Vadarfåglar Charadriiformes
STRANDSKATOR Haematopodidae
Vinter:
Januari:
2 ex Galterö 3–6.1 (Lars Hellman m fl).
Upp till 3 ex Fotö–Hönö–Öckerö–Hyppeln–Rörö 4–31.1 (Uno Unger m fl).
December:
Upp till 4 ex Hönö–Hyppeln–Rörö 1–29.12 (Ingemar Åhlund m fl).
1 ex Galterö 9.12 (Andreas Svensson).
Det är inget i årets uppträdande som avviker från en normal strandskate-vinter i vårt rapportområde. Detta betyder att en handfull strandskator i vanlig ordning övervintrade i skärgården, och precis som vanligt håller de sig i de allra yttersta delarna, på rapportområdets västligaste utposter.
SKÄRFLÄCKOR Recurvirostridae
Samtliga:
1 ex Galterö 15.3 (Lars Hellman).
Skärfläckan är aldrig talrik, men så regelbundet förekommande med enstaka exemplar årligen (arten har endast uteblivit under tre år sedan millennieskiftet) att man nästan kan ställa klockan efter den. I alla fall om man nöjer sig med en klocka som inte är så noga med om den visar mars, april, maj eller juni vilka är de månader då arten brukar uppträda. Årets fynd är dock ovanligt tidigt, och faktiskt fenologirekord med sex dagar.
PIPARE Charadriidae
Samtliga:
Vår:
1 ex Galterö 20–24.4 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex Torslandaviken 11.5 (Magnus Persson).
1 ex Kråkudden, Hönö 19.5 (Mikael Molin).
1 ad hane Torslandaviken 20.5 (Ola Wennberg).
Höst:
Sammanlagt ca 112 ex 19.7–9.11.
Månadsfördelning:
juli 13 ex, augusti 16 ex, september 23 ex, oktober 58 ex, november 2 ex.
Kustpiparen har uppenbarligen ett annat sträckmönster eller beteende under vårsträcket i jämförelse med höststräcket. Årets fynd följer det mönster vi vant oss vid med en vårsumma på entalsnivå men ett tresiffrigt höstantal. Båda summorna kan betraktas som relativt låga men inom den normala variationen.
Häckningar:
1 par Rörö (Hans Zachrisson).
1 par Skansen Lejonet (Roger Eskilsson).
2 par Galterö (Andreas Svensson, Conny Palm m fl).
1 par Marieholm (Per Björkman m fl).
1 par Rårholmeskär, Vrångö (Gösta Olofsson).
2 par Torslandaviken (Magnus Persson, Mikael Molin).
1 par Sisjöns industriområde, Askim (Stefan Andersson).
1 par Fjärskären, Vinga (Bengt Karlsson).
Troliga häckningar:
2 par Hyppeln (Ingemar Åhlund).
Ytterligare 4 par Rörö (Per Björkman m fl).
Ytterligare 1 par Galterö (Lars Hellman).
Dessutom rapporterades arten från ytterligare femton lokaler under häckningstid.
Vi räknar som vanligt med en kraftig underrapportering från skärgården, medan rapporterade inlandshäckningar kanske speglar verkligheten bättre. Utöver häckningen vid Sisjön noterades arten på ytterligare tre inlandslokaler. Kanske är det dessa vi ska koncentrera oss på att övervaka i framtiden snarare än den svårkvantifierade och sannolikt rätt stabila skärgårdspopulationen?
Häckningar:
1 par Skansen Lejonet (Roger Eskilsson).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Mikael Sundberg).
1 par Gamlestaden (Roger Eskilsson).
1 par Hills golfbana, Mölndal (Jonas Bergman Laurila).
3 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
1 par Skansen Lejonet (Roger Eskilsson).
Troliga häckningar:
Ytterligare 1 par Torslandaviken (Mikael Molin).
1 par Volvo Torslanda (Johan Svedholm).
1 par Bugärde bergtäkt, Härryda (Johan Sandström).
1 par Bråta, Råda (Johannes Löfqvist).
1 par Välen (Silke Klick m fl).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck).
1 par Stora Amundö (Uno Unger).
1 par Stora Oxhagen, Hisingen (Johan Svedholm m fl).
Dessutom rapporterades arten från ytterligare 10 lokaler under häckningstid.
