Tättingar Passeriformes
TÖRNSKATOR Laniidae
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 25–28 ex 1.1–12.5.
Höst–vinter:
Sammanlagt 37–40 ex 18.9–29.12.
Det totala antalet varfåglar som ses under året ligger stabilt på samma nivå och har gjort det under ett antal år.
Häckningar:
1 par Stora Rörmossen, Partille (Peter Andersson).
1 par Årekärr (Markus Lagerqvist).
1 par Bredungen, Hisingen (Mikael Sundberg).
1 par Hårssjön (Magnus Rahm).
1 par Landvetters flygplats (Elon Wismén).
1 par Hökälla (John Thulin).
1 par Sisjöns skjutfält (Magnus Rahm).
1 par Öxnäs (Bo Brinkhoff).
1 par Ragnhildsholmen (Mikael Sundberg).
1 par Horstedammen, Öckerö (Dawid Johansson).
Troliga häckningar:
1 par Linnarhult (Are Ehnberg).
1 par Kvibergsfältet (Mikael Forsman).
1 par Brudarebacken (Lars-Olof Sandberg m fl).
1 par Gunnilse (Are Ehnberg).
1 par Samsmarka, Björkö (Kristoffer Lager).
2 par Knös, Härryda (Johan Karlström m fl).
1 par Välen (Stefan Andersson).
1 par Torslandaviken (Ola Wennberg).
Efter en liten topp under fjolåret då hela 29 revir räknades får vi nöja oss med tio konstaterade häckningar och nio troliga häckningar. Detta ger en totalsumma om 19 revir, vilket ändå får anses som ett normalt utfall för rapportområdet.
GYLLINGAR Oriolidae
Samtliga:
1 ex sj Välen 12.6 (Silke Klick).
Ett fynd av sommargylling gjordes under typisk tid för arten i rapportområdet. Någon flöjtande gylling brukar dyka upp hos oss nästan varje år. Senast arten uteblev var 2007.
KRÅKFÅGLAR Corvidae
Häckningar:
1–2 par i området Björnaråsen-Bokedalen–Mellby, Partille (Conny Palm, Magnus Unger m fl).
Fynd under häckningstid:
Observationer av enstaka individer vid ytterligare tre lokaler.
Ett till två par är ett normalt utfall för rapportområdet. Nötkråkorna är synnerligen diskreta under häckningstid och antalet skådare som ger sig ut i skogen under sommaren har alltid varit lågt.
Samtliga:
1 ex Björkekärr 3.1 (Carina Håkansson).
1 ex Johanneberg 5.1 (Olof Armini).
1 ex Kikås, Mölndal 6–7.2 (Jan Tallnäs m fl).
1 ex Backaplan 12.2 (Magnus JL Persson).
1 ex Nya Varvet 13.2 (Stefan Svensson).
1 ex Öckerö 3.3 (Daniel Laveson).
1 ex Västra begravningsplatsen 9–26.3 (Ylva Adra m fl).
1 ex Lunnagården, Mölndal 15.3 (Stefan Andersson).
1 ex Slottsskogen 24.3 (Mats Ågren).
1 ex Öxnäs 25.3 (Tommy Johansson m fl).
1 ex str N Brudarebacken 14.4 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex Lammholmsviken, Öckerö 26.4 (Bo Brinkhoff).
1 ex Fotö 5.5 (Thomas Karlsson).
1 ex Lunnagården, Mölndal 9.5 (Silke Klick).
1 ex Brudarebacken 10.5 (Jonas Bergman Laurila).
1 ex Sjöbacken 13.5 (Stefan Andersson m fl).
1 ex Brudarebacken 18.5 (Lennart Alpman m fl).
1 ex Torpadammen, Kaverös 10.6–26.10 (Jonatan Uppström m fl).
1 ex Donsö 16.7–14.8 (Jonas Hallström m fl).
1 ex Högsbohöjd 16.8 (Christopher Magnusson).
1 ex Galterö 3–5.9 (Lars Hellman m fl).
1 2K Styrsö 4.9 (Andy Hultberg m fl).
1 ex Hälsö 4.10 (Thomas Karlsson).
1 ex Älvsborg 6.10 (Alexander Scholz).
1 ex Hyppeln 11.10 (Ingemar Åhlund).
1 ex Askimsbadet 13.10 (Christer Cederfalk).
1 ex Askimsbadet 8–12.12 (Mats Ågren m fl).
27 fynd gjordes i år, fördelade på 18 under våren och nio under hösten. Det faktiska antalet individer är dock inte lika högt, troligen rör det sig om 6–10 individer som rört sig i området. Efter några magra svartkråkeår verkar vi fått en liten påfyllning av svartrockar i området.
SKÄGGMESAR Panuridae
Häckningar:
Minst 1 par Välen (Stefan Svanberg m fl).
Minst 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg).
Fynd under häckningstid:
Minst 2 ex Öxnäs 12.5–26.5 (Magnus Lundström).
4 ex Björlanda skjutfält 15.5 (John Fjörtoft Karlsen).
Minst 3 ex Kippholmen, Björlanda 22.6–3.8 (Bo Brinkhoff m fl).
1 ex Uppegården, Säve 10.8 (Mathias Theander).
Höga antal:
35 ex Torslandaviken 2.1 (Anne-Catherine Ernehall m fl).
40 ex Torslandaviken 24.1 (Christer Fält).
Som vanligt är häckningsutfallet i Torslandaviken troligen bättre än vad som framgår av rapporterade häckningskriterier där det precis som i Välen knappast går att bekräfta fler än ett häckande par med säkerhet. Som vanligt gjordes observationer på flera lokaler under häckningstid men utan noterade häckningskriterier.
LÄRKOR Alaudidae
Häckningar:
1 par Änggårdsbergen (Per-Anders Svensson m fl).
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Partille golfbana 16.3 (Ingemar BE Larsson).
1 ex Brudarebacken 25.3–7.5 (Jan-Åke Noresson m fl).
1 ex sj Torslandaviken 8.5 (Ingemar BE Larsson).
1 ex sj Fläskebotippen, Landvetter 13.5 (Elon Wismén).
1 ex sj Fridhems gammelskog 24.5 (Björn Schröder).
Tidiga fynd:
1 ex Öckerö 3.2 (Daniel Laveson m fl).
1 ex Torslandaviken 4–13.2 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex str N Styrsö 27.2 (Andy Hultberg).
