Andfåglar Anseriformes
ÄNDER, GÄSS OCH SVANAR Anatidae
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 12 ex 20.3–12.5.
Höst:
Sammanlagt 24 ex 28.9–31.10.
År 2019 blev det sämsta året för mörkbukig prutgås sedan 2010, då sammanlagt 31 ex observerades. Göteborg ligger strax norr om artens huvudsakliga sträckleder, så för att det ska bli höga årssummor brukar det krävas att enstaka större flockar driver något ur kurs.
Samtliga:
Kråkudden, Hönö:
1 ex str S 26.5 (Stefan Svanberg m fl).
32 ex str S 7.9 (Jonas Bergman Laurila m fl).
9 ex 12.10 (Musse Björklund m fl).
6 ex str S 25.10 (Jon Håkansson m fl).
12 ex str S 27.10 (Daniel Laveson m fl).
Totalt 60 ex är en ganska god årssumma för ljusbukig prutgås, och faktiskt den högsta sedan 2011 då 389 ex noterades. Till skillnad från den mörkbukiga nominatrasen är det en stor del av de ljusbukiga prutgäss som passerar Sverige som gör det genom vårt rapportområde. Det var extra tydligt i år, då det rapporterades totalt fem flockar med fler än 3 ex i hela Sverige – samtliga vid Kråkudden.
Höga antal:
318 ex Välen 23.3 (Hans Börjesson m fl).
310 ex Torslandaviken 20.4 (Ingemar BE Larsson).
385 ex str O Slottsskogen 14.5 (Peder Winding).
I vanlig ordning häckade det vitkindade gäss snart sagt överallt i skärgården, men eftersom ingen systematisk räkning genomfördes är det omöjligt att uppskatta antalet häckande par. Däremot betade fler vitkindade gäss i Välen i mars än vad det gjort någon gång tidigare. Eftersom dessa gäss sannolikt till stor del utgörs av fåglar som häckar i södra skärgården, kan man gissa att antalet häckande par har fortsatt att öka.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 5.6 (Stina Hällholm).
2 ex Torslandaviken 30.6–15.8 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 ex Välen–Fässberg, Mölndal (Andreas Holm m fl).
För tredje året i rad fick vi fynd av stripgås. Det första fyndet i Göteborgsområdet gjordes 2002 och sedan dess har arten observerats mer än hälften av åren. Kanske är det delvis samma individer som återkommer år efter år i statistiken.
Samtliga:
Vinter:
1 ex.
Välen 19–20.1 och 31.1–8.2 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Torslandaviken 2.2 (Lars Persson).
1 2K Fässberg–Lunnagården, Mölndal 9–10.2 (Lars Eric Rahm m fl) 1 ex Södra Tynnered 10.2 (Olof Armini).
Vår:
Sammanlagt 265 ex 16.2–26.3.
Höst:
Sammanlagt 451 ex 18.9–30.11.
Övriga fynd:
1 ex området Björketorp–Hindås 12.1, 10–12.3, 31.3, 1.5, 12.6, 15.12 (Johannes Löfqvist m fl).
Ännu ett mycket gott år för sädgås. Fyndbilden är typisk för senare år, med enstaka vinterfynd (möjligen av en och samma kringflackande individ) och en någorlunda jämn fördelning över vår- och höststräck men med lite tyngdpunkt på hösten. Dessutom fanns vår stationära gås i Björketorp–Hindås-området på plats för tionde året i rad.
Samtliga:
Januari–februari:
3 ex Gullö, Säve 24.1 (Anders Hansson).
1 ex str N Vrångö 12.2 (Johan Bergquist).
1 ex Knapegården, Askim 22.2 (Rickard Holmskog).
2 ex Ragnhildsholmen 24.2 (Torbjörn Arvidsson).
Vår:
8 ex str NO Torslandaviken 10.3 (Mathias Theander).
7 ex str NO Hyppeln 16.3 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex Nolviks kile, Björlanda–Öxnäs, Säve 20.3 (Magnus Persson, Bo Brinkhoff m fl).
Höst:
Sammanlagt 276 ex 24.9–30.11.
Höga antal:
133 ex str S Kråkudden, Hönö 4.11 (Jon Håkansson).
Totalt 299 exemplar är ett mycket fint resultat för denna gås vars uppträdande i området har ökat kraftigt. Nästan hälften av gässen passerade Hönö den 4 november, fördelat på tre flockar om totalt 133 ex. Det är den näst högsta dagssumman som noterats i området, slagen endast av de 195 ex som passerade Hyppeln den 9 november 2015.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 112 ex 15.2–21.3.
