Vadarfåglar Charadriiformes
SKÄRFLÄCKOR Recurvirostridae
Häckningar:
1 par Torslandaviken.
Övriga fynd:
Ytterligare 1 ex i Torslandaviken vid några tillfällen under maj–juni.
1 ex Galterö 7.7 (Andreas Svensson m fl).
För oss skärfläckesvältfödda göteborgare som vant oss vid att arten med mycket få undantag gör, visserligen nästan årliga, men i regel närmast sekundsnabba, visiter i rapportområdet var årets häckning som manna från himlen och en av fågelårets stora skrällar. Arten häckar regelbundet i norra Halland, men har aldrig tidigare konstaterats häcka längre norrut längs Västkusten. Paret upptäcktes den 21 maj och valde sedan till allas oförställda glädje att stanna och häcka på lokalen. Tre ungar kläcktes men glädjen förbyttes i sorg då ungarna i början av juli försvann i rask takt, troligen offer för predation. Oaktat detta går händelsen till historien som rapportområdets och Västergötlands första häckning, blott några meter från gränsen till Bohuslän.
STRANDSKATOR Haematopodidae
Vinter:
Januari:
Upp till 3 ex Hyppeln–Rörö 1–31.1 (Ingemar Åhlund m fl).
Upp till 3 ex Galterö 5–31.1 (Andreas Svensson m fl).
2 ex Hönö–Öckerö 6.1 (Peter Post m fl).
December:
Upp till 3 ex Hyppeln 1–31.12 (Ingemar Åhlund).
Upp till 2 ex Öckerö 6–27.12 (Peter Post m fl).
1 ex Galterö 28.12 (Andreas Svensson).
Ett i alla avseenden normalt vinteruppträdande av strandskator. Det är inte uteslutet att det i viss mån är samma individer som rör sig mellan norra och södra skärgården.
PIPARE Charadriidae
Samtliga:
Vår:
1 ex Galterö 11.5 (Andreas Svensson).
1 ex Tanneskär 20.5 (Gösta Olofsson).
2 ex Galterö 21.5 (Lars Hellman).
2 ex Galterö 1.6–2.6 (Hans Zachrisson m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 150 ex 18.7–19.10 med månadsfördelning juli 51 ex, augusti 62 ex, september 17 ex, oktober 20 ex.
Relativt låga, men ingalunda onormala, summor både vår och höst. Framför allt höstsummorna fluktuerar en hel del mellan åren vilket säkerligen i hög grad har att göra med väder- och vindförhållanden.
Vinter:
1 ex Torslandaviken 20.2 (Jan-Åke Noresson).
Vinterfynd är mycket ovanliga i rapportområdet, men de senaste åren har en ökning skett av fynd under de sista februaridagarna. Dessa är snarast att betrakta som tidigt anländande vårflyttare, och det är sannolikt att dessa fynd kommer att bli ännu vanligare i framtiden i takt med ett allt varmare klimat.
Fastlandshäckningar:
Säkra häckningar:
1 par Gullbergsvass (Roger Eskilsson).
Minst 3 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl).1 par Marieholm (Per Björkman m fl).
1 par Knapegården, Askim (Stefan Andersson).
Möjliga häckningar:
1 par Öxnäs (Mikael Sundberg), 1 par Sisjöns industriområde, Askim (Stefan Andersson).
Höga antal:
92 ex str S Kråkudden, Hönö 10.8 (David Armini m fl).
Ett fullt normalt utfall för häckningar innanför skärgården där Torslandaviken dominerar men ett antal häckningar också sker på industrimark och liknande. Den fina sträcksiffran från Hönö är troligen den högsta som noterats i rapportområdet, följd av en notering på 90 ex på Galterö den 7 augusti 2018, då det dock rörde sig om rastande fåglar. Det kan påpekas att det samma dag även noterades en hög summa rastande fåglar i Torslandaviken, hela 59 ex, vilket visar på en exceptionell sträckdag för arten. Det är tydligt att höststräcket kulminerar under första halvan av augusti.
Häckningar:
1 par Alelyckan (Roger Eskilsson).
1 par Gamlestaden (Roger Eskilsson).
1 par Torslandaviken (Lars-Erik Hammar m fl).
1 par Gullbergsvass (Roger Eskilsson).
1 par Haga kile (Johan Lundgren).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Ingemar BE Larsson m fl).
Troliga häckningar:
Ytterligare minst 2 par Torslandaviken (Mikael Sundberg m fl).
1 par Välen (Uno Unger m fl).
1 par Kongegården, Balltorp (Lars Eric Rahm).
Dessutom noterades arten på ytterligare fyra lokaler under häckningstid.
Tidiga fynd:
2 ex Torslandaviken 16–21.3 (Christer Fält m fl).
1 ex Haga kile 28.3 (Glenn Palstam).
En rejäl putsning av fenologirekordet med inte mindre än sex dagar. Häckningsutfallet är möjligen något lägre än vanligt, men det ska nog inte dras för stora växlar på då artens häckplatser sällan är av bestående natur och säkert ofta undgår upptäckt.
Januari:
1 ex Torslandaviken 29.1 (Ola Wennberg).