De senaste åren har varit dystra för Göteborgsområdets trädlärkor med stadigt minskande uppträdande. Också i år var det ganska skralt med rapporter om trädlärkor i lämplig häckningsbiotop och det är egentligen bara en lokal som kan sägas ha hyst revirhävdande individer – Ljungheden i Änggårdsbergen. Å andra sidan har vi här glädjen att kunna redovisa en konstaterad häckning – den första i området sedan 2011.
Samtliga:
30 ex Torslandaviken 1.1–1.5 (Kim Larsson m fl).
10 ex Galterö 13.2 (Christopher Magnusson m fl).
1 ex str N Styrsö 21.2 (Andy Hultberg).
1 ex str N Kråkudden, Hönö 1.5 (Mikael Molin m fl).
35 ex Torslandaviken 8.10–31.12 (Gunnar Valinder m fl).
2 ex str S Vinga 9.10 (Anders Borgehed).
18 ex Vinga 9.10 (Anders Borgehed).
1 ex str S Vinga 10.10 (Anders Borgehed).
Som mest 18 ex Kråkudden, Hönö 11–29.10 (John Thulin m fl).
2 ex Hyppeln 18.12 (Ingemar Åhlund).
Det tycks gå bra för de berglärkor som år efter år väljer att övervintra i Göteborgsområdet. 2019 rapporterade vi om ett nytt antalsrekord, 27 ex, som bara stod sig till hösten 2020 då 28 exemplar räknades in vid Torslandaviken. Under januari månad hade flocken växt ytterligare till 30 ex, men detta nya rekord slogs sedan på nytt den 13 november då 35 exemplar kunde räknas in på samma lokal. Även på andra lokaler gjordes ovanligt många fynd och totalt gjordes inte mindre än 10 fynd av 118 exemplar.
Samtliga:
1 ex Björkö 25.5 (Kristoffer Lager).
Ny art för Göteborgsområdet och blott det trettonde fyndet i Sverige! Kalanderlärkan förekommer med en fläckvis utbredning över en stor del av södra Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Centralasien – från Iberiska halvön och Marocko i väster till Kazakstan i öster. Trots den vida utbredningen är arten sällsynt i norra Europa. Detta kan åtminstone delvis förklaras av det faktum att arten i större delen av sitt utbredningsområde huvudsakligen är stationär året runt, endast i de östra delarna finns flyttande populationer. Vart kalanderlärkan som dök upp på Björkö den 25 maj tänkt sig flytta kan vi dock bara spekulera i. Senast arten sågs i Sverige var den 16 juli 2014 då en individ sträckte förbi kusten utanför Umeå. Tyvärr behagade inte heller den här lärkan stanna och den sågs därför bara av en ensam observatör som påpassligt såg till att fotodokumentera fyndet.
SVALOR Hirundinidae
Häckningar:
Ca 60 par Angeredsverken 27.5 (Håkan Thorstensson m fl).
Ca 50 par Bråta 20.6–23.8 (Fredrik Andersson m fl).
Minst 10 par Hökälla (John Thulin m fl).
Minst 10 par Torslandaviken 24.5 (Ola Wennberg m fl).
Trots att backsvalan var så kallad riksinventeringsart rapporterades oroväckande få häckningar 2021. En summering ger vid handen blott 130 par, men underlaget är mycket osäkert och noggranna uppskattningar av aktiva bohål saknas från de flesta av områdets kända häckningslokaler.
Sena fynd:
1 ex Bjurslätt 6.11 (Anders Olsson).
1 ex Hyppeln 25.11 (Ingemar Åhlund).
Två mycket sena ladusvalor – fågeln som sågs och fotograferades på Hyppeln den 25 november utgör till och med fenologirekord för området. Det tidigare rekordet sattes den 16 november 2016 i Torslanda.
LÖVSÅNGARE Phylloscopidae
Vinter:
Januari:
1 ex Utbyfältet 1.1 (Peter Andersson).
1 ex Lyse, Torslanda 2.1 (Jan Wahlberg).
1 ex Rosenlundskanalen 2.1 (Christoffer Olsson).
2 ex Välen 3–10.1 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Lerbäck, Säve 5.1 (Per Lundgren m fl).
1 ex Järnbrottsdammen, Askim 5.1 (Stefan Andersson).
1 ex Slottsskogen 15.1 (Ramona Wennerberg).
1 ex Näset 17.1 (Jan Wahlberg).
1 ex Sisjöns industriområde 29.1 (Johan Svedholm).
December:
1 ex Torslandaviken 2–5.12 (Stefan Svanberg m f).
1 ex Välen 2.12 (Göran Gustavsson).
Det höga antalet vinterfynd av gransångare under december 2020 hängde uppenbarligen med även i januari 2021 då fortsatt milt väder rådde. Det är emellertid tydligt att arten är känslig för kyla som minimerar insektstillgången eftersom inte ett enda fynd föreligger från februari då vinterkylan kom med besked. December bjöd på ett mer normalt antal, men totalt räckte det ändå till ett nytt rekord med elva vinterfynd, med knapp marginal högre än de tio fynden 2020.
Samtliga:
1 ex Högsbo industriområde 1–9.1 (Britta Svensson m fl).
1 ex Välen 3–5.1 (Hans Börjesson m fl).
I Torslandaviken ringmärktes underarten enligt följande
2 ex 8–9.10, 1 1K 13.10, 1 1K 26.10, 2 1K 30.10 samt 1 1K 3.11 (Peder Winding m fl).
1 ex Välen 12–14.11 (Britta Svensson m fl).
Tio sibiriska gransångare är ett hejdundrande rekord och en rejäl boost av den tidigare totalsumman som faktiskt bara uppgick till 16 fynd. Detta får naturligtvis tillskrivas den nystartade ringmärkningen i Torslandaviken som regelbundet sker under lämplig tid (oktober–november) och i lämplig miljö för underarten. Underarten har sannolikt varit en regelbunden besökare hos oss höstetid länge, men på grund av bestämningssvårigheter (fram till 2011 bedömdes endast handhållna fåglar) samt diskreta vanor så undgår de flesta upptäckt. Det är dock sannolikt att även en reell ökning skett som kan härledas till en populationsökning och/eller en geografisk expansion i de ryska häckningsområdena. Viktiga karaktärer att ge akt på då man stöter på en eventuell tristis är locklätet och fjäderdräktens färgsättning. Helst ska fågeln både ses och höras då det finns en problematik med övergångsformer och östliga varianter av underarten abietinus som häckar i norra och mellersta Sverige och passerar oss under vår- och höststräcket.
