Vadare
Ovanligt många skärsnäppor under våren, magert med småsnäppor under hösten och återigen vårfynd av spovsnäppa var några punkter som stack ut under vadaråret. Dessutom befäste Galterö sin position som myrsnäppelokalen nummer ett i området med fynd för sjätte året i följd.
Vinter:
Januari: 1–2 ex Kråkudden–Bolleskären 5.1 (Per Björkman). 1 ex Nötholmen, Hönö 25.1 (Tommy Järås m fl). December: 1 ex Kråkudden 4–18.12 (Jan-Åke Noresson m fl).
Strandskatans vinteruppträdande är något av det mest förutsägbara i vår göteborgska fågelvärld och att enstaka strandskator ses under december–januari vid Kråkudden och Bolleskären får anses vara minst lika säkert som döden och skatterna, för att parafrasera Benjamin Franklin. Under 2015 var de övervintrande strandskatorna emellertid något färre än normalt, de flesta år brukar åtminstone en handfull individer rapporteras.
Samtliga:
2 ex Stora Amundö 6.6 (Lars Lundmark).
Ett kort besök av två individer i kustmiljö under sommaren gör årets fynd till ett i alla avseenden typiskt sådant, även om vårfynd dominerar i rapportområdet.
Häckningar:
Minst 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl). 1 par Sagered, Kållered (Michael Slätt). Troliga häckningar: Minst 2 par Kålsered, Björlanda (Bo Brinkhoff m fl). 2 par AstraZeneca, Mölndal (Lars Eric Rahm). 1 par Säveåns dalgång, Kviberg (Roger Eskilsson). Dessutom sågs arten på ytterligare 10 lokaler under häckningstid.
I vanlig ordning är det enstaka lokaler såsom Torslandaviken som återkommer år efter år. I övrigt är det idel nya platser varhelst byggplatser eller andra exploateringar skapar nya, öppna grus- och jordytor där denna lilla charmiga vadare kan placera sitt enkla rede. Ovanligt få konstaterade häckningar, men det finns ingen anledning att tro att populationen minskat nämnvärt.
Häckningar:
2 par Torslandaviken (Uno Unger m fl). 1 par Kålsered, Björlanda (Bo Brinkhoff). 1 par Galterö (Ola Wennberg). Troliga häckningar: 1 par Lökholmen, Gbg:s södra skärgård (Lars Persson m fl). 1 par Kråkudden (Ola Bäckman m fl). 1 par Måvholmen, Gbg:s södra skärgård (Lars Persson). 1 par Vallholmen, Valö (Gösta Olofsson). 1 par Norra In-Vinga (Gösta Olofsson). 1 par Södra In-Vinga (Gösta Olofsson). 1 par Tanneskär, Vinga 12.6 (Gösta Olofsson). 2 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 1 par Stora Rävholmen, Gbg:s södra skärgård (Staffan Sénby). Dessutom är arten rapporterad från ytterligare minst 23 lokaler under häckningstid.
För tredje året i rad redovisas häckningar av större strandpipare i Fåglar i Göteborgstrakten. Det är ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser om artens trend i rapportområdet, men det verkar i alla fall inte skett några drastiska förändringar sedan 2013.
Samtliga:
1 1K Hyppeln samt senare str SV Vivik, Björkö 4.9 (Roger Eskilsson, Peter Hamrén m fl). 2 ex Torslandaviken 11.9 (Ola Wennberg).
Två fynd av tre exemplar är en hög siffra för denna art som inte är årligen förekommande i rapportområdet, årets fynd är nummer 19–20 totalt, varav 12 är gjorda på 2000-talet. Datumen är typiska, tre fjärdedelar av fynden är höstfynd med en topp i månadsskiftet augusti–september.
Vinter:
1 ex Galterö 16.1 (Lars Hellman).
Vinterfynd av ljungpipare är mycket sällsynta i rapportområdet, och detta var endast det sjätte under 2000-talet. Arten övervintrar regelbundet och ofta i stora flockar exempelvis på Öland, i Skåne samt i Danmark, men hos oss sätter sannolikt avsaknaden av stora arealer åkermark och/eller långgrunda lerstränder käppar i hjulen, om inte klimatet och snötäckets varaktighet gör det.
Samtliga:
Vår: 1 ex str S Kråkudden 6.5 (Jon Håkansson m fl). 1 ad str S Kråkudden 23.5 (Magnus Rahm m fl). Höst: Sammanlagt ca 97 ex under perioden 30.6–11.10. Månadsfördelning: juni 1 ex, juli 46 ex, augusti 11 ex, september 23 ex, oktober 6 ex.
