Vadare
Rekordflockar av fjällpipare och myrsnäppa rapporterades och under sensommaren gav ett par fina sträckdagar vid Kråkudden en rekordsumma av kustpipare samt mycket höga dagssummor för både sandlöpare och myrspov. Dessutom gjordes andra fyndet av tuvsnäppa.
Vinter:
Januari: Upp till 6 ex i området Kråkudden–Bolleskären–Lindholmen (Uno Unger m fl). December: 1 ex Kråkudden–Bolleskären 27–31.12 (Martin Alexandersson m fl).
Januarisiffran är normal, medan det enda decemberfyndet faktiskt är den lägsta noteringen för månaden sedan 1998 då inga decemberfynd gjordes. Detta torde ha sin förklaring i den ovanligt tidiga vinterkylan och det svåra isläge som rådde i skärgården redan under december 2010.
Häckningar:
1 par Åbro, Mölndal (Daniel Lindén m fl). 2 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl). 2 par Säveån, Gamlestaden (Roger Eskilsson). Troliga häckningar: 1 par Välen (Carl Jyker m fl). 1 par Hökälla (Mats Raneström m fl). 1 par Galterö (Lars Hellman m fl). 1 par Hills golfbana, Mölndal (Jörgen Grahn m fl). Fynd under häckningstid: Noterad på ytterligare fem lokaler.
Sena fynd:
1 ex str S Välkommen, Björlanda 8.10 (Magnus Persson m fl).
Den mindre strandpiparen har antagligen en ganska stabil population i rapportområdet även om häckningslokalerna varierar. Arten föredrar kortlivade miljöer såsom blottlagda jordytor, byggplatser och liknande och återkommer därför sällan till samma lokal flera år i sträck. Undantag är exempelvis Torslandaviken där arten är en årsviss häckare, men den lokalen bjuder också på ett överflöd av kala grus- och jordytor för strandpiparna att placera sina anspråkslösa bon på. Oktoberfyndet är extremt sent, och fenologirekord med inte mindre än 22 dagar! Även nationellt sett är detta anmärkningsvärt, men någon enstaka mindre strandpipare brukar årligen rapporteras i början av oktober i sydligaste Sverige.
Samtliga:
Upp till 18 ex rast Bärby, Säve 14–18.5 (Magnus Unger m fl).
Trettonde fyndet i rapportområdet och endast det tredje vårfyndet. Dessutom var det första gången arten behagade stanna kvar i flera dagar och första gången fler än tre individer sågs tillsammans. Årets fynd sammanföll med ett kraftigt inflöde av arten i södra Sverige.
Höga antal:
Ca 200 ex str O Sisjöns skjutfält 9.5 (Lars Eric Rahm m fl).
En ganska hög sträcksiffra, framför allt för att vara på en inlandslokal och dessutom på våren. Vanligen rapporteras de högsta antalen av ljungpipare från sträcklokaler i kustbandet. Som jämförelse kan nämnas att den högsta noterade sträcksiffran under senare år är 490 ex mot S Kråkudden 15 augusti 2008.
Vår:
1 ex Galterö 6.5 (Lars Hellman).
Höst:
Sammanlagt 532 ex under perioden 13.7–1.11.
Månadsfördelning:
juli 98 ex, augusti 394 ex, september 21 ex, oktober 13 ex, november 6 ex.
Höga antal:
315 ex str S Kråkudden 24.8 (Roger Eskilsson m fl).
Mönstret från 2009 med rekordlåg vårsumma men rekordhög höstsumma accentuerades under 2010. Liksom 2009 rapporterades endast en kustpipare under våren, vilka är de sämsta resultaten under 2000-talet. Höstsumman däremot är återigen den högsta under 2000-talet, och sannolikt någonsin. Detta beror givetvis mycket på den fantastiska sträcksiffran som rapporterades från Kråkudden 24 augusti, och som innebar att det gamla dagsrekordet på 150 ex på samma lokal den 20 september 1991 mer än fördubblades.