Samtliga:
1 ex Vällbäcken, Rådasjön 4–5.10 (Fredrik Andersson m fl).
1 ex Torslandaviken 8.10 (Karin Magnander m fl).
1 ex Brudarebacken 10–11.10 (Tina Widén m fl).
1 ex Svartedalen, Hisingen 11.10 (Johan Dahlkvist m fl).
1 ex Styrsö 17.10 (Andy Hultberg m fl).
Efter några hysteriska tajgasångarår bjöd 2021 på ett något mer sansat uppträdande då "endast" fem tajgasångare rapporterades, något som även speglar det mediokra uppträdandet nationellt detta år. Fem tajgasångare hade betraktats som helt exceptionell för tio år sedan, vilket belyser artens fantastiska ökning i såväl rapportområdet som övriga Sverige. Totalsumman i rapportområdet uppgår nu till 91 fynd.
Sena fynd:
1 ex Hällsvik, Torslanda 1.10 (Niklas Aronsson).
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 6.10 (Björn Zachrisson m fl).
2 ex Vinga 8.10 (Anders Borgehed).
Att några lövsångare ses i början av oktober sker så gott som årligen nu för tiden. Den stora massan av lövsångare lämnar oss under september, men oktoberfynd görs numera i en omfattning som var otänkbar för 20 år sedan. Dels kan det säkerligen bero på högre skådaraktivitet och ökat intresse för fältbestämning, men sannolikt finns även en reell ökning som kan tänkas vara kopplad till klimatförändringar.
RÖRSÅNGARE Acrocephalidae
Komplettering:
1 ex Björlanda skjutfält 23.5 2020 (John Fjörtoft Karlsen).
Inga fynd gjordes 2021, men det senkomna fyndet från 2020 höjer årssumman till 3 fynd vilket faktiskt gör det året till rapportområdets bästa trastsångarår genom tiderna!
Sena fynd:
1 1K ringmärktes Torslandaviken 5.10 (Peder Winding m fl).
Nytt fenologirekord med en dags marginal, och 2000-talets fjärde oktoberfynd av denna art som vanligtvis brukar lämna oss i början av september.
Höga antal:
45 1K ringmärktes Torslandaviken 15.9 (Peder Winding m fl).
Detta är troligen ingen särskilt anmärkningsvärd siffra, men kan nog vara en av de högsta som noterats i rapportområdet någonsin. Anledningen är naturligtvis den nystartade ringmärkningsverksamheten i Torslandaviken som med all önskvärd tydlighet visar att lokalen är en viktig rastlokal för tättingar.
GRÄSFÅGLAR Locustellidae
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt 19 sjungande fåglar 10.5–12.8.
Höst:
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 3.8 (Björn Zachrisson m fl).
1 1K ringmärktes Torslandaviken 11.9 (Peder Winding m fl).
1 ex Brudarebacken 11.9 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 13.9 (Björn Zachrisson m fl).
Efter förra årets glädjande ökning är vi nu dessvärre nere på dystrare siffror igen. Kanske var ökningen 2020 (43 ex) bara skenbar och en effekt av nattsångarinventeringen som då genomfördes på Hisingen. En förkrossande majoritet (16 ex) är som vanligt rapporterade på Hisingen, och det kan noteras att det även i år uteblev fynd från tidigare säkra områden som Lärjeåns och Säveåns dalgångar. Enstaka höstfynd görs varje år, inte sällan i samband med ringmärkning, men i år var de ovanligt många. Gräshoppsångaren är säkerligen en vanlig förbisträckare höstetid i vårt rapportområde, men undgår nog nästan alltid upptäckt på grund av sina oerhört diskreta vanor.
SYLVIOR Sylviidae
Höga antal:
113 ex ringmärktes Torslandaviken 15.9 (Peder Winding m fl).
Detta torde vara det högsta antalet svarthättor som någonsin rapporterats i rapportområdet. Det är säkert ingen onormal siffra, men den nystartade ringmärkningsverksamheten på en utmärkt rastlokal för tättingar såsom Torslandaviken gör avtryck i statistiken.
Sena fynd:
1 ex ringmärktes Torslandaviken 4.10 (Kim Larsson).
1 ex ringmärktes Torslandaviken 5.10 (Peder Winding m fl).
1 1K ringmärktes Torslandaviken 13.10 (Peder Winding m fl).
Högsta oktobersumman sedan 2008, vilket vi naturligtvis kan tacka ringmärkningsverksamheten i Torslandaviken för. Totalt föreligger nu 22 oktoberfynd av arten, som vanligen lämnar oss under mitten av september, under 2000-talet.
Sena fynd:
1 1K ringmärktes Torslandaviken 7.10 (Ola Wennberg m fl).
Ringmärkarna i Torslandaviken ligger mycket bra till för giget som kungliga hovleverantörer av oktoberfynd av tropikflyttare. Även en sen törnsångare fastnade såklart i deras försåtliga slöjnät, vilket gör att summan av oktobertörnsångare under 2000-talet uppgår till nio fynd.
Sena fynd:
1 ex Hönö 9.10 (Hans Zachrisson).
1 ex Bäckebol 3.11 (Anders Malmsten).
1 ex Skansen Lejonet 12–27.11 (Per Johansson m fl).
För ovanlighetens skull var det inte ringmärkare som stod för oktoberärtsångarna, så de ovanligt många och ovanligt sena fynden rörde sig om rena fältobservationer. Oktoberfynd görs nästan årligen, men novemberfynd är riktigt ovanliga och långstannaren vid Skansen Lejonet uppvisade en färgsättning som möjligen kan tyda på ett ostligt ursprung. För att bestämma de östliga underarterna av ärtsångare som möjligen kan dyka upp hos oss är locklätet en viktig karaktär. Dessvärre verkar inga lockläten noterats från denna individ, vilket möjligen kan ha att göra med att den i princip satt på E6:an.
Samtliga:
1 1K ringmärktes Torslandaviken 7.10 (Peder Winding m fl).
Den nystartade ringmärkningen i Torslandaviken har definitivt gjort avtryck i de fågelfaunistiska annalerna för 2021. Säkerligen smyger det årligen runt höksångare i våra buskage under höstarna, men det ska till organiserad och upprepad ringmärkning för att hitta dem. Men visst kan det vara en liten morot för oss som tröstlöst trålar i trysnåren varje år, att de finns därute! Årets fynd var rapportområdets 21:a.
