Vadare
Vårfynd av spovsnäppa, flera spelande dubbelbeckasiner, ovanligt många rödspovar samt hela tre brednäbbade simsnäppor i en flock var några av de roligare inslagen under vadaråret. Men varför sågs det så få skärsnäppor på Bolleskären under andra halvåret?
Vinter:
Januari: 1 ex Kråkudden–Bolleskären, Hönö 4–10.1 (Daniel Steen m fl). December: 1–2 ex Kråkudden–Bolleskären, Hönö 13–28.12 (Benga Ragnewall m fl).
Få övervintrande strandskator, trots milda vintermånader. Arten är en fåtalig men årlig övervintrare i ytterskärgården utanför Hönö–Öckerö och antalet varierar mellan en och sex individer.
Samtliga:
2 ex str S Kråkudden 28.4 (Jon Håkansson) och troligen samma 2 ex Stora Hästholmen, Björlanda 28.4 (Bo Nilsson m fl).
Skärfläckan är så gott som årligen förekommande i rapportområdet med enstaka fynd, vilka sällan blir långvarigt stationära. Med årets fåglar, som bedöms vara samma individer på båda lokalerna, har nu 32 fynd av 64 individer gjorts i rapportområdet under 2000-talet. Av detta kan man misstänka att arten ofta uppträder i par, vilket också är fallet.
Häckningar:
Minst 2 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl). 1 par Åbyfältet, Mölndal (Per-Anders Svensson m fl). 1 par Björröd, Landvetter (Kristian Thisted). 1 par Kålsered, Björlanda (Bo Brinkhoff m fl). 1 par Angeredsverken (Håkan Thorstensson). 1 par Åbro, Mölndal (Tore Andersson m fl). Troliga häckningar: 1 par Torp, Göteborg (Fredrik Spak m fl). 2 par AstraZeneca, Mölndal (Lars Eric Rahm m fl). 1 par Utbyfältet, Göteborg (Eric Engelbrecht m fl). 1 par Fläskebotippen, Landvetter (Elon Wismén m fl). 1 par Gunnilse, Angered (Håkan Thorstensson). Dessutom sågs arten på ytterligare 12 lokaler under häckningstid.
Tidiga fynd:
1 ex Torslandaviken 22.3 och framåt (Christer Fält m fl). 1 ex Hills golfbana, Mölndal 28.3 (Göran Sahlin). 2 ex Välen 30.3 och framåt (Tina Widén m fl).
Den mindre strandpiparen är känd för att i stor utsträckning ha övergett sin ursprungliga häckningsmiljö på strandängar för mer efemära biotoper som byggarbetsplatser, grustag och liknande. Så gott som hela rapportområdets häckande population återfinns på sådana lokaler, varför det är naturligt att lokalerna varierar år från år. Däremot är beståndets storlek antagligen relativt konstant. Kanske kan man förvänta sig en ökning i framtiden då åtskilliga byggnationer i samband med Västlänkens färdigställande tillfälligt kommer att skapa nya häckningsmiljöer för arten? Marsfyndet i Torslandaviken utgör nytt fenologirekord.
Häckningar:
1 par Lökholmen, Gbg:s södra skärgård (Stefan Svanberg m fl). 1 par Måvholmen, Gbg:s södra skärgård (Lars Persson). 1 par Stora Rävholmen, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson m fl). Minst 2 par Galterö (Per Österman m fl). 1 par Kråkudden (Jon Håkansson m fl). 1 par Klåva, Hönö (Thomas Karlsson). Minst 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl). 1 par Marieholm, Göteborg (Roger Eskilsson m fl). 1–2 par Viken, Hisingen (Magnus Rahm). Troliga häckningar: Minst 1 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 1 par Känsö Fjärskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 1 par Rödskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 1 par Donsö (Gösta Olofsson). Minst 1 par Södra In-Vinga (Gösta Olofsson). 1 par Ekeskär, Vinga (Gösta Olofsson). Dessutom är arten rapporterad från ytterligare minst 15 lokaler under häckningstid.