Detta blev januarifynd nummer 31 under 2000-talet. Denna summa antyder att arten skulle kunna vara årligt förekommande i januari, men så är långt ifrån fallet. I stället rör det sig om ett antal år med, som i år, något enstaka fynd, samt några år då ett flertal fåglar uppenbarligen försöker sig på att övervintra, eller möjligen anländer ovanligt tidigt från vinterkvarteren.
SNÄPPOR Scolopacidae
Höga antal:
Vår:
19 ex str Torslandaviken 28.4 (Christer Fält).
40 ex str O Tistlarna 4.5 (Staffan Sénby m fl).
38 ex str NO Välen 5.5 (Hans Börjesson).
50 ex str NO Galterö 7.5 (Lars Hellman).
35 ex str N Välen 8.5 (Stefan Andersson).
Höst:
33 ex str S Kråkudden, Hönö 23.8 (Johan Tallnäs).
Förra årets toppnoteringar var förvisso ännu bättre men detta blir ändå ännu ett år med sträcktoppar mer i stil med 00-talet där snittet låg kring 50 ex. Mellan 2011–2022 låg snittet snarare på 20 ex så de senaste två åren har med andra ord bjudit på ett relativt fint småspovssträck. Det högsta antalet noterat för området är på 100 ex vid Näset den 11 maj 2003. Den största toppen i år var under majsträcket som brukligt medan augustitoppen får ses som ovanligt hög för området.
Vinter:
Januari–Februari:
1–2 ex Hönö – Öckerö 5.1–17.2 (Roger Eskilsson m fl).
December:
1 ex Södra udden, Kalvsund 7.12 (Petter Yxell).
1 ex Lammholmsviken, Öckerö 10–30.12 (Ingemar Åhlund m fl).
Höga antal :
270 ex str NO Hyppeln 24.4 (Ingemar Åhlund).
585 ex str Haga kile 24.4 (Magnus Levin m fl).
165 ad str S Torslandaviken 23.6 (Christer Fält).
Årets sträcktopp på 585 ex vid Haga kile den 24 april är faktiskt den näst högsta noterade för området och slår alltså den tidigare andranoteringen på 500 ex den 21 april 2009. Det överlägsna rekordet daterar till den 23 april 2008 och är på hela 730 sträckande individer vid Råda, Härryda. Majoriteten av sträcktopparna ligger som vanligt under andra halvan av april men noterbart är att sträcket på 165 individer den 23 juni också är en väldigt hög siffra för återsträckande storspovar. Övervintring av storspov får numera ses som vardagsmat.
Höga antal:
30 ex Torslandaviken 7.7 (Johnnie Dunberg).
43 ex str S Kråkudden, Hönö 7.7 (Mårten Wikström m fl).
62 ex str SV Skogen, Mölnlycke 10.7 (Pär Lydmark).
43 ex str S Torslandaviken 26.7 (Christer Fält).
40 ex str S Donsö 26.7 (A Martin Fransson).
Årets höststräck var helt inom den normala variationen utan att sticka ut med några anmärkningsvärda toppar. De två högsta noteringarna historiskt ligger på 590 individer den 28 juli 2003 och 411 individer den 24 augusti 2010 men det är väldigt högra antal och det är inte många år som flockar över 100 individer noteras.
Samtliga:
Vår:
1 ex Torslandaviken 18.5 (Christer Fält m fl).
1 ex Stora Amundön 20.6 (Ove Ferling).
3 ad str S Hake fjord, Torslanda 22.6 (Christer Fält).
Höst:
1 ad 17–19.8 (Christer Fält m fl).
1 1K Torslandaviken 12–26.9 (Stefan Göransson m fl).
En relativt normal fyndbild när det kommer till rödspovens uppträdande i området. Normalt sett tillhör höstspovarna underarten islandica men både individen i Torslandaviken den 17–19 augusti och individen på samma lokal den 12–26 september visade karaktärer som i slutändan gjorde att bestämning till underart bedömdes problematisk och publiceras därmed endast som rödspov.
Samtliga:
Januari–februari:
1 ex Tållered, Kållered 9.1 (Tomas Cahier).
1 ex Stretered, Kållered 19.1 (Ove Ferling).
1 ex Välen 11.2 (Uno Unger).
1 ex Torslandaviken 25.2 (Christer Fält).
Vår:
Sammanlagt ca 15 ex 3.3–3.5.
Höst:
Sammanlagt ca 38 ex 24.8–11.11.
December:
3 ex Torslandaviken 14.12 (Christer Fält).
1 ex Välen 15.12 (Hans Börjesson).
1 ex Fridhemsviken, Rådasjön 22.12 (Johannes Löfqvist).
Tidigt fynd:
1 ex 24.8 Rörö (Per Björkman m fl).
Totalt sju individer under vintermånaderna får anses normalt sett till ett snitt på ca 10 individer årligen. Vårens ca 15 individer är ett utfall i den lite högre delen av variationen då vi många år inte kommit upp i tvåsiffriga antal. Höstens utfall på 47 individer är helt inom det normala. Fyndet på Rörö den 24 augusti sticker ut och är ett fenologirekord med fem dagar.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 27.8 (Ola Wennberg).
