Vadare
Ett extremt rekorduppträdande av brednäbbade simsnäppor satte sin prägel på senhösten. Dessutom sågs fler sandlöpare, dubbelbeckasiner och fjällpipare än normalt. Men hur är det egentligen ställt med inlandshäckningarna av rödbena?
Vinter:
Januari: 1 ex Kråkudden, Hönö–Stora Kärrsvik, Öckerö 10–30.1 (Magnus Rahm m fl). December: 1 ex Ärtholmarna–Kråkudden, Hönö 20–31.12 (Owe Hougström m fl).
Endast ett exemplar under såväl januari som december är en mycket låg vintersiffra. Januarisiffran kan säkert förklaras med den stränga vinterkyla och det svåra isläge som rådde denna vinter. December var betydligt mildare, så det är svårare att härleda varför denna siffra också är lägre än normalt. Kanske har de två stränga vintrarna 2009–2011 knäckt vår lilla övervintrande population. Normalt brukar en handfull strandskator övervintra i den norra ytterskärgården.
Samtliga:
2 ex Galterö 4.6 (Johan Ennerfelt m fl).
Efter att arten helt uteblev under 2010 gjordes så ett fynd under 2011. Med detta fynd finns nu 25 fynd av 53 individer under 2000-talet. Såväl lokalen som datumet är typiska för artens uppträdande, liksom det faktum att fåglarna endast stannade en dag.
Häckningar:
1 par Hills golfbana, Mölndal (Morgan Johansson m fl). 1 par Galterö (Jon Hessman m fl). 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl). 1 par Fläskebotippen, Landvetter (Kristian Thisted m fl). Troliga häckningar: 1 par Välen (Uno Unger m fl). 1 par Hökälla (Mats Raneström m fl). Dessutom noterades arten på ytterligare sju lokaler under häckningstid.
Den mindre strandpiparen är en riktig tuffing, som till stor del ersatt sina naturliga häckplatser på havs- och sjöstränder med människoskapade lokaler som grustag, bangårdar, industriupplag och byggarbetsplatser. Detta val av ofta kortlivade boplatser gör att arten sällan häckar på samma ställe flera år i följd, men det verkar ändå som om den häckande populationen är förhållandevis stabil.
Samtliga:
1 1K Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 26.8 (Lars Davidsson). 1 1K str S Öxnäs 29.8 (Johan Svedholm). 1 1K str S Kråkudden 14.9 (Uno Unger m fl).
Fjortonde till sextonde fynden i rapportområdet. Höstfynd är betydligt vanligare än vårfynd, och hela tretton av fynden är således gjorda under perioden 30 juli–17 september, med en klar tyngdpunkt i månadsskiftet augusti/september. Vidare kan konstateras att fjällpiparna sällan förärar oss några längre besök, endast 2010 års rastande vårflock har behagat stanna längre än en dag.
Vinter:
1 ex Torslanda golfbana 16.12 (Ulf Sjögren).
Vinterfynd av ljungpipare är mycket sällsynt i rapportområdet och detta var det femte under 2000-talet. Fågeln var mycket medtagen och verkade lida av en skada i benet.
Samtliga:
Vår: 1 ex str S Kråkudden, Hönö 13.5 (Peter Hamrén). 1 ex Galterö 28.5 (Lars Hellman). 1 ad str NO Brudarebacken 29.5 (Jan-Åke Noresson). 1 2K str S Kråkudden, Hönö 15.6 (Jon Håkansson m fl). Höst: Sammanlagt 175 ex under perioden 17.7–11.10. Månadsfördelning, höst: Juli 21 ex, augusti 74 ex, september 72 ex, oktober 7 ex.
Fyra vårfynd ligger helt i linje med senare års magra vårutdelningar, men höstsumman är den sämsta sedan 2006, då endast 90 ex rapporterades. Variationerna i höstuppträdandet beror alldeles säkert på väder- och vindförhållanden under artens sträckperiod.
Januari:
1 ex Amhult, Torslanda 11.1 (Rolf Nyback).
Precis som 2010 gjordes endast ett januarifynd av tofsvipa vilket får tillskrivas den bistra och snörika vintern. Under 2000-talet har antalet tofsvipor i januari varierat mellan 0 och 108 individer, och de högsta noteringarna har genomgående noterats under mildare barmarksperioder.
