Vadare
Flera udda vinterfynd och tidiga vårflyttare bidrog till att inte mindre än tio nya fenologirekord noterades under 2009. Dessutom bjöds det på ovanligt många dvärgbeckasiner och två fjällpipartillfällen.
Vinter:
Januari: Upp till 5 ex vid Kråkudden och Bolleskären (Bo Brinkhoff m fl). Dessutom noterades fåglar tillfälligtvis vid Långe tånge, Öckerö samt på Hyppeln. December: 2 ex Bolleskären 7.12 (Thomas Karlsson). 1 1K Kråkudden 13.12 (Bengt Karlsson).
Januarifynd i normal omfattning, men ovanligt få fynd under december. Frågan är om detta beror på låg skådaraktivitet och/eller dålig rapportering, eller om andra faktorer är inblandade. Att samtliga fynd är gjorda i norra skärgårdens yttersta delar är däremot fullt normalt, och troligen är det samma individer som rör sig mellan de olika lokalerna.
Samtliga:
2 ex Torslandaviken 10–11.4 (Fredrik Spak m fl).
Med årets fynd finns nu 24 fynd av 51 individer under 00-talet. Av dessa är nästan hälften, 11 fynd av 24 individer, gjorda i just Torslandaviken, som därmed är vår överlägset bästa lokal för arten. Årets fynd är alltså gjort på en typisk lokal, och under en normal tid för artens uppträdande. Däremot är det ovanligt att skärfläckor stannar på samma lokal i två dagar, ofta brukar de nöja sig med betydligt kortvarigare visiter i vårt rapportområde.
Tidiga fynd:
1 ex Stora Amundö 31.3 (Tony Norman).
Häckningar:
1 par Galterö (Ola Wennberg m fl). Häckningstid: Troliga häckningar: 1–2 par Torslandaviken (Johan Svedholm m fl), 1 par Hökälla (Leif Andersson m fl), 1 par Marieholm, Göteborg (Roger Eskilsson).
Övriga:
Arten noterades på ytterligare sju lokaler under häckningstid.
Få konstaterade häckningar, men säkerligen förbises som vanligt många häckningar av denna art som sällan bosätter sig på samma ställe två år i rad. Troligen har beståndet varit förhållandevis stabilt under hela 00-talet. Häckningen på Galterö speglar artens ursprungliga biotop, då den i stor utsträckning övergått från att häcka på havs- och sjöstränder till att numera nästan uteslutande häcka i människoskapade miljöer, såsom grustag och byggplatser.
Samtliga:
2 ex Öxnäs 24.8 (Magnus Persson). 1 1K Torslandaviken 1.9 (Johan Svedholm).
Fynd nummer nio och tio i rapportområdet sedan 1961, och de första sedan 2002 (se separat ruta för komplett fyndhistorik). Månadsskiftet augusti/september tycks vara den absolut hetaste tiden för fjällpipare i Göteborgsområdet. När denna lilla pipare väl förärar oss en visit gäller det uppenbarligen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, samtliga fynd utgörs nämligen av sträckande eller tämligen kortvarigt rastande fåglar.
Vår:
1 ex Galterö 12.5–3.6 (Lars Hellman m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 430 ex under perioden 11.7–21.10.
En mycket låg vårsiffra, även om det inte kan uteslutas att flera individer kan ha varit inblandade. Medan vårsiffran är den lägsta under 00-talet är tvärtom höstsiffran den högsta under samma period, och kanske rentav någonsin i rapportområdet! Trots detta noterades inga dagar med anmärkningsvärt höga antal kustpipare under hösten. Som vanligt utgörs den absoluta lejonparten av sträckande fåglar på Kråkudden.
Januari:
1 ex Välen 4.1 (Sven-Olof Johannesson m fl).
”Är dessa stora vinteransamlingar av tofsvipor något som kommit för att stanna?” Så stod det i fågelrapporten för 2008, och nu kan denna fråga enkelt besvaras med: Nej. Åtminstone inte denna vinter då endast en fågel noterades under januari, vilket är en återgång till de förhållanden som rådde under början av 00-talet. Inte ett spår således av de två- till tresiffriga flockar som övervintrat de senaste två åren.
