Vadarfåglar Charadriiformes
STRANDSKATOR Haematopodidae
Vinter:
Januari:
1 ex Galterö 1.1 (Jon Liljebäck m fl).
Upp till 4 ex Rörö–Hyppeln 4–27.1 (Ingemar Åhlund m fl).
Upp till 3 ex Kråkudden, Hönö 25–26.1 (Mats Raneström m fl).
December:
Upp till 6 ex Rörö–Hyppeln 2–31.12 (Ingemar Åhlund m fl).
2 ex Galterö 27.12 (Andreas Svensson).
Något fler övervintrande individer än normalt på senare år, men det beror nog främst på Ingemar Åhlunds idoga åldersbestämmande av fåglarna i Norra skärgården, vilket antyder en högre omsättning och fler inblandade fåglar än man kanske skulle trott. Att fåglarna uppehåller sig i yttersta skärgården är helt i sin ordning, däremot har ovanligt få observationer gjorts från Kråkudden.
SKÄRFLÄCKOR Recurvirostridae
Samtliga:
1 ex Stora Amundö 6.7 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Torslandaviken 7–9.7 (Magnus Persson m fl).
1 ex Hälsö 9.8 (Thomas Karlsson m fl).
Ett normalt uppträdande avseende lokaler och antal. Tidpunkten för fynden avviker emellertid något, april–maj dominerar i fyndbilden medan julifynd är väsentligt sparsammare.
PIPARE Charadriidae
Vinter:
1 ex Torslandaviken 26–27.2 (Pernilla Brandt m fl).
Rapportområdets tolfte vinterfynd, även om det kanske snarast rör sig om en tidigt anländande vårfågel. Arten är en regelbunden övervintrare i stora antal i Skåne och på Öland, men här får vi alltså nöja oss med smulor från de sydliga landskapens dignande bord.
Samtliga:
Vår:
1 ex Galterö 12–13.4 (Lars Hellman m fl).
1 ex str S Rörö 14.4 (Ingemar Åhlund).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 9.5 (Lars Eric Rahm).
3 ex str S Kråkudden, Hönö 11.5 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex str S Hyppeln 19.5 (Ingemar Åhlund).
3 ex Galterö 12.6 (Lars Hellman).
Höst:
Sammanlagt ca 551 ex 27.6–22.11.
Månadsfördelning: juni 6 ex, juli 55 ex, augusti 271 ex, september 152 ex, oktober 62 ex, november 2 ex.
En medelmåttig kustpiparvår får anses kompenseras fullt ut av en strålande kustpiparhöst – 551 exemplar innebär nytt rekord. Det tidigare rekordet härrör från 2010 då 532 exemplar räknades in, varav hela 315 på en enda dag. Till skillnad från det året grundas 2023 års resultat inte i några monstruösa dagssummor, även om årets högstanotering om 100 exemplar på Kråkudden den 9 augusti är helt okej, utan snarare om en jämn och god tillgång under hela hösten. Eftersom toppen tydligt ligger i augusti då främst adulta fåglar passerar är det svårt att knyta resultatet till en god häckningsframgång. Förklaringen söks nog snarare, som så ofta i vadarsträckssammanhang, i ett gynnsamt väderläge under höststräcket.
Samtliga:
1 ex Rörö 2.9 (John Andersson m fl).
1 ex str S Rörö 16.9 (Kristoffer Lager m fl).
1 ex str S Rörö 25.9 (Ingemar Åhlund).
Tre fjällpiparfynd gör att vi snyggt och prydligt landar på 30 fynd jämnt i rapportområdet. Höstfynd är klart vanligast, och september är prime time för artens förekomst här.
Fastlands- och inlandshäckningar:
Minst 4 par Torslandaviken (Leif Bergendal m fl).
1 par Stora Amundö (Lars Eric Rahm m fl).
1 par Backaplan, Hisingen (Johan Svedholm).
Troliga häckningar:
2 par Gullbergsvass (Roger Eskilsson).
Möjliga häckningar:
1 par Skansen Lejonet (Andreas Skyman).
Då häckningarna i skärgården är kraftigt underrapporterade och svåra att hantera i detta forum nöjer vi oss hädanefter med att presentera häckningar från strandängs- och industrimiljöer på fastlandet. I begreppet ”fastlandet” tillåter vi oss här också att inkludera den i många andra avseenden stolta och fria ön Hisingen, vars namn till och med lär betyda "den från fastlandet avskilda". Men nu var det ju inte Hisingen vi skulle behandla här, utan större strandpipare, ursäkta. Årets utfall liknar mycket det från de senaste åren med ett antal par i Torslandaviken samt några enstaka häckningar på industrimark, byggplatser och liknande där lokalerna av naturliga skäl ofta är nya.
Häckningar:
Ca 3 par Torslandaviken (Bengt-Åke Svensson m fl).
2 par Hills golfbana, Mölndal (Lars Eric Rahm m fl).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck m fl).