Samtliga:
Vår: 1 ex Lammholmsviken, Öckerö 19–20.3 (Bengt Karlsson m fl). 1 ex Galterö 22.3 (Lars Hellman). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 28.5 (Magnus Unger m fl). 2 ex Galterö 29.5 (David Kihlberg). Höst: Sammanlagt ca 557 ex under perioden 19.7–25.9 med följande månadsfördelning: juli 51 ex, augusti 351 ex, september 155 ex. Höga antal: 46 ex str S Kråkudden, Hönö 5.8 (Peter Hamrén). 125 ex str S Kråkudden, Hönö 28.8 (Magnus Unger m fl). 65 1K str S Kråkudden, Hönö 6.9 (Martin Oomen m fl).
En typisk fyndbild hos kustsnäppan med några enstaka fynd under våren följt av ett betydligt rikligare uppträdande under hösten, med kulmen under augusti och september.
Samtliga:
Höst: Sammanlagt ca 102 ex under perioden 6.8–24.9. Höga antal: 14 ex str S Kråkudden, Hönö 6.9 (Martin Oomen m fl). 14 ex str S Kråkudden, Hönö 7.9 (Mikael Molin m fl). 11 1K str S Kråkudden, Hönö 14.9 (Uno Unger m fl). 11 ex str S Kråkudden, Hönö 20.9 (Bo Brinkhoff m fl).
Hösten bjöd på ett ovanligt rikligt uppträdande och sammanlagt drygt 100 ex är den högsta noteringen under 2000-talet, där årsummorna normalt legat runt 50 ex.
Samtliga:
Vår: 4 ex Stora Amundö 14.5 (Patrik Axelsson). Höst: Sammanlagt ca 28 ex under perioden 14.7–24.9.
Fynd under våren görs ungefär vartannat år, oftast från andra halvan av maj till mitten av juni. Det brukar dock röra sig om enstaka fåglar, vilket gör årets observation om fyra exemplar lite extra speciell. Sammanlagt lite drygt 30 ex under året är i linje med de bättre åren under 2000-talet.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt ca 21 ex under perioden 7–27.5. Höst: Sammanlagt ca 15 ex under perioden 12.7–16.8. Höga antal: 4 ex Välen 18.5 (Hans Börjesson m fl).
Totalt cirka 36 ex är något färre än genomsnittet under 2000-talet men ändå ett lyft mot föregående år då endast cirka 24 ex bokfördes. I genomsnitt har det noterats ett femtiotal fåglar per år under 2000-talet.
Samtliga:
Höst: Sammanlagt ca 51 ex under perioden 10.7–11.9. Höga antal: 6 ex Galterö 25.7 (Daniel Gustafsson). 6 ex Galterö 15.8 (Roger Eskilsson).
Ett utfall helt i linje med tidigare år, med ett femtiotal exemplar där merparten observerades under juli och augusti.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö: Högsta noteringen under hösten var ca 100 ex 21.10 (Magnus Rahm m fl) Högsta noteringen under våren var 20 ex och gjordes vid flera tillfällen. Övriga lokaler: 30 ex Stora Rossen, Rörö 3.1 (Uno Unger m fl). 20 ex Galterö 22.3 (Lars Hellman). 20 ex Manneskär, Vrångö 22.10 (Thomas Karlsson).
Att räkna skärsnäpporna ute på Bolleskären och andra lokaler i skärgården är oftast ganska svårt på grund av långa avstånd, vilket gör att man får se på siffrorna med en viss försiktighet. En tillbakablick under 2000-talet ger att högstanoteringarna i skärgården oftast varierat mellan 70 och 100 exemplar.
Höga antal:
118 ex Galterö 25.7 (Daniel Gustafsson). 276 ex str S Kråkudden, Hönö 16.8 (Roger Eskilsson m fl). 224 ex str S Kråkudden, Hönö 6.9 (Bo Brinkhoff m fl). 136 ex str S Kråkudden, Hönö 14.9 (Stefan Svanberg m fl). 419 ex str S Kråkudden, Hönö 22.9 (Martin Oomen m fl).
Liksom för sandlöpare bjöd hösten på flera fina sträckdagar med kärrsnäppor. Noteringen på 419 ex från Kråkudden är en av de högsta som gjorts i området, kanske endast slagen av de 684 ex som räknades på samma lokal den 11 juli 2002.
Samtliga:
2 ex Galterö 9.6 (Tina Widén m fl). 2 ex Galterö 18.8 (Lars Hellman).