Vår:
2 ex str S Kråkudden, Hönö 19.4 (Peter Hamrén m fl). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 10.5 (Mikael Molin m fl). 1 ex Galterö 25.5 (Ola Wennberg).
Höst:
Sammanlagt ca 750 ex under perioden 20.7–7.10.
Vinter:
1 1K Rörö 31.12 (Jan-Åke Noresson m fl).
Höga antal:
112 ex str S Kråkudden, Hönö 27.7 (Roger Eskilsson m fl). 82 ex str S Kråkudden, Hönö 31.7 (Roger Eskilsson m fl). 46 ex str S Nordre älvs fjord, Björlanda 31.7 (Johan Svedholm).
I mångt och mycket en typisk fyndbild av kustsnäppa med några enstaka observationer under vårsträcket och ett betydligt talrikare uppträdande under hösten. Avvikande är förstås observationen från Rörö på årets sista dag. En sökning i Svalans och Kustobsar databaser ger endast ett tidigare decemberfynd i rapportområdet, gällande 1 ex på Bolleskären den 6 december 2007. Årets sista observation brukar annars göras i oktober månad.
Höst:
Sammanlagt ca 49 ex under perioden 21.7–4.10.
Höga antal:
5 ad str S Kråkudden, Hönö 27.7 (Peter Hamrén m fl). 7 ex str S Kråkudden, Hönö 29.8 (Björn Dellming m fl).
Ett uppträdande i normal omfattning där de högsta dagsnoteringarna som vanligt gjordes på Kråkudden. Inga vårfynd gjordes under 2009 vilket dock inte är så ovanligt, då observationer under vårsträcket inte förekommer årligen i rapportområdet.
Vår:
2 ex Galterö 29.5 (Lars Hellman).
Höst:
Sammanlagt 10 ex under perioden 16.7–16.9.
Höga antal:
4 ex Stora Amundö 16.9 (Hans Lindfors).
Årssumman 12 ex är något lägre än genomsnittet under 00-talet. De bästa åren (2000, 2004 och 2007) sågs omkring 30 ex, medan totalsummorna under övriga år legat runt 10 ex. Observationer av småsnäppa under våren görs ungefär vartannat år, normalt från andra halvan av maj till mitten av juni. Årets vårfynd ligger således helt rätt i tiden.
Vår:
Sammanlagt ca 26 ex under perioden 2–25.5.
Höst:
Sammanlagt ca 16 ex under perioden 4.7–18.8.
Höga antal:
8 ex Galterö 14.5 (Roger Eskilsson). 5 ex Torslandaviken 15.5 (Hans Börjesson).
Lägger vi ihop vår- och höstfynden landar årssumman på cirka 42 ex, vilket är den näst lägsta under 00-talet, men ändå en klar uppryckning från förra årets bottennotering då endast ett tiotal exemplar observerades. Övriga år under 00-talet har årssummorna varierat mellan cirka 50 och 100 ex per år. Mosnäppans sträckperioder är korta och väl avgränsade, där vårsträcket är koncentrerat till maj månad och höststräcket till juli och augusti. Årets uppträdande är inget undantag.
Höst:
Sammanlagt ca 87 ex under perioden 8.7–23.8.
Höga antal:
7 ex Galterö 18.7 (Tina Widén). 9 ex Lammholmsviken, Öckerö 19.7 (Hans Zachrisson). 14 1K Öxnäs 20.8 (Magnus Persson).
Hösten bjöd på ovanligt många spovsnäppor och årets skörd är den näst högsta på 00-talet, endast slaget av 2004 då drygt 100 ex rapporterades. Även om hösten bjöd på ett rikligt uppträdande av arten gjordes som vanligt inga vårfynd. Av de arktiska vadararter som regelbundet uppträder i området är spovsnäppan den som är absolut svårast att få se under vårsträcket. Under 00-talet föreligger bara ett enda vårfynd, nämligen 1 ex som rastade i Torslandaviken den 17–18 maj 2006. Detta kan jämföras med småsnäppa och sandlöpare där det under motsvarande period gjorts cirka 10 vårfynd vardera.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö: Högsta noteringarna under våren och hösten blev 125 ex 29.1 (Ulf Lindell m fl) repektive 65 ex 12.12 (Björn Dellming). Övriga lokaler: 55 ex Fotö 23.2 (Tina Widén). 77 ex Lilla Dödskär, Tistlarna 28.10 (Gösta Olofsson).
