Måsar och tärnor
Höga antal:
10 ex str S Vinga 3.10 (Musse Björklund m fl). 8 ex str S Kråkudden, Hönö 3.10 (Peter Hamrén m fl). 8 ex str S Kråkudden, Hönö 4.10 (David Armini m fl).
Månadsfördelning:
januari 3 ex, mars 2 ex, maj 13 ex, juni 3 ex, juli 1 ex, augusti 2 ex, september 3 ex, oktober 23 ex, november 3 ex.
Precis som förra året blev 2017 ett svagt år för dvärgmåsen i området och totalt 53 ex är nytt lägstaantal för 2000-talet. Förhoppningsvis beror detta mest på väderfaktorer vilka brukar spela stor roll för artens uppträdande i området och vi hoppas på ett bättre 2018.
Samtliga:
1 1K str S Kråkudden, Hönö 3.10 (David Armini m fl). 1 1K str S Kråkudden, Hönö 12.10 (Adam Bergqvist m fl).
Två tärnmåsar sträckte förbi Kråkudden under hösten. Sammanfattningsvis ett ganska normalt resultat, men artens uppträdande i området varierar mycket mellan åren – rekordåret 1997 sågs hela 35 ex, medan arten helt uteblivit under flera år.
Häckningar:
89 par Svarte mosse, Biskopsgården (Johan Svedholm). 17 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 40 par Lilla Hästholmen, Björlanda (Johan Svedholm). 10 par Lerholmen, Saltholmen (Gösta Olofsson). 1 par Västeräng, Hälsö 18.6 (Thomas Karlsson). 40 par Torslandaviken (Magnus Persson). 1 par Hökälla (Per Lundgren m fl).
Totalt 198 par är en markant nedgång jämfört med senare år samtidigt som antalet häckningslokaler, 7 stycken, är helt normalt. Nedgången står istället att finna i att samtliga av områdets större kolonier minskat kraftigt. Svarte mosse har hyst 250–300 par varje år sedan åtminstone 2005 och många år har kolonier med över 100 par hittats också i södra skärgården och/eller vid Björlanda. I Svarte mosse har, trots restaureringsförsök, flera häckningsöar av vegetation dessvärre försvunnit vilket sannolikt har haft en negativ inverkan på den lokala populationen. Det finns planer på att anlägga konstgjorda öar, vilket har varit framgångsrikt på andra lokaler så som i Tåkern och på Getterön, men i skrivande stund vet vi inte om detta faktiskt blir verklighet. Vad som är orsaken till minskningen på övriga lokaler är inte klarlagt – förhoppningsvis var det mest tillfälligheter som spelade in detta dåliga år och kanske kan man också hoppas på att någon eller några kolonier undgått upptäckt.
Samtliga:
1 2K str S Kråkudden, Hönö 31.5 (Roger Eskilsson m fl).
Den svarthuvade måsen som sträckte förbi Kråkudden den sista dagen i maj innebar områdets 14:e fynd. Arten har nu noterats årligen med 1–2 ex sedan 2010, vilket stämmer väl överens med den positiva utveckling som kan ses i hela landet.
Samtliga:
1 3K Torslandaviken 23.5 (Magnus Persson m fl). 1 ad Vinga 30.9 (Magnus Hallgren m fl).
Två fynd av dessa "ljusmantlade silltrutar" rapporterades under 2017. Som tidigare påpekats handlar detta troligen framför allt om antingen så kallade atlantsilltrutar (underarten graellsii) eller ovanligt ljusmantlade individer av underarten intermedius, eventuellt med mer eller mindre genetiskt inslag från graellsii. Den ostliga, likaledes ljusmantlade, formen heuglini har sedan 2017 erhållit artstatus under namnet tundratrut. Denna arts uppträdande i landet är i mångt och mycket okänt tack vare artbestämningssvårigheter, men sannolikt är den mycket sällsynt – åtminstone på västkusten – och ännu finns inga godkända fynd i Sverige.