Ett tiotal konstaterade häckningar, de flesta i skärgården men även enstaka i inlandet är ett likartat resultat jämfört med förra året då häckningar av arten började redovisas. Arten har minskat mycket kraftigt i Halland under senare år, men där har den främst häckat på strandängar, en miljö där häckande vadare har det mycket svårt av olika anledningar. Våra större strandpipare återfinns främst på klippiga skärgårdsöar och industrimark/grustag och liknande, miljöer som inte förändrats/minskat i omfattning på liknande sätt.
Samtliga:
1 2K+ hona Galterö 28.4 (Per Österman).
Tredje fyndet i rapportområdet, och med kuslig precision på nästan samma datum som de tidigare (25 april 1961 och 24 april 2007, båda i Torslandaviken). Arten anses som utgången som svensk häckfågel, och det sista paret i Falsterbo häckade 2006. 2014 gjordes emellertid ett häckförsök på Öland, men det avbröts troligen av okänd anledning.
Samtliga:
Vår: 1 Fotö 18.5 (Hans Waern). 1–3 ex Galterö 19.5–21.5 (Ola Wennberg m fl). 2 ex str S Kråkudden 25.5 (Per Björkman m fl). 1 ex Torslandaviken 25.5 (Magnus Persson m fl). Höst: Sammanlagt ca 275 ex 10.7–31.10. Månadsfördelning: Juli 25 ex, augusti 222 ex, september 17 ex, oktober 11 ex.
En normal utdelning med få vårfynd och betydligt fler höstfynd, och som vanligt dominerar Kråkudden och Galterö i materialet. Artens uppträdande i rapportområdet är i hög grad avhängigt väderförhållandena under sträckperioden, men eftersom höststräcket är så pass utdraget i tid brukar alltid några dagar med hyfsat sträck pumpa upp summorna till tresiffrigt.
Januari:
1–4 ex Torslandaviken 1–9.1 (Mathias Theander m fl). 9 ex Svensby, Säve 12.1 (Tommy Järås m fl).
Efter att januarifynd helt uteblev 2013 fick vi nu en, för senare år, mer normal utdelning. Fälten vid Bärby–Svensby–Assmundtorp tycks ha en sällsam dragningskraft på övervintrande tofsvipor under snöfria vintrar.
Samtliga:
Vår: 2 ex str S Kråkudden, Hönö 21.3 (Jon Håkansson m fl). 2 ex Bolleskären, Hönö 25.5 (Per Björkman m fl). Höst: Sammanlagt ca 257 ex 17.7–2.11. Månadsfördelning: Juli 11 ex, augusti ca 226 ex, september ca 16 ex, oktober 3 ex, november 1 ex. Höga antal: 30 ad str S Kråkudden, Hönö 10.8 (Stefan Andersson m fl).
Klart färre kustsnäppor än vad som brukar ses normal under en höst och högstanoteringen på 30 ex är den lägsta på många år. Oftast har vi åtminstone ett par dagar med sträcksiffror på mer än 50 ex. De två högsta dagssummorna under 2000-talet lyder på 200 respektive 182 ex och är båda från Kråkudden.
Samtliga:
Höst: Sammanlagt ca 57 ex 31.7–28.9. Höga antal: 7 ex rast Kråkudden, Hönö 20.9 (Jesper Andersson). 5 ex str S Kråkudden, Hönö 26.9 (Leif Jonasson m fl). 8 1K str S Kråkudden, Hönö 27.9 (Johan Södercrantz m fl).
Ett uppträdande i normal omfattning där de högsta dagsnoteringarna som vanligt gjordes på Kråkudden. Vårfynd saknas återigen, senast det begav sig var 2007.
Samtliga:
Vår: 2 ex Stora Kärrsvik, Öckerö 11.5 (Bengt Karlsson). Höst: Sammanlagt 11 ex 1.8–15.9.