Halvkasst och uselt. Så kan kustpiparens sträck i rapportområdet kategoriseras under 2015, eftersom vårsiffran var dålig och höstsiffran ännu sämre. Två vårfynd är i underkant men inte onormalt för senare år. Endast 97 individer under höststräcket är däremot riktigt dåligt, och med god marginal det sämsta resultatet sedan 2006 då ca 90 ex räknades. Väderförhållanden och graden av bevakning på sträcklokaler brukar anses vara de faktorer som främst påverkar antalet rapporterade kustpipare i vårt rapportområde.
Januari:
1 ex Torslandaviken 17–18.1 (Evamaria Ferm m fl).
Trots att januari inte bjöd på någon överdrivet sträng vinter gjordes bara ett tofsvipefynd under månaden. Annars har övervintrande tofsvipeflockar på åkermark i Säve varit mer regel än undantag vid snöfattiga vintrar under 2000-talet.
Samtliga:
Höst: Sammanlagt ca 240 ex under perioden 7.7–27.9. Månadsfördelning: juli ca 55 ex, augusti ca 138 ex, september ca 48 ex. Höga antal: 49 1K str S Kråkudden, Hönö 28.8 (Stefan Svanberg m fl).
Liksom förra året sågs ovanligt få kustsnäppor under höststräcket. Årets totalsumma landade på cirka 240 ex vilket kan jämföras med tidigare år under 2000-talet då totalsumman ofta legat runt 500–600 ex. Noterbart är att inga vårfynd gjordes vilket inte har inträffat sedan 2005.
Samtliga:
1 ex. str S Kråkudden, Hönö 23.7 (Ola Wennberg m fl). 1 1K Galterö 16.8 (Roger Eskilsson m fl). 1 ex Galterö 21.8 (Lars Hellman).
Första observationen av myrsnäppa på Kråkudden, åtminstone enligt Artportalen. Annars var den som vanligt trogen Galterö och det här var sjätte året i rad som arten observerades på lokalen. Tre fynd stämmer väl in i uppträdandet under senare år, dock saknas vårfynd vilket inte brukar vara fallet.
Samtliga:
Vår: 1 ex Torslandaviken 31.5 (Magnus Persson m fl). Höst:1 ad Torslandaviken 2.7 (Magnus Persson m fl). 3 ad Galterö 26.7 (Roger Eskilsson). 1 ad Galterö 29.7 (Roger Eskilsson). 1 ad Galterö 5.8 (Ola Wennberg). 3 1K str S Kråkudden, Hönö 2.9 (Per Björkman).
För andra året i rad hade vi ett fynd under våren av spovsnäppa vilket inte hör till vanligheterna. Sedan millennieskiftet föreligger endast tre tidigare fynd, ett från 2006 och två från 2001. Förekomsten under hösten var minst sagt skral och blott fem fynd av åtta exemplar är det sämsta resultatet under hela 2000-talet.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt ca 24 ex under perioden 9–29.5. Höst: Sammanlagt ca 11 ex under perioden 17.7–26.8. Höga antal: 3 ex Välen 16–17.5 (Uno Unger m fl). 4 ex Galterö 18.5 (Linus Westlund). 4 ex Galterö 22.5 (Jon Hessman).
En typisk fyndbild för mosnäppa med två väl definierade och relativt korta sträckperioder med en övervikt för antalet vårfynd. Årets utfall är i linje med hur det har sett ut under senare år, men jämför vi med hur det såg ut lite längre tillbaka i tiden har antalen minskat både när det gäller flockstorlekar och totalsummor.
Samtliga:
Höst: Sammanlagt ca 26 ex under perioden 19.7–26.9. Höga antal: 5 ex Kråkudden, Hönö 19.9 (Emil Agneholm).
Ett magert år för sandlöparen. Normalt ses det dubbla antalet under artens höststräck och som vanligt gjordes heller inga observationer under våren. Det är nu åtta år sedan vi senast hade ett vårfynd i området.
Höga antal:
127 ad Galterö 26.7 (Roger Eskilsson). 73 ex str S Kråkudden, Hönö 26.8 (Stefan Malm m fl).
Som vanligt sågs de högsta antalen på Galterö och Kråkudden. Två rapporter gällande mer än 50 ex är färre än normalt även om det inte är alla år vi har tresiffriga noteringar.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö: Högsta noteringen under våren var 120 ex 14.3 (Hans Zachrisson). Högsta noteringen under hösten var 30 ex 26.10 (Bo Brinkhoff m fl) samt 30 ex 9.11 (Ulf Persson). Övriga lokaler: 50 ex Tormunden, Vrångö 15.3 (A Martin Fransson). 130 ex Stora Pölsan samt 50 ex Torrbeskär 5.4 (Roger Eskilsson m fl).