Senast endast ett fynd av dubbelbeckasin gjordes i området var 2009. Arten har varit årlig i området sedan 1993 och även 1994 och 2007 gjordes endast ett fynd vardera. Att detta händer enstaka år är således ingenting att dra några stora växlar kring utan är nog helt enkelt att betrakta som normal variation. Årssnittet sedan 2000 ligger annars kring ca åtta individer.
Samtliga:
1 1K str S Vinga 29.9 (Håkan Eliasson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 16.11 (Mikael Molin m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 29.12 (Mikael Molin).
En fyndbild som antalsmässigt får anses helt normal. Arten uppträder hos oss med viss variation som till största del beror på väderläget under sträckperioden. Årets tre fynd motsvarar precis det årliga snittet. Fyndet den 29 december sticker ut en aning då det är en ovanligt sen observation men inte unik.
Häckningar:
1 par Öxnäs (Stefan Svanberg).
1 par Torslandaviken (Ingemar BE Larsson m fl).
Endast en säkerställd häckning med lyckat utfall kunde konstateras i år vilket skedde vid Öxnäs där tre pulli observerades. Allt pekar även mot ett häckande par vid Torslandaviken även om några ungar inte noterades. Troliga häckningskriterier på andra lokaler indikerar ytterligare ca 10 par och tar vi även med lägre kriterier så landar vi försiktigt i en total uppskattning av ca 17 par. Detta utfall är helt i linje med de senaste sex åren och förefaller därmed vara det nya normala för Göteborgsområdet. Innan 2018 låg vi länge nära det dubbla antalet årligen.
Samtliga:
Vinter:
1 ex Sandviken, Rörö 20.1 (Per Björkman m fl).
Vår:
1 ex str S Hyppeln 29.4 (Ingemar Åhlund).
1 ex Vinga 4.5 (Jonas Bergman Laurila m fl).
4 ex str S Kråkudden, Hönö 12.5 (Stefan Svanberg).
1 ex Buskär, Gbg:s södra skärgård 19.5 (Hans Zachrisson).
1 ex Torslandaviken 24.5 (Ola Wennberg m fl).
Höst:
Sammanlagt 25 ex 23.7–10.9.
Sex vårfynd med totalt nio individer låter inte så mycket men är en fyndbild klart inom det normala vad gäller roskarlens uppträdande i området. Det förekommer flera år med färre fynd än så under våren. Höstens totalt 25 individer är förvisso ett relativt svagt utfall jämfört med flera år men långt ifrån det sämsta historiskt. Vinterfynd görs ganska sällan i vårt rapportområde men händer då och då, senast det begav sig var 2019 då ett januarifynd gjordes på Rörö.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt ca 250 ex 7.7–25.9.
Höga antal:
40 ex Torrbeskär, Gbg:s norra skärgård 3.9 (Ingemar Åhlund).
En årssumma på ca 250 individer är inte så mycket men ligger ändå ganska väl inom den normala variationen på senare år. Inga vårfynd gjordes vilket historiskt varit ganska ovanligt men inträffat något oftare de senaste tio åren.
Höga antal:
16 ex Öxnäs 3.5 (Mikael Sundberg).
11 ex Torslandaviken 5.5 (Jan-Åke Noresson m fl).
12 ad hane Torslandaviken 18.6 (Christer Fält).
10 ad Torslandaviken 23.6 (Christer Fält).
11 ad hane Galterö, 23.6 (Andreas Svensson).
12 ex Galterö 14.7 (Mikael Molin).
Förutom ett lite längre uppehåll mellan 19 maj till 11 juni befann sig brushanar mer eller mindre kontinuerligt i området från den 26 april fram till den 1 oktober. Mest frekvent besökt var som vanligt Torslandaviken. Ett relativt normalt uppträdande med andra ord även om inga riktigt stora flockar observerades i år.
Samtliga:
Vår:
1 ex Torslandaviken 19.5 (Hans Börjesson m fl).
Upp till 5 ex Torslandaviken 24–27.5 (Ola Wennberg m fl).
2 ex Galterö 26–27.5 (Jan Mogol m fl).
Höst:
1 ad Galterö 14.7 (Mikael Molin).
Snällt räknat innebär årets skörd av myrsnäppa fyra fynd av hela nio individer. Det känns dock inte helt orimligt att de två individer som observerades på Galterö den 26–27 maj är några av de som uppehöll sig vid Torslandaviken i samma period så totalantalet får tas med en nypa salt. Flocken på fem individer som sågs kort vid Torslandaviken den 26 maj är ett tangerat rekord med flocken av samma storlek som observerades vid Välen den 22 augusti 2010.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt ca 40 ex 14.7–3.9.
Att spovsnäppor uteblir under vårsträcket är snarare regel än undantag och därmed helt normalt. Höstantalet ligger helt inom det rimliga. Snittet under 00-talet låg på ca 50 individer årligen och har de senaste 15 åren legat strax under 40 individer, dock med variation mellan så lite som åtta individer 2015 och hela 105 individer 2020.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 53 ex 28.4–31.5.
Höst:
Sammanlagt ca 25 ex 10.7–4.9.
Som vanligt finns det en stor osäkerhet i vårantalet då en stor del av områdets mosnäppor uppehåller sig vid Torslandaviken, i olika antal, under hela maj. Sammanslagningen blir därför med ganska stor säkerhet en underskattning. Årets uppskattning landar i ca 78 individer vilket är samma utfall som de senaste två åren och den tydliga slutsats vi åtminstone kan dra är att Torslandaviken fortsätter att dra högre antal mosnäppor vilket förstås är glädjande.
