Sångare
Den stora och saftiga sångarkakan var i år späckad med mustiga russin i form av flod-, trast-, lund-, tajga- och kungsfågelsångare. Och på toppen av bakverket tronar en exklusiv marsipanros i form av en rödstrupig sångare!
Häckningstid:
Sammanlagt ca 49 sjungande individer under maj–augusti. Skärgården: 1 ex sj Galterö 18.5 (Lars Hellman). 1 ex sj Vrångö 20.5 (Martin Oomen).
Under den senaste femårsperioden har mellan 41 och 54 av dessa små ringande gynnare summerats i rapportområdet, så årets resultat får anses vara fullt normalt för senare år. Lika normalt är att de allra flesta, 35 ex, är hörda på Hisingen. Arten noteras däremot mycket sällan i skärgården, årets fynd är de femte och sjätte under 2000-talet.
Samtliga:
2 ex sj Lerbäck, Säve 27.5–7.6 (Jon Håkansson m fl). 1 ex sj Hästevik, Torslanda 31.5–18.7 (Lennart Bogren m fl).
Detta var rapportområdets trettonde och fjortonde fynd. Dessutom var det första gången två fåglar rapporterats från samma lokal. Tidpunkten är typisk, och som vanligt när det upptäcks flodsångare hos oss, så parkerar de på platsen länge och väl.
Sena fynd:
1 ex Olofstorp, Bergum 8.9 (Håkan Thorstensson).
Kärrsångaren är en av de häckfåglar som anländer senast och lämnar oss tidigast på säsongen. Fynd i början av september har dock blivit vanligare på senare år, detta var 2000-talets tjugofemte, men då i regel i samband med ringmärkning. Fältfynd är betydligt sparsammare. Kuriöst nog gjordes ett septemberfynd på samma lokal även 2012, vilket knappast har så mycket med lokalens lämplighet att göra som att den råkar vara en flitig fågelskådares trädgård.
Samtliga:
1 ex sj Torslandaviken 9–15.5 (Christer Fält m fl).
Rapportområdets tjugonde fynd av denna vassarnas tungviktare. Tredje fyndet i Torslandaviken – som trots detta är långt ifrån den lokal som har flest fynd av arten. Det är nämligen den forna Tingstadsvassen, belägen ungefär där Ringön ligger nu, där inte mindre än nio trastsångare sköts under 1800-talet! Femton av fynden är från maj–juni och de resterande fem från augusti–september.
Sena fynd:
1 ex ringmärkt Sudda, Hönö 12.9 (Björn Zachrisson).
Rejält sent fynd och det tredje septemberfyndet av denna tropikflyttare som vanligen sticker söderut i mitten av augusti. Ringmärkningsverksamheten vid Sudda levererar fenologirekord på löpande band, så även detta fynd som var sju dagar senare än tidigare rekord, också det från Sudda!
Samtliga:
1 ex Slingan, Hönö 25.5 (Magnus Unger m fl).
Ett av årets tyngsta och mest oväntade fynd utgörs av den rödstrupiga sångare som satt och sjöng i ett buskområde på sydligaste Hönö under en dag i maj. Fågeln bedömdes vara av den östliga rasen albistriata.
Sena fynd:
1 ex Vinga 30.10 (Roger Eskilsson).
Ett mycket sent fynd av denna art, som brukar lämna oss för varmare breddgrader i september. Fyndet utgör fenologirekord med god marginal, om man undantar den fågel som övervintrade på en fågelmatning i Skintebo vintern 2009–2010.
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 24.11 (Sussie Carlström m fl).
Ett extremt sent fynd av denna art, som vanligen lämnar oss i mitten av september. Dock är det faktiskt inte det allra senaste fyndet i rapportområdet, då en fågel sågs på samma lokal så hysteriskt sent som den 17–18 december 2000.
Samtliga:
1 ex sj Styrsö 30–31.5 (Andy Hultberg m fl).
Nittonde fyndet i rapportområdet och det åttonde i södra skärgården. Datumet är också mycket typiskt, de flesta av fynden har dykt upp i månadsskiftet maj/juni.
Samtliga:
1 ex Vrångö 25.10 (Lars Erik Norbäck m fl).
Kungsfågelsångaren är betydligt sällsyntare än tajgasångaren i rapportområdet, detta var endast det sjätte fyndet. Lokalen och tidpunkten är dock typisk och faller väl in i artens fyndmönster.
Samtliga:
1 ex Lundby kyrkogård 9.9 (Magnus Lundström m fl). 1 ex Torslandaviken 6.10 (Karin Magnander m fl). 1 ex Arödsberget, Hisingen 7.10 (Jon Håkansson m fl).
Ett bra tajgasångarår, med fynd nummer 24–26 i rapportområdet. Fyndet i Lundby är anmärkningsvärt tidigt och med god marginal (12 dagar) det tidigaste i rapportområdet. Nationellt brukar normalt de första tajgorna för säsongen ses vid denna tidpunkt, men då i första hand längs Norrlandskusten.
Vinter:
1 ex Torslandaviken 1–26.12 (Magnus Rahm m fl). 1 ex Bustaden, Hönö 28.12 (Björn Zachrisson). 1 ex Brudarebacken 30.12 (David Klingberg).
December var synnerligen mild, vilket antagligen räddade de gransångare som försökte sig på att övervintra. Tre vinterfynd får anses som normalt, under 2000-talet har vinterfynd gjorts nästan årligen och då av mellan en och sex individer.
Sena fynd:
1 ex Slätta damm, Hisingsparken 2.10 (Benga Ragnewall). 1 ex Torslandaviken 6.10 (Magnus Persson). 1 ex Utbyfältet 6.10 (Ingemar BE Larsson). 1 ex ringm Sudda, Hönö 11.10 (Björn Zachrisson). 1 ex ringm Sudda, Hönö 18.10 (Björn Zachrisson).
Under 2000-talet har det blivit normalt att enstaka lövsångare ses de första dagarna i oktober, något som tidigare var betydligt sällsyntare. Fyndet från 18 oktober är emellertid mycket sent och fenologirekord med fyra dagars marginal.
Samtliga:
1 hona Vrångö 21.4 (Magnus Rahm). 1 hane sj Fläskebotippen, Landvetter 17–19.5 (Elon Wismén m fl).
Fynd 12–13 i området. Arten expanderar i södra Sverige, och håller på att etablera sig som häckfågel i Skåne och södra Halland (dessutom häckade ett par i Slottsskogen 2007). Vi kan därför säkerligen förvänta oss en uppgång i antal fynd även hos oss.