KUNGSFÅGLAR Regulidae
Häckningar:
1 par Fridhems gammelskog, Hisingen (Jon Håkansson m fl).
Övriga fynd:
1–2 ex Stora Amundö 1–16.1 (Stefan Johansson m fl).
1 ex Hultbotjärn, Askim 16.1 (Silke Klick).
3 ex sj Bokedalen, Jonsered 3.4–1.6 (Magnus Unger m fl).
1 ex sj Bergsjön 18.4 (Magnus Unger m fl).
1 ex Ersdalen, Hönö 21.4 (Roger Eskilsson).
1 ex sj Rörmossen, Delsjöområdet 3.5 (David Klingberg).
1 ex sj, Wendelsbergsskogen, Råda 7.5 (Fredrik Andersson).
1 ex Hisingsparken 13.5 (Göran Johansson).
1 ex sj Lärjeåns dalgång 20–21.5 (Amar Hot m fl).
1 ex sj Backered, Rödbo 23.5 (Hans Börjesson m fl).
1 hane sj Lunnagården, Mölndal 27.5–6.7 (Silke Klick m fl).
1 ex Torslandaviken 20.9 (John Thulin).
1 ex Änggårdsbergen 9.10 (Mats Bjersing m fl).
1 1K hane ringmärktes Hög, Hisingen 25.10 (Tommy Järås).
En nedgång sedan förra årets rekord med 21 fynd, men en konstaterad häckning och runt femton fynd i övrigt gör ändå 2021 till ett riktigt bra år för arten. Mycket tyder på att vi får betrakta den lille brandkronade som en del av vår regelbundna häckfågelfauna även om många häckningar säkerligen går under radarn.
STARAR Sturnidae
Samtliga:
1 ex Kärra, Hisingen 24–28.9 (Ola Sandberg m fl).
En brun majna uppehöll sig på Hisingen under några dagar i september. Det är en art hemmahörande i Syd- och Sydostasien där den också är vanlig som burfågel. Förrymda individer har kunnat etablera mindre frilevande populationer i södra Europa och i andra länder, och på en del ställen betraktas den som en allvarlig invasiv art. Trots att några exemplar har påträffats i Sverige genom åren bedöms den inte kunna etablera sig i våra trakter.
Samtliga:
1 1K Hyppeln 5–12.10 (Ingemar Åhlund m fl).
Visst är rapportområdets typiska rosenstare en 1K-fågel som hittas på en kustlokal i augusti–oktober. Årets rosenstare är den 18:e av detta slag, dvs 1K vid kusten på hösten, och nummer 22 av det totala antalet rosenstarar. De senaste åtta åren har arten varit årlig.
TRASTAR Turdidae
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Snåkered, Landvetter 4.5 (Johan Karlström).
1 ex Slättås, Landvetter 6.5 (Johan Svedholm).
1 ex sj Kaverös 7.5 (Johannes Hedtjarn).
1 ex sj Torslandaviken 11.5 (Håkan Hellgren).
1 ex Välen 14.5 (Hans Börjesson).
Vinter:
Januari:
ca 43 ex.
Februari:
8 ex.
December:
ca 400 ex.
Inga konstaterade häckningar, och ovanligt få fynd under häckningstid. Samtliga dessa är dessutom gjorda så tidigt på säsongen att det inte kan uteslutas att det rör sig om eftersläntrande förbisträckare. Vinterfynden är hyfsat många från januari, sedan är det tydligt att trastarna stack så det visslade om det – både bildligt och bokstavligt kan man tänka – när vinterkylan gjorde sitt intåg i februari. Decembersumman är extremt hög, och närmar sig det mytomspunna uppträdandet vintern 2009–2010 då tusentals rödvingar klädde rapportområdets rönnar.
Vinter:
1 ex Slingan, Hönö 1–24.1 (Hans Zachrisson m fl).
1 ex Torslandaviken 1.1–1.2 (Karin Magnander m fl).
1 ex Bokedalen, Jonsered 16.1 (Hans Wahlberg).
1 ex Brännö 31.1 (Edvin Klein m fl).
1 ex Välen 4–5.2 (Victor Tjernberg m fl).
1 ex Torslandaviken 19.2 (Christer Fält).
1 ex Klarvik, Björkö 10.12 (Kristoffer Lager).
1 ex Öckerö 10.12 (John Andersson).
Talrika taltrastar talar för att det milda januarivädret gjorde att ovanligt många av dessa trevliga tättingar trotsade elementen och stannade i vårt rapportområde. Åtta vinterfynd är det högsta antalet sedan 2014, då nio fynd gjordes. Rekordet under 2000-talet härrör från 2001 då tolv fynd gjordes.
Samtliga:
1 hane Välen 27.1 (Ove Ferling).
Vi är nog en och annan som gått och väntat på förstafyndet för rapportområdet av denna sibiriska art som nästan varje år brukar dyka upp i Sverige som enstaka fynd, gärna vintertid och gärna vid fågelmatningar. Det är heller ingen vågad gissning – i undertecknads fall faktiskt inte bara en gissning utan hårda, kalla, evidensbaserade fakta – att vissa av oss muttrade lite surt över att fyndet inte utgjordes av en fågel som parkerade sig i en villaträdgård i, säg, Lundby egnahem och pickade i sig äpplen hela vintern lång, utan istället av en kort obs i Välen. Men, vi gläds såklart ändå över detta efterlängtade förstafynd och fortsätter hoppas på den där Lundbytrasten.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 150 ex 13.4–16.5.
En hög vårsumma, men inte exceptionellt hög – under 10-talet låg vårantalen mellan 64 och 222 individer och som alla ringtrastdiggare minns så bjöd 2020 på rekordsumman 277 ex. Vad som däremot är lite exceptionellt är att höstfynd helt uteblev, något som senast hände 2009. Arten är alltid betydligt fåtaligare under höststräcket, och man får väl anta att anledningen till årets totala avsaknad av fynd är relaterad till väderförhållandena.
Vinter:
Januari–februari:
1 ex Hälsö 30.1 (Thomas Karlsson).
1 ex Lindesnäs, Nordre älv 30.1 (Johan Karlström m fl).
3 ex Torslandaviken 21–24.2 (Christer Fält m fl).
1 ex Välen 22–24.2 (Hans Börjesson m fl).