Inga överraskningar väntar vid genomgången av den mindre strandpiparens population i rapportområdet. Inlandshäckningar på industri- och ruderatmarker dominerar som vanligt stort, och även om flera lokaler är konstanta så dyker det också som vanligt upp nya lokaler i takt med att gamla försvinner. Detta torde vara en följd av artens vana att gärna välja rivningstomter, byggplatser och andra kortlivade biotoper för att häcka. Och som vanligt föreligger betydligt färre häckningar i en mer naturlig miljö, det vill säga strandängar vid kusten eller längs älvarna.
Januari:
1 ex Torslandaviken 2.1 (Tommy Johansson).
Januarifynd av tofsvipa görs inte varje år, men när det görs kan det stundom röra sig om större flockar som övervintrar i jordbruksmark, i regel på Hisingen. Oftast är det dock precis som i år, flyktiga observationer av enstaka fåglar.
SNÄPPOR Scolopacidae
Höga antal:
23 ex str N Torslandaviken 6.5 (Mikael Molin).
23 ex str NV Torslandaviken 13.5 (Jan-Åke Noresson m fl).
Sträcktoppen av småspov var för området helt inom den normala variationen. Vårsträcket är alltid dominerande och så även detta år.
Vinter:
Januari–februari:
2 ex Hönö–Öckerö 2.1–26.2 (Thomas Karlsson m fl).
December:
1 ex Hönö–Öckerö 20.11–25.12 (Thomas Karlsson m fl).
Höga antal:
100 ex Välen 13.4 (Ove Ferling m fl).
56 ex str NO Torslandaviken 15.4 (Christer Fält).
65 ex str N Stora Amundö 18.4 (Mattias Pozsgai).
55 ex str O Trolltjärn, Askim 22.4 (Aimon Niklasson).
Övervintrande storspov är sedan 2016 en oavbruten trend. Detta gäller dock uteslutande i norra skärgården med Bredviken och Lammholmsviken som huvudsaklig bas. Sträcktopparna är såväl tidsmässigt som antalsmässigt helt inom den normala variationen.
Höga antal:
40 ex str SV Gerrebacka, Hisingen 25.6 (Linus Westlund).
54 ex str S Hills golfbana, Mölndal 22.7 (Ove Ferling).
Sena fynd:
1 ex Galterö 13.11 (Filip Varenius m fl).
Lite mer beskedliga högstanoteringar relativt de två senaste åren men annars helt inom den normala variationen. En flock av möjliga myrspovar på 130 ex sågs även den 17 april men bestämdes aldrig säkert till art. Fyndet från Galterö den 13 november innebär fenologirekord för Göteborgsområdet med en vecka.
Samtliga:
3 1K Torslandaviken 18–28.8 (Magnus Persson m fl).
1 ex Torslandaviken 7.9 (Kåre Ström).
Efter förra årets explosion av isländska rödspovar känns förstås fyra individer magert, men sett till tidigare års uppträdande i området så är det ingalunda ett dåligt utfall.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 12.5 (John Andersson m fl).
Enstaka fynd av rödspovar på våren är standard för området, och i år gjordes ett sådant den 12 maj i Torslandaviken.
Samtliga:
Januari:
1 ex Hökälla 4.1 (John Thulin).
2 ex Fässberg, Mölndal 8–25.1 (Lars Eric Rahm m fl).
1 ex Välen 16.1 (Hans Börjesson).
1 ex Torslandaviken 24.1 (Tony Norman).
Vår:
1 ex Välen 22.3 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Välen 27.3 (Stefan Svanberg).
2 ex Torslandaviken 27.3 (Staffan Ovesson).
1 ex Rådasjön 3.4 (Johannes Löfqvist).
1 ex Torslandaviken 23.4 (Christer Fält).
2 ex Rörö 23.4 (Hans Zachrisson).
Höst:
Sammanlagt ca 85 ex 17.9–20.11.
December:
1 ex Torslandaviken 29.11–3.12 (Conny Palm m fl).
1 ex Göteborgs botaniska trädgård 12.12 (Ove Ferling m fl).
1 ex Stretered, Kållered 13–15.12 (Ove Ferling).
2 ex Fässberg, Mölndal 14.12 (Lars Eric Rahm).
1 ex Säveåns dalgång, Brodalen 16–17.12 (Tobias Meyer m fl).
2 ex Gunnaredsravinen 16.12 (Mikael Sundberg).
1 ex Lärjeåns dalgång, Göteborg 17.12 (Staffan Larsson m fl).
1 ex Välen 21.12 (Ove Ferling).