Observationer av myrsnäppor har på senare år ökat igen efter att kraftigt ha minskat under början av 2000-talet. Ökningen hänger troligen samman med att skådare blivit allt flitigare på att besöka Galterö som under de senaste åren seglat upp som den klart bästa lokalen för myrsnäppa i området. Detta sedan Torslandaviken, som under 90-talet och in på 2000-talet dominerat stort bland rapporterna, blivit en allt sämre rastlokal för vadare.
Vinter:
1 ex Hökälla 2.1–16.2 (Stefan Svanberg m fl). 1 ex Skulltorp, Partille 16.1 (Kerstin Martinsson). 2 ex Skogomedammen, Hökälla 6–19.12 (Birger Kaiser m fl). 1 ex Välen 6–19.12 (Uno Unger m fl). 1 ex Fässberg, Mölndal 24.12 (Lars-Eric Rahm).
Vår:
1 ex Hökälla 11.3 (Berndt Lindberg). 1 ex Välen 2.4 (Birger Kaiser). 1 ex Hökälla 4.5 (Karl-Olof Johansson).
Höga antal:
8 ex Hökälla 20.10 (Thomas Palholmen m fl).
Endast fem vinterfynd är klart färre än de i genomsnitt 11 som rapporterats under övriga vintrar på 2000-talet. Det är lockande att tro att de stränga vintrarna gjort övervintring svårare än normalt. Antalet vårfynd och högsta antalet är något lägre än normalt; i genomsnitt ses fem ex under våren medan det genomsnittliga högsta antalet under 2000- talet är 11 ex.
Samtliga:
1 ex sp Lunnagården, Mölndal 9.5 (Aimon Niklasson). 1 ex sp Hökälla (Vg) 12.5 (Jan Hellström). 1 ex sp Lunnagården, Mölndal 19.5 (Lars Eric Rahm m fl). 1 ex Fridhemsviken, Rådasjön 15.8 (Johannes Löfqvist m fl). 1 ex Brudarebacken 24–25.8 (Kicki Westman m fl). 2 ex Hökälla 25.8 (Stefan Svanberg). 1 ex Lagmansholmen 28–30.8 (Magnus Persson m fl). 2 ex Öxnäs, Säve 30.8 (Bo Brinkhoff). 1 ex Hökälla 10.9 (Stefan Svanberg). 1 ex Hökälla 2–4.10 (Stefan Svanberg m fl).
Tio fynd av tolv fåglar är fler än genomsnittet under 2000-talet som ligger på sju fåglar och faktiskt den näst högsta årssumman efter 17 ex 2002. De flesta av fynden inföll under de tider på året då man har störst chans att träffa på arten i området med undantag av fyndet i mitten av augusti, som är något tidigt, och fyndet i början av oktober som är något sent. Av totalt 110 fåglar observerade i rapportområdet har 31 setts under början och mitten av maj medan hela 64 ex setts under en period från sista augustidekaden till slutet av september.
Höga antal:
10 ex str S Kråkudden 8.4 (Stefan Svanberg m fl). 70 ex str S, Björkö 10.7 (Mikael Molin). 38 ex str S Kråkudden 19.7 (Bo Brinkhoff m fl).
Efter två år med fina sträcksummor från Kråkudden under sommaren är vi nu tillbaka på normala nivåer för 2000-talet. Årets topp är dock något tidig, normalt brukar de högsta antalen passera oss i slutet av juli eller i början av augusti. Även högsta vårantalet är normalt men även det något tidigt. Normalt brukar en liten sträcktopp infalla i början av maj.
Höga antal:
10 ex Tistlarna 7.5 (Per Österman m fl).
Endast som mest 10 ex rapporterade under året är klart under genomsnittet för 2000-talet. Normalt brukar som mest cirka 40 ex rapporteras.
Höga antal:
130 ex str NV Nya varvet, Göteborg 18.4 (Marinko Karabatic). Minst 100 ex str NO Smithska udden 18.4 (Karl-Olof Johansson).
Årets högsta antal är båda rapporterade under en för arten typisk tid. Normalt brukar nämligen en sträcktopp infalla kring 20 april men årets högsta antal är inte i närheten av det högsta rapporterade antalet som utgörs av 730 ex som sträckte förbi Mölnlyckemotet 23 april 2008.