Inomskärs:
3 ex Juteskären, Askims fjord 13.12 (Lars Eric Rahm).
Även om det ofta är svårt att räkna skärsnäpporna ute på Bolleskären tyder rapporterna på att antalet övervintrare har ökat under andra halvan av 00-talet. Under första halvan var den genomsnittliga toppnoteringen cirka 65 ex, för att under andra halvan öka till cirka 100 ex. Den fina flocken vid Fotö bör väl rimligen ha rört sig om Bolleskärsfåglarna medan området kring Tistlarna sedan tidigare visat sig ståta med en egen grupp övervintrande skärsnäppor.
Vinter:
1 ex Rörö 20.12 (Christer Fält).
Höga antal:
50 ad Galterö 19.7 (Magnus Rahm). 52 ex str S Kråkudden, Hönö 23.7 (Peter Hamrén). 118 ad str S Kråkudden, Hönö 27.7 (Roger Eskilsson m fl). 103 ex str S Kråkudden, Hönö 31.7 (Roger Eskilsson m fl). 99 ad str S Nordre älvs fjord, Björlanda 31.7 (Johan Svedholm). 80 ex str S Ryd kile, Björkö 31.7 (Per Karlsson Linderum).
Vinterfyndet är det fjärde i rapportområdet på 00-talet och det enda från december månad. De övriga vinterobservationerna är gjorda i januari och februari. Hösten bjöd på flera fina sträckdagar och det är inte varje år dagsummor på mer än 100 ex kan räknas in, även om årets toppnoteringar inte är i närheten av de 684 ex som sträckte förbi Kråkudden den 11 juli 2002.
Vår:
1 ad Torslandaviken 8.6 (Christer Fält m fl).
Tionde fyndet på 00-talet av denna trevliga vadare. Fördelningen mellan vår och höst under nämnda period är faktiskt precis lika, men årets observation är den enda som gjorts i juni då resterande fyra vårfynd är från maj månad. Av höstfynden är två från juli och tre från augusti. Årets fågel sågs endast under några få timmar på förmiddagen och visar hur tillfälliga vadarna ofta kan vara under vårsträcket. Av de myrsnäppor som är sedda på våren under 00-talet har endast en setts i mer än en dag, medan det omvända gäller för höstfynden, där fyra av fem har stannat i två dagar eller mer.
Vinter:
1–2 ex Prästabäcken, Mölndal 2.1–28.2 (Lars Eric Rahm m fl). 1–3 ex Hökälla 16.1–5.3 (Bo Brinkhoff m fl). 1–2 ex Torslandaviken 3–4.2 (Stefan Svanberg m fl). 1 ex Stora Amundö 8.2 (gm Club 300 BMS). 1 ex Välen 17–25.2 (Tony Norman m fl). 1 ex Kärrsviken, Rörö 26.12 (Björn Dellming m fl). 1–3 ex Prästabäcken, Mölndal 20–24.12 (Lars Eric Rahm m fl). 1 ex Välen 20–23.12 (Ingvor Svensson m fl). 1 ex Galterö 5.12 (Christer Fält). 1–7 ex Torslandaviken 1–5.12 (Bo Brinkhoff m fl).
Vår:
1 ex Rådasjön 8.3 (Johannes Löfqvist). 2 ex Stora Amundö 9.3 (Uno Unger). 1 ex Torslandaviken 23.3 (Martin Oomen). 1 ex Stora Amundö 25–26.3 (Hans Wahlberg m fl). 1–2 ex Rådasjön 2–8.4 (Johannes Löfqvist). 1 ex Stora Amundö 6.4 (Lars Lundmark). 1 ex Välen 14–15.4 (Hans Börjesson m fl). 1 ex sp Öxnäs 23.4 (Martin Oomen). 1 ex Rådasjön 26.4–2.5 (Johannes Löfqvist m fl).
