hane Torslandaviken 1–26.12 (Göran Gustavsson m fl).
1 honfärgad Torslandaviken 2.12 (Mikael Sundberg).
1 hona Säveåns mynning 13–15.12 (Roger Eskilsson).
1 hona Rörö 18.12 (Ingemar Åhlund).
1 hane Slottsskogen 26.12 (Christopher Kullenberg m fl).
Höga antal:
22 honfärgad Torslandaviken 4.9 (Christer Fält).
33 ex str SV Torslandaviken 25.9 (Magnus Persson m fl).
Stjärtand ses sällan hos oss under sommaren, junifynd som årets görs knappt vartannat år. Vinterfynd av ett fåtal individer i skärgården och stadens öppna vatten är däremot förväntat; totalt fem exemplar i januari–februari respektive december är något i överkant men speglar snarare en geografiskt jämnt fördelad bevakning vintertid än en reell ökning. Sträcktopparna infaller under april respektive september, och i år var de som vanligt mycket blygsamma ur ett nationellt perspektiv. Men de 33 ex som sträckte över Torslandaviken hamnar ändå på en fin sjätteplats för vårt område. Rekordet ligger på 71 ex och sattes vid Kråkudden den 28 augusti 2006.
Häckningar:
1 par Hills golfbana (Ove Ferling m fl).
1 par Helgered (Mats Eriksson).
1 par Hultstjärnen, Härryda (Johan Sandström).
1 par Välen (Lars Eric Rahm).
1 par Galterö (Christopher Magnusson m fl).
Vinter:
Januari–februari:
82 ex fördelade på 11 lokaler.
December:
126 ex fördelade på 17 lokaler.
Höga antal:
320 ex Öxnäs 12.11 (Magnus Lundström m fl).
Med fem konstaterade häckningar är ordningen återställd. I fjol konstaterades nämligen inga häckningar över huvud taget, men den skenbara nedgången verkar alltså kunna föras till kategorin undermålig rapportering under häckningstid. De 320 krickor som räknades in vid Nordre älv i november utgör ny högsta notering och slår det tidigare rekordet – satt i Torslandaviken 30 augusti 2017 – med en marginal på 70 ex. November är sista månaden i ett utdraget höststräck; själva toppen ligger annars tidigt i skiftet augusti–september där också de riktigt höga antalen normalt brukar återfinnas.
Häckningar:
Inga indicier på häckning.
Höga antal:
10 hanar Torslandaviken 27.6 (Ola Wennberg).
Årets noterade högsta antal som setts under året är tyvärr det lägsta som gjorts sedan 2009, då vi började att publicera detta i rapportområdet. Antalen har stadigt minskat som framgår av diagrammet på sidan XX. Även i landet i stort är arten på tillbakagång.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
Vid sju lokaler rapporterades fåglar med häckningskriterier under våren.
Höga antal:
110 ex Säveåns mynning 16.12 (Ingemar BE Larsson).
Årets summering av vigg gav ett mediokert resultat. Vad gäller häckning visar sig viggarna under våren vid några lämpliga lokaler, men under sommaren hittas aldrig några ungkullar. Årets hösta antal är ett bottenrekord. Under senaste tioårsperioden har antalen varierat mellan som lägst 131 ex och som högst 370 ex.
Höga antal:
8 ex Askimsviken 21–23.12 (Jan Wahlberg m fl).
Årets text för bergand är en karbonkopia på förra året; inga sommarfynd föreligger och årets hösta antal stannade på blygsamma 8 ex. Under 2000-talet är 33 ex den högsta noteringen som gjorts. Detta antal har rapporterats vid två tillfällen, dels vid Gallskären, Björkö den 26 december 2004, dels i Torslandaviken mellan den 16 november och den 2 december 2006.
Samtliga:
1 ad hane str S Kråkudden, Hönö 18.4 (Stefan Svanberg m fl).
Vad kan vara bättre än ett hederligt fynd av en utfärgad praktejderhane under bästa sträcktid? Den hane som setts vid Galterö under ett antal vintrar verkade dock ha föredragit andra vatten i år.
Häckningar:
Ca 42 kullar med sammanlagt 355 ungar.
Höga antal:
1 050 ex rast Nordre älvs fjord 1.10 (Per Björkman).
Även om årets häckningsresultat visar något lägre antal än förra året, så ligger ändå summorna inom normal variation. Rapporter saknas dessutom från områdets södra ytterskärgård. Torslandaviken är den enskilt största häckningslokalen i vårt område och här kläcks det drygt 100 ejderungar varje år. Dessa ses sedan simma ut i havet genom kanalerna i månadsskiftet maj–juni. Årets högsta antal är relativt blygsamt och det noterades under hösten på en lokal som aldrig fått ståta med detta årsrekord tidigare.
Höga antal:
4 096 ex str S Kråkudden, Hönö 16.4 (Mikael Molin).
Årets antal är en mycket hög notering och är ett nytt näst högsta antal. 2019 sattes dock ett svårlaget rekord på över 10 000 sträckande sjöorrar under en dag på Vinga.
Samtliga:
1 hane str S Kråkudden, Hönö 10.5 (Roger Eskilsson m fl).
Det är andra året i rad som arten ses sträcka förbi Kråkudden under våren. Förra året passerade en hane lokalen den 27 april. Detta var tredje fyndet för rapportområdet.
Höga antal:
34 ex str S Kråkudden, Hönö 20.4 (Martin Oomen m fl).
Inga sommarfynd gjordes i år. Årets högsta antal ligger inom variationen och har en bit upp till det rekord på 87 ex som sattes på Vinga förra året.
Höga antal:
30 ex Torslandaviken 5.2 (Uno Unger).
Årets antal är något lägre än i fjol då 36 ex sågs vid samma lokal, men är ändå klart högre än de 10 ex som noterades 2017 och som utgör bottenrekord för arten. Det verkar som om alla dykänder som brukar samlas i större antal i Torslandaviken minskar vid denna lokal. Arter som brunand, vigg och salskrake har visat en vikande trend under en längre tid, även om de sista två året gett en liten återhämtning vad gäller salskrakar. Brunand vet vi minskar över hela landet, men vigg och salskrake verkar inte attraheras av Torslandaviken i så stor utsträckning som tidigare. Förändringar i undervattenväxtligheten på lokalen har kunnat konstateras spela in negativt för rastande sjöfåglar, men säkert är det även väder- och klimatfaktorer som påverkar.