Som alltid är sammanställningen av antalet rastande dvärgbeckasiner en smula besvärligt och ganska stor försiktighet iakttas. Antalet vinterindivider landar i totalt ca femton, fem i januari och tio i december, vilket är i den övre delen av den normala variationen där snittet ligger på ca tio individer. Åtta beckasiner under våren är en helt normal summa medan höstens ca 85 ex förmodligen är den högsta summan noterad för området.
Samtliga:
Vår:
1 ex sp Torslandaviken 5.5 (Magnus Persson).
1 ex sp Välen 7.5 (Göran Gustavsson).
1 ex sp Lunnagårdsfältet, Mölndal 10.5 (Silke Klick).
1 ex Rörö 11.5 (Ingemar Åhlund m fl).
1 ex sp Landvetters flygplats 15–16.5 (Elon Wismén m fl).
1 ex Smedstorps ängar, Björketorp 15.5 (Johannes Löfqvist).
Höst:
1 ex Torslandaviken 21.8 (Magnus Persson).
1 ex Öxnäs 10.9 (Mikael Molin).
Sex vårfynd av lika många individer ligger helt inom den normala variationen liksom även två höstfynd får anses göra. Årsgenomsnittet sedan år 2000 ligger på just åtta exemplar.
Samtliga:
Minst 4 ex str S Öckerö–Hönö–-Vinga 6.10 (David Armini m fl).
1 ex str S Vinga 8.10 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 8.10 (Mattias Pozsgai m fl).
1 ex Hyppeln 9.10 (Ingemar Åhlund).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 11.11 (Mårten Wikström m fl).
Fem fynd av minst åtta individer är ett utfall som ligger över snittet på ca tre individer årligen. Det som sticker ut mest är att minst fyra individer noterades sydsträckande i ytterskärgården den 6 oktober, något som verkligen inte hör till vanligheten. Årsantalet av brednäbbade simsnäppor tangerar 2020 och det enda år med ett högre noterat totalantal är 2011 då hela 18 ex räknades in från Kråkudden.
Häckningar:
1–2 par Öxnäs (Stefan Svanberg m fl).
1 par Välen (Hans Börjesson m fl).
1 par Torslandaviken (Mikael Sundberg m fl).
Tre till fyra häckningar konstaterades under året, och ytterligare fyra par rapporterades med troliga häckningskriterier. Lägger vi till lägre kriterier så landar vi i trakterna av ca 15 par i rapportområdet vilket är ett riktigt dåligt utfall. Endast 2020 tangerar detta medan resultatet 2021 låg kring 18–19 par. Årets uppskattning leder tyvärr till slutsatsen att de senaste fyra årens negativa trend förefaller hålla i sig och att vi kanske upplever en faktiskt nedgång av populationen i området. Innan 2018 låg länge antalet stabilt kring ca 30 par.
Sent fynd:
1 ex str S Rörö–Hyppeln–Hönö 4.11 (Ingemar Åhlund m fl).
Ett rejält sent fynd av svartsnäppa. Det är fenologirekord med två veckor och tillika det första novemberfyndet för rapportområdet.
Sent fynd:
1 ex Stora Amundö 2–10.12 (Britta Svensson m fl).
Decemberfynd av gluttsnäppa är extremt ovanligt och detta är blott det andra rapporterade för området. Då det förra gällde en fågel på Styrsö den 9 december 2001 innebär detta alltså ett fenologirekord med en dag.
Samtliga:
Vår:
1 ex Bolleskären, Hönö 21.5 (Peder Winding m fl).
1 ex Kråkudden, Hönö 22.5 (Arvo Harjula).
Höst:
Sammanlagt 16 ex 31.7–11.9.
Ett relativt blekt år för roskarlen i området. Det finns dock flera år med ännu färre höstindivider än de 16 som passerade oss i år, så det är ingenting att höja på ögonbrynen åt. Vårantalet är alltid lägre och två individer sticker inte ut nämnvärt.
Samtliga:
Vår:
1 ex Torslandaviken 7–9.5 (Stefan Göransson m fl).
1 ad str S Kråkudden, Hönö 10.5 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 13.5 (Staffan Sénby).
Höst:
Sammanlagt 153 ex 13.7–16.10.
Höga antal:
29 1K str S Kråkudden, Hönö 13.9 (David Armini m fl).
Antalet kustsnäppor 2022 är ett klart sämre utfall jämfört med de senaste tre åren, och även om det är mer i linje med flera år innan dess så är 153 höstindivider faktiskt det näst sämsta under 2000-talen, endast 2018 års 149 individer är sämre.