4 ex Lagmansholmen 19.4 (Roger Eskilsson m fl).
Höst:
2 ad Fässberg, Mölndal 27.10 (Lars Eric Rahm m fl).
Vinter:
15 ex str SV Kippholmen, Björlanda 18.12 (Bo Brinkhoff).
Tack vare ovanligt många vårfynd kan vi bokföra det näst bästa bläsgåsåret genom tiderna, slaget endast av 2016 då totalt 181 ex rapporterades. I Göteborgsområdet görs oftast flest fynd under våren, och i år var det ovanligt tydligt med nästan samtliga fynd under en dryg månad från mitten av februari till mitten av mars.
Höga antal:
274 ex Torslandaviken 23.6 (Magnus Persson).
De senaste fem åren har antalet knölsvanar i Torslandaviken sjunkit sakta men säkert.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 74 ex 16.2–30.3.
Höst:
1 ex str V Södra Tynnered 29.10 (David Armini).
2 ex str Hässlavägen, Hönö 29.10 (Thomas Karlsson).
19 ex str SV Sandvik, Torslanda 29.10 (Valdemar Holmgren).
Vinter:
1 ad str SV Säveåns mynning, Göteborgs hamn 27.12 (Adam Bergqvist).
Mindre sångsvans-våren kom igång redan i mitten av februari, vilket är ovanligt tidigt, även om det finns enstaka fynd i första halvan av februari sedan tidigare. I gengäld var säsongen snabbt överstökad och inga fynd gjordes i april. Den totala vårsumman blev relativt beskedlig, åtminstone i jämförelse med de senaste goda åren som ofta bjudit på 200 exemplar eller fler. Hösten blev helt normal med enstaka fynd i slutet av oktober.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
1 ex Grantjärnen, Landvetter 7.8 (Johannes Löfqvist).
Dessutom gjordes fynd på Hisingen under hela sommaren.
Höga antal:
670 ex str NO Brudarebacken 10.3 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 360 ex str NO Hyppeln 16.3 (Roger Eskilsson m fl).
Det gjordes en spännande observation av sångsvan söder om Landvetter i augusti, men eftersom fågeln var ensam blev det förmodligen tyvärr ingen häckning. Utöver den svanen gjordes i vanlig ordning en lång rad sommarfynd på Hisingen, bland annat i Torslandaviken, Nordre älv och Hökälla, men inga observationer som tyder på häckning har rapporterats. Årets toppnotering om 1 360 ex är den tredje högsta dagssumman som räknats i Göteborgsområdet.
Samtliga:
1 hane Kållered 9–11.9 (Ove Ferling m fl).
1 hane Årekärr, Askim 22–23.9 (Joakim Norbeck m fl).
Mandarinanden är en förvildad art som härstammar från östra Asien, men har frilevande populationer på flera håll runtom Europa. Arten har tidigare häckat även i Göteborgsområdet, senast i Säveåns dalgång 2009, men på senare år har uppträdandet varit mer beskedligt. Årets två fynd, som med stor sannolikhet rör samma individ, är ett normalt utfall för området.
Samtliga:
1 par Torslandaviken 4.4–21.5 (Roger Eskilsson m fl).
1 par Välen 18–30.4 (David Armini m fl).
1 hane str S Kråkudden, Hönö 21.4 (Roger Eskilsson m fl).
1 par Hårssjön 28.4 (Per Björkman m fl).
1 par str N Kråkudden, Hönö 29.4 (Jon Håkansson).
1 hona Galterö 4.5 (Jan Mogol).
1 hane Öxnäs 2–18.6 (Mikael Sundberg m fl).
1 hane Torslandaviken 10.8 (Mia Wallin).
1 honfärgad Torslandaviken 13.8 (Ragnar Lagerkvist).
Totalt 9 fynd av 13 exemplar, med viss risk för dubbelräkningar, är ett helt okej resultat för Göteborgs rapportområde. Häckningsindicierna är dock få och det är fortfarande oklart om vi har haft häckande årtor i området sedan 2012, då häckning senast kunde konstateras vid Öxnäs.
Höga antal:
20 ex Torslandaviken 23.4 (Magnus Persson).