Höga antal:
11 ex Hökälla 6.10 (Martin Oomen).
En summering av årets vinteruppträdande av arten ger cirka 22 ex vilket är det högsta antal som rapporterats under 00-talet. Tidigare högsta noteringar är cirka 17 ex (2005) och cirka 15 ex (2007). Även antalet vårfynd, cirka 11 ex, är ganska högt, men inte rekord eftersom det under år 2005 rapporterades cirka 13 ex. Liksom ifjol hördes det glädjande nog en spelande fågel under slutet av april. De två senaste årens spelfynd är de första på många år i rapportområdet. Även tidigare fynd är gjorda vid lokalerna Lagmansholmen och Öxnäs och troligen skulle fler fynd göras om bara fler skådare var ute och lyssnade på kvällarna i andra halvan av april. Högsta antalet är normalt för 00-talet.
Samtliga:
1 ex Hökälla 17.9 (John Thulin).
Bara ett fynd gjordes under 2009 men det är med avseende på tidpunkt och lokal typiskt. Totalt har cirka 92 ex observerats i området sedan 1963 och tio av dessa har setts i andra septemberdekaden. Flest har annars setts i början av maj, i början av september och i slutet av augusti. Arten har varit årlig i Göteborg sedan 1993 och så få fynd som i år har endast rapporterats två gånger sedan dess, nämligen 1994 och 2007. Under 00-talet har årssummorna varierat mellan 1 och 15 ex och i genomsnitt har cirka 6 ex setts årligen. Under 90-talet rapporterades endast cirka 2 ex per år medan det mellan 1963 och 1989 bara sågs totalt 9 ex. Det ökade uppträdandet sedan 1989 torde kunna tillskrivas bättre kunskaper om artens flyttmönster och ökad ornitologisk aktivitet i för arten gynnsam biotop under sträcket.
Höga antal:
61 ex str N Torslandaviken 23.5 (Niklas Aronsson). 70 ex str S Björkö 22.7 (Anders Wirdheim). 175 ex str S Bredviken, Hönö 26.7 (Jan Ohlin m fl). 254 ex str S Kråkudden 27.7 (Roger Eskilsson m fl). 127 ex str S Kråkudden 28.7 (Peter Hamrén m fl).
Den höga dagssumman från Kråkudden den den 27 juli är den näst högsta på 00-talet, endast 590 ex sträckande på samma lokal den 28 juli 2003 är högre. Till skillnad från år 2003 rapporterades dock under 2009 flera höga dagssummor från Norra skärgården under en hel veckas period i slutet av juli. Även dagssumman om 61 ex som sträckte norrut förbi Torslandaviken den 23 maj är anmärkningsvärd och faktiskt den näst högsta som rapporterats under våren på 00-talet. Den 9 maj 2004 sågs dock 154 ex sträcka förbi Stora Amundö.
Höga antal:
34 ex str NO Askimsviken 1.5 (Ola Wennberg).
Under åren 2002–2008 har det högsta rapporterade antalet småspovar varje år oftast varierat mellan 20 och 55, förutom 2003 då cirka 110 ex sågs och 2007 då 93 ex noterades. Årets resultat är således normalt.
Höga antal:
Minst 500 ex str NO Lilla Amundö 21.4 (Håkan Sivencrona). 202 ex str S Kråkudden 18.6 (Stefan Svanberg m fl).
Återigen rapporteras två för området mycket höga dagssummor. Noteringen från Lilla Amundö är den näst högsta som rapporterats i området under 00-talet efter 730 ex sträckande vid Mölnlyckemotet den 23 april 2008. Höga antal brukar i området oftast rapporteras från mitten och slutet av april, något som kan illustreras av att de fyra högsta dagssummorna för arten alla har gjorts den 20–23 april. Däremot är de höga vårsummorna ganska väl spridda över rapportområdet (Mölnlyckemotet, Lilla Amundö och Lagmansholmen). Juniantalet är vidare det högsta som rapporterats i området under 00-talet. Tidigare högsta dagssummor i juni är 146 ex den 23 juni 2002, 97 ex den 24 juni 2008 och 96 ex den 23 juni 2008, där samtliga sträckte mot syd vid Kråkudden. Till skillnad från vårsträcket verkar således retursträcket uppvisa en viss koncentration till ytterskärgården.