Samtliga:
Vår:
3 ad str S Kråkudden, Hönö 6.6 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 59 ex 23.7–27.10.
Tredje året i rad med vårfynd vilket tidigare varit väldigt ovanligt. Vad gäller höststräcket så får utfallet helt enkelt ses som fullständigt i linje med den normala variationen. Antalen under 2000-talen har varierat mellan 24 och 140 individer där det senare, från 2022, förvisso sticker ut ganska rejält. Medianen under perioden 2002–2024 ligger på 46 individer.
Vinterfynd:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 22.1 (Mårten Wikström m fl).
1 ex Askimsviken 28.1 (Mats Ågren).
Höga antal:
Vår:
49 ex str SO Kråkudden, Hönö 17.5 (Mikael Molin m fl).
607 ex str Kråkudden, Hönö 19.5 (Mikael Molin m fl).
510 ex str Kråkudden, Hönö 21.5 (Jon Håkansson).
Höst:
71 ad str S Kråkudden, Hönö 18.7 (Mikael Molin).
105 ad str S Kråkudden, Hönö 23.7 (Mikael Molin).
När det kommer till sträcktoppar av kärrsnäppa så måste 2024 års utfall anses sticka ut rejält. Inte på grund av höstantalen som visade en relativt normal nivå utan på grund av vårsträcket som inte alls kan ses som normalt. Till att börja med är 607 individer på en dag den tredje högsta noteringen under 2000-talen och att det dessutom sker under våren är verkligen extraordinärt. Det finns inga tidigare vårnoteringar som ens kommer i närheten av detta. Vinterfynd görs långt i från varje år i området.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö:
Högsta noteringen under våren var 30 ex 6.1 (Erik Edvardsson m fl).
Högsta noteringen under hösten var 50 ex 6.11, 7.11, 15.11 och 12.12.
Övriga lokaler:
32 ex Rörö 20.1 (Per Björkman m fl).
22 ex Vitskär, Torslandaviken 20.3 (Magnus Levin).
29 ex Svarteskär, Vrångö 27.3 (Stefan Svanberg).
118 ex Donsöhuvud 30.3 (A Martin Fransson).
110 ex Torrbeskär 30.3 (Ingemar Åhlund).
30 ex Vasskären, Gbg:s södra skärgård 1.4 (Lars Hellman).
24 ex Galterö 30.11 (Arvid Tancred m fl).
Som vanligt finns det relativt gott om övervintrande skärsnäppor i Göteborgsområdets skärgård. Det som dock sticker ut detta år är att de högsta antalen inte observerades kring Bolleskären vilket annars är standard. Endast 50 individer toppade noteringarna där medan de högsta antalen istället noterades från Torrbeskär och Donsö med 110 respektive 118 ex.
Samtliga:
Vår:
5 ex Torslandaviken 24–25.5 (Ola Wennberg m fl).
Höst:
1 ex Torslandaviken 7–8.8 (Ola Wennberg m fl).
1 ex str S Vinga 10.8 (Musse Björklund m fl).
1 1K Torslandaviken 30–31.8 (Ola Wennberg, m fl).
1 1K Rörö 3.9 (Ingemar Åhlund).
2 ex Öxnäs 22.9 (Linus Westlund).
Antalet observerade småsnäppor under året får anses vara ett relativt normalt utfall. Vårfynd görs inte varje år så fem vårindivider är faktiskt en god utdelning medan sex höstindivider är ett mer blygsamt resultat utan att egentligen sticka ut. Vi har förvisso förärats lite högre antal de senaste tre åren på grund av Torslandavikens dragningskraft men sett ur ett längre perspektiv har det inte alls varit ovanligt med årssummor under tio individer.
LABBAR Stercorariidae
Höga antal:
8 ad str S Kråkudden, Hönö 7.4 (Mikael Molin).
9 ad str S Kråkudden, Hönö 14.4 (Johan Tallnäs m fl).
7 ex str S Långe tånge, Öckerö 14.4 (Peter Post).
14 ad str S Kråkudden, Hönö 4.5 (Mikael Molin m fl).
14 ex str S Kråkudden, Hönö 25.9 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Sena fynd:
1 1K str S Kråkudden, Hönö 26.11 (Jon Håkansson m fl).
Komplettering:
14 1K str S Kråkudden, Hönö 31.8 1984 (Stig Jacobsson).
Det blev ganska många dagar med avgjort höga antal, både vår och höst. Men en liten bit kvar är det alltså till rekordet om 20 ex som sattes på Kråkudden den 11 september 1994. Vi bör också nämna att de två fynden den 14 april är tidsmässigt väl skilda och berör inte samma fåglar, totalt sträckte alltså 16 kustlabbar genom vårt område under dagen.
Samtliga:
1 1K str S Vinga 29.9 (Magnus Hallgren m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 11.10 (Per-Anders Svensson m fl).