Skedandens uppträdande i Göteborgsområdet år 2019 fick ingen att höja på ögonbrynen. Inga vinterfynd gjordes och, precis som de senaste 35 åren, har vi inga misstankar om att någon häckning genomförts i området. Senast det begav sig var år 1985, då Torslandaviken bjöd på områdets hittills enda säkra häckning.
Häckningar:
2 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
Vinter:
Januari–februari:
Som mest 50 ex Torslandaviken 1.1–28.2 (Göran Gustavsson m fl).
1 hane Slottsskogen 20–24.2 (Bengt Adamsson m fl).
1 par Välen–Södra Tynnered 23.2 (Uno Unger m fl).
December:
Som mest 80 ex Torslandaviken 1–30.12 (Ola Wennberg m fl).
5 ex Slottsskogen 1–24.12 (Bengt Adamsson m fl).
2 honfärgad Klippan 19.12 (Lars Hellman m fl).
Höga antal:
106 ex Torslandaviken 2.11 (Magnus Persson m fl).
Snatterandens utveckling i södra Sverige har de senaste åren varit närmast explosionsartad. I Göteborgsområdet är uppträdandet starkt koncentrerat till Torslandaviken. Här konstaterades områdets första häckning år 2015 och 2019 var förekomsten i viken rekordartad hela året, även under vintermånaderna. För första gången har ansamlingar på över hundra fåglar noterats och två säkra häckningar, den femte och sjätte någonsin, konstaterades också. När får vi se den första häckningen utanför Torslandaviken?
Vinter:
Januari–februari:
Som mest 50 ex Torslandaviken 1.1–27.2 (David Klingberg m fl).
3 ex Fotö 10.2 (Musse Björklund).
1 hane Stora Amundö 25.2 (Uno Unger).
December:
50 ex Torslandaviken 1–30.12 (Magnus Kinell m fl).
Höga antal:
266 ex Torslandaviken 29.9 (Magnus Persson).
Ovanligt många bläsänder valde att övervintra i Torslandaviken, såväl under början som under slutet av året. I övrigt var uppträdandet helt normalt.
Höga antal:
2 180 ex Slottsskogen 3.2 (Stig Fredriksson).
Omkring 2000 gräsänder övervintrar varje år i Slottsskogens dammar.
Vinter:
Januari–februari:
1 hane Torslandaviken 2.1–10.2 (Ulf Persson m fl).
December:
1 hona Slottsskogen 3–4.12 (Bengt Adamsson).
1 hane Torslandaviken 17–20.12 (Ola Wennberg m fl).
Höga antal:
3 par Torslandaviken 22.4 (Ola Wennberg m fl).
Större ansamlingar av stjärtänder är alltid ovanliga i Göteborgsområdet, men årets toppnotering på sex exemplar är mycket låg – normalt sett ligger de högsta noteringarna åtminstone dubbelt så högt. För övrigt var uppträdandet normalt; sommarfynd och häckningsindicier uteblev helt och ett par övervintrande individer fanns traditionsenligt i Torslandaviken och/eller Slottsskogen.
Häckningar:
1 par Axlemossen, Änggårdsbergen (Adam Bergqvist m fl).
1 par Svarttjärn, Delsjöområdet (John Thulin m fl).
1 par Lökholmen (Gösta Olofsson m fl).
Vinter:
Januari–februari:
Som mest 16 ex Välen 1.1–27.2 (Hans Börjesson m fl).
20 ex Öxnäs 3.1–27.2 (Magnus Lundström m fl).
15 ex Hårssjön 27.2 (Lars-Olof Sandberg).
Totalt 18 fynd av 93 ex.
December:
22 ex Välen 3–18.12 (Hans Börjesson m fl).
12 ex Öxnäs 10.12 (Mikael Sundberg).
Totalt 7 fynd av 45 ex.
Höga antal:
250 ex Torslandaviken 30.8 (Ola Wennberg).
Krickan uppträder i störst antal under vårflyttningen i april samt efter häckningstiden i augusti/september då de samlar sig inför sin höstflyttning. Den 30 augusti 2017 noterades rekordantalet 250 krickor i Torslandaviken och i år, på dagen två år senare, tangerades detta. För övrigt var artens uppträdande under året helt normalt med tre konstaterade häckningar och, som vi på senare år vant oss vid, ganska höga antal vintertid.
Samtliga:
1 hane Torslandaviken 28.4–11.5 (Ulf Sjögren m fl).