Totalt 11 ex under hösten kan tyckas lite men ligger faktiskt väldigt nära genomsnittet under den senaste tioårsperioden vilket är 12 ex per höst. Det är såklart bristen på lämpliga och lättbevakade rastplatser i Göteborgsområdet som håller nere antalen i jämförelse med exempelvis Halland. När det planerade vadehavet i Torslandaviken blir anlagt kan detta säkert ge ett tillskott i framtiden.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt ca 26 ex 5.5–14.6. Höst: Sammanlagt ca 13 ex 1.7–27.8. Höga antal: 12 ex Hårssjön 7.5 (Leif Andersson m fl).
En till antalet sett relativ normal årssumma, men värt att notera är att nästan hälften av vårfåglarna utgjordes av en flock. Senaste gången en tvåsiffrig flock rapporterades i området var 2007 då det som mest sågs 21 ex samtidigt i Torslandaviken. Den högsta noteringen som står att finna i Artportalen är även denna från Torslandaviken och lyder på 58 ex vilket sågs den 14 maj 2000.
Samtliga:
Vår: 2 ex Galterö 7.6 (Lars Hellman m fl). Höst: Sammanlagt ca 33 ex 31.7–7.9. Höga antal: 5 ex Galterö 24.8 (Jan Mogol).
Vårfynd av spovsnäppa görs mycket sällan. Senast det begav sig var 2006 då ett ex rastade i Torslandaviken under två dagar i mitten av maj. Utöver detta fynd föreligger endast ytterligare två vårfynd under hela 2000-talet, vilka båda är från 2001. Uppträdandet under hösten var sparsamt och noterbart är att endast ett exemplar observerades i juli.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö: Högsta noteringen under våren var 65 ex 2.4 (Lennart Bogren). Högsta noteringen under hösten var 15 ex 15.11 (Hans Zachrisson). Övriga lokaler: 80 ex Trinda skäret, Vrångö 22.3 (Stefan Svanberg). 60 ex Stora Stenskär, Vrångö 1.4 (Stefan Svanberg). 35 ex förbifl. Lökholmen 17.10 (Lars Davidsson).
Av rapportunderlaget att döma var skärsnäpporna ovanligt fåtaliga på Bolleskären under andra halvåret 2014. Endast en rapport föreligger på fler än tio exemplar vilket är mycket lågt historiskt sett. Även högstanoteringen på 15 ex är låg, oftast ligger denna på 50–100 ex. Eftersom platsen är välbevakad är orsaken knappast bristande rapportering utan visar snarare på ett fåtaligt uppträdande. Möjligen dock endast lokalt då samma nedgång inte upplevdes på till exempel Nidingen i Halland och kanske var det helt enkelt så att snäpporna uppehölls sig på andra och mer svårtillgängliga lokaler i skärgården.
Höga antal:
109 ex str S Kråkudden, Hönö 11.8 (Per Björkman m fl). 100 ex Galterö 12.8 (Lars Hellman). 64 ex str S Kråkudden, Hönö 20.8 (Roger Eskilsson).
Tre rapporter gällande mer än 50 ex är något färre än normalt.
Samtliga:
1 ad rast Galterö 16.7 (Bengt-Åke Svensson). 1 1K Galterö 10–14.8 (John Thulin m fl). 1 1K Torslandaviken 12–13.8 (Uno Unger m fl). 3 ex Galterö 16.8 (Johan Ennerfelt m fl).
Även om vårfynd saknas sågs ovanligt många myrsnäppor under hösten vilket gör detta till ett av de bättre åren för arten i Göteborgsområdet. Under de första fem åren på 2000-talet gjordes bara två fynd. Därefter har arten anträffats samtliga år utom ett, med som mest fyra fynd på ett år.
Vinter:
Januari–februari: 1 ex Välen 13.1 (Uno Unger). 4 ex Hökälla 14.1–16.2 (Per Björkman m fl). 1 ex Gunnestorps mosse 18.1 (Tommy Järås m fl). 2 ex Fässberg 19.1–1.2 (Lars Eric Rahm m fl). 1 ex S:t Jörgens golfbana 21.1 (Freddy Persson). 1 ex Askimsbadet 27.1 (Uno Unger). 1 ex Ellesbo älvstrand 29.1 (Uno Unger). December: 1 ex Hökälla 8.12 (Freddy Persson). 1 ex Torslandaviken 8–21.12 (Ola Wennberg m fl).