1 ex sj Göteborgs botaniska trädgård 22.2 (Robert Ennerfelt).
2 ex str N Slottsskogen 24.2 (Tina Widén m fl).
1 ex Lagmansholmen 24.2 (Mats Raneström).
4 ex Brudarebacken 25–28.2 (Jan-Åke Noresson m fl).
1 ex sj Aröd 25.2 (Stig Carlsson).
1 ex Öxnäs 25.2 (Jan-Olof Roos).
3 ex str N + 1 ex sj Råberget, Råda 27.2 (Fredrik Andersson).
1 ex Partille golfbana 27.2 (Tobias Meyer).
1 ex Lunnagården, Mölndal 28.2 (Lars Eric Rahm m fl).
December:
1 ex Lövgärdet, Angered 2.12 (Jan Hellström m fl).
1 ex Änggårdsbergen, Mölndal 10.12 (Per-Anders Svensson).
3 ex Lilleby fritidsby, Björlanda 12.12 (Mathias Theander).
1 ex Änggårdsbergen 13.12 (Per-Anders Svensson).
1 ex Huke, Tuve 14.12 (Pernilla Brandt).
1 ex Surketjärn, Partille 21.12 (Magnus Unger).
Dubbeltrasten är ingen årlig vintergäst hos oss så årets 21 fynd av 31 individer är tämligen enastående. Det är faktiskt det bästa resultatet någonsin även inkluderat den mäktiga trastinvasionsvintern 2009–2010 som resulterade i att 23 dubbeltrastar sågs vintertid 2010. Men vid närmare inspektion av uppgifterna framträder den bistra sanningen: det är i huvudsak inga genuina övervintrare, eftersom hela 20 av individerna sågs mellan den 21 och 28 februari så är det helt enkelt ett inflöde av tidiga vårsträckare som skapat rekordsumman. Men även om dessa vårtrastar räknas bort så är 11 "riktiga" vinterdubbeltrastar ett riktigt gott resultat.
FLUGSNAPPARE Muscicapidae
Fynd under häckningstid:
Ca 99 sjungande individer 9.5–5.7.
En liten nedgång sedan 2020, men ändå klart bättre än de 70–80 sjungande fåglar som rapporterades årligen 2015–2019. Att resultatet var sämre än förra året var emellertid inte oväntat, eftersom nattsångarinventeringen på Hisingen med all säkerhet hjälpte till att boosta siffrorna då. Det tydliggörs också av det faktum att det i år endast rapporterats 44 fåglar på Hisingen, jämfört med nästan det dubbla 2020. Att inte den totala minskningen är mer märkbar beror på skärgården, där hela 22 fåglar rapporterats vardera i norra och södra skärgården. Detta är en fördubbling av summorna 2020, och faktiskt rekord under 2000-talet för södra skärgården. Av övriga kärnområden har även Välen–Stora ån ökat till 5 ex (1 ex 2020), men inte heller i år har några fåglar rapporterats från Säveåns och Lärjeåns dalgångar, vilket gör att dessa varit näktergalslösa sedan 2017 respektive 2016. Fortfarande har vi dock en bit kvar till perioden runt 2010 då 120–135 fåglar brukade räknas in. Maxsummorna för respektive kärnområde under 2000–2020 är 93 ex på Hisingen, 36 ex i Norra skärgården, 12 ex i Södra skärgården, 12 ex i Välen–Stora ån, 7 ex i Säveåns dalgång och 7 ex i Lärjeåns dalgång.
Samtliga:
1 ex Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 14–16.5 (Eva Åkesson m fl).
1 hona Vinga 16.5 (Benga Ragnewall m fl).
1 ex Välen 20.5 (Anders Nilsson).
2 ex Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 31.5 (Gösta Olofsson).
1 1K Mölnlycke stenbrott, Bråta 6.9 (Fredrik Andersson).
1 ex Arendalsudden 8.9 (John Fjörtoft Karlsen).
En hyfsat låg, men inte onormal, summa. Även fördelningen mellan vår- och höstfynd är enligt gängse mönster.
Samtliga:
1 honfärgad Vinga 16.5 (Roger Eskilsson m fl).
1 honfärgad Offerstensvägen, Sävedalen 27.5 (Bengt Andréasson).
1 hane sj Sollid, Björketorp 30.5–4.6 (Elon Wismén m fl).
1 ex sj Torslanda, Hisingen 27.7 (Karin Magnander m fl).
1 honfärgad Båtmanstorpet, Mölnlycke 16.9 (Donald Blomqvist).
Inga konstaterade häckningar i år och heller inga observationer från Bokedalen alls så det förefaller som om flugsnapparna inte hittade dit i år. Återstår att se hur utfallet blir framöver. Annars är fem fynd en helt normal utdelning för Göteborgsområdet där förvisso höstfynd är betydligt ovanligare än vårfynd.
Häckningar:
1 par Arendal (Anne-Catherine Ernehall m fl).
1 par Fässberg, Mölndal (Lars Eric Rahm m fl).
Troliga häckningar:
1 par Sagsjön, Kållered (Lars Eric Rahm m fl).
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Skarvikshamnen, Hisingen 14.4 (Stefan Svanberg).
1 honfärgad Mölnlycke stenbrott, Råda 19.4 (Fredrik Andersson).
1 2K hane Kalvsund 7.5 (Petter Yxell).
1 ex Skansen Lejonet 10.5 (Roger Eskilsson).
1 ex Kättilsröd, Tuve 13.5 (Stefan Karlström).
1 sj Korsvik, Fotö 14.5 (Hans Waern).
1 ad hane Stora Amundö 16.5 (Lars Lundmark).
1 hona Gamlestaden 21.5 (David Klingberg).
1 ex Valö, Gbg:s södra skärgård 31.5 (Gunnar Sander m fl).
1 honfärgad Brudarebacken 1.6 (Roger Eskilsson m fl).
1 hane Volvo Tuve 25.6 (Magnus Persson).
1 ex Torslandaviken 2.7 (Magnus Persson).
1 hane Gullbergsvass 12.7–7.9 (Magnus Lundberg m fl).
Övriga fynd:
Vår:
1 honfärgad Slingan, Hönö 28.3 (Per Björkman m fl).
1 hane Skatås 11.4 (Håkan Sjöberg m fl).
Höst:
9 fynd 24.7–2.12, däribland upp till 6 ex Skansen Lejonet 20.9–2.12 (Roger Eskilsson m fl).
