Vadare
Ett par skärfläckor och en fin flock fjällpipare sticker ut i vadarmängden under våren, tämligen normala antal förbisträckande vadare räknades under sommar–höst och övervintrande ljungpipare och storspov tillhörde ovanligheterna under vintern.
Vinter:
Januari: 1 ex Bolleskären, Hönö 21.1 (Lennart Bogren). December: 1 ex Kråkudden, Hönö 13–29.12 (Lars Carlbrand m fl).
Liksom 2015 blev 2016 ytterligare ett år med ett lågt antal övervintrande strandskator, vanligtvis brukar uppemot fem exemplar övervintra. Däremot är lokalerna helt typiska, Kråkudden/Bolleskären har återkommit likt ett mantra i fågelrapporterna så länge som vi haft regelbundet övervintrande strandskator. Delvis är detta givetvis ett resultat av att denna den västligaste delen av Hönö är den bäst bevakade lokalen i skärgården vintertid, men det får nog även tillskrivas lokalens lämplighet med god födotillgång och så gott som alltid någorlunda isfria förhållanden.
Samtliga:
2 ex Björkö–Öxnäs 6.5 (Kristoffer Lager, Magnus Lundström).
Årets fåglar sågs först från Björkö sträckande in mot Nordre älvs mynning, och återfanns strax därefter kortvarigt rastande vid Öxnäs. Ett i alla avseenden typiskt fynd, såväl till tidpunkt, kortvarighet, lokal och inte minst det faktum att arten påfallande ofta uppträder i par. Det sistnämnda illustreras på ett närmast övertydligt sätt av det faktum att det under 2000-talet gjorts 34 fynd av 68 individer i rapportområdet.
Häckningar:
Minst 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl). 1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck). Troliga häckningar: 1 par Välen (Uno Unger m fl).
Dessutom sågs arten på ytterligare 16 lokaler under häckningstid. Få konstaterade häckningar, men som vanligt utgör säkert många av fynden under häckningstid verkliga häckningar och som vanligt är säkert även mörkertalet förhållandevis stort för denna art som i stor utsträckning häckar i kortlivade biotoper som byggplatser, grusgropar och liknande.
Häckningar:
1–2 par Torslandaviken (Fredrik Klingberg m fl). 1 par Ränneskär, Hake fjord (Gösta Olofsson). 1 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 1 par Lökholmen, Gbg:s södra skärgård (Lars Persson). Troliga häckningar: 1 par Nolviks kile, Björlanda (Tommy Johansson). 1 par Rörö (Bo Brinkhoff m fl). 2 par Galterö (Uno Unger m fl). 1 par Kikås avfallsanläggning (Morgan Johansson). 1 par Känsö Fjärskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 1 par Södra In-Vinga (Gösta Olofsson).
1 par Måvholmen, Gbg:s sdra skärgård (Lars Persson). Dessutom är arten rapporterad från ytterligare minst 17 lokaler under häckningstid. Under de fyra år som häckningar av större strandpipare redovisats så verkar arten haft en tämligen stabil population. Den absoluta huvuddelen häckar i klippig skärgårdsmiljö men enstaka par återfinns på inlandslokaler av liknande typ som dess mindre kusin föredrar. Arten har minskat kraftigt i Halland under senare år, men där häckar den främst på strandängar.
Samtliga:
10 ex Öxnäs 15.5 (Hans Börjesson m fl). 1 ex Torslandaviken 11.9 (Magnus Persson).
Med årets fynd har arten nu påträffats 22 gånger i rapportområdet. Höstfynd är klart vanligast, men i år sågs arten även under våren då en flock på inte mindre än tio exemplar drog storpublik en majdag i Öxnäs. Så stora flockar är mycket ovanligt i rapportområdet – detta är enda gången, förutom våren 2010 då 18 ex sågs tillsammans vid Bärby, som fler än sex individer setts samtidigt.
Vinter:
1 ex str S Fotö 9.2 (Bo Brinkhoff).
Arten noteras mycket sällan vintertid i vårt rapportområde och detta var det sjunde vinterfyndet under 2000-talet.
Samtliga:
Vår: 1 ex str S Kråkudden 27.3 (Roger Eskilsson). 1 ad Lilla Kågholmen, Hyppeln 30.5 (Lars Erik Norbäck). 2 ex Galterö 4.6 (Lars Hellman). Höst: Sammanlagt ca 199 ex 7.7–20.10. Månadsfördelning: juli 5 ex, augusti 101 ex, september 68 ex, oktober 21 ex.
