Finkar–fältsparvar
Ovanligt få övervintrande sävsparvar, dalande ortolansiffror och obefintligt sträck av mindre korsnäbb. Man kan lätt förledas att tro att 2007 inte var något vidare fink- och sparvår. Men trots allt var det flera andra arter som uppvisade positiva resultat och fina sträcksiffror.
Höga antal:
Smithska udden: Totalt sex dagar med över 5 000 sydsträckande ex, som mest 33 400 ex 18.9, 29 500 ex 24.9 och 14 620 ex 26.9 (Kristoffer Nilsson m fl). Övriga lokaler: 5 750 ex str SO Mölnlyckemotet, Råda 27.9 (Johannes Löfqvist).
Som vanligt är det Smithska udden som står för de högsta noteringarna när det gäller småfågelsträck i rapportområdet, och för bo-/bergfink blev det i år flera fina dagar med femsiffriga sträcksiffror. Toppnoteringen på 33 400 ex är den näst högsta från lokalen, endast slagen av den magnifika noteringen på 43 150 ex den 22 september 2006. Lägg därtill ytterligare en dag med nästan lika bra utdelning och fyra dagar med noteringar över 5 000 ex och vi får ett fint slutresultat för b-finkarna i år (sammanlagt ca 124 000 ex). Bland övriga lokaler var Mölnlyckemotet den mest bevakade och den enda som lyckades komma över femtusenstrecket en dag (27 september). Som en jämförelse kan nämnas att det samma dag endast noterades 4 590 ex på Smithska udden, men Smittensiffran gäller tre timmar på morgonen med relativt mycket dimma medan Mölnlyckemotets högre notering räknades in under drygt åtta timmar.
Troliga häckningar:
2 1K Gunnilse, Angered 11.8 (Lars Erik Norbäck). 1 ad + 2 1K Alleby, Björlanda 3.9 (Elvor Ohlin m fl).
Häckningstid:
2 ex Domelihög, Bergum 28.4 (Håkan Thorstensson). 1–2 ex Hökälla 29–30.4 (Mats Raneström m fl). 1 ex sj Madbäcksdammen, Björlanda 5.6 (John Thulin). 4 ex Råda portar 13.6 (Christer Johansson). 1 ex sj Björsbo gärde, Bergum 29.6 (Peter Andersson). 1 ex Tållered, Kållered 7.7 (Hasse Berglund). 2 ad Torslandaviken 21.7 (Roger Eskilsson m fl).
Större antal:
Torslandaviken: Flockar av varierande antal sågs i området under september–december, som mest 40 ex vid Mudderdammen 26.9 och lika många vid Flatholmen 4.12 (Bo Brinkhoff m fl). Övriga lokaler: 25 ex Öxnäs, Säve 2.10 (Göran Karlsson). 30 ex Hills golfbana, Mölndal 8.12 (Lena Essedahl).
Med största sannolikhet har vi regelbundet enstaka par steglits häckande i rapportområdet, men de vet hur man gömmer sig under häckningstid och med undantag för 2005 har de lyckats undgå upptäckt år efter år. I år fick vi dock resultatet av en häckning dokumenterad på bild – en adult fågel med två ungar vid Alleby. Observationen gjordes dock relativt sent (i början av september) och ungarna var vid det laget flygga, så det kan inte uteslutas att den verkliga häcklokalen var en annan. Även i Angered, där arten normalt sett har sina starkaste fästen, sågs två 1K-fåglar i början av augusti vilket tyder på att häckning har ägt rum i närheten. Vinterflockarna är i normal storlek och omfattning.
Större antal:
Sträckande, Smithska udden: 1 246 ex str S 1.9 (Lars Eric Rahm m fl). 1 085 ex str S 13.9 (Kristoffer Nilsson). 1 860 ex str S 24.9 (Kristoffer Nilsson). 1 713 ex str S 26.9 (Kristoffer Nilsson m fl).
Rastande:
750 ex Öxnäs, Säve 4.9 (Roger Eskilsson).