1 par Haga kile (Glenn Palstam m fl).
1 par Alelyckan (Roger Eskilsson).
1 par Backaplan, Hisingen (Johan Svedholm).
1 par Ögärdet, Göteborg (Peter Andersson).
Troliga häckningar:
1 par Stora Holm, Hisingen (Johan Svedholm).
Dessutom noterades arten på ytterligare nio lokaler under häckningstid.
Ett normalt utfall både vad gäller antal och geografi. Torslandaviken är en konstant i den mindre strandpiparens göteborgska tillvaro, och i övrigt dyker arten upp i grustag, byggplatser, öde industritomter med mera. Man kan misstänka att det finns ett stort mörkertal av spridda häckningar i den ständigt föränderliga byggarbetsplats vi kallar Göteborg.
SNÄPPOR Scolopacidae
Höga antal:
Vår:
24 ex Torslandaviken 4.5 (Petter Yxell).
63 ex str NO Välen 13.5 (Hans Börjesson).
Höst:
36 ex str SV Björlanda skjutfält 1.7 (John Fjörtoft Karlsen).
31 ex str S Vinga 2.7 (Musse Björklund m fl).
65 ex str S Kråkudden, Hönö 2.7 (David Armini m fl).
18 ex Bärby, Säve 20.8 (Lars Persson).
Både majtoppen på 63 ex samt julitoppen på 65 ex är de högsta sträcktopparna sedan 2010 då 70 ex observerades från Kråkudden den 11 maj. Under 00-talet låg snittet kring 50 ex medan 10-talets snitt var betydligt lägre kring ca 10 ex. Onekligen var detta ett bra år för småspov i Göteborgsområdet. En så stor topp i juli sticker dessutom ut då majsträcket brukar vara det klart dominerande antalsmässigt.
Vinter:
Januari–februari:
2 ex Lammholmsviken, Öckerö 4.1–28.2 (Jörgen Olsson m fl).
December:
1 ex Lammholmsviken, Öckerö 16.12 (Bengt Karlsson).
Höga antal:
95 ex str N Torslandaviken 11.4 (Christer Fält).
91 ex str O Haga kile 15.4 (Johan Lundgren).
170 ex Hovås, Askim 18.4 (Jalle Hiltunen).
115 ex Haga kile 22.4 (Glenn Palstam).
223 ex str NO Torslandaviken 23.4 (Christer Fält).
178 ex Välen 23.4 (Hans Börjesson).
97 ex str N Öxnäs 23.4 (Stefan Svanberg).
68 ex str O Torslandaviken 1.5 (Magnus Persson).
62 ex str S Vinga 2.7 (Musse Björklund m fl).
55 ex str S Kråkudden, Hönö 2.7 (David Armini m fl).
Som brukligt på senare tid övervintrade ett par storspovar i norra skärgården vilket skett oavbrutet sedan 2016. Precis som för småspoven så verkar även storspoven varit relativt riklig under sträcket vilket speglas av flera fina sträcksiffror under slutet av april med 223 ex den 23 april i Torslandaviken som topp. Dessutom, precis som för småspoven, bjöd den 2 juli på en sträcktopp med högre siffror än normalt. Den observerades i ytterskärgården vilket är typiskt för sträcktoppar under retursträcket.
Höga antal:
Vår:
70 ex str O Öxnäs 7.5 (Stefan Svanberg).
Höst:
39 ex str S Kråkudden, Hönö 14.7 (Mikael Molin m fl).
52 ex str S Kråkudden, Hönö 22.7 (Jonas Bergman Laurila m fl).
47 ex str S Kråkudden, Hönö 27.7 (Mikael Molin).
38 ex str S Kråkudden, Hönö 9.8 (Mikael Molin).
Sena fynd:
1 1K Galterö 12.11 (Linus Westlund m fl).
Höststräcket av myrspov bjöd på dagssummor helt inom den normala variationen även om topparna inte nådde antal som speglar de riktigt bra dagarna genom åren. Dagsrekordet för området ligger på hela 590 ex den 28 juli 2003 vilket förvisso sticker ut ganska rejält. Vårtoppen är dock den högsta sedan 2014 då 170 individer observerades den 11 maj. Novemberfyndet är sent och slås bara av en individ på samma lokal den 13 november 2022.
Samtliga:
2 ex Torslandaviken 22.5 (Staffan Larsson m fl).
Ett fynd av 2 individer ligger helt inom den normala fyndbilden av rödspov under vårsträcket. Sedan 2006 har området besökts av vårflyttande rödspovar i snitt vartannat år medan den var i princip årlig åren innan dess. Troligtvis rör det sig om underarten limosa även om de inte bestämdes.
Samtliga:
Januari–februari:
1 ex Torslandaviken 5.1 (Benga Ragnewall).
2 ex Välen 7.1–23.2 (Rickard Holmskog m fl).
1 ex Hökälla 7.1–12.2 (John Thulin m fl).