Blott två fjällabbar är en låg årstotal. Men bara under 20-talet finns två år som är lika dåliga eller sämre, nämligen 2021 med en individ och 2020 med två. Sett över en längre period så fluktuerar antalet också påtagligt. Rekordåren 2004 och 2012 ståtar med sina 53 respektive 21 ex, medan 2018 och 2022 i stället är två exempel på genomsnittliga år med sex-åtta fjällabbar.
Samtliga:
1 4K+ str S Kråkudden, Hönö 16.8 (Mikael Molin).
2 ex str S Kråkudden, Hönö 10.9 (Leif Jonasson m fl).
2 ad str S Kråkudden, Hönö 25.9 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 26.11 (Mikael Molin m fl).
Fyra fynd av totalt sex individer är ganska dålig utdelning, men i alla fall dubbelt så många som bottenrekordet som sattes 2003 och tangerades 2021. Årets bredstjärtade labbar är ojämnt spridda över hösten, där de saknas i oktober och nästan hela november som annars är där tyngdpunkten brukar ligga.
Samtliga:
April 5 ex, juni 3 ex, juli 2 ex, augusti 18 ex, september 6 ex, oktober 7 ex, november 3 ex.
Återigen ser vi en riktigt låg årstotal om blott 44 individer. Antalen fluktuerar förvisso en hel del över åren och är starkt väderberoende. Men fågelinfluensan har som vi tidigare nämnt också satt sina spår; från en räkning genomförd 2023 i häckningsområdena i Skottland kommer man fram till att knappt en fjärdedel av reviren återstår efter influensautbrotten 2021/2022 (Tremlett C J et al 2024). I diagrammet i den tryckta versionen återfinns årstotaler för vårt område från 2000 och framåt där nedgången 2022 framgår tydligt. Sett i ett medellångt perspektiv undrar man ju vad som egentligen hände rekordåret 2004 med sina 927 ex, för att inte tala sen om baksmällan som följde året efter. Jag har ingen förklaring, men kanske skottarna har?
Referens:
Tremlett, C.J., Morley, N., and Wilson, L.J. (2024). UK seabird colony counts in 2023 following the 2021-22 outbreak of Highly Pathogenic Avian Influenza. RSPB Research Report 76. RSPB Centre for Conservation Science, RSPB, The Lodge, Sandy, Bedfordshire, SG19 2DL.
ALKOR Alcidae
Samtliga:
Vår:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 21.1 (Mikael Molin).
2 ex str S Kråkudden, Hönö 22.1 (Petter Westberg m fl).
1 ad str S Kråkudden, Hönö 23.1 (Göran Gustavsson m fl).
3 ex str S Kråkudden, Hönö 24.1 (Mikael Molin m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 4.2 (David Armini m fl).
1 ex funnen död Nordres tånge, Hönö 24.2 (Tord Andersson).
1 ad funnen död Kölvik, Björkö 26.2 (Kristoffer Lager).
Höst:
1 ex funnen död Hyppeln 8.7 (Ingemar Åhlund).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 21.10 (Kenneth Pless m fl).
2 1K str S Vinga 23.10 (Stefan Svanberg m fl).
1 ad str S Rörö 23.10 (John Andersson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 30.10 (Daniel Laveson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 31.10 (David Armini m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 1.11 (David Armini m fl).
1 ex str SV Kråkudden, Hönö 3.11 (Mikael Molin).
2 ex str S Vinga 16.11 (Manne Strömbäck m fl).
2 ex str S Kråkudden, Hönö 17.11 (Mikael Molin m fl).
I år gjordes fem vårfynd på åtta individer samt nio höstfynd på 12 individer av sträckande lunnefåglar. Därtill hittades tre döda fåglar under året där exakt tid för ankomsten till området förstås är svårt att avgöra. Årets utfall ligger i princip i linje med resten av 20-talet som visat en uppgång från 10-talet då antalen dippade rejält och låg på ett snitt kring åtta individer per år. Det återstår att se om detta fortsätter och om det faktiskt är en positiv trend för lunnefågeln.
Häckningar:
Fynd under häckningstid, höga antal:
228 ex Tistlarna 4.5 (Gösta Olofsson m fl).
17 ex Fjärskären, Vinga 15.5 (Gösta Olofsson).
16 ex Aveskären, Vrångö 21.5 (Gösta Olofsson).
10 ex Fjordholmen, Gbg:s södra skärgård 21.5 (Gösta Olofsson).
15 ex Vasskären, Gbg:s södra skärgård 22.5 (Gösta Olofsson).
22 ex Byrknalten, Gbg:s södra skärgård 24.5 (Gösta Olofsson).
11 ex.
stationär Stora Stenskär 16.6 (Gösta Olofsson).
40 ex Torrbeskär, Gbg:s norra skärgård 27.6 (Ingemar Åhlund).
I år finns inga konstaterade häckningar noterade vilket givetvis inte betyder att motsvarande inte ägt rum. Noteringar av tobisgrisslor i olika antal gjordes i lämplig tid på flera klassiska häckningslokaler men något häckningsutfall blir förstås omöjligt att säga någonting om.
Samtliga:
Vår:
1 ex Kråkudden, Hönö 29.1 (Björn Johanson).
Höst:
Sammanlagt minst 22 ex 31.10–22.12.