Som vanligt är arten flerfaldigt många gånger vanligare under höststräcket än under vårsträcket i vårt rapportområde. Det är dock ett vårfynd som sticker ut mest i årets skörd, nämligen marsfyndet som är mycket tidigt och utgör nytt fenologirekord. Tidigare rekord var från den 1 april och vanligen ses årets första kustpipare i början av maj. Med det sagt är både vår- och höstsumman i år tämligen låga, artens uppträdande är dock variabelt och till stor del avhängigt väderförhållandena under sträckperioderna.
Samtliga:
Höst: Sammanlagt ca 384 ex 17.7–30.9. Månadsfördelning: juli ca 11 ex, augusti ca 217 ex, september ca 154 ex. Höga antal: 60 ex str S Kråkudden, Hönö 27.8 (Hans Zachrisson m fl) och 58 ex str S Vrångö samma dag (Stefan Svanberg). 45 ex str S Kråkudden, Hönö 11.9 (Hans Zachrisson m fl).
En snäppet högre höstsiffra än de senaste två åren men relativt tidigare år ändå en ganska blygsam siffra. Totalantalet under höststräcket har oftast legat på uppåt 500 individer eller mer. Precis som förra året saknades i år vårfynd vilket är mycket ovanligt även om antalen under vårsträcket brukar vara tämligen blygsamma.
Samtliga:
Vår: 1 ex Galterö 21.5 (Linus Westlund). Höst: 3 ex Galterö 4–15.8 (Roger Eskilsson m fl).
Återigen observationer av myrsnäppa på Galterö som numer bjuder på årliga fynd av arten. Ett vårfynd och ett höstfynd stämmer väl in i de senaste årens trend. Under perioden 4 till 15 augusti sågs som mest upp till tre individer vilka här är bedömda som samma. Det är förstås inte otänkbart att det rör sig om fler individer som rastat under perioden.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 13.7 (Claes-Göran Ahlgren m fl). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 6.8 (Mattias Pozsgai m fl). 2 ad Galterö 6–7.8 (Christopher Magnusson m fl). 3 ex Galterö 14.8 (Robert Ennerfelt m fl). 1 ex Galterö 18.8 (David Klingberg). 3 1K Torslandaviken 28.8 (Roger Eskilsson m fl). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 7.9 (Bo Brinkhoff m fl). 1 1K Galterö 9.9 (Lars Hellman). 1 1K Rörö 10.9 (Roger Eskilsson). 1 ex str Hummerviken, Öckerö 11.9 (Thomas Karlsson). 2 1K str S Kråkudden, Hönö 11.9 (Stefan Svanberg). 1 1K Galterö 11.9 (Jan Mogol).
Tolv fynd av arton individer är en högre siffra än fjolårets bottenresultat på åtta exemplar men ändå ett relativt skralt uppträdande. Tidsmässigt gjordes alla fynd under den väntade perioden även om bilden är något förskjuten med flera fynd under september och endast ett fynd under juli månad.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt ca 27 ex 8–27.5. Höst: Sammanlagt ca 14 ex 7.7–7.8. Höga antal: 9 ex Torslandaviken 17.5 (Ola Wennberg). 14 ex Torslandaviken 18.5 (Magnus Persson m fl). 5 ex Galterö 4.8 (Roger Eskilsson m fl).
Antalet individer under både vår och höst är inom det normala sett till senare år. Under vårperioden sågs som mest 14 individer samtidigt i Torslandaviken vilket är en relativt stor flock sett till det normala uppträdandet hos mosnäppan i rapportområdet. Mosnäppor sågs i olika antal under flera dagar just vid Torslandaviken mellan 10 till 20 maj varför vårsiffran möjligen kan vara något underskattad. Detsamma gäller under första veckan i augusti på Galterö.
Samtliga:
Höst: Sammanlagt ca 91 ex 31.7–1.10. Höga antal: 19 ex Kråkudden, Hönö 26.8 (Stefan Berg). 10 ex str S Kråkudden, Hönö 27.8 (Hans Zachrisson m fl).
Minst 91 individer sågs under höststräcket vilket innebär en hög totalsumma för 2016. Årssumman når sällan över 50 exemplar och endast 2011, då 102 exemplar noterades, och 2012, med 91 individer, är på samma nivå som årets under 2000-talen. Höstfynd i form av sträckande fåglar i skärgården dominerar alltid årssumman och vårfynd av sandlöpare har inte gjorts sedan 2007 och saknades även i år.