Vinter:
1 ad hane Skansen Lejonet 2.1 (Roger Eskilsson).
1 hane Galterö 2–31.1 (Andy Hultberg m fl).
1 3K+ hona Stora Amundö 7–26.1 (Christopher Magnusson m fl).
1 ex Hagen 9.1 (Jan Smith).
De skräpiga asfalts- och betongöknarnas stjärtdallrande knastervirtuos håller en fortsatt hyfsat stabil nivå i rapportområdet. Två konstaterade häckningar är normalt för senare år, och givet att flera av de troliga och möjliga häckningarna säkert rör verkliga häckningar, och att ett antal häckningar i svåråtkomliga hamn- och industriområden undgår upptäckt, kan man tänka sig att runt 10 par häckar i Göteborgstrakten.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Troliga häckningar:
1 par Landvetters flygplats (Elon Wismén m fl).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck m fl).
1 par Storegården, Björlanda (Mikael Sundberg).
Fynd under häckningstid:
1 ex Hökälla 4.6 (Jimi Björk).
2 hanar (varav 1 1K) Öxnäs 27.7–10.10 (Stefan Svanberg m fl).
Övriga fynd:
Vinter:
2 par Torslandaviken 1.1–8.2 (Kim Larsson m fl).
1 hane Kalvsund 24–26.2 (Petter Yxell).
Vår:
14 fynd av 16 ex 6.3–28.4.
Höst:
6 fynd av 8 ex 4.9–29.11.
Inga konstaterade häckningar i år, och även en liten nedgång av övriga fynd jämfört från förra årets rekordnotering på 2–4 häckningar och 27 ytterligare fynd. Oavsett detta så är det väl inte längre någon som betvivlar att den svarthakade buskskvättan verkar vara här för att stanna. Till Nrk: Troliga häckningar: Boh 1, Vg 2. Övriga fynd: Boh 10, Vg 11.
Sena fynd:
1 ex Skintebo hamn, Askim 8.11 (Lennart Rönnblad).
Novemberfynd av stenskvätta är långt ifrån årligt förekommande, och detta var det första sedan 2016.
STRÖMSTARAR Cinclidae
Häckningar:
1 par Kvarnbyn, Mölndal (Magnus Rahm m fl).
1 par Mölndalsån, Mölnlycke (Elon Wismén m fl).
1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Björn Johansson m fl).
1 par Övre Kåbäcken, Partille (Tina Widén m fl).
Fynd under häckningstid:
Fynd finns från Dalagården, Björketorp (Hjalmar Rosengren) och Lärjeåns dalgång, Angered (Lars Davidsson m fl).
Som vanligt häckar arten med säkerhet eller med största sannolikhet i våra tre medelstora vattendrag i öster; Lärjeån, Säveån och Mölndalsån. Den konstaterade häckningen i Kåbäcken är intressant, även om det rör sig om ett biflöde till Säveån är det mycket sällan häckningar konstateras utanför de ovan nämnda åarna.
ÄRLOR Motacillidae
Vinter:
Januari–februari:
1 ex Vrångö 28.1 (Margareta Strandberg).
1 ex Torslandaviken 28.2 (Magnus Persson).
December:
Inga fynd.
För femte året i rad sågs övervintrande sädesärlor i området – en syn som tycks ha blivit allt vanligare på senare år.
Samtliga:
1 2K hane Lappesand, Hönö 24–26.2 (Bo Brinkhoff m fl).
1 2K+ hona Torslandaviken 20.11 (Christer Fält).
Ytterligare ett bra år för engelsk sädesärla i Göteborgsområdet, helt i linje med senare års uppträdande. Två publicerade fynd och under året sågs ytterligare tre fåglar som uppvisade karaktärer för underarten utan att tillräckligt bra dokumentation kunde säkras. Det föreligger förvisso bra fotografier också på den individ som sågs den 17 april i Partille, men denna uppvisade en kombination av karaktärer som i första hand skulle tala för en 2K hane och som sådan ter sig fågeln alltför ljus för att vara en typisk yarrellii. Det skulle med andra ord mycket väl kunna röra sig om en underartshybrid alba x yarrellii men på grund av för stora osäkerheter kring så väl ålders- som könsbestämning lämnas den i nuläget opublicerad.
Häckningar:
1 par Kvarnbyn, Mölndal (Silke Klick m fl).
3 par Jonsereds fabriker (Per Björkman m fl).
1 par Lärjeåns dalgång, Hjällbo (Andreas Skyman m fl).
1 par Grevedämmet, Mölndal (Mats Bjersing m fl).
1 par Lunnagården (Silke Klick m fl).
1 par Lärjeåns dalgång, Linnarhult (Mikael Sundberg m fl).
1 par Säveåns dalgång, Sävedalen (Amar Hot m fl).
Fynd under häckningstid:
Rapporter som tyder på att häckningar eller häckningsförsök kan ha genomförts föreligger från ytterligare minst 18 lokaler.
Vinter:
Januari–februari:
3 ex Säveåns mynning 1.1–13.2 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex Högsbo industriområde 1–17.1 (Eva Åkesson m fl).
2 ex Ögärdet 2–31.1 (Amar Hot m fl).
1 ex Bäckebols industriområde 4–13.1 (Jan Hellström).
1 ex Eriksberg 6–25.1 (Lennart Strömberg m fl).
1 ex Eklanda, Mölndal 9.1–1.2 (Ove Ferling m fl).
2 ex Ryaverket 12.1–28.2 (Johan Svedholm m fl).
1 ex Mölndalsån, Mölndal 12.1 (Jan Tallnäs).
1 ex Slottsskogen 19.1 (Peder Winding).
1 ex Lagmansholmen, Säve 21.1 (Tommy Johansson).
1 ex Djupedal 23.1 (Mikael Sundberg).
1 ex Kåhög, Partille 24–29.1 (Erik Ahlgren m fl).
1 ex Askesby 24–30.1 (Conny Palm m fl).
December:
1 ex Ryaverket 7.12 (Johan Svedholm).
1 ex Slottsskogen 15.12 (Robert Ennerfelt).
Den milda inledningen av vintern 2020/2021 avspeglas också i det rekordartade uppträdandet av forsärlor under årets första månader – med reservation för eventuella dubbelräkningar sågs inte mindre än 17 exemplar i januari–februari. En ytterligare förklaring till den rika förekomsten vintertid kan också vara att det tycks gå mycket bra för det häckande beståndet – precis som förra året är antalet konstaterade häckningar, nio stycken, högt.
