Sångare
Sångaråret 2008 bjöd inte bara på vattensångare utan även två nya sångararter för skärgården (trast- och vass-). Orden ”Rörö” och ”taigasångare” blev alltmer oskiljbara och brandkronad kungsfågel noterades i dubbla exemplar. Dessutom putsades fem fenologiska rekord.
Häckningstid:
Sammanlagt 41 sjungande fåglar. Skärgården: 1 ex sj Öckerö 2.5 (Rolf Nyback).
Höst:
1 ex Sandvik, Torslanda 16.8 (Johan Svedholm).
Arten verkar stabil i området, mellan 30 och 50 sjungande fåglar har noterats under 2000-talet. Den har sina absolut starkaste fästen på Hisingen, där 33 av årets fåglar huserade. Skärgårdsfyndet är anmärkningsvärt, arten har under 2000-talet endast noterats en gång tidigare i skärgården.
Samtliga:
1 ex sj Rördammen, Öckerö 27–28.4 (Bengt Karlsson m fl).
Femte fyndet i rapportområdet, och det första i skärgården. Dessutom var detta med god marginal områdets tidigaste fynd, övriga fynd har gjorts under tidsperioden 11 maj till 22 juni.
Samtliga:
1 1K Stora Amundö 18.8 (Lars Lundmark m fl).
En av årets verkliga skrällar var den vattensångare som under en augustidag höll till i vassarna i kanalen mellan Stora Amundö och fastlandet. Fyndet är det första i rapportområdet och det tjugofemte i Sverige, tillika det första sedan år 2000. Dessutom är detta endast det tredje fältfyndet någonsin i Sverige, resterande fynd utgörs av ringmärkta och fyrfallna fåglar. Tidpunkten är typisk för artens uppträdande i Sverige, över hälften av de svenska fynden är gjorda under augusti.
Sena fynd:
1 ex ringm Sudda, Hönö 8.9 (Björn Zachrisson) och 1 ex ringm samma lokal 12.9 (Björn Zachrisson).
Björn Zachrissons idoga ringmärkande på Hönö har sannerligen gjort underverk för kärrsångarens septemberuppträdande under de senaste åren. Detta var septemberfynd nummer femton och sexton under 2000-talet, och av dessa är endast ett fynd observerat i fält, resten är ringmärkta fåglar.
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 16.10 (Johan Svedholm) och 1 ex samma lokal 1.11 (Hans Börjesson m fl).
Det är förstås inte uteslutet att det rör sig om samma individ. En handfull oktoberfynd föreligger från 2000-talet, men novemberfyndet är faktiskt det första någonsin. Vanligtvis lämnar rörsångaren våra breddgrader under september.
Samtliga:
1 ex sj Vrångö 14.5 (Tina Widén m fl).
Rapportområdets sjunde trastsångarfynd (se rutan nedan för komplett fyndhistorik), och det första skärgårdsfyndet. Fågeln rastade tillfälligt i ett buskområde, och tidpunkten är typisk för en nyanländ fågel. Rapportområdets övriga fynd är gjorda på mer typiska trastsångarlokaler såsom Lagmansholmen, Sagsjön och Hökälla.
Sena fynd:
1 ex Stampens kyrkogård 5–7.10 (Maria Müntzing). 1 ex Skansen Lejonet 7–8.10 (Svante Martinsson m fl). 1 ex ringm Sudda, Hönö 7.10 (Björn Zachrisson). 1 ex Rörö 7.10 (Uno Unger).
Hela fyra oktoberfynd av trädgårdssångare innebär nytt rekord för rapportområdet. Det har nu gjorts elva oktoberfynd under 2000-talet av denna art, som vanligtvis lämnar oss under första halvan av september.
Samtliga:
1 ex Rörö 21.9 (Magnus Unger m fl). 1 ex ringm Sudda, Hönö 23.9 (Björn Zachrisson m fl). 1 ex Vrångö 23.9 (Tina Widén). 1 ex Stora Amundö 25.9 (Lars Lundmark). 1 ex Skansen Lejonet 7.10 (Roger Eskilsson m fl).
Rörö befäster sin status som en av Västkustens vassaste taigasångarlokaler. Med årets fynd ståtar nu Rörö med inte mindre än sex fynd av arten. I övrigt ett mycket gott resultat, och en tangering av rekordet från 2005. Som vanligt är fyndbilden koncentrerad till skiftet september–oktober. I hela rapportområdet finns nu 19 fynd av taigasångare (se rutan nedan för komplett fyndhistorik), varav hela femton är gjorda på 2000-talet. Denna sentida ökning är säkert främst en effekt av den ökade skådarintensiteten i kustnära skogsdungar under höstarna.
Vinter:
1 ex Säveåns dalgång, Kviberg 5.12 (Roger Eskilsson).
Enstaka gransångare noteras då och då under vintermånaderna, och detta var det elfte vinterfyndet under 2000-talet.
Samtliga:
2 ex Fässberg, Mölndal 23.3 (Uno Unger). 1 ex Orrekulla skans, Hisingen 5.10 (Johan Svedholm).
Året bjöd på två fynd av gransångare med ett förmodat östligt ursprung. Oktoberfyndet ligger inom normal tid för dessa avvikande gransångare, medan marsfyndet är mer uppseendeväckande. Som vanligt när det gäller fältfynd går rastillhörigheten ej att fastställa säkert. Årets tre individer uppvisade dock karaktärer som rakt, näktergalsliknande lockläte samt avsaknad av gula färgtoner i dräkten, vilket pekar mot den sibiriska rasen tristis eller övergångsformer mellan tristis och den nordliga rasen abietinus.
Samtliga:
1 ex Smithska udden 25–27.10 (Jan Ohlin, Elvor Ohlin m fl). 1 ex Brännö 26.10 (Stefan Svanberg m fl).
Fynd nummer åtta och nio i rapportområdet, tillika de första höstfynden sedan det allra första fyndet vid Lärjeholm den 15 oktober 1978 (se rutan ovan för komplett fyndhistorik). De övriga fynden fördelar sig på fyra vårfynd under perioden 3–23 april samt två sommarfynd mellan den 22 maj och den 20 juli.