Höga antal:
41 ex str S Kråkudden, Hönö 8.8 (Rasmus Elleby m fl). 58 ex str S Kråkudden, Hönö 27.8 (Rune Ekman). 40 ex str S Kråkudden, Hönö 29.9 (Matthis Kaby).
Året bjöd inte på någon bra sträckdag för kärrsnäppor. Endast en rapport över 50 exemplar, och det knappt, är en riktigt dåligt utdelning. De flesta år brukar i alla fall bjuda på någon dag med tresiffriga antal.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö: Högsta noteringen under våren var 120 ex 29.3 (Jon Håkansson). Högsta noteringen under hösten var 60 ex 11.11 (Mats Raneström). Övriga lokaler: 60 ex Torrbeskär 15.3 (Roger Eskilsson). 50 ex Stora Stenskär, Vrångö 2.4 (Stefan Svanberg). 60 ex Rörö 3.4 (Anders Johansson).
En god förekomst av skärsnäppor även i år. Snäpporna på Bolleskären är oftast väldigt svårräknade och säkerligen underskattade. Den flock på 120 individer som sågs under våren är ett relativt stort antal.
Samtliga:
Höst: Sammanlagt ca 21 ex 1.8–11.9.
Cirka 21 exemplar är en god höstsiffra vilket gör 2016 till ett av de bättre åren för småsnäppa på senare tid. De flesta fynden är gjorda på Galterö och viss reservation finns för att antalet individer under perioden där kan vara både över- eller underskattat något. Som mest sågs sex fåglar samtidigt på Galterö vilket är en stor flock för området sedan tiden då mudderdammen i Torslandaviken levererade betydligt större antal. Senast det hände var 2000 då 24 exemplar noterades. Kanske kan vi åter få uppleva liknande antal av Calidrisvadare när restaureringen av mudderdammen är klar?
Vinter:
Januari–februari: 2 ex Välen 2–21.1 (Morgan Larsson m fl). 1 ex Hökälla 2.1–1.3 (Anders Kronhamn m fl). 2–3 ex Fässberg, Mölndal 9.1–19.2 (Lars Eric Rahm m l). 1 ex Ersdalen, Hönö 9–10.1 (Thomas Karlsson m fl). 1 ex Torslandaviken 10–22.1 (Magnus Persson ml). 1 ex Rörö 17.1 (Uno Unger m fl). 2 ex Gunnestorps mosse 19.1 (Fredrik Larsson). December: 1 ex Prästabäcken, Fässberg 15.12 (Conny Palm).
Vår:
1 ex Välen, Göteborg 19.3 (Uno Unger). 1 ex Välen 31.3 (Hans Börjesson). 1 ex Hökälla 1.4 (Stig Carlsson). 1 ex Kikås avfallsanläggning 4.4 (Morgan Johansson). 1 ex Lunnagården, Mölndal 14.4 (Lars Eric Rahm). 1 ex sp Kvillehed, Nordre älv 23.4 (Tina Widén m fl). 1 ex Smedstorps ängar, Björketorp 1.5 (Johannes Löfqvist).
Cirka tolv individer är precis i paritet med genomsnittet av vinterfynden under 2000-talet. Antalet vårfynd på sju individer är lägre i jämförelse med de senaste tre åren som bjudit på relativt höga antal men ändå strax över genomsnittet sett till tidigare år. För höstperioden brukar endast höga antal redovisas men i år gjordes inga observationer på fler än tre exemplar. Totalt sett sågs faktiskt inte fler än cirka 25 dvärgbeckasiner under hösten vilket är en riktigt låg siffra.
Samtliga:
Vår: 2 ex sp Smedstorps ängar, Björketorp 2–5.5 (Elon Wismén m fl). 2 ex sp Torslandaviken 3.5 (Christer Fält m fl). 1 ex sp Lunnagården, Mölndal 3–7.5 (Lars Eric Rahm m fl). 1 ex sp Fässberg, Mölndal 7–8.5 (Per-Anders Svensson m fl).
Fyra fynd av totalt sex spelande individer är en relativt fin vårsiffra men inom de senaste årens normala uppträdande. Vad som dock är överraskande är att inte ett enda höstfynd gjordes. I snitt görs ca fem fynd per höst och vi får gå tillbaka ända till 1994 för att hitta en höst utan fynd av dubbelbeckasin.
Samtliga:
1 1K Öxnäs 18.9 (Magnus Lundström).
