Måsar och tärnor
Ovanligt många vittrutar, rapportområdets första fynd av sandtärna och häckande kentsk tärna för andra året i följd var några av glädjeämnena under året.
Samtliga:
1 2K Torslandaviken 20.5 (Magnus Persson).
För fjärde året i rad observerades svarthuvad mås i Göteborgsområdet, vilket är ganska anmärkningsvärt med tanke på att det första fyndet gjordes så sent som 2004. Årets fynd var det åttonde i ordningen och det är väl en kombination av ökad skådaraktivitet i området samt en ökning av artens uppträdande i landet generellt som ligger bakom den stigande fyndkurvan.
Höga antal:
11 ex str S Kråkudden, Hönö 4.11 (Tina Widén m fl). 15 ad str S Kråkudden, Hönö 29.12 (Lars Andersson). 11 ex str Kråkudden, Hönö 30.12 (Stefan Svanberg m fl).
Månadsfördelning:
Januari 1 ex, april 8 ex, maj 20 ex, augusti 10 ex, september 6 ex, oktober 10 ex, november 13 ex, december 33 ex.
Sammanlagt cirka 101 ex är mindre än vad som ses ett genomsnittligt år, men nästan exakt i paritet med fjolårets totalsumma på cirka 102 ex. I genomsnitt ses det dubbla antalet per år och den högsta årssumman under 2000-talet lyder på 440 ex. Torslandaviken är den säkraste lokalen för rastande dvärgmåsar i området och det är som vanligt svårt att avgöra hur många individer som varit inblandade då det mer eller mindre dagligen i maj månad rapporterades dvärgmåsar på lokalen.
Samtliga:
1 1K str S Vinga 30.10 (Roger Eskilsson m fl).
Endast en observation av tärnmås kan tyckas klent då vi vant oss vid lite större antal under senare år. Men sett ur ett lite längre perspektiv stämmer det väl in i mönstret och det är endast under senare år som tärnmåsen varit årlig i området. Årets observation gör att arten nu har setts åtta år i rad, vilket kan jämföras med början av 2000-talet då vi hade tre år där fynd saknades helt.
Häckningar:
Ca 50 par Lerholmen, Saltholmen (Johan Ennerfelt m fl). 293 par Svarte mosse, Biskopsgården (Thomas Karlsson). 50–100 par Kråkholmen, Hönö (Uno Unger m fl).
Endast tre häckningslokaler är sämre än vanligt, men möjligen kan detta bero på bristfällig rapportering. Kolonin på Kråkholmen har haft en positiv utveckling och har på några år ökat från ett tiotal par till att i år hysa mellan 50–100 par. Göteborgs största skrattmåskoloni vid Svarte mosse är fortsatt stabil med cirka 300 häckande par.
Samtliga:
1 ad str S Kråkudden, Hönö 17.9 (Ola Wennberg m fl).
Fynd utav någon av raserna graellsii, intermedius eller heuglini. Ljusmantlad silltrut är ett samlingsnamn för silltrutar med tydligt ljusare dräkt än intermedius, vilket ju är den formen som häckar på svenska västkusten. Begreppet innefattar förutom graellsii och heuglini även så kallade dutch intergrades vilket är en övergångsform mellan graellsii och intermedius som häckar i Holland. Man kan med nuvarande kunskaper inte skilja de olika formerna åt, men det är förmodligen mer sannolikt att en ljusmantlad silltrut i vårt rapportområde rör sig om den västeuropeiska rasen graellsii eller en så kallad dutch intergrade än att det skulle vara den ryska tundrahäckande rasen heuglini.
Samtliga:
1 1K str S Vrångö 29.10 (Martin Oomen m fl). 1 1K Fiskhamnen 5.11 (Christer Fält m fl).
Nionde och tionde fyndet i Göteborgsområdet samt det sjätte respektive sjunde fyndet i Västergötland. Observationen på Vrångö är den första av en sträckande kaspisk trut i området och troligen sågs samma ex sydsträckande vid Lerkil en dryg timma senare.
Samtliga:
1 2K Fiskhamnen 2.1 (Johan Wallander). 1 2K str S Kråkudden, Hönö 3.1 (Stefan Svanberg m fl). 1 2K Tistlarna 7.1 (Rolf Andersson). 1 2K Kråkudden, Hönö 30–31.1 (Jon Håkansson m fl). 1 3K Öckerö 5–6.2 (Jon Håkansson m fl). 1 2K Fiskhamnen 11.3–20.4 samt samma ex 1.6–1.7 (Rolf Andersson m fl).