2 ex Fässberg, Mölndal 8.1–3.2 (Lars Eric Rahm).
1 ex Tållered, Kållered 4.2 (Tomas Cahier).
Vår:
Sammanlagt ca 33 ex 8.3–3.5.
Höst:
Sammanlagt ca 43 ex 17.9–27.11.
December:
1 ex Hyppeln 1.12 (Ingemar Åhlund).
1 ex Stretered, Kållered 7.12 (Ove Ferling).
1 ex Välen 9.12 (Uno Unger).
1 ex Stora Amundö 10.12 (Ove Ferling).
Sammanställning av korrekt antal rastande dvärgbeckasiner är besvärligt och viss försiktighet har iakttagits i vanlig ordning. Totalt 11 individer noterades under vintermånaderna vilket är helt normalt sett till snittet på ca 10 individer årligen. Höstantalet på ca 43 ex får också anses högst normalt medan vårantalen i år sticker ut rejält. Antalet fynd under våren är sällan ens tvåsiffrigt och i den kontexten är alltså ca 33 ex ett rejält rekord. Den näst högsta noteringen är på 17 ex från 2014.
Samtliga:
Vår:
1 ex sp Öxnäs 5–14.5 (Mikael Molin m fl).
1 ex Sjöbacken 10.5 (Stefan Svanberg).
1 ex Valborgs ängar 20.5 (Jan-Åke Noresson).
Höst:
2 ex Välen 6.9 (Patrik Andersson m fl).
1 ex Välen 16.9 (Jonatan Uppström m fl).
1 ex Lagmansholmen 18.9 (Tommy Johansson).
Med ett årssnitt på ca åtta individer får årets sex fynd av sju individer betraktas som helt normalt. Tre vårfynd och lika många höstfynd gjordes. Det går förstås inte att vara helt säker på om den spelande individen mellan den 5 till 14 maj vid Öxnäs var samma fågel.
Samtliga:
1 ad Hjälvik, Öckerö 16.10 (Peter Post m fl).
Komplettering:
1 ex str S Vinga 10.10 2021 (Anders Borgehed).
Brednäbbad simsnäppa uppträder årligen hos oss med ett snitt kring tre individer per år. Antalen varierar förstås en del mellan åren och fynden är oftast relaterade till hårdare blåsväder. Även om årets enda individ kan kännas lite så är det inget unikt.
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 12–15.11 (Magnus Jonsson m fl).
Det klart senaste fyndet för Göteborgsrapportområde och ett fenologirekord med 19 dagar.
Häckningar:
1 par Välen (Hans Börjesson, m fl).
1 par Galterö (Andreas Svensson m fl).
1 par Öxnäs (Mikael Molin m fl).
Tre konstaterade häckningar noterades och utöver dessa rapporterades ytterligare tre–fyra par med troliga häckningskriterier. Tittar vi även på lägre kriterier så landar vi totalt i ca 17 par i rapportområdet. Detta är i linje med de senaste fem årens negativa utfall. Vi har länge legat kring 30 par rödbenor men efter 2018 verkar alltså antalen ha dalat och nästan halverats.
Samtliga:
Vår:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 14.3 (Göran Gustavsson).
1 ex Kråkudden, Hönö 11.5 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex Kråkudden, Hönö 13.5 (Mikael Molin m fl).
1 ex Tistlarna 19.5 (A Martin Fransson).
2 ex Buskär, Gbg:s södra skärgård 24.5 (Gösta Olofsson).
1 ex Hyppeln 27.5 (Ingemar Åhlund).
Höst:
Sammanlagt 57 ex 25.7–29.10.
Vårfynd är alltid betydligt sparsammare för området och årets sju individer är helt ok sett till ett längre perspektiv. År med bara ett par, tre vårfynd har inte varit ovanligt. Höstantalet är också ett relativt gott resultat sett till många år under 2000-talen. Fyndet från den 14 mars på Kråkudden är tidigt och man kan misstänka att det snarare rör sig om en övervintrare än en tidig vårflyttare.
Samtliga:
Vår:
1 ex Torslandaviken 7–8.6 (Oscar Lindblad m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 560 ex 3.7–30.9 med höga antal:
131 ex str S Kråkudden, Hönö 27.8 (Daniel Laveson m fl).
125 1K str S Kråkudden, Hönö 12.9 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Ett riktigt gott år för kustsnäppans sydsträck i området. Årets utfall som landar i trakterna av 560 ex är det högsta sedan 2012 då 597 ex räknades in. Innan dess var det vanligt med årssummor på över 500 individer men snittet har alltså legat något lägre på senare år.
Höga antal:
Vår:
Upp till 21 hanar Torslandaviken 15–26.6 (Ola Wennberg m fl).
19 hanar Öxnäs 21.6 (Stefan Svanberg).
Höst:
Upp till 91 ex Torslandaviken 12–24.8 (Christer Fält m fl).