Höga antal:
Upp till 21 ex Torslandaviken 15.6–25.7.
Upp till 27 ex Torslandaviken 8.8–29.9.
Upp till 102 ex Öxnäs 12.8–29.9.
Brushanar sågs i området under hela maj på våren och i lite större antal i juni–juli samt från mitten av augusti till slutet av september vid både Torslandaviken och Öxnäs. Mindre antal noterades på flera andra lokaler. Sett till de senaste åren är det ett gott uppträdande av arten.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 23–24.7 (Ingemar BE Larsson m fl).
2 1K Galterö 18.8 (Mikael Molin).
1 1K Galterö 6–8.9 (Peter Andersson m fl).
Myrsnäppan är i princip årlig i området med enstaka fynd. I år gjordes tre höstfynd av fyra individer på klassiska lokaler för arten.
Samtliga:
Vår:
1 ex Torslandaviken 31.5 (Ola Wennberg).
Höst:
Sammanlagt minst 37 ex 12.7–8.10.
Årets skörd av spovsnäppor ligger väl i linje med de flesta år under 2000-talen med ett snitt kring 50 individer. Snäppan som sträckte förbi Kråkudden och Vinga den 8 oktober är ett tangerat fenologirekord med individen på Galterö 2020.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 43 ex 2.5–17.5.
Höst:
Sammanlagt ca 25 ex 4.7–10.9.
Höga antal:
13 ex Öxnäs 16–18.5 (John Fjörtoft Karlsen m fl).
Det verkar fortsatt gå uppåt igen vad gäller förekomsten av rastande mosnäppor i området. Ca 78 individer är ett fint antal sett till de senaste 20 åren åtminstone. Framför allt är det Torslandaviken som står för utfallet, och eftersom rastande snäppor befann sig på lokalen under större delen av maj så får man beakta bedömningen av vårantalet med viss försiktighet.
Samtliga:
Vår:
2 ex str N Rörö 15.5 (Andreas Svensson m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 140 ex 2.7–18.10.
Höga antal:
72 ex str S Kråkudden, Hönö 13.9 (David Armini m fl).
Ett i sanning intressant år för sandlöpare ur fler än ett perspektiv. Vårfynd är till att börja med extremt ovanliga i rapportområdet, och detta är faktiskt det första sedan 2007. Kanske ännu mer spektakulärt är dock att antalet sandlöpare under hösten faktiskt är det i särklass högsta någonsin för Göteborgsområdet, och det som verkligen sticker ut i det avseendet är dagssumman på hela 72 ex den 13 september vid Kråkudden. Det är den överlägset högsta sträcknoteringen för området. Den näst högsta är på 26 individer den 23 augusti 2012 på samma lokal.
Vinter:
2 ex Hönö 17.2 (Per Johan Ulfendahl m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 18.2 (Daniel Laveson m fl).
1 ex Brytet, Hönö 24.2 (Nicholas Berg).
Höga antal:
80 ex Torslandaviken 4.9 (Stefan Svanberg).
90 ex Galterö 8.9 (Mikael Molin).
60 ex Hyppeln 11.9 (Ingemar Åhlund).
Vinterfynd görs långt ifrån varje år, men i år noterades kärrsnäppa vid tre dagar i februari i norra skärgården. Toppdagarna antalsmässigt var helt ok utan att sticka ut. Många år görs tresiffriga dagsnoteringar men inte alltid.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö:
Högsta noteringen under våren var 200 ex 20.3 (Per Björkman).
Högsta noteringen under hösten var 100 ex 13.11 (Hans Zachrisson).
Övriga lokaler:
80 ex Stora Pölsan, Rörö 26.2 (Ingemar Åhlund).
35 ex Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 26.2 (Staffan Sénby).
100 ex Fånyttan, Rörö 6.3 (Per Björkman m fl).
60 ex Torrbeskär, Gbg:s norra skärgård 11.3 (Ingemar Åhlund).
40 ex Stora Stenskär, Vrångö 19.3 (Staffan Sénby).
40 ex Vitskär, Torslandaviken 22.3 (Mikael Sundberg).
50 ex Vinga ungar 22.10 (Stefan Andersson m fl).
50 ex Hönö både 13.11 (Hans Zachrisson).
50 ex Gula skäret, Hyppeln 20.11 (Ingemar Åhlund).
31 ex Böttö, Galterö 9.12 (Andreas Svensson).
