Änder
Salskrakarna återhämtade sig glädjande nog denna vinter, vilket tillsammans med en praktejder och en alförrädare utgör 2009 års andhöjdpunkter. Dessutom häckade mandarinand återigen, och ett par fenologirekord noterades bland simänderna.
November–januari:
2 ex Donsö 26.1 (Gösta Olofsson). 2 ex str S Kråkudden, Hönö 24.11 (Roger Eskilsson m fl).
Till skillnad från till exempel i Halland, övervintrar inga gravänder i Göteborgsområdet och mellan november och januari görs normalt bara något enstaka fynd per år. Arten tillhör dock en av de allra tidigast anländande flyttfåglarna. Fyndet på Donsö rör därför troligen tidiga vårflyttare.
Häckningar:
1 hona med 6 pull Säveåns dalgång, Partille 24.6 (Matserik Eriksson).
Övriga:
1 hane Torslandaviken 17.4 (Christer Welander m fl). Vid Lärjeåns dalgång, Hjällbo noterades 1 hona 9–13.5 samt 1 honfärgad 3.10 (Lars Erik Norbäck m fl). 1 hane Säveåns dalgång, Utby 21.9 (Lena Essedahl).
Fjärde konstaterade häckningen i rapportområdet och den första i Säveån. Senaste häckningen ägde rum i Lärjeåns dalgång 2006. Mandarinanden häckar normalt i Östasien men de fåglar vi ser här är antingen parkrymlingar eller avkommor till sådana.
Vinter:
Januari–februari: 2 ex Inre Tistlarna 4.1 (Gösta Olofsson). 3 ex Donsö 6.1 (Gösta Olofsson). 1 ex Slottsskogen 9.1–21.2 (Bengt Adamsson m fl). December: 1 ex Torslandaviken 1.12 (Bo Brinkhoff). Upp till 3 ex Hökälla 7–9.12 (Bo Brinkhoff m fl). 1 ex Askimsviken 12.12 (Martin Oomen). 1 ex Rörö 31.12 (Elon Wismén m fl).
Bläsanden ses numera årligen med enstaka exemplar under vintermånaderna och sammanlagt 12 ex är ett normalt antal vinterfynd för 00-talet.
Höga antal:
18 ex Torslandaviken 11.6 (Magnus Persson).
Enstaka individer och mindre flockar ses varje vår och höst medan de högsta antalen brukar noteras mitt i sommaren. I år liksom tidigare var det i Torslandaviken som dessa höga antal noterades. Rekordet på 26 ex är också från nämnda lokal den 2 juli 2007. Även om snatterand ses regelbundet under sommaren så har ännu ingen häckning konstaterats.
Vinter:
Januari–februari: I området Välen–Stora ån som mest 11 ex 30.1 (Kristoffer Nilsson). Vid Torslandaviken som mest 4 ex 10.1 (Magnus Persson). December: Vid Välen som mest 2 ex 26.12 (Jan Mogol). Vid Torslandaviken som mest 7 ex 4.12 (Magnus Persson). 1 ex Slottsskogen 1–27.12 (Bengt Adamsson m fl). 12 ex Sjöbacka 20.12 (Stefan Andersson). 1 ex Säveåns mynning 20.12 (Mats Raneström). 1 ex Kråkudden, Hönö 24.12 (Björn Dellming). 1 ex Massetjärn, Mölnlycke 28.12 (Johannes Löfqvist).
Enstaka individer och mindre flockar ses numera varje vinter i rapportområdet. Noterbart i år är dock det låga antalet vid Välen i december. De högsta antalen brukar annars försöka övervintra just i detta område. I övrigt ett normalt uppträdande.
Sommar:
1 hona Torslandaviken 7.6 (Stefan Svanberg). 1 hane str S Kråkudden, Hönö 19.6 (Ola Bäckman m fl).
Vinter:
1 hona Lilla Varholmen 29.12 (Johan Svedholm).
Stjärtand under juni och juli månad är ganska ovanligt i rapportområdet och observeras inte årligen. Normalt ses de sista under våren i månadskiftet april/maj och höststräcket börjar komma igång runt mitten av augusti. Även vinterfynd är knappt årliga och det rör sig uteslutande om ensamma individer.