Vår:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 11.5 (Martin Oomen m fl). 75 ad str N Sisjöns skjutfält 2.6 (Johannes Tallroth). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 12.6 (Mikael Molin m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 457 ex under perioden 10.7–31.10.
Höga antal:
121 ex str S Kråkudden, Hönö 24.8 (Roger Eskilsson m fl). 51 ex Galterö 26.8 (Lars Hellman).
Månadsfördelning:
juli 138 ex, augusti 277 ex, september 40 ex, oktober 2 ex.
Flockar med nordsträckande kustsnäppor på våren är ingen vanlig syn i Göteborgsområdet. Den fina flocken på 75 ex från Sisjöns skjutfält förtjänar därför lite extra uppmärksamhet. Liksom för kustpipare kulminerar sträcket av kustsnäppor över landet under månadsskiftet maj/juni och går ofta ganska obemärkt förbi, troligen för att de sträcker på hög höjd och endast rastar vid dåligt väder. Hösten bjöd på ett uppträdande i normal omfattning med huvuddelen av observationerna gjorda under augusti.
Höst:
Sammanlagt ca 37 ex under perioden 30.7–19.9.
Höga antal:
17 ex str S Kråkudden, Hönö 30.7 (Roger Eskilsson m fl). 6 ex Kråkudden, Hönö 31.7 (Ola Bäckman m fl). 5 ex str S Kråkudden, Hönö 24.8 (Jan-Åke Noresson m fl).
De flesta observationer gjordes som vanligt vid Kråkudden och den fina dagsnoteringen på 17 ex är den näst högsta i rapportområdet under 2000-talet. Toppnoteringen som är från samma lokal lyder på 19 ex och gjordes den 21 augusti 2008. Återigen en vår utan fynd av sandlöpare, senast det begav sig var 2007 då tre vårfynd gjordes i området. Allt som allt är arten endast observerad under tre vårar på 2000-talet och förutom 2007 gjordes vårfynd även 2002 och 2006.
Höst:
Sammanlagt ca 9 ex under perioden 10.8–6.9.
Cirka 9 ex kan tyckas lågt men stämmer ganska väl överens med artens uppträdande i området under 2000-talet. De bästa åren 2000, 2004 och 2007 observerades omkring 30 ex, medan totalsummorna för resterande år ligger runt 10 ex.
Vår:
Sammanlagt ca 13 ex under perioden 13–27.5.
Höst:
Sammanlagt ca 11 ex under perioden 9.7–22.8.
Höga antal:
5 ex Stora Amundö 14.5 (Patrik Axelsson). 4 ex Välen 16–17.5 (Ulf Sjögren m fl). 4 ex Galterö 14.8 (Ola Wennberg m fl).
Ett magert år för mosnäppan med en årssumma på endast cirka 24 ex, vilket kan jämföras med genomsnittet under 2000-talet som ligger på cirka 50–60 ex per år. Dessutom är fördelningen av fynden över året lite avvikande med ungefär lika många observationer under våren som hösten. Till skillnad från många andra vadare som flyttar genom området uppträder mosnäppan oftast talrikare under vårsträcket än vad den gör under höststräcket.
Samtliga:
1 1K Välen 12.9 (Hans Börjesson m fl).
Blott det andra fyndet någonsin i Göteborgsområdet. Fågeln upptäcktes på eftermiddagen och kunde sedan beskådas fram till skymningen. Troligen sträckte den vidare under natten då den eftersöktes förgäves morgonen därpå. Första fyndet i rapportområdet gällde en rastade fågel i Torslandaviken den 8–12 maj 2000 och var således ett vårfynd. Tuvsnäppan ses årligen i landet med ett flertal exemplar, såväl under artens vårflyttning som höstflyttning, dock med en klar majoritet av fynden under den senare.
Höst:
Sammanlagt 58 ex under perioden 8.7–17.9.
