Andfåglar Anseriformes
ÄNDER, GÄSS OCH SVANAR Anatidae
Samtliga:
Vår:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 26.2 (Daniel Laveson m fl).
1 ex str S Brevik, Öckerö 26.2 (John Andersson).
4 ex str NO Kråkudden, Hönö 20.5 (Jon Håkansson).
Sommar:
1 ex Torslandaviken 4.6 (Ola Wennberg).
1 2K+ Stora Amundö 23.7–3.8 (Christopher Magnusson m fl).
Höst:
Sammanlagt 16 ex 20–27.10.
Fynden gäller den vanliga, mörkbukiga underarten och prutgäss vars underart inte kunnat avgöras. Den sammanlagda årssumman blev bara 24 ex, vilket är sämst på hela 2000-talet. Särskilt våren var oerhört fattig på prutgås, vilket i och för sig inträffar titt som tätt. Oftast brukar ändå någon tvåsiffrig flock driva upp årssumman, men alltså inte i år.
Samtliga:
3 ex str SV Kråkudden, Hönö 5.11 (Ulric Ilvéus m fl).
12 ex str S Kråkudden, Hönö–Vinga 6.11 (Christian Cederroth m fl).
Två dagar med ljusbukiga prutgäss under första veckan i november är ett helt normalt utfall.
Höga antal:
3 460 ex str SO Tistlarna 8.5 (Jon Hessman m fl).
1 130 ex str NO Brudarebacken 8.5 (Anton Mangsbo m fl).
2 000 ex str NO Hällingsjö, Björketorp 12.5 (Erik Widuss).
I fjol firade vi nytt sträckrekord med de 1 220 ex som passerade Hönö den 10 maj. Det rekordet stod sig bara knappt ett år, för den 8 maj räknades hela 3 460 ex vid Tistlarna. Vitkindade gäss som sträcker förbi i stora flockar i maj är på väg mot häckningsplatserna på den sibiriska tundran. Hur många som häckar i vår egen skärgård blir allt svårare att hålla reda på, men ingenting tyder på att några dramatiska förändringar skett de senaste åren.
Samtliga:
1 ex Välen 10–11.6 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Torslandaviken 11–14.6 (Ola Wennberg m fl).
1 ex Lindesnäs, Nordre älv 23–24.6 (Camilla Ek).
1 ex Välen 23.6 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Torslandaviken 4.7–21.8 (Torbjörn Petersson m fl).
1 ex Öxnäs 21.8 (John Fjörtoft Karlsen).
1 ex Öxnäs 23.10–2.11 (Mats Ågren m fl).
Om man är stripgås och gillar uppmärksamhet var 2021 ett härligt år. Rapportunderlaget skvallrar om ett klart större intresse för att se och rapportera arten sedan den i fjol flyttades till kategori C, där Club 300:s regelverk tillåter kryss. Särskilt under sommaren gjordes många observationer, men en del av dessa avser antagligen samma individer som flyttade sig mellan olika lokaler. Tack vare tidsangivelser kan vi dock sluta oss till att det fanns minst två individer i omlopp (den 23 juni sågs stripgås samtidigt i Välen och Nordre älv).
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 400 ex 5.1–28.4.
Höst–vinter:
Sammanlagt 13 ex 5.11–27.12.
Höga antal:
51 ex str NO Lindesnäs, Nordre älv 21.2 (Uno Unger).
Bläsgås har haft en tydligt stigande trend i Göteborgsområdet under ett antal år, men nu har de verkligen överträffat sig själva. Årssumman är mer än dubbelt så hög som det tidigare årsrekordet som sattes 2016. Så sent som 2009 gjordes bara två fynd av totalt sex exemplar, vilket vi lakoniskt beskrev som "normal utdelning". Sannolikt har populationen som berör oss en ökande trend, men någon mångdubblering de senaste tio åren rör det sig knappast om. Ökningen i vårt lilla rapportområde hänger därför sannolikt mer ihop med att flyttkorridorerna antingen vidgats eller förskjutits en aning norrut, så att en högre andel passerar här.
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 100 ex 18.1–27.5.
Höst:
Sammanlagt 711 ex 10.10–30.11.
Höga antal:
135 ex str S Kråkudden, Hönö 25.10 (Jon Håkansson).
180 ex str SV Hyppeln 10.11 (Ingemar Åhlund).
Nytt årsrekord för spetsbergsgås! Årssumman om 811 ex är nästan hundra fler än det tidigare rekordet från 2018. Arten tycks alltså fortsatt bli mer och mer frekvent i området.
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 536 ex 1.1–11.4.
Sommar:
1 ex Västra Nedsjön, Hindås 20–22.6 (Fredrik Andersson m fl).
Höst–vinter:
Sammanlagt 256 ex 11.10–20.12.
Ett gott uppträdande, särskilt under våren. Sträcktoppen tycks ha infallit redan de sista dagarna i februari. I år fick vi också återbesök av en gammal FiG-favorit, nämligen sommar-sädgåsen i Hindås. Åtminstone får vi anta att det är samma sädgås som slår följe med kanadagäss och ses här och var i de östligaste delarna av Härryda kommun. Det har den gjort varje år sedan 2009, förutom 2020 då den lös med sin frånvaro i rapportmaterialet.