Ovanligt höga antal sågs i norra skärgården under våren. Den 5 april rapporteras hela 180 ex från Hyppeln fördelade på 130 ex Stora Pölsan och 50 ex Torrbeskär. Detta är faktiskt det högsta antalet som finns rapporterat i Artportalen från Göteborgsområdet genom alla tider. En genomgång av fågelrapporterna från 2000-talet ger att det endast under fyra tidigare år har rapporterats fler än 100 ex vid samma tillfälle, nämligen 2000, 2002, 2006 och 2009. Noterbart är att samtliga dessa högstnoteringar inklusive årets är gjorda under perioden januari till april.
Samtliga:
Vår: 1 ex Galterö 4.6 (Lars Hellman m fl). 1 ex Galterö 17.6 (Lars Hellman). Höst: 1 1K Galterö 16–17.8 (Roger Eskilsson m fl). 1 ex str S Vargö 16.8 (Jan Mogol). 1 1K Galterö 25–26.8 (Magnus Rahm m fl). 1 1K Välen 28.8 (Hans Börjesson m fl).
Endast fyra småsnäppor under hösten är det sämsta resultatet på hela 2000-talet. Normalt ses åtminstone ett tiotal exemplar och under de bästa åren på 2000-talet har cirka 30 ex observerats. Fynd under våren görs dock inte varje år så årets två observationer får anses vara en god utdelning.
Vinter:
Januari–februari: 1 ex Torslandaviken 4.1–7.2 (Tony Norman m fl). 1 ex Hökälla 6.1 (Ulf Persson m fl). 4 ex Välen 22.1–21.2 (Uno Unger m fl). December: 1 ex Välen 2.12 (Göran Gustavsson). 2 ex Hökälla 12–31.12 (Stig Carlsson m fl).
Vår:
1 ex Torslandaviken 15.3 (Elis Ölfvingsson). 3 ex Hökälla 18.3 (Ulf Persson). 6 ex Hökälla 10–15.4 (Stefan Malm m fl). 1 ex Fridhemsviken 2–3.4 (Johannes Löfqvist). 1 ex Björröd, Landvetter 12.4 (Kristian Thistedt). 1 ex Välen 21.4 (Silke Klick). 1 ex sp Öxnäs 2.5 (Magnus Lundström).
Höga antal:
13 ex Hökälla 22.10 (Ove Andersson m fl).
Nio exemplar under vintertid är strax under genomsnittet på ca 11 ex under 2000-talet. Vårsiffran på 14 ex är återigen relativt hög, i fjol noterades minst 17 ex. Högsta antalet ligger i linje med tidigare uppträdanden under 2000-talets höstar där 2012 dock sticker ut rejält med ett högstaantal på hela 27 ex.
Vår:
1 ex sp Ragnhildsholmen 4.5 (Bodil Nyström). 1 ex sp Lunnagården, Mölndal 13.5 (Evamaria Ferm). 1 ex sp Lagmansholmen 15.5 (Magnus Persson).
Höst:
1 ex Öxnäs 4.8 (Magnus Lundström).1 ex Välen 31.8–2.9 (Uno Unger m fl). 1 ex Torslandaviken 2.9 (Magnus Persson). 1 ex Galterö 2.9 (Ola Wennberg). 1 ex Fridhemsviken 2.9 (Martin Oomen). 1 ex Hökälla 6.9 (John Thulin m fl). 2 ex Välen 9–16.9 (Tina Widén m fl). 2 ex Hökälla 20–24.9 (Fredrik Bothén m fl). 1 ex Torslandaviken 26.9 (Magnus Persson).
Tre spelande vårexemplar är ett relativt normalt uppträdande, men tillsammans med åtta fynd av tio individer på hösten så blir årets totala antal på 14 exemplar det högsta sedan 2002 då 17 individer noterades. För tredje året i rad gjordes också ett väldigt tidigt höstfynd i början av augusti. Normalt görs den första observationen kring sista veckan i augusti.
Samtliga:
1 ex str S Hönö-Vinga 18.9 (Per Björkman, Uno Unger m fl).
2014 stack ut rejält med åtta exemplar och årets fyndbild innebär en återgång till ett mer normalt uppträdande med enstaka fynd. Den individ som sträckte förbi Kråkudden den 18 september bedöms vara samma individ som sedan sågs från Vinga, vilken med tanke på både utseende och tidpunkt högst troligen var en individ av underarten islandica. En bestämd fågel av nämnda underart sågs kort i Torslandaviken dagen efter (se nedan).
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 19.9 (Magnus Persson).
Göteborgsområdets sjunde fynd av underarten islandica gjordes under en tidpunkt som överensstämmer väl med det typiska uppträdandet av islandica-spovar i landet.
Höga antal:
25 ex Nötholmen, Hönö 9.5 (Peter Sylvén m fl). 30 ex str S Kvillehed, Nordre älv 29.7 (Elon Wismén m fl).