26 ex str S Kråkudden, Hönö 12.9 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Som brukligt höll rastande brushanar till i området under i princip hela sträckperioden med störst ansamling kring Torslandaviken följt av Nordreälvsstranden vid Öxnäs.
Samtliga:
Vår:
Upp till 4 ex Torslandaviken 26.5–3.6 (Thomas Ring m fl).
Höst:
1 ad Torslandaviken 21.7 (Christer Fält).
Både vår- och höstfynden av myrsnäppa gjordes inte helt oväntat i Torslandaviken. Arten är i princip årlig med enstaka individer så även om totalt 4 ex under våren är en fin notering så får det anses vara helt inom den normala fyndbilden.
Samtliga:
Vår:
2 ex Torslandaviken 5–7.6 (Conny Palm m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 35 ex 8.7–20.9.
Årets skörd på ca 37 spovsnäppor får ses som helt normalt och ett utfall ganska exakt som 2021 och 2022. Under 00-talet låg årssnittet kring ca 50 individer medan 10-talet har bjudit på ett något lägre snitt men med en rejäl topp på 105 individer 2020.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 60 ex 7.5–31.5.
Höst:
Sammanlagt 18 ex 4.7–21.8.
Totalt ca 78 mosnäppor under året är samma uppskattning som förra året och därmed fortsatt bra utdelning för området, till stor del troligen tack vare Torslandavikens vadehav. Det bör nämnas att vårantalet är svåruppskattat och ganska osäkert då mosnäppor befinner sig på nämnda lokal i olika antal under hela maj.
Samtliga:
Vår:
7 ex str N Kråkudden, Hönö 14.5 (Jonas Bergman Laurila m fl).
9 ex Röe hall, Rörö 14.5 (Petter Yxell m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 60 ex 18.7–26.10.
Andra året i rad med vårfynd av sandlöpare vilket annars varit extremt ovanligt för Göteborgs rapportområde. 2022 bjöd på ett spektakulärt antal under höststräcket, hela 140 ex och även om årets 60 individer är ett relativt gott resultat så är det mer i linje med de senaste 20 årens median som ligger kring 50 individer årligen.
Höga antal:
426 2K+ str S Vinga 2.7 (Musse Björklund m fl).
340 ex str S Kråkudden, Hönö 2.7 (David Armini m fl).
112 ad Torslandaviken 2.7 (Christer Fält).
84 ad Galterö 12.7 (Mikael Molin).
191 ex str S Kråkudden, Hönö 25.7 (Erik Wahlgren m fl).
120 ex str S Torslandaviken 8.8 (Christer Fält m fl).
119 ex str S Kråkudden, Hönö 23.8 (Per Björkman m fl).
122 ex str S Kråkudden, Hönö 27.8 (Mikael Molin m fl).
140 ex str S Kråkudden, Hönö 19.9 (Roger Eskilsson m fl).
83 ex str S Kråkudden, Hönö 30.9 (Martin Alexandersson m fl).
Sett ur de senaste årens perspektiv måste 2023 anses vara ett riktigt kanonår när det kommer till sträcktoppar av kärrsnäppa. Sett ur ett längre perspektiv så är det fortfarande ett riktigt bra år även om flera dagar med tresiffriga antal inte varit ovanligt historiskt. Året bjöd alltså på sex olika dagar med tresiffrigt uppträdande samt en topp på hela 426 individer från Vinga den 2 juli. Nämnda dag sågs även högre antal från både Kråkudden och Torslandaviken där sträcket från Kråkudden förstås till stor del är samma individer som sträcket förbi Vinga. Årets topp är den tredje bästa under 2000-talet, endast slagen av 684 ex den 11 juli 2002 och 720 ex den 28 maj 2013.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö:
Högsta noteringen under våren var 75 ex 27.3 (Lennart Bogren).
Högsta noteringen under hösten var 348 ex 28.10 (Anders Lindroos).
Övriga lokaler:
31 ex Askims fjord 4.2 (Stefan Svanberg).
20 ex Böttö, Galterö 21.2 (Lars Hellman).
50 ex Torrbeskär, Gbg:s norra skärgård 16.4 (Ingemar Åhlund).
58 ex Brevik, Öckerö 5.11 (Bengt Karlsson).
40 ex Galterö 1.12 (Johan Thor).
40 ex Gula skäret, Hyppeln 6.12 (Ingemar Åhlund).
50 ex Rörö 14.12 (Stefan Svanberg).
Övervintring av skärsnäppor i området sker uppenbart fortsatt i hög utsträckning. Toppnoteringen under hösten på 348 individer är ett rejält rekord. Tidigare toppnoteringar är på ca 200 ex både 2020 och 2022. Det bör dock nämnas att årets antal är föredömligt räknade via bildanalys medan tidigare toppar antagligen inte är lika noggrant beräknade. Uppskattningar tenderar ofta att vara underskattningar så det är inte alls säkert att årets antal faktiskt var så pass mycket högre än tidigare år som det verkar.