Ett tidsmässigt typiskt fynd av en ung islandica-spov. De tidigare fem höstfynden i Göteborg är alla gjorda mellan den 5 september och den 6 oktober. Observationen är det åttonde bestämda fyndet av underarten i rapportområdet.
Höga antal:
Vår: 60 ex str S Kråkudden, Hönö 11.5 (Jon Håkansson). Höst: 48 ex str S Sundholmen, Fotö 30.7 (Hans Waern m fl).
Ganska normala sträcktoppar som tidsmässigt faller väl in i det typiska mönstret där vårtoppen brukar ligga i början av maj och hösttoppen kring månadsskiftet juli/augusti.
Höga antal:
24 ex Galterö 5.5 (Robert Ennerfelt m fl).
Sett till de senaste årens låga dagstoppar av småspov så är detta en återgång till lite mer typiska högsta antal. En flock på 50 individer av troliga småspovar sågs dessutom den 10 maj vid Kråkudden. Det är dock fortfarande en bra bit upp till de bästa årens toppar där de högsta antalen är 100 exemplar vid Näset den 11 maj 2003 och 93 exemplar vid Torslandaviken den 13 maj 2007.
Vinter:
Januari–februari: 2 ex Fotö-Öckerö under hela perioden (Bo Brinkhoff m fl). December: 1 ex Bredviken, Hönö 18.12 (Thomas Karlsson m fl). 1 ex Lammholmsviken, Öckerö 30.12 (Bengt Karlsson).
Höga antal:
75 ex str N Välen 13.4 (Hans Börjesson). 63 ex Askimsviken 19.4 (Bengt Adamsson m fl). 68 ex str NO Stora Amundö 26.4 (Thomas Svensson m fl).
För andra året i rad övervintrade storspov i norra skärgården, något som tidigare varit högst ovanligt i rapportområdet. En fågel dök dessutom åter upp i slutet av december vilket betydde den tredje övervintringen i rad. Högsta antalen ligger typiskt i tid med relativt beskedliga sträcktoppar. I relation kan nämnas att de högsta topparna under 2000-talen utgörs av 730 exemplar vid Mölnlyckemotet den 23 april 2008 och minst 500 exemplar vid Lilla Amundö den 21 april 2009.
Häckningar:
3–4 par Galterö (Elis Ölfvingsson m fl). 2 par Välen (Eva Åkesson m fl). 1 par Buskär (Gösta Olofsson). 3 par Lökholmen (Lars Persson). 1 par Lunnagården (Lars Eric Rahm).
Höga antal:
77 ex Torslandaviken 14.8 (Staffan Larsson m fl).
Cirka tio rapporter gällande säkra eller troliga häckningar av rödbena är en lägre siffra än normalt. Det är dock svårt att överblicka rödbenans utbredning i området. Lägger vi till rapporter med lägre häckningskriterier så landar vi någonstans strax under 25 par vilket kan relateras till ett ungefärligt genomsnitt på 30 par de senare åren. Inlandspopulationen i området är fortsatt minimal med rapport om trolig häckning endast från Lunnagården. Årets högstanotering på 77 exemplar i Torslandaviken är en imponerande siffra och faktiskt i särklass den högsta i området med undantag från en gammal rapport från Kråkudden den 17 juli 1998 på ca 100 individer.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt 8 ex 3.5–12.6. Höst: Sammanlagt ca 40 ex 13.7–7.9. Höga antal: 23 ex str S Vrångö 27.8 (Stefan Svanberg). 11 ex str S Kråkudden, Hönö 27.8 (Hans Zachrisson m fl).
23 exemplar är den näst högsta sträcksumma som noterats i området. Endast 2004 stoltserar med en högre dagssiffra då 27 exemplar sträckte förbi Vinga den 15 augusti.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 28.9 (Fredrik Ström m fl). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 29.9 (Marinko Karabatic m fl). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 30.9 (David Armini m fl).
Tre fynd är ett ganska normalt uppträdande sett till antalen under 2000-talen. Tidsmässigt ses oftast brednäbbade simsnäppor kring slutet av oktober. Årets fynd sticker därför ut lite då alla fynden gjordes under tre efterföljande septemberdagar även om det inte är extremt ovanligt med septemberfynd de senaste åren. Artens uppträdande på lokalen påverkas förstås stort av förekomsten av goda blåsdagar med hård pålandsvind. Med tanke på uppträdandet så kan det vara befogat att slänga in en liten brasklapp om att det skulle kunna röra sig om samma individ som uppehållit sig i området.