Tidsmässigt normala sträcktoppar och ett normalt högsta antal för våren medan hösttoppen är en bra bit under det typiska. Variationen från år till år är ganska stor men dagssummor på mellan 50 till 100 individer brukar i alla fall oftast noteras under höststräcket. Toppen speglar ganska väl ett mediokert höststräck där endast ca 135 exemplar noterades totalt.
Höga antal:
12 ex str S Galterö 26.7 (Roger Eskilsson).
Det femte året i rad utan några större sträckande flockar av småspov. Totalt rapporterades ca 150 exemplar under året vilket är ett relativt lågt antal. Flertalet är noterade under våren vilket stämmer bra med artens normala uppträdande hos oss.
Vinter:
Januari–februari: 1 ex Fotö – Hönö 2.1–12.2 (Bengt Karlsson m fl). December: 2 ex Fotö 20.12 (Thomas Karlsson m fl).
Sena fynd:
1 ex Kråkudden, Hönö 5.11 (Jon Håkansson).
Höga antal:
60 ex Torslandaviken 21.4 (Håkan Larsson). 57 ex Välen 21.4 (Eva Åkesson).
Högst mediokra högsta antal som dock inföll under en helt typisk tid. Vinterfynd gjordes redan den 2 januari av en fågel som stannade fram till den 2 februari kring Fotö och den 20 december gjordes ett fynd av två individer på samma lokal. Övervintrande individer är högst ovanligt norr om Varbergstrakten. 2014 sågs en fågel så sent som den 14 december men i övrigt saknas vinterfynd sedan 2007.
Tidiga fynd:
1 ex Torslandaviken 8.4–9.4 (Magnus Rahm m fl).
Ett rejält tidigt fynd och undantaget ett par fynd i Skåne det tidigaste i landet 2015. 2012 slogs det tidigare fenologirekordet med två veckor då ett fynd gjordes den 6 april i Hökälla och årets fynd är således det enda som är i närheten fenologimässigt. Normalt sett görs de första observationerna som tidigast under sista veckan i april.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 19–20.5 (Ola Wennberg m fl).
Blott det tredje fyndet av dammsnäppa genom tiderna för Göteborgsområdet och således en högst celeber gäst. Sist det begav sig var 2002 och även då i Torslandaviken, medan förstafyndet daterar ända tillbaka till 1965 vid Skarvik. Alla tre fynden är gjorda i maj.
Häckningar:
2–3 par Galterö (Ola Wennberg). 2 par Lökholmen, Gbg:s södra skärgård (Staffan Sénby m fl). 1 par Vargö (Elis Ölfvingsson m fl). 3 par Buskär (Gösta Olofsson). 1 par Stora Amundö (Robert Stenmark). 2–3 par Välen (Uno Unger m fl). 1–2 par Öxnäs (Bo Brinkhoff). 2–3 par Stora och Lilla Hästholmen, Björlanda (Magnus Lundström). 1 par Lunnagården, Mölndal (Lars-Eric Rahm).
Som vanligt är det svårt att klargöra hur många par som häckar i området men beståndet förefaller ligga i linje med hur det har sett ut de senaste åren. Rapporterade säkra och troliga häckningar landar i 15–19 par och med observationer av lägre kriterier på ytterligare åtta lokaler så får vi en ungefärlig siffra på mellan 25–30 par. Som vanligt är det häckningar i anknytning till skärgården som dominerar och det finns inga tecken på att inlandspopulationen av rödbena skulle vara på väg att återhämta sig.
Vår:
Sammanlagt 12 ex under maj månad.
Höst:
Sammanlagt 15 ex mellan 22.8–2.9.
Höga antal:
7 ex str S Galterö 2.9 (Ola Wennberg).
Ett något lågt högstaantal utan att vara anmärkningsvärt. Det totala antalet observerade roskarlar under hösten bestod av femton individer, vilket är ett relativt dåligt utfall medan vårens tolv individer är mer normalt sett till senare år.
Samtliga:
1 ad Torslandaviken 18.6 (Magnus Persson m fl).
Ett till tre fynd har noterats i stort sett årligen sedan 1997. Endast 2003, 2006 och 2013 har saknat fynd av arten. Tidpunkten är i linje med det normala uppträdandet och så även lokalen då Torslandaviken står för 20 av de 38 fynd som gjorts inom rapportområdet.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 16.1 (Lars Carlbrand m fl).
Endast en individ är ett ganska magert resultat i relation till de senaste årens uppträdande av arten och det lägsta sedan 2009 då inga fåglar noterades. 2014 noterades sju individer och 2013 sex, medan rekordet på 18 individer är från 2011. Noterbart är också att inget fynd gjordes under den typiska perioden för artens uppträdande i oktober och november, årets enda fynd gjordes istället i januari.