Samtliga:
Vår:
1 ex Torslandaviken 21.5 (Magnus Persson m fl).
2 ex Torslandaviken 4.6 (Mikael Sundberg).
Höst:
Sammanlagt 15 ex 16.7–30.9.
Efter två år med lite högre antal höststräckare kan årets utfall kännas lite blekt men sett till den senaste tioårsperioden som helhet är det inte alls illa. Flera år innan 2021 har resulterat i ensiffriga årsantal av småsnäppor. Vårantalet är helt inom den vanliga variationen med enstaka individer.
Samtliga:
1 ad Torslandaviken 2–3.7 (Christer Fält).
Givetvis årets riktiga kanon i Göteborgsområdet. En första klassens raritet som innan årets fynd av Christer Fält endast noterats en enda gång i landet. Det förra fyndet gjordes på Öland 2003. Sandsnäppan i Torslandaviken sågs kort under ganska besvärliga väderförhållanden både den 2 samt 3 juli, båda gångerna av upptäckaren, men kunde tyvärr inte återfinnas efter det.
LABBAR Stercorariidae
Samtliga:
1 1K str N Kråkudden, Hönö 21.8 (Mikael Molin).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 24.9 (Mikael Molin m fl).
1 1K str S Vinga 30.9 (Musse Björklund m fl).
1 1K str S Hönö–Vinga 30.9 (Jonas Olson m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 11.10 (David Armini).
Sammanlagt fem fjällabbar är lite klent men inte bedrövligt; exempelvis blev det bara en ynka i förfjol, som är det hittills sämsta året för arten sedan millennieskiftet. Alla årets fynd gäller ungfåglar från mitten av augusti till mitten av oktober, och är alltså ett normalt uppträdande både vad gäller datum och åldersfördelning.
Samtliga:
1 ad str S Kråkudden, Hönö 9.5 (Lars Eric Rahm).
4 ex str S Kråkudden, Hönö 11.5 (Roger Eskilsson m fl).
1 ad str S Kråkudden, Hönö 12.5 (Mats Raneström).
1 ad str N Hyppeln 20.5 (Ingemar Åhlund).
1 3K str S Kråkudden, Hönö 15.9 (Lars Eric Rahm m fl).
1 4K+ str S Kråkudden, Hönö 20.9 (Mikael Molin m fl).
1 ad Rörö 25.9 (Ingemar Åhlund).
2 ex str S Kråkudden, Hönö 29.9 (Jonas Olson m fl).
1 2K+ str S Rörö 30.9 (John Andersson m fl).
1 ex Rörö 12.10 (Ingemar Åhlund).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 23.11 (Göran Gustavsson m fl).
Totalt femton individer ser vid en hastig blick ut som ett ganska normalt uppträdande. Tittar vi noggrannare så ser vi att sju av labbarna är siktade i maj, och alls inget normalt! Vårfynd görs inte varje år och när det sker brukar det oftast gälla enstaka individer. Det tidigare vårrekordet sattes 2005 med totalt fem exemplar, för övrigt samma år som det sedan small till på senhösten med inte mindre än 76 bredstjärtade labbar. Årets höstsumma om åtta exemplar betecknar vi därför som beskedlig.
Samtliga:
januari 1 ex, juli 2 ex, augusti 16 ex, september 11 ex, oktober 13 ex, november 1 ex, december 1 ex.
Det var klent med storlabbar i år igen, så snart får vi kanske överge de månadsvisa summeringarna och i stället i detalj redovisa de enskilda fynden. Men årets 45 storlabbar är ändå en förbättring – om än knappt märkbar – av fjolårets 37, som vi då kallade ett rent uselt resultat av fågelinfluensan.
ALKOR Alcidae
Samtliga:
Vår:
1 ex Kråkudden, Hönö 3.1 (Daniel Laveson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 20.2 (Mikael Molin m fl).
Höst:
1 2K+ Vinga 30.9 (Musse Björklund m fl).
2 1K str S Kråkudden, Hönö 6.10 (Mikael Molin m fl).
5 ex str S Kråkudden, Hönö 11.10 (David Armini m fl).
5 ex str S Rörö – Hönö 12.10 (Ingemar Åhlund m fl).
4 ex str S Rörö – Öckerö – Hönö 4.10 (John Andersson m fl).
1 1K str S Hyppeln 15.10 (Ingemar Åhlund).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 17.10 (Mikael Molin).
1 ex str S Nordres tånge, Hönö 25.12 (Jonas Bergman Laurila m fl).
2 ex str S Kråkudden, Hönö 28.12 (Mikael Molin).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 31.12 (Håkan Thorstensson).
Årets två vårindivider samt höstfynden med minst 23 lunnefåglar innebär att detta är det tredje året i rad med betydligt högre antal än snittet under 10-talet som låg kring åtta individer årligen. Vi är förvisso inte riktigt tillbaka till 00-talets snitt kring 50 individer men det blir intressant att följa lunnefåglarnas framfart längs våra kuster under kommande år.