Samtliga:
1 par Hökälla 7.4 (Ingvor Svensson m fl). 1 hona Vrångö 10.4 (Ville Fagerström). Som mest 1 par + 1 hane Öxnäs 12–15.4 (Marinko Karabatic m fl). 1 par Balltorps våtmark 23.4 (Lars Carlsson m fl). 1 par Lagmansholmen 25.4 (Johan Svedholm). 1 hane Torslandaviken 26.4–2.5 (Olof Armini m fl). 1 par Hökälla 29.4–17.5 (Staffan Larsson m fl). 1 par Öxnäs 6.6 (Mikael Molin).
Normal förekomst av årtan i rapportområdet med några enstaka par och ensamma individer. Arten brukar noteras från april till början av juni för att därefter ses väldigt sparsamt. Ingen säker häckning har hittills konstaterats i rapportområdet trots att stationära par observeras så gott som årligen under häckningstid. År 2004 noterades vid Lagmansholmen en hona med tre ungar men dessa var så stora att de kan ha kommit från annan lokal.
Höga antal:
86 ex Torslandaviken 7.11 (Uno Unger).
Det högsta antal brunänder som noterats i Göteborgs rapportområde genom åren är 250 ex. Detta antal har noterats två gånger i Torslandaviken, dels mellan den 17 oktober och den 28 november 1987, dels den 24 oktober 2002. Under 60-talet var antalen å andra sidan blygsammare än idag, med 38 ex i Göta älvs mynning den 30 december 1969 som den högsta noteringen. Under 70-talet ökade högsta antalet till 90 ex vid Hästevik den 25 december 1977. Sisjön var tidigare en viktig rastlokal för brunänder i rapportområdet, främst under 80-talet. 115 ex den 27 december 1984 är högsta noteringen från denna lokal.
Häckningstid:
1 par Änggårdsbergen 27.5 (Martin Oomen). 1 par Svarte mosse, Biskopsgården 29.5 (Uno Unger). 2 hanar Balltorps våtmark, Mölndal 6.7 (Andreas Wållberg). 1 par Välen 13.7 (Hans Börjesson m fl).
Höga antal:
Vinter/vår: 170 ex Säveåns mynning 17.2 (Roger Eskilsson). 150 ex Billdals skärgård 1.3 (Peter Lindberg). 130 ex Torslandaviken 9.3 (Elisabeth Svensson).
Sommar:
42 ex Torslandaviken 9.7 (Magnus Eriksson).
Höst/vinter:
175 ex Killingsholmen, Askim 30.12 (Ola Wennberg). 207 ex Säveåns mynning 31.12 (Peter Keil).
Ingen konstaterad häckning av vigg i år, vilket var fallet 2008. Den första med säkerhet spontana häckningen i rapportområdet genomfördes så sent som 1987, då ett par häckade i Torslandaviken. Storleken på de flockar med vigg som rapporterats under senare år är blott en spillra av de antal som noterats tidigare i området runt Torslandaviken och Göta älvs mynning. Från 60-talet finns rapporter om 2 800 ex från Torslandaviken den 17 januari 1969. 70-talets högsta antal är 2 600 ex vid Nya Varvet den 5 februari 1973. Det allra högsta antal som finns noterat är dock från 80-talet, då 4 000 ex räknades i Torslandaviken den 26 januari 1980.
Samtliga:
1 hane Torslandaviken 10.5 (Uno Unger).
Hybriden ingick i en flock på 18 viggar. Sannolikt rör det sig om samma fågel som sågs i Torslandaviken i mars 2007 och under mars–april 2008.
Sommar:
1 hane str S Kråkudden, Hönö 23.7 (Peter Hamrén).
Höga antal:
11 ex Rörö 13.12 (Magnus Unger).
Antalet sommarfynd under 00-talet är nu uppe i elva stycken fördelade på sex somrar. Storleken på de vinterflockar som ses i området ligger dock fortsatt på en låg nivå. Det högsta antal som finns dokumenterat i området är 145 ex i Skarvik 19 mars 1960. Från 70-talet finns en notering om 130 ex den 24 mars 1973 vid Nordre älvs mynning. Under 1980 sjönk högsta antalet till 15 ex i Torslandaviken den 17 december 1988 och 90-talets högsta notering är 34 ex vid samma lokal den 25 oktober 1990, men för dessa decennier är dokumentationen av höga antal bergänder i Göteborgsområdet tämligen bristfällig. Högsta antal som noterats under 00-talet är 33 ex, vilket har rapporterats vid två tillfällen, vid Gallskären, Björkö den 26 december 2004 och i Torslandaviken mellan den 16 november och den 2 december 2006.