Liksom 2017 fick vi i år besök av denna dekorativa dykand. Fyndet är det tredje i rapportområdet och att det gjordes i Torslandaviken kanske inte är så konstigt då lokalen känns som en naturlig sådan för arten. Fågeln uppehöll sig både i Bohus- och Västgötadelen av lokalen. De tidigare fynden har utgjorts av en sträckande hane vid Kråkudden den 14 april 2002 och en 2K hane som rastade i Slottsskogen mellan den 22 och 27 februari 2017.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Höga antal:
20 ex Torslandaviken 17.11 (Leif Bergendal).
Inte heller i år gjordes några observationer som tyder på häckning i området. Det ses visserligen brunänder i Torslandaviken under sommaren och i år noterades som mest åtta adulta hanar på lokalen. Tyvärr är även det högsta antalet en tillbakagång från fjolårets 27 ex och det lägsta under hela 2010-talet.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
5 ex Hökälla 15.4 (Per Björkman).
5 par Hårssjön 28.4 (Barbro Björkman m fl).
11 ex Balltorps våtmark, Mölndal 30.4 (Mats Bjersing).
7 ex Torslandaviken 12.5 (Per-Olof Bengtsson).
1 par Stora Mölnesjön, Angered 29.5 (Lars Erik Norbäck).
Höga antal:
205 ex Säveån, Olskroken 30.1 (Lars Eric Rahm).
Inga ungkullar noterades i år, men notera att ett par sågs vid den lokal i Angered där viggar häckade mellan åren 2011 och 2015. Det högsta antalet är normalt för senare år.
Sommar:
Inga fynd.
Höga antal:
13 ex str S Kråkudden, Hönö 23.4 (Jon Håkansson).
Inga sommarfynd av bergänder gjordes i år vilket annars brukar förekomma ungefär vartannat år. Inga större ansamlingar under höst och vinter gjordes heller, utan det högsta antalet noterades liksom 2018 på våren vid en sträcklokal.
Samtliga:
1 hane Hönö huvud, Hönö 22.10 (Jon Håkansson m fl).
Efter två sommarfynd på Hönö av alförrädare, 2012 och 2017, fick vi så ett oktoberfynd, vilket inte skett sedan 1990-talet i rapportområdet.
Samtliga:
1 3K+ hane Knippleholmarna 5–20.1 (Tommy Järås m fl).
1 3K+ hane Galterö 7.9–1.11 (Per Österman m fl).
I år besöktes rapportområdet av dessa stationära individer i början och slutet av året. Det är fyra år sen vi hade vår senaste besök av arten och då var det en hona som uppehöll sig utanför Galterö från den 30 november 2014 till den 3 mars 2015.
Häckningar:
30–35 olika ungkullar är rapporterade med sammanlagt ca 420 ungar.
Höga antal:
1 600 ex Rivö fjord 27.12 (Jan Mogol).
1 000 ex Stora Pölsan, Rörö 26.12 (Stefan Svanberg).
Tyvärr kom inte några rapporter om boräkning in i år så antalen är beräknade på rapporterade ungkullar och felmarginalen är således betydande, men vi kan ändå konstatera att antalen i alla fall inte verka minska i rapportområdet. De högsta antalen ligger helt i linje med senare års noteringar.
Höga antal:
10 330 ex str S Vinga 20.4 (Edvin Klein m fl).
2 650 ex str S Kråkudden, Hönö 21.4 (Roger Eskilsson m fl).
Ett rejält rekord sattes i år när sjöorrens sträcktopp prickades under två dagar i ytterskärgården. Det tidigare högsta antalet var 2 257 ex från den 24 april 2008 och detta antal passerades alltså vid två tillfällen i år.
Sommar:
Inga fynd.
Höga antal:
8 ex str S Kråkudden, Hönö 14.5 (Jon Håkansson).
Inga sommarfynd gjordes under året och det högsta antalet alfåglar är verkligen blygsamt. Under de senaste tio åren ligger medelvärdet för högsta antalet noterade alfåglar på 36 ex och har pendlat mellan som högst 74 ex 2014 och årets bottennotering på 8 ex.
Höga antal:
13 ex Torslandaviken 4.1 (Per Björkman).
I år var det återigen Torslandaviken som blev den lokal där det högsta antalet salskrakar noterades. Dock är antalet återigen blygsamt. Det har stadigt sjunkit sedan 2004 då toppen nåddes och 113 ex räknades den 17 mars vid nämnda lokal. Att antalen har sjunkit beror inte endast på vintrarnas temperaturvariationer utan snarare på att salskrakarna hittat andra ställen att övervintra på än i våra vatten.