Häckningar:
2 par Fjärskären, Vinga (Bengt Karlsson m fl).
8 par Byrknalten, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
2 par Små Lyngskär, Askims fjord (Gösta Olofsson).
Höga antal, häckningstid:
131 ex Tistlarna 6.5 (Gösta Olofsson), 39 ex Inre Tistlarna 18.5 (Gösta Olofsson).
50 ex Torrbeskär, Gbg:s norra skärgård 23.5 (Ingemar Åhlund).
11 ex Fjärskären, Vinga 24.5 (Gösta Olofsson).
10 ex Klockeskär, Askims fjord 27.5 (Gösta Olofsson).
16 ex Aveskären, Vrångö 29.6 (Gösta Olofsson).
19 ex Byrknalten, Gbg:s södra skärgård 29.6 (Gösta Olofsson).
Säkerställda häckningar av minst 12 par gjordes på tre lokaler i år. Det är ett relativt lågt antal men samtidigt svårjämförbart då utfallet i rapporterna varierar beroende på i vilken grad häckningsplatser besöks och inventeras. Relativt höga antal har även noterats på flera typiska häckningsplatser.
Samtliga:
Vår:
1 ex Kråkudden, Hönö 3.1 (Daniel Laveson m fl).
1 ex Sjumansholmen, Gbg:s södra skärgård 3.1 (Gösta Olofsson).
1 ex Knappen, Gbg:s södra skärgård 3.1 (Gösta Olofsson).
2 ex Långe tånge, Öckerö 3.1 (Mats Raneström).
1 ex död Rörö 26.3 (Ingemar Åhlund).
Höst:
Sammanlagt minst 51 ex 15.10–26.12.
Totalt 56 individer samman med fjolårets 47 ex ger två år i rad med ett relativt dåligt utfall av alkekungar i skärgården. Variationen mellan åren är förvisso stor men sällan så låga som de två senaste åren. Lägre antal har endast noterats 2018 men 31 ex och 2016 med 19 ex.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 12.10 (Mikael Molin m fl).
Det första fyndet av spetsbergsgrissla i området gjordes i Askimsviken den 28–29 oktober 1997 varefter det dröjde till 2021 då hela tre individer sågs den 6 november från Kråkudden och Vinga. Fynden från 2021 sammanföll med en mindre invasion längs västkusten men arten är givetvis fortsatt en riktig raritet. Årets fynd blir alltså den femte spetsbergsgrisslan observerad i Göteborgsområdet.
Höga antal:
530 ex str S Kråkudden, Hönö 30.1 (David Armini m fl).
504 ex str S Kråkudden, Hönö 12.10 (Mikael Molin m fl).
2 171 ex str S Kråkudden, Hönö 14.10 (David Armini m fl).
632 ex str S Kråkudden, Hönö 25.12 (Mikael Molin m fl).
2 171 ex den 14 okt är en toppnotering som står sig relativt bra jämfört med många år medan övriga toppdagar är mer beskedliga. De flesta år bjuder på åtminstone ett par, tre dagar med fyrsiffriga antal men det förekommer även år då sådana dagar helt uteblir. Sammanslagningen består som vanligt av både bestämda och obestämda fåglar.
MÅSFÅGLAR Laridae
Samtliga:
1 ex Hyppeln 10.5 (Ingemar Åhlund).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 12.5 (Mats Raneström).
1 ex Välen 6.6 (Stefan Andersson).
1 ad Brännö 19.6 (Henrik Lerner).
1 ex Torslandaviken 28.6 (Ola Wennberg).
Efter fjolårets hoppingivande tre fynd, tar vi med årets fem ytterligare ett steg närmare nivåerna under andra halvan av 00-talet, när det årligen sågs mellan fyra och nio exemplar. Men vi hoppas försiktigt; flera eller alla av årets fem fynd skulle kunna utgöras av en och samma individ.
Samtliga:
1 ad Torslandaviken 27–29.5 (Peder Winding m fl).
1 ad Torslandaviken 12–15.6 (Ola Wennberg m fl).
2 ex str N Rörö 16.6 (Ingemar Åhlund).
1 ad Brännö 19.6 (Henrik Lerner).
1 ad Torslandaviken 27.7 (Christer Fält m fl).
Fem fynd av två till sex individer från maj till juli är ett numera ganska normalt utfall. Från att tidigare haft ett mycket sporadiskt uppträdande, så kan vi sedan 2011 se skräntärna som en årlig sommargäst.
Samtliga:
1 ad str NO Öxnäs 7.5 (Stefan Svanberg).
4 ex str SO Rörö 14.5 (Petter Yxell m fl).
1 ex Torslandaviken 2.6 (Magnus Persson m fl).
1 ex Torslandaviken 15.6 (Magnus Persson).
2 ad str S Kråkudden, Hönö 9.8 (Mikael Molin).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 20.9 (Mikael Molin).