Vi ser ingen försämring vad gäller övervintrande skärsnäppor i området, om något snarare tvärtom. Så många som 200 ex vid ett och samma tillfälle är tangerat rekord med noteringen den 22 mars 2020 på Bolleskären.
Samtliga:
Vår:
2 ex Torslandaviken 19–23.5 (Ulf Sjögren m fl).
1 ex Torslandaviken 30.5 (John Thulin).
Höst:
Sammanlagt ca 36 ex 12.7–6.10.
Ca 38 småsnäppor är ett par färre än förra året men likväl ett antal som är glädjande jämfört med relativt många år under 2000-talen. Torslandaviken fortsätter uppenbarligen att locka till sig vadare, och förhoppningsvis är detta en trend som håller i sig. Vårfynd är dessutom ganska sparsamt förekommande i området och i det avseendet är alltså tre vårindivider även det en god utdelning. Det bör som vanligt nämnas att antalen är ganska strikt sammanslagna varför en möjlig felmarginal troligen rör sig om fler än färre snäppor.
LABBAR Stercorariidae
Samtliga:
1 ad och 1 1K str S Kråkudden, Hönö 13.9 (Roger Eskilsson, David Armini m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 6.10 (Uno Unger m fl).
1 1K str S Vinga 6.10 (Mårten Wikström m fl).
3 1K str S Kråkudden, Hönö 8.10 (Magnus Unger, Barbro Björkman m fl).
1 1K str S Vinga 8.10 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Fem fynd av sammanlagt sex till åtta fjällabbar följer Socialstyrelsens rekommendationer och träffar genomsnittet för de senaste tjugo åren ganska bra, om man bortser från det exceptionella året 2004 då styvt femtio fjällabbar räknades in. Den gamla fågeln sticker ut däremot; höstfynd är mycket sällsynta och har blott under invasionsår passerat oss i större numerärer.
Höga antal:
11 ex str S Kråkudden, Hönö 13.9 (David Armini m fl).
Det blev på det stora hela ett år utan märkvärdigheter på kustlabbsfronten; inga indikationer på häckning och den högsta dagssumman om elva exemplar är inte långt över genomsnittet.
Samtliga:
1 ad str S Kråkudden, Hönö 11.5 (Jon Håkansson).
1 2K+, 1 ad och 1 1K str S Vinga 2.10 (Göran Darefelt m fl).
1 1K och 2 ad str S Kråkudden, Hönö–Vinga 6.10 (Mårten Wikström m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 8.10 (Mattias Pozsgai m fl).
1 1K str S Vinga 8.10 (Stefan Svanberg m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 9.11 (Lars Eric Rahm).
1 1K str S Kråkudden, Hönö–Vinga 11.11 (Mårten Wikström m fl).
1 1K str S Rörö 18.12 (Ingemar Åhlund).
Med ett dussin bredstjärtade labbar är vi tillbaka på hyggliga siffror jämfört med förra årets summa om blott tre individer. Normalmagra år avlöses med oregelbundenhet av invasionsartade uppträdanden. Senast det inträffade var hösten–vintern 2014–2015 och dessförinnan 2011 och 2005. Vi tar i trä och hoppas på välfyllda sträckprotokoll hösten 2023.
Månadsfördelning:
april 2 ex, maj 1 ex, juli 4 ex, augusti 5 ex, september 5 ex, oktober 19 ex, november 1 ex.
Övriga fynd:
1 ex död av sjukdom/svält Alkeviken, Öckerö 23.7 (Bengt Karlsson).
En total årssumma på 37 ex är rent usel! Notabelt är att den högsta dagssumman om 16 ex den 6 oktober står för nästan hälften av årets storlabbar. Sträcksumman krävde bevakning från gryning till skymning och det går naturligtvis inte att utesluta att någon eller alla labbar passerat mer än en gång. Antalet storlabbar som passerar vårt område fluktuerar en del mellan åren, ofta brukar låga antal tillskrivas rådande väderförhållanden. Men i år kan vi åtminstone inte enbart skylla på väder och vind utan fågelinfluensa är i stället högeligen misstänkt. Rapporter från häckningsområdena tyder på att storlabb är särskilt hårt åtgången och inspolade offer har siktats även vid våra stränder.
ALKOR Alcidae
Samtliga:
Vår:
2 ex str S Vinga 5.2 (Mikael Molin m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 8.2 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 10.2 (Peder Winding m fl).