Vår:
3 ex Torslandaviken 9.3 (Stefan Svanberg). 1–3 ex Hökälla 11–19.3 (Per Björkman m fl). 2 ex Välen 27.3 (Hans Börjesson). 2 ex Hökälla 1–6.4 (Tina Widén m fl). 1 ex Lunnagården, Mölndal 6.4 (Lars Eric Rahm). 1 ex Sudda, Hönö 6.4 (Bengt Karlsson). 1 ex Torslandaviken 6.4 (Magnus Persson). 1 ex Stora Amundö 7.4 (Lars Lundmark). 1 ex Välen 9.4 (Hans Börjesson). 1 ex Lilla Amundö 12.4 (Silke Klick). 1 ex Fridhemsviken 12.4 (Johannes Löfqvist). 1 ex Lärjeåns dalgång, Angered 16.4 (Martin Oomen). 1 ex Hökälla 19.4 (Benga Ragnewall).
Höga antal:
7 ex Välen 11.10 (Stefan Svanberg). 6 ex Hökälla 11.10 (John Thulin). 6 ex Hökälla 30.10 (Göran Sahlin m fl). 6 ex Hökälla 4.11 (Ulf Persson).
Minst 17 fynd av dvärgbeckasin under våren är den högsta siffran hittills i området. Det tidigare högsta noterade antalet är 13 ex 2005. Årets högsta antal är precis som i fjol relativt blygsamma och inte i närheten av rekordnoteringen 2012 på 27 ex. Antalet vinterfynd på 13 ex är ganska väl i paritet med genomsnittet under 2000-talet som ligger på 12 ex.
Samtliga:
Vår: 3 ex sp Torslandaviken 7–8.5 (Uno Unger m fl). 1 ex sp Eklanda, Mölndal 10–11.5 (Per-Anders Svensson m fl). 1 ex sp Välen 11.5 (Uno Unger m fl). Höst: 1 ex Stora Amundö 7.8 (Björn Larsson). 1 ex Brudarebacken 28.8 (Roger Eskilsson m fl). 1 ex Välen 29.8–13.9 (Uno Unger m fl).
Totalt sex fynd av åtta fåglar faller ganska väl in i den normala fyndbilden och antalet vårfynd med fem individer är en relativt fin siffra. Fyndet från Stora Amundö den 7 augusti sticker dock ut och är det näst tidigaste höstfyndet någonsin i rapportområdet. Fenologirekordet är från Galterö den 1 augusti 2013.
Samtliga:
Vår: 2 ad Torslandaviken 4–9.5 (Christer Fält m fl). Höst: 1 ex Torslandaviken 6.9 (Per Lundgren m fl). 1 1k Galterö 9.9 (Roger Eskilsson). 1 1K Torslandaviken 17–18.9 (Ola Wennberg m fl).
Fåglarna som befann sig i Torslandaviken 4–9 maj är bestämda till rasen limosa medan höstfynden är obestämda till ras. De sistnämnda faller dock tidsmässigt väl inom den typiska fyndbilden för rasen islandica och sannolikheten får anses vara hög för att dessa fåglar tillhörde denna ras. Totalt åtta exemplar under året, inklusive de tre bestämda islandica-spovarna som redovisas separat, sticker ut för rapportområdet. Viss försiktighet får dock iakttagas vad gäller septemberfynden då det säkert föreligger en viss risk för dubbelräkning. Oavsett får det konstateras att 2014 var ett fint år för rödspov i Göteborgs rapportområde.
Samtliga:
3 1K Torslandaviken–Stora Hästholmen, Björlanda–Torslandaviken 11–13.9 (Magnus Persson m fl).
Sjätte fyndet av bestämd islandica i rapportområdet. Tidsmässigt ett typiskt uppträdande för rödspov av denna ras och det är förstås troligt att obestämda rödspovar kring denna tidpunkt också rör just rasen islandica.