Samtliga:
1 2K Göteborgs fiskhamn 25–28.1 (Christer Fält m fl). 1 2K str S Kråkudden, Hönö 20.2 (Ulf Persson m fl).
Två unga vittrutar är ett ganska bra resultat för en art som, sedan de gyllene åren på 70- och 80-talet, knappt noteras årligen. Tidpunkterna och lokalerna är högst typiska – Fiskhamnen och Hönö är de lokaler i området där flest vittrutar setts genom åren och allt som oftast har det handlat om ungfåglar i januari–mars.
Samtliga:
1 1K str S Vinga 3.10 (Musse Björklund m fl).
En ungtrut som uppvisade karaktärer för både gråtrut och vittrut sträckte förbi Vinga den 3 oktober. Liknande fåglar har observerats flera gånger tidigare, men tack vare fina fotografier blir detta den första säkerställda hybriden i området. Hybriden är sällsynt, men noteras ändå så gott som årligen i landet.
Höga antal:
1 300 ex str S Kråkudden, Hönö 10.11 (David Armini m fl). 2 200 ex str S Kråkudden, Hönö 17.11 (David Armini). 4 960 ex str S Kråkudden, Hönö 8.12 (David Armini m fl). 1 650 ex str S Vinga 8.12 (Kent Kristenson m fl).
Tre dagar, samtliga i november–december, med fyrsiffrigt antal tretåiga måsar på Kråkudden/Vinga är strax under medel. Den 8 december, med nästan 5 000 sträckare vid Kråkudden, sticker ändå ut som en ovanligt bra dag även om det är en bra bit kvar till 2000-talets toppnotering som gjordes den 10 december 2011 då inte mindre än 14 000 ex sträckte förbi samma lokal.
Samtliga:
1 ad Torslandaviken 23–24.5 (Roger Eskilsson m fl). 1 ex Torslandaviken 20.6 (Staffan Larsson m fl). 1 ad Sandvik, Torslanda 21.6 (Christer Fält). 2 ad Galterö 24.7 (Lars Hellman m fl). 2 ex Välen 25.7 (Peter Ahlander). 2 ad Torslandaviken 25.7 (Magnus Persson).
Sex fynd av skräntärna i området innebär nytt rekord i modern tid med god marginal. Dock är det troligt att det inte är fullt så många fåglar inblandade i fynden utan det får anses sannolikt att det handlar om totalt 2–4 ex som snurrat runt i området under sommarmånaderna. Kanske gäller majoriteten av årets obsar till och med samma par som sågs i området även förra året? Inte heller i år noterades dock några häckningsindicier.
Samtliga:
1 ex Hårssjön 28.4 (Lars-Olof Sandberg m fl). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 2.5 (Jon Håkansson). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 5.5 (Roger Eskilsson). 1 ad Torslandaviken 12.5 (Magnus Persson m fl). 3 ex str S Kråkudden, Hönö 14.5 (Jon Håkansson). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 12.9 (Bo Brinkhoff m fl).
Sex fynd av totalt åtta svarttärnor är ett ganska bra resultat för området. Även om vi inte riktigt når upp till förra årets 17 ex, så är det positivt att kunna redovisa flera fynd för andra året i rad efter några mörka år dessförinnan.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Under åren 2011–2015, och eventuellt även 2016, häckade ett silvertärnepar på Hönö men i år noterades inga häckningsindicier alls där. Utanför Hönö har arten aldrig konstaterats häcka och 2017 var inget undantag.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar. Fynd under häckningstid: Regelbundna observationer på framför allt Hönö under häckningstid.
För första gången sedan 2011 observerades inga häckande kentska tärnor i området. Under åren 2012–2016 konstaterades häckning med 1–31 par regelbundet på en eller flera av lokalerna Hönö, Saltholmen, Lilla Donsö och Rödskär.