Höga antal:
5 000 ex Kråkudden, Hönö 27.1 (Svante Martinsson).
Årets maxsumma av rastande ejdrar är den högsta som rapporterats i området under 00-talet. Tidigare högsta antal var 3 500 rastande fåglar på Galterö den 22 februari 2006.
Samtliga:
1 ad hane str S Rörö 27.11 (Magnus Rahm).
Fynd under annan tid än mars–april är ovanliga i vårt område. Detta är det andra novemberfyndet, det första var tillika Göteborgsområdets allra första fynd, en 1K hane skjuten i Göta älv den 8 november 1864. Under 00-talet har praktejdrar setts i genomsnitt vartannat år ute i kustbandet.
Samtliga:
1 hane Hönö huvud 10–20.3 (Jon Håkansson m fl).
Första fyndet i området sedan 2005. Göteborgstraktens första fynd gjordes den 15 april 1980 då en adult hona sågs på Hönö. Första fyndet i övriga Bohuslän gjordes vid Pater Noster så långt tillbaka i tiden som den 10 november 1913, medan Halland fick sitt första fynd vid Morups Tånge den 18 februari 1967. Under 70-talet ökade antalet fynd av alförrädare markant i hela Sverige. För Västkusten blev toppåret 1980, då 20 fynd av 21 ex gjordes. Mellan åren 1994 och 2003 hade vi i Göteborgs rapportområde minst två långstannande fåglar kring Göta älvs mynning och ute vid Vinga.
Sommar:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 21.7 (Roger Eskilsson m fl).
Även i år noterades en alfågel under sommaren, vilket har gjorts i genomsnitt vartannat år under 00-talet.
Höga antal:
Rastande: 1 340 ex Hyppeln 13.12 (Magnus Unger).
Ansamlingar av sjöorrar i den här storleken är mycket ovanliga så här sent på året i rapportområdet. Den ihärdiga ostvind som rådde under perioden före kan ha bidragit till att stora flockar rastade i lä utanför öarna i Norra skärgården. Under våren brukar dagssummor på mellan 1 200–2 250 sträckande fåglar kunna räknas under bästa sträcktid för arten och vid några tillfällen har även uppåt 1 000 sjöorrar rastat i området under liknande väderbetingelser som beskrivits ovan.
Höga antal:
Vinter/vår: 76 ex Torslandaviken 15.3 (Daniel Gustafsson).
Höst/vinter:
37 ex Torslandaviken 9.12 (Ulf Sjögren).
Sommar:
1 hane Torslandaviken 30.6–2.7 (Ola Wennberg m fl).
Årets antal är en återhämtning från förra årets bottennotering för 00-talet. Det årliga maxantalet rastande fåglar har annars ökat successivt i rapportområdet genom åren. Från 60-talet är högsta noteringen 19 ex vid Skarvik den 10 mars 1963. Från 70-talet finns uppgifter om flockar på 10–20 ex i Nordre älv och 80-talets högsta notering är 21 ex i Torslandaviken den 23 december 1989. Under 90-talet steg högsta antalet till 57 ex vid Torslandaviken den 22–23 februari 1997. Under 00-talet slutligen, räknades 113 ex på samma lokal den 17 mars 2004, det högsta antal som rapporterats i Göteborgs rapportområde någonsin. Sommarfynd av salskrake är mycket ovanliga på Västkusten, årets fynd är det andra i Göteborgsområdet. Det första gjordes den 11 juni 1998 då en hona sågs i Torslandaviken.
Häckningar:
Sju kullar med ungfåglar finns rapporterade i området.
Höga antal:
250 ex Kvillehed, Nordre älv 20.12 (Per Björkman).
Storskraken etablerade sig relativt sent som häckfågel i rapportområdet, första häckningen konstaterades 1971 då en hona med fjorton ungar rapporterades från Säveån, Jonsered. Så stora flockar med storskrakar som 250 ex är ovanliga i Göteborgstrakten. Den högsta notering som finns är från den stränga isvintern 1962–63 då cirka 520 ex räknades vid ett tillfälle inom Göteborgs hamnområde.