Ett totalantal på ca 23 individer är faktiskt det näst sämsta utfallet hittills och då endast slaget av 2016 års 19 individer. Variationen är stor mellan åren och från 1984 till tidigt 2010-tal låg medianen kring 350 individer. 2011 och 2012 var de senaste åren med god utdelning vilka uppvisade antal på 2009 respektive 1306 individer. Efter det har vi som max kommit upp i 298 individer, vilket gjordes 2021, och flera av åren efter 2012 har bjudit på betydligt lägre antal än så.
Höga antal:
3 700 ex str S Kråkudden, Hönö 23.1 (Göran Gustavsson m fl).
1 011 ex str S Vinga 10.4 (Jonas Bergman Laurila m fl).
894 ex str S Vinga 14.4 (Stefan Svanberg m fl).
1 190 ex str S Vinga 23.10 (Jonas Bergman Laurila m fl).
729 ex str S Kråkudden, Hönö 1.11 (David Armini m fl).
724 ex str S Kråkudden, Hönö 17.11 (Mikael Molin m fl).
922 ex Kråkudden, Hönö 26.11 (Petter Westberg m fl).
Hade vi bara tittat på höstantalet så hade sammafattningen varit att 2024 var ett ganska beskedligt år vad gäller höga sträcksiffror av sillmular. Däremot är toppnoteringen under våren på 3 700 individer istället ett antal som står sig bra jämfört med många år under 2000-talen. Vad som sticker ut ännu mer är antalen den 10 samt 14 april vilket nästan uteslutande rör sig om sillgrisslor. Så höga siffror i april har vi aldrig varit i närheten av i området. Sträckrekordet för Göteborgsområdet efter år 2000 ligger på ca 8 500 individer som noterades från Vinga den 28 oktober 2001. Går vi längre tillbaka i tiden hittar vi dock betydligt högre antal med en högsta notering i rapporterna på ca 20 600 individer den 28 oktober 1995.
MÅSFÅGLAR Laridae
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 5.5 (David Armini).
1 ex str N Hyppeln 18.5 (Ingemar Åhlund).
Komplettering:
2 ex Skarvik, Hisingen 28.5 1960 (Uno Unger).
Det där uppsvinget mot början av 2000-talets nivåer – med fyra-nio exemplar som vi försiktigt hoppades på i förra rapporten – kom aldrig. I stället stannade vi på två normalbeskedliga majfynd och ett minne från tidigt 60-tal.
Samtliga:
2 ex str N Hårssjön 3.5 (Lars Eric Rahm).
1 ex Torslandaviken 15.5 (Magnus Persson).
1 ex Torslandaviken 27.5 (Magnus Persson).
1 ex str NV Stora Amundön 28.5 (Roger Börjesson).
1 ex str S Torslandaviken 16.6 (Filip Varenius).
1 ad Torslandaviken 8.7 (Örnulf Asker m fl).
1 ex Bredviken, Hönö 8.7 (Ove Joelsson).
1 ad Torslandaviken 21.7 (Christer Fält).
1 ad Torslandaviken 27.7 (Stefan Göransson).
1 ad Haga kile 20.8 (Lars Eric Rahm m fl).
Ska vi tro att det är tre individer totalt; två vårsträckare i öst och en sommargäst i väst? Ja, det får vi tro, om inte den sista observationen rör sig om en fjärde mot syd flyttande fågel. De två skräntärnorna som drog över Hårssjön sågs för övrigt lämna i norr och blev därmed första fyndet i Härryda kommun. I Mölndals kommun däremot är arten anträffad en gång tidigare, faktiskt strax sydost om Hårssjön och vidare österut den 29 maj 2018.
Samtliga:
1 ex str SO Kråkudden, Hönö 4.5 (Mikael Molin m fl).
2 ex str S Vinga 4.5 (Peter Keil m fl).
21 ex str S Kråkudden, Hönö 14.5 (Jon Håkansson).
6 ex str S Hyppeln–Hönö 15.5 (Jon Håkansson m fl).
7 ex str Kråkudden, Hönö 17.5 (Mikael Molin m fl).
2 ex str S Hyppeln–Öckerö–Hönö–Vrångö 18.5 (Ingemar Åhlund m fl).
4 ex str S Kråkudden, Hönö 23.5 (Jon Håkansson).
5 ex str N Hyppeln 24.5 (Ingemar Åhlund).
1 ex Torslandaviken 27.5 (Magnus Persson).
Komplettering:
1 ex Fotö 3.7 1990 (Hans Waern).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 18.7 1998 (Petter Simonsson m fl).
1 ex Kråkudden, Hönö 2.7 2001 (Hans Waern).
1 ex Torslandaviken 17.9 2003 (Bo Brinkhoff).
1 ex Torslandaviken 4.5 2005 (Ulf Sjögren).
Maj blev svarttärnans månad, och 2024 densammes år! Summerar vi vårsträcket så landar vi på hela 49 individer, vilket slår tidigare rekord så att det riktigt sjunger i tidskriftssamlaren med gamla årsrapporter. Bläddrar vi tillbaka i dammhögen finner vi det tidigare rekordet från 2011 – repriserat 2016 – om 17 ex. Från 2011 härrör även den tidigare högsta dagssumman om sju exemplar förbi Kråkudden den 9 maj. Vilket alltså i år blev slaget med ytterligare ett dussin tärnor på samma lokal. Vid genomgång av nämnda dammhög saknades några fynd rapporterade i Artportalen, som nu ges sin rätta plats i tryckt text genom en komplettering. Vi passar också på att ge svarttärna en plats i fenologiöversikten längst bak i rapporten.