6 ex str S Kråkudden, Hönö 12.2 (Magnus Rahm m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 17.2 (Per Johan Ulfendahl).
Höst:
1 ex str S Vinga 2.10 (Tony Norman m fl).
1 ex str V Kråkudden, Hönö 6.10 (Eskil Friberg m fl).
1 ex Kråkudden, Hönö 6.10 (David Armini m fl).
2 ex str S Vinga 6.10 (Mårten Wikström m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 7.10 (Gabriel Säll m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 11.10 (Roger Eskilsson).
4 ex str S Kråkudden, Hönö 11.11 (Mårten Wikström m fl).
1 ex str V Vinga 11.11 (Kent Kristenson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 12.11 (Ingemar Lennerås m fl).
1 ex str S Rörö 12.11 (John Andersson m fl).
1 1K Källö-Knippla 13.12 (Ingemar Åhlund).
Årets skörd på 11 vårindivider samt minst 13 höstindivider är inte lika bastant som förra årets notering på minst 36 lunnefåglar men trots allt ett fint resultat om vi ser till tioårsperioden innan. Under 00-talet låg områdets snitt kring 50 exemplar medan snittet under 10-talet låg rejält lägre kring ca 8 individer. Anmärkningsvärt är att hela 6 lunnar kunde räknas in från Kråkudden den 12 februari vilket är den högsta dagssumman noterad för februari i området.
Häckningar:
1 par Stora Stenskär (Gösta Olofsson).
1 par Fjärskären, Vinga (Bengt Karlsson).
Höga antal, häckningstid:
80 ex Torrbeskär, Gbg:s norra skärgård 16.4 (Ingemar Åhlund).
187 ex Tistlarna 19.4 (Gösta Olofsson).
40 ex Inre Tistlarna 19.4 (Gösta Olofsson).
13 ex Byrknalten, Gbg:s södra skärgård 9.6 (Gösta Olofsson).
10 ex Vasskären, Gbg:s södra skärgård 16.6 (Gösta Olofsson).
11 ex Fjärskären, Vinga 16.6 (Gösta Olofsson).
20 ex Tistlarna 28.7 (Anders Andersson).
Återigen gjordes ingen riktad inventering av beståndet i området varför endast två konstaterade häckningar förefaller besvärande men knappast speglar det sanna utfallet. Rapporterade observationer av lite högre antal tobisgrisslor visar att de förstås finns där ute, men antalet häckningar är svårare att dra några slutsatser kring.
Samtliga:
Vår:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 11.3 (Bo Brinkhoff m fl).
1 ex Hyppeln 14.3 (Ingemar Åhlund).
Höst:
Sammanlagt minst 45 ex 19.10–31.12.
Efter tre år med relativt sett lite högre antal blev 2022 ett betydligt sämre år igen. Antalen varierar kraftigt men årets dåliga utfall slås endast av 31 individer 2018 samt 19 individer 2016. Toppnoteringen från 1996 är på hela 13 000 individer.
Höga antal:
1 010 ex str S Kråkudden, Hönö 5.2 (Magnus Rahm m fl).
1 235 ex str S Kråkudden, Hönö 8.2 (Roger Eskilsson m fl).
922 ex str S Vinga 11.11 (Kent Kristenson m fl).
Tre dagar med noteringar kring 1000-talet sträckande fåglar är långt ifrån ett högt utfall men ändå inte avvikande lågt på något sätt. På våren var det övervägande sillgrisslor i summorna medan novemberdagen var övervägande tordmule.
MÅSFÅGLAR Laridae
Samtliga:
1 ex Vrångö 28.4 (Peder Winding).
1 ex Haga kile, Askim 13.6 (John Thulin m fl).
1 ex Torslandaviken 17.6 (Ola Wennberg m fl).
Under perioden 2006 till 2011 skedde ett uppsving för småtärna i vårt rapportområde. Årligen sågs det då i genomsnitt fem till sex individer. Från 2012 och framåt har arten sedan backat tillbaka på låga nivåer med fynd blott ungefär vartannat år och då i antal om en till ett par individer. Årets tre fynd av lika många exemplar får vi därför beteckna som ett gott och hoppfullt utfall.
Samtliga:
1 ad Torslandaviken 26.6 (Eva Åkesson m fl).
1 ad Torslandaviken 1.7 (Ola Wennberg).
1 ad Hyppeln 25.8 (Ingemar Åhlund).
Två korta besök under högsommar och en sydpassage i sena augusti är vad vi fick. Mycket mer brukar vi heller inte få av den för vårt område nödbjudna gästen.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 19.5 (Karin Magnander m fl).