Höga antal:
170 ex str N Torslandaviken 11.5 (Sven Ängermark). 83 ex str S Vinga 21.8 (Uno Unger m fl).
Ganska normal sträcktopp för hösten även om datumet är relativt sent. Normalt infaller toppen kring månadsskiftet juli/augusti. Vårfyndet av flocken på 170 nordsträckande spovar i Torslandaviken den 11 maj är tidsmässigt normalt men antalet är anmärkningsvärt och en bra putsning av det tidigare dagsrekordet för våren på 154 ex från Stora Amundö den 9 maj 2004.
Höga antal:
9 ex str N Torslandaviken 16.5 (Ola Wennberg).
Återigen ett år utan några större flockar av småspov. De senaste fyra åren har högstaantalen legat runt drygt 10 ex medan snittet snarare varit kring 50 ex tidigare under 2000-talet.
Sena fynd:
1 ex Hyppeln–Hönö–Öckerö 15.11–12.12 (Thomas Karlsson m fl). 1 ex Öxnäs 14.12 (Pär Lydmark m fl).
Höga antal:
100 ex str NO Stora Amundö 24.4 (Hans Wahlberg).
Sträcktoppen ligger tidsmässigt typiskt i slutet av april och högstaantalet är i linje med de senare årens siffror. Vinterfynd av storspov är relativt ovanligt i rapportområdet och det förefaller troligt att det rör sig om en individ som uppehållit sig i området mellan Kråkudden och Hyppeln från den 15 november till den 12 december.
Sena fynd:
1 ex Hyppeln 5–21.10 (Peter Hamrén).
Fyndet den 21 oktober är nytt fenologirekord för rapportområdet med 16 dagar. Oktoberfynd av drillsnäppa är relativt ovanligt och det är sannolikt att den fågel som sågs även den 5 oktober på samma lokal gäller samma individ.
Häckningar:
3–4 par Stora Amundö (Stig Fredriksson m fl). 3 par Galterö (Stefan Andersson m fl). 2 par Stora Rävholmen (Gösta Olofsson). 1–2 par Buskär (Gösta Olofsson). 1–2 par Torslandaviken (Fredrik Andersson m fl). 1–2 par Öxnäs (Bo Brinkhoff m fl). 1 par Lunnagården (Lars Eric Rahm). 1 par Måvholmen (Lars Persson). 1 par Lökholmen (Lars Persson).
Rapporterade säkra och troliga häckningar hamnar på 14–18 par och i övrigt finns noteringar med lägre kriterier från ytterligare åtta lokaler. Det är dock svårt att få en klar uppfattning om det verkliga antalet häckningar i området. En sammanfattning av konstaterade, troliga och möjliga häckningar ger strax under 30 par vilket är i paritet med hur situationen har sett ut under senare tid. Endast två troliga häckningar noterades på inlandslokaler.
Höga antal:
12 ex str S Kråkudden, Hönö 24.8 (Magnus Rahm m fl).
Årets sträcktopp sammanfaller väl med den genomsnittliga siffran under 2000-talet och under en ganska typisk tidpunkt.
Samtliga:
1 ad Galterö 16–18.6 (Ola Wennberg m fl).
Detta var det tredje fyndet för Galterö, tidigare fynd har gjorts 2011 och 2012. Arten har varit i stort sett årlig i rapportområdet med 1–3 ex sedan 1997 med undantag för 2003, 2006 och 2013.
Samtliga:
1 ex str S Hönö–Vinga 27.9 (Johan Södercrantz m fl). 3 ex Kråkudden, Hönö 20.10 (Martin Oomen m fl). 3 ex str S Kråkudden, Hönö 24.11 (Ola Wennberg m fl).
Minst 7 ex innebär den näst högsta årssiffran någonsin för området, vid sidan av 2011 som sticker ut rejält med 18 ex. Anmärkningsvärt är att de tre fåglarna som sågs vid Kråkudden den 20 oktober kom tillsammans i en flock vilket inte hör till vanligheten. Fåglarna som sågs den 24 november bestod av två tillsammans och en tredje individ kort därefter.