Häckningar:
3 par Lilla Donsö, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson m fl).
1 par Stora Stenskär, Vrångö (Gösta Olofsson).
Fynd under häckningstid:
2 par Bredviken, Hönö 13.5 (Thomas Karlsson).
Höga antal:
Som mest 53 ex Hönö–Öckerö 13.7–1.8 (Hans Zachrisson m fl).
20 ex Vrångö 25.7 (Arvid Tancred).
21 ex str S Kråkudden, Hönö 23.8 (Johan Thor).
Totalt fyra häckande par fördelade på två med precision angivna lokaler är mycket glädjande. De två föregående åren har vi publicerat häckningar av kentsk tärna i södra skärgården utan att med hundra procent säkerhet kunna säga var paret eller kolonierna befunnit sig. Vi vill därför gratulera rapportören, inte bara till de finfina fynden, utan också till sandvikaren som utlovades i fjolårets rapport till den som hittade ett eller flera ruvande par. Löftet är i skrivande stund inte uppfyllt, men det är bara att slå en signal så ordnar jag ett par smörgåsar! Som brukligt utgjorde skärgården även rastplats efter avslutad häckning med större ansamlingar i både norra och södra skärgården. De 53 ex som summerades i vikar runt Hönö och Öckerö den 14 juli är ett duktigt högt antal som inte har uppnåtts sedan 27 par häckade på Lerholmen utanför Saltholmen 2014.
Höga antal:
3 505 ex str S Hyppeln 29.4 (Ingemar Åhlund).
2 480 ex str S Kråkudden, Hönö 29.4 (Mikael Molin m fl).
2 710 ex str SO Kråkudden, Hönö 1.5 (Mikael Molin).
5 760 ex str S-O Hyppeln 4.5 (Ingemar Åhlund).
5 255 ex str SO Kråkudden, Hönö 4.5 (Mikael Molin m fl).
3 215 ex str S-SO Vinga 4.5 (Jonas Bergman Laurila m fl).
I skiftet april–maj sträckte tärnorna in en masse, där två av dagarna slår den tidigare rekorddagen och ytterligare en dag var snubblande nära de 2 821 ex som sträckte förbi Kråkudden den 1 maj 2006. 5 760 ex lyder alltså det nya rekordet, där flockar gick både mot syd, mot ost och allt där emellan runt utsiktsplatsen på Hyppeln. Samma dag hölls även bevakning på Hönö och Vinga där genomsnittsflocken höll en sydostlig sträckriktning. I fynduppräkningen har sammanslagningar gjorts av bestämda fisk- eller silvertärnor med obestämda dito. Bland de som bestämdes utgjorde en förkrossande majoritet silvertärnor, just som det brukar vara i vårt område i början på maj.
Höga antal:
41 ex str S Kråkudden, Hönö 4.5 (Mikael Molin m fl).
Månadsfördelning:
Januari 45 ex, februari 6 ex, april 17 ex, maj 56 ex, augusti 6 ex, september 6 ex, oktober 30 ex, november 19 ex, december 2 ex.
En årstotal om 187 ex är ganska normal – även om ett normalantal för dvärgmås är svårt att definiera med en förekomst som är starkt väderberoende. Med rätt vind på rätt höst- eller vinterdag kan antalen springa iväg, och det finns historiskt ett par dagssummor som överstiger antalet dvärgmåsar som sågs under hela 2024. Årets toppnotering inföll avvikande nog varken under höst eller vinter utan blir i stället den högsta rapporterade dagssumman för inte bara maj månad, utan hela vår- och sommarperioden mars–augusti. De höga antalen under maj kan sättas i samband med vad som verkar ha varit en mycket gynnsam vår för sträck av "småvitt" generellt, med rekordnoteringar för både svarttärna och obestämda fisk- eller silvertärnor.
Höga antal:
Sträckande S Kråkudden, Hönö:
560 ex 17.1 (Lars Eric Rahm m fl).
650 ex 23.1 (Göran Gustavsson m fl).
1 350 ex 26.11 (Mikael Molin m fl).
Det var långt ifrån de riktigt höga antalen under vinterns och senhöstens rörelser av tretåig mås. Men toppnoteringen i slutet av november kravlar sig ändå in bland de fyrsiffriga fynden, vilka vi inte sett sedan 2021.
Häckningar:
Göteborgs södra skärgård:
20 par Lilla Rödskär, 20 par Känsö Fjärskär, 42 par Röda skären, 118 par Lilla Donsö, 23 par Stora Stenskär, 7 par Södra In-Vinga (Gösta Olofsson).
Övriga lokaler:
4 par Starrviksholmen, Hönö (Thomas Karlsson).
7 par Rördammen, Öckerö (Thomas Karlsson).
4 par Ränneskär, Hake fjord (Gösta Olofsson).
Minst 2 par Sävvik, Björlanda (Lars Erik Norbäck).
Ca 10 par Svarte mosse, Biskopsgården (Johan Svedholm).