Svarttärna besöker oss nästan årligen med i genomsnitt tre till fyra individer. Årets enda exemplar dök upp när den var som mest väntad, det vill säga i mitten av maj.
Höga antal:
653 ex str SO Kråkudden, Hönö 1.5 (Mikael Molin m fl).
Dagssumman från 1 maj står sig mycket bra historiskt; tidigare finns tio fynd över 500 ex, alla förlagda till första halvandra veckan i maj. I tillägg noterade observatörerna ytterligare 638 obestämda fisk- eller silvertärnor för en sammanlagd summa om 1 291 ex. Tärnsummor över 1 200 ex har ihärdiga sträckräknare uppnått blott tre gånger tidigare. De två högsta noteringarna gjordes vid Kråkudden 1–2 maj 2006 med 2821 respektive 2 723 ex mot syd, till majoriteten innehållande silvertärnor.
Häckningar:
1 par Galterö (Andreas Svensson).
Fynd under häckningstid:
2 par parning Bredviken, Hönö 16.4–21.5 (Gun-Britt Thor m fl).
Ytterligare 4 ex Galterö 16–24.4 (Andreas Svensson m fl).
Höga antal:
Som mest 42 ex Lammholmsviken, Öckerö 6.7–1.8 (Thomas Karlsson m fl).
Precis som i fjol konstaterades blott en häckning i området. Exakt var i södra skärgården kolonin eller paret höll till är oklart; kullen hade precis blivit flygg vid observationstillfället. Troligen skedde häckning även i norra skärgården, som också utgjort rastplats efter avslutad häckning där minst sju ungar ingått i ansamlingen vid Lammholmsviken.
Höga antal:
881 ex str S Kråkudden, Hönö 4.1 (Mikael Molin m fl).
575 ex Vinga 5.2 (Mikael Molin m fl).
607 ex str S Kråkudden, Hönö 10.2 (Peder Winding m fl).
712 ex str S Kråkudden, Hönö 6.10 (David Armini m fl).
620 ex str S Kråkudden, Hönö 11.11 (David Armini m fl).
563 ex str S Kråkudden, Hönö 18.12 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Det blev ett magert år helt utan fyrsiffriga sträcksummor. Men dessa lokala – och väderberoende – ögonblicksbilder utanför häckningsområdena duger såklart inte till några djuplodande analyser av populationsutvecklingen för tretåig mås. Som vi ser i diagrammet intill varierar toppnoteringarna dessutom ganska kraftigt från år till år.
Samtliga:
1 1K Rörö 6.11 (Ingemar Åhlund).
Om man tittar tillbaka över en tioårsperiod kan tärnmås nästan räknas som årlig med mellan en – som i år – och tre individer. Datumet för årets fynd ligger i den sista fjärdedelen för dess normala höstuppträdande hos oss.
Häckningar:
12 par Svarte mosse, Biskopsgården 13–23.5 (Johan Svedholm m fl).
66 par Stämmö sund, Brännö 21–22.5 (Robert Ennerfelt m fl).
20 par Känsö Fjärskär, Gbg:s södra skärgård 21.5 (Lars Hellman).
30 par Stora Stenskär, Vrångö 9.6 (Gösta Olofsson).
50 par Röda skären, Askims fjord 19.6 (Gösta Olofsson).
178 par fördelade på fem lokaler är riktigt dåligt, ser vi en tjugoårsperiod bakåt har antalet faktiskt aldrig varit så lågt. Bara kolonin vid Svarte mosse kunde tidigare dubbla årets total, men den har minskat stadigt sedan 2016 och hamnar i år alltså på blott 12 par.
Höga antal:
41 ex str S Kråkudden, Hönö 8.10 (Mattias Pozsgai m fl).
65 ex str S Vinga 8.10 (Stefan Svanberg m fl).
Månadsfördelning:
januari:
4 ex, februari: 1 ex, maj: 8 ex, juni: 1 ex, juli: 1 ex, september: 6 ex, oktober: 102 ex, november: 32 ex, december: 12 ex.
Den finfina sträcksumman om 65 syddansande dvärgmåsar utanför Vinga är faktiskt den sjätte högsta inrapporterade för området. Det är inte varje år någon kravlar sig över ens hälften så många. Årssumman om 177 ex ligger mellan summorna i fjol och förfjol och håller oss på behörigt avstånd från svackan 2016–2019 med summorna 61, 53, 59 respektive 29 ex. Till rekordåret 2014 med sina 965 ex är avståndet ytterligare längre.