Höga antal:
6 ex str S Kråkudden, Hönö 16.7 (Peter Hamrén). 8 ex str S Kråkudden, Hönö 18.7 (Peter Hamrén m fl). 9 ex str S Kråkudden, Hönö 30.7 (Roger Eskilsson m fl).
Under 2000-talet har det i genomsnitt setts cirka 50 spovsnäppor per år, vilket gör årets utfall på 58 ex ganska normalt. Nästan alla observationer gjordes under juli och augusti vilket också är typiskt för artens uppträdande i området.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö: Högsta noteringarna under våren och hösten blev 50 ex 12.1 (Bo Brinkhoff) respektive 50 ex 29.12 (Mats Raneström). Övriga lokaler: 40 ex Lilla Dödskär, Tistlarna 26.1 (Uno Unger).
Fynd inomskärs:
1 ex Skalkorgarna, Hake fjord 16.1 (Johan Svedholm m fl). 1 ex Vitskär, Hake fjord 19.1 (Stefan Svanberg). 1 ex Krossholmen, Torslanda 12.2 (Magnus Persson). 8 ex Skalkorgarna, Hake fjord 24.4 (Fredrik Spak). 8 ex Vitskär, Hake fjord 24.4 (Fredrik Spak). 1 ex Juteskären, Askims fjord 25.4 (Stefan Andersson). 4 ex Vitskär, Hake fjord 6.11 (Uno Unger).
Toppnoteringarna i skärgården har under 2000-talet oftast varierat mellan 70- och 110 ex, vilket gör 2010 års maxantal till det lägsta på många år. Vad minskningen beror på är svårt att säga, men möjligen finns en koppling till de ovanligt kalla vintrarna.
Vinter:
1–3 ex Galterö 3.1–12.2 (Jon Hessman, Lars Hellman). 1 ex Fotö 15.1 (Uno Unger m fl). 1 ex Kråkudden, Hönö 19.1 och 21.1 (Birger Kaiser, Karl-Olof Johansson). 1 ex Hyppeln 26.1 (Claes-Göran Ahlgren).
Höga antal:
185 ex str S Kråkudden, Hönö 13.7 (Peter Hamrén). 141 ex str S Kråkudden, Hönö 30.7 (Ola Bäckman m fl). 150 ex str S Vinga 30.7 (Musse Björklund m fl).
Vinterfynd av kärrsnäppa är sällsynt i området och görs inte årligen. Om man bortser från årets observationer har det under 2000-talet gjorts vinterfynd 2003, 2006 och 2009.
Vår:
2 ad Galterö 29.5 (Jan-Åke Noresson). 1 ex Galterö 1–3.6 (Jon Hessman m fl).
Höst:
5 ex Välen, Göteborg 22.8 (Mia Wallin).
Det här var femte året i rad som myrsnäppa observeras i området, vilket kan jämföras med endast ett fynd under femårsperioden dess för innan. Om observationerna på Galterö antas gälla samma fynd om två individer, landar årets totalsumma på två fynd om 7 ex. Det är dock inte omöjligt att det faktiskt rörde sig om tre olika fåglar på Galterö. Flocken på hela 5 ex från Välen den 22 augusti kan vara den största som noterats i Göteborgsområdet. Fina flockar noterades även i Halland under hösten, som mest 11 ex vid Galtabäck den 2 september.
Vinter:
Januari–februari: 1 ex Torslandaviken 1.1 (Magnus Persson). 1 ex Prästabäcken, Fässberg 1.1–4.2 (Ulf Lindell m fl). 1 ex Eklanda, Mölndal 2.1 (Johan Svedholm). 1 ex Brännö 4–24.1 (Lars Hellman). 1 ex Rörö 4.1 (Uno Unger m fl). 1 ex Välen 6.1–4.2 (Magnus Rahm m fl). 1 ex Grevedämmet, Mölndal 7–9.1 (Uno Unger m fl). December: 1–2 ex Välen 1–9.12 (Bo Brinkhoff m fl). 1–2 ex Hökälla 2–21.12 (Uno Unger m fl). 1 ex Askimsbadet 14.12 (Uno Unger).