Fyra vår- och försommarfynd samt två höstfynd om sammanlagt tio individer är ett ganska bra resultat för området. Som brukligt var svarttärna som talrikast under vårsträcket i maj månad – om nu ordet "talrik" ens är lämpligt att nyttja för en gäst med så sparsamt uppträdande. Ströfynd under sommaren och genom höststräcket är heller inget obekant. Men årets sista observation gav i alla fall någon liten vibration vid ögonbrynen; blott en dag från att hamna lika med gällande fenologirekord, som sattes den 21 september 2008 vid Öxnäs.
Tidiga fynd:
1 ex str S Hyppeln 12.4 (Ingemar Åhlund).
Årets första fynd av silvertärna skedde ungefär tio dagar innan normalt och är en tangering av fenologirekordet. Precis så snävt är det alltså på våren, bortsett från de två rekordtidiga förstafynden har alla skett mellan 18 och 30 april sedan år 2000. Hösten är en helt annan historia; när häckningen är över och både unga och gamla silvertärnor valsar ner mot södra ishavet, pendlar i stället dagen den sista lämnar oss mellan första delen av september till tidiga november. De riktigt sena fynden rör sig i huvudsak om ungfåglar, varav nästan alla sedan kommer stanna kvar i södern något år och slipper ställa klockan för att hinna till Hyppeln i april.
Höga antal:
941 ex str S Kråkudden, Hönö 7.5 (Mikael Molin m fl).
1 226 ex str Kråkudden, Hönö 11.5 (Roger Eskilsson m fl).
Även i år bjöds skärgårdens sträckskådare på finfint skådespel när tärnor strömmade in i början av maj. Huvudsakligen bestod inflödet av silvertärnor; den 7 maj kunde observatörerna meddela att 346 av de totalt 941 tärnorna flög tillräckligt nära för att kunna bestämmas till art, och att samtliga var just silvertärnor. Toppnoteringen om styvt 1200 fisk- eller silvertärna hamnar på en femteplats genom tiderna. Rekordet lyder 2 821 ex och sattes den 1 maj 2006 på samma lokal, det vill säga Kråkudden på Hönö.
Häckningar:
1 par Göteborgs södra skärgård (Mikael Molin m fl).
Fynd under häckningstid:
1 par parning Bredviken, Hönö 18.4 (Hans Zachrisson).
Höga antal:
25 ex Öckerö 7–23.7 (Bengt Karlsson m fl).
26 ex Hönö 30–31.7 (Jonas Bergman Laurila m fl).
27 ex Rörö 19–21.8 (Ingemar Åhlund).
Sena fynd:
1 1K str S Hönö 23.11 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Det här såg ju i princip identiskt ut med fjolåret; det vill säga parning i norra skärgården, ett häckande par någonstans i södra skärgården och en större ansamling under sensommaren som drog runt i norra skärgården. Häckningsindicierna är inte hundraprocentiga i år heller, varför undertecknad utlovar en sandvikare till den som under nästkommande år hittar och rapporterar ett – eller flera – ruvande par. Likheterna med fjolåret försvann efter sommaren; sista observationen för året brukar normalt göras i skiftet september–oktober och blott fyra fynd har gjorts efter 15 oktober. Årets novemberfynd avviker alltså rejält, och hamnar på en andraplats efter fenologirekordet satt på Kråkudden den 8 december 2016.
Höga antal:
532 ex str S Kråkudden, Hönö 21.12 (Mikael Molin m fl).
647 ex str S Kråkudden, Hönö 25.12 (Mikael Molin m fl).
Andra året i rad utan fyrsiffriga sträcksummor, och blott två rapporter med fler än 500 ex. Tiden för de högsta antalen är helt i sin ordning; toppnoteringarna infaller vanligen mellan november och januari.
Samtliga:
1 1K str S Rörö 14.10 (John Andersson m fl).
Precis som i fjol blev det bara ett höstfynd av tärnmås. Men det är egentligen inte så bara det, det finns flera år helt utan tärnmås i rapportområdet. Senast det hände, eller snarare inte hände, var 2015. Datumet för årets tärnmåspassage ligger på den senare halvan av en förväntad period. Tyngdpunkten ligger annars i mitten av september med avtagande antal in i oktober, följt av ytterligare färre i november.
Häckningar:
Ca 100 par Stämmö sund, Brännö (Lars Hellman m fl).
15 par Stackeskär, Öckerö (Bengt Karlsson).
55 par Känsö Fjärskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson m fl).
4 par Södra In-Vinga (Gösta Olofsson).
Ca 100 par Askims fjord (Gösta Olofsson).
Minst 5 par Sävvik, Björlanda (Lars Erik Norbäck).
Uppskattningsvis 280 par är 100 fler än det dåliga fjolåret och nästan lika med det beskedliga 2021. Den fordom största kolonin, i Svarte mosse, ser för övrigt ut att vara utgången; inga som helst häckningsindikationer under maj, trots bevakning, och som mest sågs 13 ex i juni.