Ett för senare år exceptionellt uppträdande av vittrut som för tankarna tillbaka till 80-talet. Det är dock inte helt lätt att avgöra hur många olika individer som varit inblandade, men vår bedömning är att det rör sig om 4–5 exemplar. En av trutarna, som först uppehöll sig i Fiskhamnen under mars och april dök plötsligt upp på lokalen igen den 1 juni och stannade sedan på platsen månaden ut och sågs för sista gången den 1 juli. Troligen sågs sedan samma individ vid Nolhagaviken, Alingsås den 12–13 juli. Sommarfynd av vittrut hör inte till vanligheterna och detta var det första i rapportområdet sedan 1970 då ett exemplar uppehöll sig i Fiskhamen under perioden 3 juni till och med den 23 juli.
Höga antal:
960 ex str S Kråkudden, Hönö 24.10 (Uno Unger m fl). 970 ex str S Kråkudden, Hönö 29.10 (Mattias Pozsgai m fl). 1 100 ex str S Kråkudden, Hönö 8.11 (Bo Brinkhoff m fl). 1 000 ex str S Kråkudden, Hönö 23.12 (Martin Alexandersson m fl).
Ingen riktig toppdag, men flera dagar med runt 1 000 ex tyder ändå på ett relativt gott uppträdande under årets sista kvartal, vilket är den period då vi oftast ser de högsta antalen.
Samtliga:
1 ad str S Hyppeln och Hönö 18.5 (Magnus Unger, Jon Håkansson m fl). 1 ad Torslandaviken 18.5 (Magnus Persson m fl).
En av årets största sensationer var den sandtärna som på morgonen den 18 maj först sågs sträcka förbi Hyppeln och Hönö för att sedan på kvällen återupptäckas rastande i Torslandaviken. Det är naturligtvis inte omöjligt att det rörde sig om två olika fåglar, men med tanke på hur ovanlig den är i landet är det nog klokt att bedöma det som en och samma individ. Detta var första fyndet i rapportområdet och Västergötland samt andra fyndet i Bohuslän. Första fyndet i Bohuslän utgjordes av en död fågel vid Stora Hällungen den 15 juni 1940. I Halland har det gjorts 15 fynd till och med 2013. Tidpunkten är mycket typisk för uppträdandet i landet där maj är den månad som klart toppar statistiken över fyndbilden.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 16.5 (Jon Håkansson). 1 ad str SO Galterö 25.7 (Jon Hessman).
För tredje året i följd hade vi två fynd av skräntärna, vilket får anses som en relativt bra utdelning av denna notoriskt svåra art att få se i området. Under 2000-talet har det gjorts mellan noll och fyra fynd per år, där 2006 toppar med fyra fynd av fem exemplar. Under fyra av åren saknas observationer helt, medan det under sex av åren inklusive 2013 noterats två fynd.
Samtliga:
2 ex str S Kråkudden, Hönö 8.5 (Jon Håkansson). 4 ex str S Kråkudden, Hönö 18.5 (Jon Håkansson).
En uppryckning mot föregående år då endast ett exemplar observerades i området. Om jämförelse görs med övriga år under 2000-talet ligger dock 2013 under medel för perioden. Under åren 2000–2011 gjordes i genomsnitt 4,3 fynd per år, med en högstanotering på åtta fynd av hela 17 ex år 2011. Den lilla tillbakagången i antalet fynd handlar dock troligen bara om tillfälligheter och kan åtminstone inte tillskrivas artens häckningsstatus i landet som sett ur ett nationellt perspektiv tvärtom visat en positiv trend under senare år. Men möjligen är det inte svenskhäckande fåglar som vi framför allt berörs av, och troligen spelar vädret under sträckperioderna en stor roll för artens uppträdande i vårt område.
Häckningar:
Troliga häckningar: Troligen häckade ett par på Dannekroksholmarna, Hönö (Bengt Karlsson). Ett par sågs varnande på skäret under häckningstid, men någon ruvande fågel eller ungar kunde inte konstateras.
2K-fåglar:
1 2K str S Kråkudden, Hönö 18.5 (Jon Håkansson). 1 2K str S Kråkudden, Hönö 15.6 (Per Björkman).
Sena fynd:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 29.10 (Mattias Pozsgai m fl). 1 1K str S Vrångö 29.10 (Stefan Svanberg m fl). 1 1K str SV Galterö 30.10 (Jan Mogol).
För tredje året i rad sågs ett par under häckningstid vid Hönö. Troligen är det samma fåglar som häckade på platsen 2011 och 2012 som återkommit.
2K-fåglar:
1 2K str S Kråkudden, Hönö 14.6 (Magnus Rahm m fl).
Första sommaren stannar fisk- och silvertärnor normalt i vinterkvarteren och 2K-fåglar ses bara fåtaligt i landet. Av någon anledning är observationer av 2K fisktärnor ovanligare än observationer 2K silvertärnor och detta var blott det andra fyndet under 2000-talet i rapportområdet, vilket kan jämföras med sju fynd av 2K silvertärnor.
Häckningar:
Ca 10 par Kråkholmen, Hönö (Uno Unger m fl).
Häckningsplatsen från i fjol blev glädjande nog bebodd av kentska tärnor även i år och precis som förra året uppskattas att cirka tio par häckat på ön.