Vår:
1 ex Välen 20.3 (Björn Sjöstrand m fl). 1 ex Torslandaviken 9.5 (Per-Erik Hagström m fl).
Höga antal:
7 ex Hökälla 28.10 (Bengt Adamsson m fl) och 6 ex samma lokal 6.10 (Martin Oomen).
Tolv vinterfynd är något färre än i fjol, då 22 ex rapporterades men ändå normalt eftersom det i genomsnitt rapporterades 11 ex per år under 2000-talets vintrar. Både de två vårfynd och de sju exemplaren som utgör högsta antalet rapporterade fåglar är dock något färre än normalt eftersom de genomsnittliga antalen av de båda under 2000-talet är 5 respektive 10 ex.
Samtliga:
2 ex sp Lagmansholmen 11.5 (Mats Raneström). 1 ex Brudarebacken 18.8 (Roger Eskilsson). 1 ex Hökälla 21.8 (Stefan Svanberg). Som mest 2 ex Hökälla 27–29.8 (Stefan Svanberg m fl). Som mest 2 ex Öxnäs, Säve 27–28.8 (Stefan Svanberg m fl). 1 ex Stora Amundö 20–21.9 (Stefan Svanberg m fl).
Årets nio fåglar är en rejäl upphämtning från fjolåret då endast ett exemplar rapporterades och det är även fler än de sex fåglar som utgör det genomsnittliga antalet fynd per år under 2000-talet. Arten har varit årlig i området sedan 1993. Årets fynd ligger alla under de perioder på året då chansen är störst att träffa på arten i Göteborg (se FiG-2009). Av totalt 101 ex rapporterade sedan 1963 har 29 ex setts de två första tiodagarsperioderna i maj och hela 59 ex under en period från slutet av augusti till och med slutet av september.
Samtliga:
1 ex Ragnhildsholmen 24.4 (Lena Dahlkvist m fl).
Sedan 1961 har cirka 44 fynd gjorts och årets fågel sågs under den tid på året då flest rödspovar gästat vårt område (se Fig. x). Totalt har hela 19 ex observerats under en period från 12 till 30 april. Inga fynd har tidigare gjorts vid Ragnhildsholmen, men arten finns sedan tidigare rapporterad från Öxnäs i maj 2008 samt vid St Jörgens golfbana i augusti 2000. De flesta fynden i området har annars gjorts i Torslandaviken där hela 20 ex setts, samt vid Kråkudden varifrån 5 ex rapporterats.
Höga antal:
25 ex str Bredviken, Hönö 9.5 (Hans Zachrisson). 69 ex str Askimsviken 26.7 (Mikael Molin). 411 ex str Kråkudden, Hönö 24.8 (Mikael Molin m fl).
Dagssumman från 24 augusti är den näst högsta i området under perioden 2002–2010 efter 590 ex str samma lokal 28 juli 2003. Den högsta vårsumman är däremot normal. Alla de högsta vårsummorna är vidare koncentrerade till lite drygt två majveckor från 7 maj till 23 maj med ett mediandatum på just 9 maj. De högsta höstantalen är tidsmässigt mer spridda under en period från 13 juli till 16 september med ett mediandatum på 5 augusti. Årets fyndtopp är således något senare än normalt.
Höga antal:
70 ex str Kråkudden, Hönö 11.5 (Martin Oomen m fl).
Årets högsta antal är något fler än genomsnittet 2002–2010 som ligger på cirka 50 ex. Det allra högsta antalet som rapporterats under den perioden är 100 ex Långholmen, Näset 11 maj 2003.
Höga antal:
ca 120 ex str SO Brudarebacken 18.4 (Christer Fält).