Samtliga:
januari: 38 ex, april 1 ex, maj 11 ex, juni 1 ex, juli 2 ex, augusti 2 ex, september 20 ex, oktober 6 ex, november 21 ex, december 6 ex.
Inga dagar med riktigt höga antal som i fjol ger en ganska svag årstotal om 108 dvärgmåsar. Men vi lyckades i alla fall fortsatt hålla ett hyggligt avstånd till svackan 2016–2019 när totalerna låg mellan 29–61 ex.
Samtliga:
1 1K Torslandaviken 3–12.10 (Christer Fält m fl).
Blott ett fynd känns lite magert jämfört med fjolårets sex fynd. Vi är nu uppe i 33 individer sedan de första två siktades 2004, och den positiva trenden kan vi fortsatt kalla svajig.
Höga antal:
1 041 ex str Kråkudden, Hönö 9.4 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Ca 1 200 ex sträckande NO Torslandaviken 9.4 (Christer Fält).
Komplettering höga antal:
Ca 1 500 ex Öxnäs 23.4 2007 (John Thulin m fl).
Den 9 april strömmade måsarna in över Göteborg. Det svårutbenade gyttret av både fiskmås och skrattmås slutade i en totalsumma om 1 345 ex förbi Hönö och hela 2 450 ex över Torslandaviken, varav ca 1 000 ex i en enda jätteflock. Väl tillbaka hemma i länstolen för att knappra in siffrorna letade observatörerna lystet efter "ob. fiskmås/skrattmås" på Artportalen, men det faunistiskt helt ointressanta "taxonet" saknas och summorna fick åter delas upp på sina varsina två ben. För skrattmås finns historiskt flera högre dagssummor, framför allt från deras sydvästpassage under sommaren, men även april och maj finns representerade bland fynden. För fiskmås däremot är 1 200 ex den näst högsta uppskattningen efter ca 1500 rastande individer vid Öxnäs den 23 april 2007.
Höga antal:
2 385 ex str SV Eriksberg, Göteborgs hamn 29.12 (Mikael Molin).
Årets toppnotering står sig mycket bra historiskt, summeringar över 2 000 ex görs långt ifrån varje decennium. Att rapporterna är få kan möjligen bero på att detta, under vintermånaderna dagliga, skymningsspektakel är föga uppmärksammat bland gemene skådare. Det rör sig alltså om områdets övervintrande vitfåglar som i strid ström ger sig ut längs älven till öppet vatten för en trutlur. Rekordsumman för kvällssträckande gråtrut lyder 7 545 ex och noterades från Röda sten, Göteborgs hamn den 25 januari 1968.
Samtliga:
1 2K Fiskehamnen, Öckerö 15.1–5.4 (John Andersson m fl).
1 1K Fiskhamnen, Göteborgs hamn 18.8 (Peder Winding).
1 1K Fiskhamnen, Göteborgs hamn 20.8 (Stefan Svanberg).
1 2K Fiskehamnen, Öckerö 19.9–2.12 (John Andersson m fl).
2 1K str S Vinga 30.9 (Magnus Hallgren m fl).
1 1K Kråkudden, Hönö 30.9 (Christer Forsberg m fl).
1 1K Rörö 30.9 (Björn Dellming m fl).
1 1K Södra In-Vinga 30.9 (Mikael Molin m fl).
1 1K + 1 2K + 1 3K str S Kråkudden, Hönö 11.10 (Olle Edlund m fl).
1 1K str N Rörö 14.10 (John Andersson m fl).
1 1K Nordres tånge, Hönö 23.11 (Jonas Bergman Laurila).
Ett nytt rekord blev det, hur vi än vänder och vrider på fynden! Totalt sågs alltså mellan 11–14 individer under året, som är minst en fler än under tidigare rekordåret 2019 och minst två fler än i fjol. Utöver den övervintrande fågeln på Öckerö skedde uppträdandet i huvudsak september–oktober och julifynd saknas alltså fortsatt. Vi kan också nämna att efter ett ökande antal fynd, och medvetenhet bland skådare, har så rapportkommittén släppt det absoluta kravet på fotografi. Yngre fåglar kan när fotografi saknas i stället beskrivas i en raritetsrapport. Men med stigande ålder – på trutarna alltså – tilltar svårighetsgraden och försvårar möjligheten att säkert utesluta andra liknande arter. Därför kommer krav på fotografi ändå att tillämpas från fall till fall.
Samtliga:
1 2K str S Kråkudden, Hönö 21.12 (Mikael Molin m fl).
Det var väl trevligt, andra året i rad med vitvingad trut! Fjolårets fynd var de första två på tio år så vi hoppas att en ny trend är startad. Däremot fick vi ett år utan vittrut, som förvisso är sällsynt, men alls inte lika ovanlig att fynda som den vitvingade kusinen.