Sträcksiffror av grönsiska har inte redovisats i fågelrapporten tidigare år, så vi har inte något äldre publicerat material att jämföra med. Årets höga antal från Smithska udden är dock de högsta som är kända från lokalen, vilket säger en hel del med tanke på att Smitten är områdets i särklass bästa sträcklokal för tättingar (sammanlagt räknades närmare 11 000 grönsiskor in vid Smitten under hösten). Den stora rastande flocken vid Öxnäs är också värd att notera, det är inte ofta så stora ansamlingar slår ner på samma ställe (åtminstone 500 ex av de rapporterade 750 höll ihop i en stor sammanhängande flock).
Summering:
Mindre flockar i storleksordningen 10–30 ex sågs på ett antal lokaler under året.
Inga stora ansamlingar av vinterhämpling i år. Under 2000-talet har tresiffriga flockar rapporterats 2001, 2005 och 2006 (som mest ca 200 ex på två olika lokaler i april 2005) medan övriga år legat ungefär i nivå med årets skörd.
Samtliga:
1 ex Smithska udden 13.1–4.2 (Björn Dellming m fl). 1 2K Smithska udden, Göteborg 13.1 (Johan Svedholm m fl). 1 honf Safjället, Mölndal 22.1 och 1 annat ex samma lokal 12.2 (David Armini). 1 honf Röe hall, Rörö 21.11 (Per Björkman m fl).
Antalet rapporterade snösiskor varierar kraftigt från år till år, och årets fem fynd utgör en medelnotering på 2000-talet. Den ena av de två fåglarna som upptäcktes på Smithska udden den 13 januari stannade på lokalen i flera veckor och visade upp sig vid ett lättåtkomligt fågelbord, vilket gjorde den till årets mest betittade snösiska i området. Utöver de publicerade fynden har ytterligare ett par fynd rapporterats, men eftersom ingen beskrivning på dessa har inkommit kan inte ljusa gråsiskor uteslutas (vilket kräver detaljerade dräktstudier).
Summering:
Smithska udden: Sammanlagt sträckte endast 108 ex ut under året.
Inga större rörelser på mindre korsnäbb i år, vilket den låga totalsumman från Smithska udden vittnar om. Senast det var några större sträckrörelser var 2002, då sammanlagt över 10 000 ex sträckte under hösten, och dagsnoteringar på över 500 ex noterades vid ett flertal tillfällen.
Häckningstid:
1–3 ex Maderna, Partille vid tre tillfällen 10.1–1.6 (Kristoffer Nilsson). 1 ex Björnaråsen, Partille 9.2 (Per Björkman m fl). 1–2 ex Klippans naturreservat 10.2 och 9.4 (Göran Gustafson m fl). 1 ex Stora Kroksjön, Vättlefjäll 10.2 (Daniel Gustafsson m fl). 1 ex Stora Issjön, Landvetter 18.2 (Johannes Löfqvist). 2 ex Hills golfbana, Mölndal 27.2 (Lena Essedahl). 1 ex Delsjöområdet, Göteborg 23.3 (Magnus Lundström).
Övriga fynd:
Sammanlagt sågs ca 150 ex under resten av året, de flesta i oktober–november på ett femtontal olika lokaler.
Precis som förra året kunde ingen häckning konstateras vid Maderna, där ett par åtminstone häckat åren 2000–2005. Indikationerna var dock starkare i år än förra året – adulta fåglar rapporterades två gånger under våren och en juvenil fågel den 1 juni. Höststräcket tog åter lite fart efter förra årets totalstiltje då inte en enda större korsnäbb sträckte, och årets 150 ex är inom ramen för den normala utdelningen under 2000-talet. Flest exemplar noterades som vanligt vid Smithska udden (31 ex).
Häckningar:
1 par Lilla Oxhagen, Hisingen 22.5–14.8 (Kåre Ström). Häckningstid: Sammanlagt 10–12 sjungande hanar längs Göta Älv utmed sträckan Orrekulla skans–Eriksdal, som mest 3 ex i Stora Oxhagen 2–3.6 (Conny Palm m fl). 1 ex sj Landvetter 22.5 (Stefan Lemurell). 1 ex sj Sävedalen 25.5 (Lars Lundmark). 1 ex sj Saltholmen, Göteborg 25.5 (Martin Boberg). 1 ex sj Kallhed, Björlanda 31.5–3.6 (Kjell Wassenius m fl). 1 ex sj Sävholmen, Gullö 9.6 (Tina Widén m fl). 1 ex Björnaråsen, Landvetter 10.6 (Johannes Löfqvist).