Häckningar:
1–2 par Välen (Stefan Andersson m fl). 2 par Galterö (Lars Hellman). 1 par Stora Stårholmen (Lars Hellman). 2–4 par Stora Amundö (Jan Mogol m fl). 3–5 par Torslandaviken (Björn Dellming m fl). 1 par Hökälla (Elon Wismén m fl). 1 par Värsholmen, Billdals skärgård (gm Jan Wahlberg). 1 par Rivö, Södra skärgården (Kjell Ove Andersson). Häckningstid: Troliga häckningar: 1 par Buskär, Södra skärgården (Gösta Olofsson). 1 par Bredvik, Vrångö (Tina Widén). 1 par Haga kile (Jan Mogol). 2 par Donsö (Gösta Olofsson). 3 par Öxnäs 17–31.5 (Mats Raneström m fl). 1 par Lökholmen 13.4 (Gösta Olofsson).
Övriga:
Även noterad på följande lokaler: Askimsviken, Askims strand, Haga kile, Lagmansholmen, Askesby, Prästgårdskilen, Skeppstadsholmen och Valö.
Vinter:
1 ex Öxnäs 31.1 (Nils Abrahamsson).
Höga antal:
32 ex Lammholmsviken, Öckerö 14.7 (Hans Zachrisson).
Glädjande nog har det rapporterats cirka 15 häckningar under 2009 vilket är nästan dubbelt så många som genomsnittet under åren 2002–2008 (cirka åtta). Dessa 15 par producerade totalt nio observerade pulli. Antalet konstaterade, troliga och möjliga häckningar är dock ungefär detsamma som de senaste åren (cirka 30 par) så troligen speglar denna ökning inte någon verklig populationsökning. Vinterfynd är ovanliga i Göteborg och under 00-talet har arten observerats endast under tre av vintrarna. Senast det inträffade var då 1 ex sågs på Hönö den 24 februari 2007.
Tidiga fynd:
1 ex Välen 5.4 (Ulf Sjögren).
Med viss marginal nytt vårfenologirekord. Även från övriga södra Sverige rapporterades ovanligt många tidiga drillsnäppor och den första var en fågel i Bua i Halland som sågs redan den 27 mars. De två tidigare fenologirekorden från vårt område var den 16 april 2008 vid Stora Amundö och den 17 april 2001 vid Säveån i Jonsered.
Höga antal:
10 ex str Kråkudden 31.7 (Lars Andersson m fl).
Under 00-talet har det högsta antalet rapporterade fåglar per år varierat mellan 3 och 27 ex med ett genomsnitt på cirka 12 ex. Årets högsta antal är alltså ganska normalt. Tidsmässigt har högsta antalen varje år setts mellan den 22 juli och den 10 september med mediandatum den 21 augusti. Årets fyndtopp är således ganska tidig. Flest fåglar har under åtta av tio år setts vid Kråkudden medan det allra högsta antalet, 27 ex, rapporterades från Vinga den 15 augusti 2004.
Samtliga:
1 hona Torslandaviken 3–6.6 (Bengt Adamsson m fl).
Fynd nummer 28 i Göteborgsområdet (se separat ruta för komplett fyndhistorik). Totalt har 36 ex observerats och fyndtoppar finns i slutet av juli och mitten av augusti, då vardera 8 ex observerats. Sex fynd har även gjorts i slutet av maj. Årets fynd faller därmed lite utanför det normala säsongmässiga fyndmönstret i området. Ett fynd från början av juni finns dock i rullorna sedan tidigare, nämligen 1 ex Torslandaviken den 2 juni 1989. Torslandaviken ståtar för övrigt med totalt hela 19 av de 28 fynden i Göteborg så i det avseendet är årets fynd typiskt.