Häckningar:
Ca 5 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
Fynd under häckningstid:
3 ex Stora Oxhagen 5.5–2.6 (Mikael Sundberg m fl).
2 ex Ragnhildsholmen 18.5–5.7 (Mikael Sundberg m fl).
5 ex Hökälla 18.5–11.6 (John Thulin m fl).
5 ex Öxnäs 18.5–8.7 (Mikael Sundberg m fl).
5 ex Bredungen 19–29.5 (Jonas Örnborg m fl).
1 ex Lilla Oxhagen 9.6 (Tommy Järås).
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 4.11 (Pernilla Brandt m fl).
Årets överraskning på gulärlefronten står inte att finna i det häckande beståndet, som tycks ligga på en stabil nivå, utan i den mycket sena individ som sågs i Torslandaviken den 4 november. Fyndet är det första någonsin i november månad och fenologirekord för området med 25 dygn! Det tidigare rekordet är från Rörö och sattes den 9 oktober 2008. När det ses så här sena gulärlor uppkommer alltid frågan om det kan handla om någon udda underart så som ssp tschutschensis (”östlig gulärla”), men den här individens utseende och lockläte stämmer bäst överens med någon av våra regelbundet förekommande underarter flava eller thunbergi.
Samtliga:
Sammanlagt 14 ex 1.9–9.10.
Den rödstrupiga piplärkan förekommer regelbundet, men i kraftigt fluktuerande antal, i området framför allt under höststräcket som kulminerar i september. Årets 14 exemplar ligger något under genomsnittet för senare år.
Samtliga:
1 ex Galterö 2–31.1 (Andy Hultberg m fl).
1 ex Torslandaviken 4.2 (Stefan Svanberg m fl).
Två fynd, som båda gjordes under årets inledande två månader, speglar ett normalt uppträdande. Fågeln på Galterö upptäcktes redan 2020 och lokalen har nu hyst övervintrande vattenpiplärkor tre vintrar i rad.
FINKAR Fringillidae
Samtliga:
1 ex Fotö 31.10 (Hans Waern m fl).
4 ex Öxnäs 1.11 (Bo Brinkhoff).
2 ex Fridhem, Hisingen 2.11 (Mats Bjersing m fl).
4 ex Slättås, Delsjöområdet 4.11 (Martin Johansson).
3 ex Smedstorps ängar, Björketorp 5.11 (Elon Wismén).
2 ex Renströmsparken 12.11 (Olof Armini).
2 ex Södra Guldheden 20.11 (Bernt Nielsen).
2 ex Aröd, Hisingen 7.12 (Stig Carlsson).
Den tallbitsinvasion som pågick längre norrut i landet nådde inte riktigt ner till Göteborgsområdet och vi fick nöja oss med åtta fynd av sammalagd 20 ex. Det är visserligen inte ens i närheten av invasionen vi fick uppleva under vintern 2019–2020, men bättre än åren dessförinnan då inte ett enda fynd av denna utpräglade invasionsart hade noterats sedan 2013.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
Utmed Göta älv mellan Stora Oxhagen/Jordfallsbron i norr och Orrekulla skans i söder noterades 6–8 sjungande hanar 24.5–23.6.
Övriga fynd:
Vår:
1 ex sj Torslandaviken 20.5 (Magnus Persson).
1 ex sj Lexby, Partille 30.5 (Håkan Pleijel).
1 ex sj Ragnhildsholmen 2.6 (Staffan Larsson).
1 ex sj Tjälleviks mosse, Hönö 12.6 (Kristoffer Lager).
Höst:
1 1K Sudda, Hönö 19.8 (Thomas Karlsson).
Ett rätt så normalt uppträdande av rosenfink, med en koncentration till de klassiska buskmarkerna vid Göta älv, dock utan att någon häckning kunde konstateras. Antalet tillfälliga fynd av uppenbart rastande fåglar var lite lägre än vanligt. Ett höstfynd gjordes.
Höga antal:
Vår:
60 ex Torslandaviken 7.1 (Björn Dellming m fl).
Höst:
100 ex Torslandaviken 28.10–29.12 (John Thulin m fl).
Sena fynd:
3 ex Torslandaviken 6.5 (Anne-Catherine Ernehall).
Sammantaget ett bra år för vinterhämpling, även om vinterflockarna i början på året var av beskedligare storlek och inte tresiffriga som 2020. Några exemplar i Torslandaviken dröjde sig kvar till 6 maj, vilket inte är långt från fenologirekordet 11 maj. Under hösten och vintern kunde Torslandaviken återigen ståta med tresiffriga antal då upp till 100 ex noterades, uppdelade på ett par flockar.
Tidiga fynd:
1 ex str NO Krossholmen, Torslanda 25.2 (Johan Svedholm).
Sena fynd:
2 ex Torslandaviken 29.11 (Staffan Larsson).
Höga antal:
100 ex Öxnäs 15.8–21.9 (Linus Westlund m fl).
140 ex Torslandaviken 24.9–4.10 (Magnus Persson m fl).
200 ex str S Torslandaviken 4.10 (Joakim Cederlund).
130 ex str S Smithska udden 10.10 (Stefan Johansson).
Tresiffriga stationära flockar rapporterades vid Öxnäs och i Torslandaviken, och på den sistnämda lokalen noterades även ett fint antal sträckande hämplingar. Ingen övervintring noterades, men ett par eftersläntrare observerades vid Mudderdammen sent i november, och ett vinterfynd gjordes av en sträckande fågel i slutet av februari.
Samtliga:
Vår:
Inga fynd.
Höst:
Sammanlagt 25 fynd av 117 ex.
Året står ut som något exceptionellt då fynd uteblev helt under första halvåret och ända fram till andra halvan av augusti. Under hösten noterades däremot ett rejält antal sträckande och förbiflygande fåglar, som skulle kunna tyda på en mindre invasion. Uppträdandet av korsnäbbar varierar visserligen från år till år, men osäkerhet i bestämning av överflygande korsnäbbar gör det svårt att dra några klara slutsatser när fyndbilden domineras så av dessa.
Höga antal:
56 ex str S Ganlet 18.10 (Stefan Svanberg).
50 ex Änggårdsbergen 5–8.10 (Conny Palm m fl).
En stationär flock på ett 50-tal exemplar och en sträcksiffra i samma storleksordning ger ingen indikation på någon invasionsrörelse av mindre korsnäbb.