Årets närmare 260 par ligger nära fjolårets skattade 280 och är ett beskedligt antal sett över en längre period. Den fordom största kolonin i Svarte mosse visar återigen livstecken efter att i fjol sakna indikationer på häckning. Och årets toppnotering i form av Lilla Donsös häckningar, är de första rapporterade från lokalen sedan 2015.
Samtliga:
1 2K Välen 12–14.4 (Hans Börjesson m fl).
1 3K str N Kråkudden, Hönö 4.5 (Daniel Laveson m fl).
1 2K Vinga 4.5 (Kim Larsson m fl).
1 3K str O Välen 4.5 (Hans Börjesson).
1 3K Torslandaviken 4.5 (Christer Fält).
1 2K Välen 11.5 (Hans Börjesson).
1 2K str S Kråkudden, Hönö 19.5 (Mikael Molin m fl).
1 2K Kråkudden, Hönö 25.5 (Mikael Molin m fl).
1 2K+ str S Kråkudden, Hönö 20.10 (Roger Eskilsson m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 27.10 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Sedan området första fynd av en ungfågel den 27 augusti 2004 har arten nästintill varit årlig och fortsatt att öka i antal. Årets tio fynd slår det tidigare rekordet om åtta fynd satt 2020. Risken för dubbelräkning är i år dessutom minimal visavi rapporterade åldrar, datum och fyndplatser. Samtliga fåglar var av yngre modell som gjorde flyktiga besök och utgör inte underlag för något häckningsindicium, vilket vi nog framgent behöver hålla ögonen öppna för.
Samtliga:
Kråkudden, Hönö:
12 ex varav 7 1K, 2 2K och 3 3K.
Färjenäs–Eriksberg, Göteborgs hamn:
11 ex varav 9 1K, 1 2K och 1 3K.
Övriga lokaler:
8 ex varav 4 1K, 1 2K och 3 3K.
Nu blev det nog lite mer trut än vad den här skriften och åtminstone en av dess författare riktigt klarar av. Ett nytt rekord blev det så klart. Även om vi – för jämförelsens skull – drar av de till totalantalet bedömda elva individerna som följde med i gråtrutarnas återupptäckta kvällssträck längs med älven, så blir rapportområdessumman ändå närmare ett tjog. Det slår med marginal fjolårets total och tidigare rekord om runt ett dussin individer. I den åldersfördelade – och möjligen lite bryska – summeringen över trettiotalet kaspiska trutar döljer sig även den på Öckerö övervintrande fågeln, som lämnade oss i mitten av mars och återvände i slutet av oktober.
Samtliga:
1 2K– Galterö, Gbg:s södra skärgård 28.12 (Andreas Svensson).
Det var då verkligen på håret att vi fick med en vittrut i år. Just veckan före och efter nyår är faktiskt där det är störst chans att se arten i vårt område, med första januariveckan på topp. Göteborgs hamn och norra skärgården är annars väl representerade bland tidigare fynd, men för Galterö som ligger däremellan blev årets fynd blott det andra.
Tidiga fynd:
1 ad str SV Eriksberg, Göteborgs hamn 23.2 (Mikael Molin).
Sena fynd:
1 4K+ Torslandaviken 4–23.11 (Christer Fält m fl).
Vinterfynd av silltrut är mycket ovanligt, redan från mitten av november bör man haja till om man får syn på en, och ordentligt syna den i sömmarna. Årets första och sista observationer av arten rör inga övervintrare utan i stället ett ovanligt tidigt anländande och en mycket sen avfärd. Februarifyndet gjordes en dag efter gällande fenologirekord, och novembertruten avviker utöver att tangera fenologirekordet också genom att vara en äldre fågel, när det förväntade är en eftersläntrande ungdom.
Samtliga:
1 ad str SV Färjenäs, Göteborgs hamn 11.9 och 29.9 (Mikael Molin m fl).
Det får anses stort med fynd av vitvingad trut för tredje året i rad, särskilt med tanke på det tioåriga uppehåll som rådde fram till januari 2022. Årets fågel sågs med drygt två veckors mellanrum på samma lokal och båda gångerna samman med andra längs älven kvällsutsträckande trutar. Om trutens ålder är något lite anmärkningsvärd – ungfåglar är avgjort vanligare – så är tiden på året mycket avvikande. Enligt Artportalen har det i Sverige tidigare bara gjorts ett par fynd i september.
Samtliga:
1 2K Fiskhamnen, Göteborgs hamn 4.1 (Peder Winding).
Med ett på senare år kraftigt ökat antal kaspiska trutar i vårt område, så känns det naturligt att vi till slut också fått ett väldokumenterat fynd av hybriden kaspisk trut x gråtrut. Vi vet att när kaspisk trut spritt sig västerut in i Centraleuropa har blandkolonier uppstått med hybridisering som resultat. Och egentligen kan vi därför aldrig vara hundra procent säkra på att de kaspiska trutar som hitintills setts i vårt område är fria från gråtrutsgener. Årets fågel i Fiskhamnen uppvisade en blandning av karaktärer mellan kaspisk trut och gråtrut, och ser ut just som vi förväntar oss att en hybrid ska göra. Vi rekommenderar varmt en titt på de föredömligt kommenterade fotografierna på hybriden i Artportalen.