Återigen rapporteras en stor flock av arten under perioden mitten–slutet av april. Årets antal är dock en bra bit från dagsrekordet i området som är 730 ex str NO Mölnlyckemotet, Råda 23 april 2008.
Häckningar:
1–3 par Smithska udden, Näset (Karl-Olof Johansson m fl). 3 par Öxnäs, Säve (Mats Raneström m fl). 1 par Välen (Bert Olsson m fl). 3–5 par Torslandaviken (Björn Dellming m fl). 3–4 par Stora Amundö (Aimon Niklasson m fl). 1–2 par Hökälla (Mats Raneström m fl). 1 par Eklanda, Mölndal (Magnus Rahm m fl). 2 par Galterö (Lars Hellman m fl). 1 par Stora Stårholmen, Galterö (Lars Hellman). 1 par Ekeskär, Vinga (Gösta Olofsson). 2 par Buskär, södra skärgården (Gösta Olofsson). 1 par Donsö (Gösta Olofsson). Troliga häckningar: 1–2 par Prästgårdskilen (Johan Svedholm m fl). 2–3 par Vrångö (Tina Widén). 1 par Lökholmen (Lars Davidsson). 1 par Brännholmen, Styrsö (Jan Åke Noresson). Fynd under häckningstid: Även noterad på följande lokaler: Grundsö (Askim), Saltkälen (Billdals skärgård), Bredviken (Hönö), Brännholmen (Styrsö), Stuvö (Hälsö), Björlanda kile, Lagmansholmen, Haga kile, Skeppstadsholmen (Torslanda), Tumlehed (Torslanda) och Askims strand.
Höga antal:
26 ex str Kråkudden, Hönö 13.7 och 24 ex samma lokal 15.7 (Peter Hamrén).
Glädjande nog höll det höga antalet rapporterade häckningar från i fjol i sig även i år. I år är antalet säkra, troliga och möjliga häckningar knappt 40 mot normalt cirka 30. Denna ökning i antalet häckningar speglar dock troligen mest en noggrannare inventering av arten i år.
Höga antal:
12 ex str Kråkudden 16.7 (Peter Hamrén m fl).
Det genomsnittliga högsta antalet rapporterade fåglar är just 12 ex så årets toppantal är i det avseendet typiskt. Normalt brukar dock fyndtoppen infalla lite senare, något som kan illustreras av att mediandatum för högsta antalet i området under 2000-talet är 15 augusti.
Samtliga:
1 ad str S Kråkudden, Hönö 4.8 (Bengt Karlsson m fl). 1 1K Galterö 13–14.8 (Andy Hultberg m fl).
Sedan 1997 har arten varit i det närmaste årlig i Göteborg. Med undantag för 2003 och 2006 har under perioden 1997–2010 1–3 ex rapporterats, så årets två exemplar får anses utgöra en normal årssumma. Även tidsmässigt är årets uppträdande typiskt eftersom hela 14 av 38 exemplar har setts just i augusti. Fyndet på Galterö är dock det första för lokalen medan Kråkudden gästats av arten två gånger tidigare. Normalt brukar de flesta fynd i rapportområdet göras i Torslandaviken.
Samtliga:
Kråkudden, Hönö: 1 ex str S vardera 19.10 (Stig Jacobsson), 28.10 (Carl Tholin m fl) samt 4.11 (Lars Eric Rahm m fl). Övriga lokaler: 1 ex Vinga 13.11 (Anders Jihmanner m fl).
Efter att ha saknats i fjolårets rapport återkom arten i år i något högre antal än vad som varit normalt under 2000-talet. I vanliga fall brukar 2 eller 3 ex rapporteras per år och under 2000-talet har arten saknats endast 2003 och 2009. Årets fynd är vidare samtliga under den tid då man har störst chans att träffa på arten i området. Totalt har hela 30 av 39 ex setts under en period från mitten av oktober till slutet av november.