Samtliga:
Vinter:
1 ex Slottsskogen 11.2 (Peder Winding).
Höst:
8 ex str S Brudarebacken 10.8 (Roger Eskilsson).
1 ex str S Brudarebacken 28.8 (Jonas Bergman Laurila).
1 ex Hyppeln 28.9 (Ingemar Åhlund).
30 ex Rörö 5.10 (Ingemar Åhlund).
1 ex str S Brudarebacken 7.10 (Roger Eskilsson).
10 ex Sandvik 7.10 (Christer Fält).
6 ex str S Torslandaviken 8.10 (Magnus Persson).
2 ex str S Ryet, Askim 9.10 (Jalle Hiltunen).
1 ex Hönö 9.10 (Thomas Karlsson).
2 ex Björkö 10.10 (Kristoffer Lager).
1 ex Hyppeln 18.10 (Ingemar Åhlund).
Noterad Björkö 30.10 (Kristoffer Lager).
Noterad Mölnlycke 1.11 (Donald Blomqvist).
Enbart höst- och vinterfynd gjordes, och enbart av sträckande eller förbiflygande fåglar, inklusive ett par tillfällen då bara locklätet hördes och inget antal kunde fastställas. Med sammanlagt 13 fynd av 65 ex förefaller året som ganska magert för bändelkorsnäbb, men faktum är att 2021 var det bästa sedan 2016. Antalen är en bra bit ifrån invasionsåren, varav de senaste inföll 2014–2015. Är det snart dags igen?
Höga antal:
150 ex Brudarebacken 21.8 (Roger Eskilsson).
200 ex Torslandaviken 22.8 (John Andersson m fl).
200 ex Torslandaviken 3.9 (Ola Wennberg).
100 ex Välen 1.9 (Göran Gustavsson).
50 ex Götaledstoppen 29.8 (Stefan Svanberg).
50 ex Haga kile 1.9 (Uno Unger).
65 ex Öxnäs 19.9 (Benga Ragnewall).
Steglitsens frammarsch regionalt och nationellt återspeglas av stora höstflockar som i år noterades på inte mindre än sex lokaler. I Torslandaviken har flockar på upp till 200 ex rapporterats vid ett par tillfällen, vilket är det hittills högsta antalet i rapportområdet. Häckningar redovisas inte längre då steglits betraktas som en allmän häckfågel i Göteborgsområdet.
Samtliga:
1 ex Brudarebacken 25.3 (Roger Eskilsson).
1 ex Västra begravningsplatsen 16–28.5 (Jonatan Uppström m fl).
1 ex Hönö 19.7 (Thomas Karlsson).
Från att ha varit en första klassens raritet så har gulhämpling blivit näst intill årlig i rapportområdet de senaste 10–15 åren. Två gånger tidigare har två fynd gjorts under samma år, 2012 och 2014. Aldrig tidigare har dock tre fynd gjorts under ett år som detta då vi utöver den stationära hanen på Västra begravningsplatsen även kunde räkna in två förbiflygande individer. Efter kompletterande uppgifter och omräkning av tidigare fynd kan vi konstatera att årets tre gulhämplingar utgör fynd nummer 13, 14 och 15.
SPORRSPARVAR Calcariidae
Samtliga:
Vår:
1 ex str N Brudarebacken 25.3 (Roger Eskilsson).
1 ex Brudarebacken 28.3 (Markus Lagerqvist).
1 ex str O Brudarebacken 3.4 (Jonas Bergman Laurila).
4 ex Landvetters flygplats 27.4 (Johan Svedholm).
Höst:
Sammanlagt 18 ex 10.9–21.11.
I likhet med 2020 blev 2021 ett bättre år för lappsparv jämfört med några år med betydligt lägre antal. Den högsta årssumman för rapportområdet daterar från 2002 då 78 exemplar noterades.
Höga antal:
Vår:
12 ex Torslandaviken 2.2 (Christer Fält).
Höst:
40 ex Galterö 5–14.11 (Mia Wallin m fl).
40 ex Torslandaviken 6.11–31.12 (Magnus Persson m fl).
En relativt beskedlig vårflock på 12 ex vägs upp av två ansenliga flockar under hösten–vintern på två olika lokaler. De sistnämnda är lite större än vad vi har haft de senaste åren men ändå en bit ifrån toppnoteringen på 200 ex som noterades 2004.
FÄLTSPARVAR Emberizidae
Vinter:
Januari–februari:
Upp till 6 ex Välen 1.1–28.2 (Stefan Svanberg m fl).
Upp till 7 ex Torslandaviken 1.1–28.2 (Magnus Persson m fl).
1 ex Björlanda skjutfält 1.1 (John Fjörtoft Karlsen).
2 ex Sudda, Hönö 3.1–14.2 (Thomas Karlsson m fl).
2 ex Öxnäs 12–26.1 (Mikael Sundberg m fl).
1 ex Grundsö, Askim 19.1 (Stefan Johansson).
2 ex Bolsten, Hisingen 24.1 (Benga Ragnewall).
December:
Upp till 10 ex Torslandaviken 1–30.12 (Johan Karlström m fl).
Upp till 4 ex Välen 2–30.12 (Ove Ferling m fl).
2 ex Sudda, Hönö 17.12 (Bengt Karlsson).
De redovisade vinterfynden är det högsta antalet observerat vid samma tillfälle, vilket betyder att det totala antalet sävsparvar på de klassiska övervintringslokalerna Torslandaviken och Välen antagligen är något högre. Antalet vinterfynd är något högre än vanligt men inom variationen. Så länge det finns tillgång till vass och köldknäpparna inte blir för långvariga är sävsparvarna beredda att övervintra.
Samtliga:
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 8.10 (Björn Zachrisson m fl).
Ytterligare en dvärgsparv ringmärktes på Hönö som nu kan stoltsera med hela fyra av rapportområdets nio fynd. I likhet med tidigare Hönö-sparvar så fångades även denna under september–oktober, till skillnad från övervintrande fåglar som snarare gästar frörika områden och matningar under vintermånaderna.
Samtliga:
1 ex str N Brudarebacken 14.5 (Jonas Bergman Laurila m fl).
De senaste åren har fynden av ortolansparv varit lätträknade, och tyvärr så utgör årets enda fynd ingen trendbrytare. Ett förändrat jordbruk och även illegal jakt går hårt åt ortolansparven, och frågan är hur länge det kommer att finnas en livskraftig population i landet.