Samtliga:
1 2K Torslandaviken 6.5 (Ola Wennberg).
1 2K Torslandaviken 12.5 (Christer Fält m fl).
1 1K Torslandaviken 5.8 (Ola Wennberg m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 13.9 (Pär Gustavsson m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 6.10 (Olle Edlund m fl).
1 1K str S Vinga 6.10 (Mårten Wikström m fl).
Den positiva trenden, om än svajig, kan vi säga håller i sig för svarthuvad mås. Årets sex fynd är endast slaget av 2020 då åtta fynd noterades. Förra året gjordes inga fynd och totalt är vi nu uppe i 32 individer sedan de första två siktades 2004. Svarthuvad mås finns genom åren representerad alla månader och är svår att ruta in fenologiskt; toppar kan ändå skönjas april–maj och september för passerande fåglar, vilket också stämmer överens med årets fynd.
Samtliga:
1 2K Hyppeln 28.1 (Ingemar Åhlund).
Ett januarifynd tillsammans med två observationer i januari respektive februari där arttillhörigheten inte med säkerhet kunnat bestämmas speglar en normal vittrutsvinter, om än kanske på den fattiga halvan av fyndbilden de senaste tjugo åren.
Samtliga:
2 2K Södra Tynnered–Välen 1.1–15.2 (Hans Börjesson m fl).
2 1K str S Kråkudden, Hönö 6.10 (Olle Edlund m fl).
1 1K str Vinga 6.10 (Musse Björklund m fl).
2 1K Björnhuvudet, Öckerö 10.10 (John Andersson m fl).
2 1K Klåva, Hönö 11.11 (John Andersson).
Ett mycket bra år för trutfantaster med fem fynd av totalt nio kaspiska trutar! Ytterligare några fynd där arttillhörighet inte säkert kunnat bestämmas förblir opublicerade. I princip behövs bra foton för att passera en skeptisk rapportkommitté. Kravet kvarstår men kan behöva omvärderas framgent om fynden och medvetenheten ökar. Året är alltså i paritet med 2020 som gav åtta fynd av tio exemplar. Inget annat år har fler än två individer setts. Tidsmässigt avviker återigen vårt område jämfört med svenska syd- och ostkusten; tyngdpunkten ligger hos oss på senhöst för passerande fåglar medan augustifynden är få och fynd i juli saknas helt.
Samtliga:
1 2K Göddered 13.1 (Mikael Molin m fl).
1 2K Göteborgs hamn 5.4 (Calle Bergil).
Första fynden av vitvingad trut i Göteborgsområdet på tio år! Individen vid Göddered gjorde ett mycket kort inhopp från Kungälv till vår sida Nordre älv och kommungränsen. Truten i Fiskhamnen var inte heller någon långstannare, om det nu inte rör sig om samma individ som lyckats undgå upptäckt i nästan tre månader.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 27.3 (Jonas Bergman Laurila).
1 4K str S Kråkudden, Hönö 10.4 (Mikael Molin).
1 adult str S Kråkudden, Hönö 14.5 (Mikael Molin).
1 ex Skansen Lejonet, Göteborg 19.4 (Roger Eskilsson).
1 2K str S Vinga 7.10 (Musse Björklund m fl).
Denna kryptiska slask ser vid en första anblick ut att innehålla tundratrut och alla silltrutar som inte är östersjötrutar. Men även nordsjösilltrut ska exkluderas, i alla fall "normalfärgade" och i alla fall på västkusten (D. Erterius, VF 2/2011, s.44–48). Det vi egentligen avser med ljusmantlad silltrut är möjliga fynd av atlantsilltrut eller tundratrut. För båda taxa saknas godkända fynd i Göteborgsområdet. Så vad är det som krävs? För atlantsilltrut, som är det sannolika alternativet i våra vatten: fotodokumentation uppvisande endera en individ ringmärkt på födelseplats eller teoretiskt en duktigt ljus höstfågel med aktiv ruggning i handen. För den mycket sällsynta tundratruten skulle man då i stället kunna tänka sig det omvända, men här kommer inte Rrk att fälla dom, vi tar däremot gärna emot din rapport för vidarebefordran till RK att arkivera. För att återgå till årets ljusmantlade silltrutar så är totalen om fem exemplar inom normal variation; historiskt har det årligen rapporterats mellan noll och sju exemplar.