Övriga fynd:
1 ex Kråkudden, Hönö 18.7 (Hans Petersson m fl). 1 1K Majvik, Torslanda 14.8 (Johan Svedholm). 1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 11.9 (Björn Zachrisson).
Årets häckning i Lilla Oxhagen är den första konstaterade häckningen av rosenfink sedan 1997, vilket naturligtvis är mycket glädjande. Paret ringmärktes, vilket gör att vi möjligen kan följa utvecklingen för detta par kommande år. Avsaknaden av konstaterade häckningar speglar dock inte uppträdandet av denna art, som helt enligt mönstret de senaste åren har ett stadigt fäste längs Göta Älv-dalen där säkerligen flera par häckar varje år. Bland övriga fynd märks bland annat två observationer från Hönö, där arten har varit i det närmaste årlig de senaste åren.
Höga antal:
23 ex str S Smithska udden 26.9 (Kristoffer Nilsson m fl).
Enstaka sträcksiffror eller rastande flockar på över 20 ex observeras nästan varje år av denna annars ganska jämnt spridda men fåtaliga art. Årets toppnotering från Smithska udden var nytt lokalrekord.
Vår:
Sammanlagt 12 ex fördelat på tio lokaler under perioden 22.3–3.5, som mest 3 ex vid Götaledstoppen, Hisingen 13.4 (Johan Svedholm).
Höst:
Sammanlagt 22 ex fördelat på tio lokaler under perioden 6.9–18.10, som mest 2 ex Hyppeln 16.9 (Pär Lydmark), 3 ex str S Smithska udden 18.9 (Kristoffer Nilsson) och 2 ex Galterö 7.10 (Stig Fredriksson).
Ett tiotal vårfynd och omkring det dubbla på hösten är ganska normal utdelning för lappsparv. Möjligen är höstsiffran något låg, de senaste åren har det snarare rört sig om 30–40 ex, men på lite längre sikt är inte 20 ex på hösten särskilt lågt. Utöver höst- och vårsträcket görs enstaka år vinterfynd (senast 2006 och 2002), men så var icke fallet i år.
Samtliga:
1 ex str S Smithska udden 21.8 (Kristoffer Nilsson). 1 ad Torslandaviken 22.8 (Christer Fält m fl). 1 ex Storgärdet, Råda 22.8 (Johannes Löfqvist). 2 ex str S Krossholmen, Torslanda 23.8 (Johan Svedholm). 1 ex str S Brudarebacken 1.9 (Peter Strandvik). 2 ex Lyse, Torslanda 15.9 (Martin Larsson m fl).
Sex fynd av åtta exemplar är den lägsta årssumman sedan 2001, då endast fyra fynd gjordes. Efter explosionen 2002 då närmare 40 ex noterades och Brudarebacken framstod som en av landets bästa ortolanlokaler har dock årssummorna stadigt dalat, och vi är nu snart tillbaka på de nivåer som rapporterades under 90-talet (0–6 ex per år). Men vi håller tummarna och hoppas på en positiv vändning igen av denna karismatiska sparv.
Januari:
1–2 ex Torslandaviken 3–26.1 (Karl-Olof Johansson m fl). 1 ex Majorna, Göteborg 12.1 (Hans-Erik Hermansson). 1 ex Välen 13–24.1 (Roger Eskilsson m fl). 1 ex Killingsholmen, Askim 13.1 (Per Björkman m fl).
Endast fyra januarifynd är den lägsta utdelningen sedan 2000 då endast ett januarifynd gjordes. Sedan dess har det normala utfallet varit tvåsiffrigt alla år, förutom möjligen den hårda vintern 2005 då mindre än ett tiotal individer observerades. Vad årets låga resultat beror på är svårt att säga, men troligen rör det sig bara om en tillfällig nedgång. De klassiska lokalerna Välen och Torslandaviken är dock pålitliga sävsparvshål även under magra sävsparvsvintrar som den här, även om antalet individer på lokalerna var lägre än brukligt.