Häckningar:
1 par Välen (Thomas Karlsson m fl). 3 par Galterö (Lars Hellman). 1–3 par Stora Amundö (Jan Mogol m fl). 1–3 par Öxnäs (Bo Brinkhoff m fl). 1 par Haga kile (Mikael Forsman m fl). Troliga häckningar: 1 par Tistlarna (Per Österman m fl). 1 par Prästgårdskilen, Björlanda (Johan Svedholm). 1 par Lagmansholmen, Säve (Magnus Persson). 1 par Stora Rävholmen, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson m fl). 1 par Donsö (Gösta Olofsson). 1 par Hökälla (Per Björkman m fl). 1 par Lökholmen, Gbg:s södra skärgård (Lars Davidsson). 1 par Lunnagården, Mölndal (Magnus Rahm m fl). 2–4 par Torslandaviken (Stig Fredriksson m fl). 1 par Askims strand (Kurt Agerskov m fl). 1 par Brännö (Johan Ennerfelt m fl). Fynd under häckningstid: Även noterad på följande lokaler under häckningstid: Bredvik och Vidingen (Vrångö), Rivö, Brännholmsviken och Amneviken (Styrsö), Hyppeln (två lokaler), Känsö, Lammholmsviken (Öckerö), Kippholmen och Södra In-Vinga.
I vanlig ordning rapporterades omkring 30 säkra, troliga och möjliga häckningar i området. Mellan atlasinventeringarna 1973–84 och 2004–07 minskade utbredningen av arten något i området, från förekomst av möjliga, troliga och säkra häckningar i 61 till 47 inventeringsrutor, och denna minskning märktes framförallt av i inlandet. I linje med detta gjordes också en klar majoritet av årets noteringar som tyder på eller kan tyda på häckning vid kusten. Hur är det egentligen ställt med inlandshäckningarna av rödbena i Göteborg?
Höga antal:
5 ex str S Kråkudden 6.9 (Martin Oomen m fl).
Årets högsta rapporterade antal av arten är något lågt och dessutom inföll sträcktoppen något senare än normalt. Vanligen brukar som mest drygt 10 ex passera kring mitten av augusti.
Samtliga:
1 hona Galterö 15.6 (Roger Eskilsson m fl). 1 1K str SO Kråkudden, Hönö 28.8 (Peter Hamrén m fl). 1 1K str S Lökholmen, Södra skärgården 9.9 (Lars Davidsson).
Under 2000-talet har mellan noll och tre ex rapporterats årligen med ett genomsnitt på knappt två fåglar per år, så även om fler än tre fåglar aldrig rapporterats får årets utdelning anses utgöra en för senare år normal årssumma. Galterö fick i och med årets fynd sitt andra fynd på lika många år efter att ha premiärgästats ifjol. Tidsmässigt har det sedan tidigare gjorts nio fynd i juni och hela 15 i augusti så två av fynden under året faller väl in i tidigare mönster. Fyndet från Lökholmen är dock ganska sent, sedan tidigare finns nämligen endast ett septemberfynd (1 ex på Vinga 7 september 1986).
Samtliga:
Kråkudden, Hönö: 1 ex 23.9 (Jon Håkansson). 2 ex str S 19.10 (Jon Håkansson m fl). 1 ex str S 27.11 (Ola Bäckman m fl). 1 ex str S 28.11 (Marinko Karabatic). 2 ex str S 30.11 (Marinko Karabatic). 1 ex str 4.12 (Ola Bäckman m fl). 1 ex str 5.12 (Lennart Hermansson m fl). 3 ex str S 10.12 (Uno Unger m fl). Övriga lokaler: 2 1K Vinga 23.9 (Musse Björklund m fl). 1 ex Hyppeln 20.11 (Uno Unger m fl). 1 ex Lilla Rävholmen, Styrsö 27.11 (Andy Hultberg). 1 1K Otterbäcken och Marholmen, Askimsviken 2–6.12 (Kjell Wallin m fl). 1 ex Pinan, Hönö 29.12 (Ola Bäckman).
Hela 18 ex är med bred marginal den högsta årssumma som någonsin rapporterats i området. Sedan tidigare har nämligen totalt endast 39 ex rapporterats och den tidigare högsta årssumman utgörs av 6 ex år 2005. Uppträdandet var också tidsmässigt lite annorlunda än normalt med flera fynd i september och en topp från mitten av november till början av december. Tidigare fynd uppvisar en mycket stark koncentration till slutet av oktober men i år saknas fynd helt från den perioden. Hela tolv av årets fynd gjordes under en period mellan den 27 november och 29 december då inga tidigare fynd gjorts. De extrema vindförhållandena som rådde under den perioden bidrog säkert till det extraordinära uppträdandet. Att tre fåglar sågs redan i slutet av september, då tidigare endast fyra fynd gjorts och då vindförhållandena var mer normala tyder dock på att även andra faktorer spelat in.