Änder
Andåret 2007 karaktäriserades av rekordmånga snatteränder men ovanligt få stjärtänder, två olika dykandshybrider och en trolig mandarinandshäckning. Dessutom sattes två nya fenologirekord.
Häckningstid:
1 par Lärjeåns dalgång 1–23.4 (Lars Erik Norbäck m fl).
Övriga:
1 hona Bockemossen, Sävedalen 1–5.2 (Uno Unger m fl). 1 hane + 3 honfärgade Lärjeåns dalgång 8.9 (Lars Erik Norbäck). 1 hane Mölndalsån, Gårda 16–19.10 (Barbro Björkman m fl). 1 hona Bockemossen, Sävedalen 19.10 (Kerstin Martinsson).
För tredje året i rad noterades ett par under häckningstid i Lärjeån. Till skillnad mot förra året kunde dock ingen säker häckning konstateras även om det kan vara årsungar inblandade i septemberfyndet. Från att ha varit knappt årlig så har antalet fynd av mandarinand ökat markant under de senaste åren i rapportområdet.
Vinter:
Som mest 4 ex Hökälla 3–16.1 (Tina Widén m fl). 3 ex Killingsholmen, Askim 6.1 (Aimon Niklasson). 1 hane Bockemossen, Sävedalen 29.1–5.2 (Daniel Ryman m fl). 1 hona Säveåns mynning 11–12.2 (Lars Lundmark m fl). 3 par Rörö 18.2 (Per Wedholm m fl). 2 hanar Bolleskären, Hönö 19.2 (Stefan Svanberg). 1 ex Stora Amundö 26–30.12 (Aimon Niklasson m fl).
Höga antal:
402 ex Kråkudden, Hönö 1.4 (Stefan Svensson).
Bläsanden ses årligen med enstaka exemplar under vintermånaderna men årets 18 fåglar är en ganska hög summa. Under 2000-talet har antalet vinterfåglar varierat mellan 5 och 19 ex varje år. Vårens sträcktopp inföll i år i skiftet mars/april och det stora antalet på Kråkudden den 1 april innefattar både nord- och sydsträckande samt rastande fåglar. Under hösten var arten däremot ovanligt fåtalig och inga större antal rastade vid Torslandaviken. Även för andra arter sjöfåglar som brukar rasta i Karholmsdammen noterades en nedgång i år. Detta beror troligtvis på att födotillgången under året minskade eller helt slogs ut (se Fåglar på Västkusten nr 4/08).
Höga antal:
26 ex Torslandaviken 25.6 (Johan Svedholm).
Det högsta antalet som har noterats i Göteborgsområdet. Det tidigare rekordet var från samma lokal, nämligen 17 ex den 2 juli 2006. Arten har ökat i Halland under senaste åren, vilket troligtvis bidrar till de större antalen i Göteborg, men vi väntar fortfarande på första häckningsfyndet hos oss. Troligtvis är de flesta observationer under sommaren fåglar som inte häckar utan bara stryker omkring.
Vinter:
Januari–februari: Vid Välen som mest 14 ex 2.1 (Jan Bergqvist). 1 ex Hökälla 19.1 (Anna Kristiansson). Vid Sjöbacka som mest 7 ex 22.2 (Uno Unger). December: Vid Välen som mest 15 ex 27.12 (Ola Wennberg). 2 ex Öxnäs 12.12 (Bo Brinkhoff). 4 ex Torslandaviken 20.12 (Kent Larsson).
Från att tidigare knappt varit årlig under januari månad ses numera mindre flockar med krickor varje vinter. Denna ökning skedde i början av 2000-talet och största anledningen är troligtvis de mildare vintrarna, även om den större aktiviteten bland fågelskådare naturligtvis kan spela in.
Vinter:
–
Den stjärtandshane som setts de tre senaste vintrarna i Fågeldammen i Slottsskogen dök inte upp i år. Ovanligt få stjärtänder noterades för övrigt i rapportområdet både under våren och hösten.
Vår:
Sammanlagt noterades 9 ex 6–15.4.
Häckningstid:
1 par Hårssjön 1.5 (Leif Andersson). 1 hane Välen 6.5 (Stefan Andersson m fl) samt 2 hanar + 1 hona samma lokal 6–7.6 (Stefan Johansson m fl). 1 hane Öxnäs 13.5 (Uno Unger m fl). 1 hane Torslandaviken 19.5 (Dennis Kraft m fl) samt 1 hane samma lokal 27.5–1.6 (Ulf Sjögren m fl). 1 hona Hökälla 21.5 (John Thulin m fl). 1 par Balltorps våtmark 31.5–3.6 (Jan-Åke Noresson m fl).
Höst:
1 honfärgad Torslandaviken 12.8 (Stefan Svanberg).
Som brukligt noterades årtor under häckningstid i lämplig biotop utan att någon häckning kunnat säkerställas. Ny spännande lokal för i år var Balltorps våtmark där även hannen kunde höras spela vid något tillfälle.
Tidiga fynd:
1 2K hane Öxnäs 2.3 samt troligen samma ex Rya nabbe, Hisingen 5.3 (Johan Svedholm).
Troligtvis samma fågel noterades även i Surte, precis utanför rapportområdet, den 31 januari. De första skedänderna brukar dyka upp i månadsskiftet mars/april men i år började inte de första av de resterande fåglarna anlända förrän 14 april.
Samtliga:
1 hane Säveåns mynning 5.1 (Roger Eskilsson) samt Torslandaviken 19.1–2.3 (Per Björkman m fl).
Samma individ som rapporterades från Torslandaviken i december 2006. Denna hybrid var ganska lätt att plocka ut bland övriga dykänder. De mest iögonfallande karaktärerna var det purpurbruna huvudet med antydan till tofs samt den ganska ljust gråtonade ryggen.
Samtliga:
1 hane Torslandaviken 5.3 (Uno Unger).
Denna dykandshybrid uppvisade karaktärer som pekade på en korsning mellan vigg och bergand. Den var mycket lik vigg, men kunde urskiljas på kortare och kraftigare tofs samt något ljusare rygg.
Sommar:
1 ad hane str S Kråkudden, Hönö 19.7 (Mikael Molin m fl). 3 hanar str S Kråkudden, Hönö 20.7 (Peter Hamrén). 1 ad hane Torslandaviken 23–25.7 (Johan Svedholm m fl).
Höga antal:
11 ex Välkommen, Björlanda 1.5 (John Thulin m fl). 10 ex Torslandaviken 1.11 (Bo Brinkhoff m fl).
Jämfört med 1990-talet då det knappt gjordes några fynd av bergand under somrarna har företeelsen blivit ganska vanlig under 2000-talet. Hittills har det gjorts tio sommarfynd fördelat på fem somrar under sistnämnda årtionde.
Höga antal:
35 ex Billdals skärgård 27.1 (Stefan Andersson). 75 ex Torslandaviken 4.2 (Uno Unger). 26 ex Nordre älvs fjord, Björlanda 28.2 (Tina Widén m fl). 30 ex Torslandaviken 4.12 (Björn Dellming).
Att döma av maxnoteringarna under 2000-talet verkar antalet övervintrande salskrakar ha minskat något under de senaste åren. Under första halvan av nuvarande årtionde låg de årliga toppnoteringarna runt 90 exemplar, med en toppnotering på 113 individer 2004. Om nedgången bara är något tillfälligt eller om trenden är fortsatt negativ får framtiden utvisa.