Samtliga:
1 ex Prästgårdskilen, Björlanda 15–17.4 (Mathias Theander).
1 ex Öxnäs 16.4 (John Fjörtoft Karlsen).
Vårens sista sädgäss kunde bestämmas till tundrasädgås, det vill säga sädgås av underarten rossicus. Enstaka tundrasädgäss brukar rapporteras varje år, men förmodligen passerar många fler som förblir obestämda till underart.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 119 ex 27.2–24.3.
Höst:
Sammanlagt 26 ex 19.10–4.12.
Ett i alla avseende typiskt år för mindre sångsvan, både vad gäller antal och fördelning över året.
Höga antal:
812 ex str NO Kråkudden, Hönö 13.3 (Jonas Bergman Laurila).
955 ex str NO Vinga 20.3 (Stefan Svanberg m fl).
1 609 ex str NO Slottsskogen 22.3 (Peder Winding).
Ännu ett år med mycket fina sträcksummor av sångsvan under förväntad tid i mitten av mars. Under sommaren gjordes i vanlig ordning en rad fynd på Hisingen, men inga som tyder på häckning.
Höga antal:
140 ex Billdals skärgård 11.2 (Uno Unger).
123 ex Brännö 15.8 (Andreas Svensson).
119 ex Torslandaviken 26.8 (Magnus Persson).
198 ex Haga kile, Askim 7.12 (Hans Wahlberg).
Vad har hänt i Torslandaviken? Där finns vanligen flera hundra knölsvanar under sommaren, men årets toppnotering klättrar nätt och jämnt över hundrastrecket. Årets toppnotering hittar vi istället i Haga kile i december. Kuststräckan i södra Göteborg hyser ofta ansamlingar om ett eller ett par hundra knölsvanar på vintern.
Samtliga:
1 hona Slottsskogen 2.1–9.2 (Bengt Adamsson m fl).
Den nordamerikanska brudanden förekommer sällsynt i Sverige med en handfull fynd varje år. Arten är en vanlig parkfågel och förvildade individer har konstaterats häcka på flera håll i Europa, men till skillnad från dess ostasiatiska släkting mandarinanden bedöms den inte ha etablerat en livskraftig och bestående population på den här sidan Atlanten. De svenska fynden har genomgående bedömts härstamma från fångenskap och följaktligen placerats i Kategori E. Årets fynd gäller samma individ som sågs i Slottsskogen och Änggårdsbergen också under slutet av 2020 vilket utgör det fjärde fyndet för området under 2000-talet.
Samtliga:
1 hona Färjenäs, Göteborgs hamn 18.2 (Lars Eric Rahm m fl).
1 hona Backaplan 20.2 (Nils Abrahamsson m fl).
1 hona Hökälla 28.3–9.4 (Joel Björberg m fl).
1 hane Säveån 29.5 (Jens Thieme Almkvist).
Fyra fynd som troligen rör två olika individer – en hona som sågs på flera lokaler under vårvintern och en hane som observerades i Säveån vid ett tillfälle i slutet av maj. Detta kan sammanfattas som ett för senare år typiskt uppträdande för området utan några särskilda överraskningar. Arten har sedan förra året erhållit ökat intresse tack vare "uppgraderingen" till kategori C, vilket bland annat innebär att mandarinanden nu, enligt Club 300:s regelverk, kan räknas på krysslistor. Dessvärre uppträder arten inte längre lika talrikt i området som under det tidiga 2000-talet då mandarinänder vid två tillfällen till och med konstaterades häcka i området – i Lärjeåns dalgång 2006 samt i Säveåns dalgång 2009.
Höga antal:
24 ex Torslandaviken 29.4 (Ola Wennberg m fl).
Ännu ett år utan överraskningar på skedandsfronten – så gott som varje år noteras de högsta antalen i Torslandaviken under vår/försommar och maxantalen brukar ligga omkring tjugo exemplar. I år gjordes inga vinterfynd och det föreligger inga misstankar om att arten skulle ha försökt sig på att häcka i området.
Samtliga:
1 par Öxnäs 25.3 (Magnus Lundström m fl).
1 hona Balltorps våtmark 15–19.4 (Lars Eric Rahm m fl).
1 par Torslandaviken 18–20.4 (Stefan Hammarin m fl).
1 hane Hårssjön 20.4 (Magnus Rahm).
1 hane Torslandaviken 10.5 (Ulf Sjögren m fl).
1 hane Madbäcksdammen, Björlanda 27–28.5 (Tommy Johansson m fl).
1 hona Madbäcksdammen, Björlanda 6–8.6 (Pernilla Brandt m fl).
1 hona Känsö Fjärskär 7.8 (Staffan Sénby).
Totalt åtta fynd av tio exemplar innebär ett normalt år för årtan i Göteborgsområdet. Inga högre häckningsindicier noterades, men det är i sammanhanget intressant att både en hona och en hane sågs i Madbäcksdammen omkring månadsskiftet maj/juni. Med tanke på artens ofta diskreta vanor är det inte omöjligt att någon häckning kan ha undgått upptäckt. Senast en häckning kunde konstateras var i Öxnäs 2012, så det är sannerligen dags igen.
Vinter:
Januari–februari:
Totalt 50 ex på 10 lokaler.
December:
Totalt 19 ex på 9 lokaler.
Höga antal:
104 ex Torslandaviken 3.10 (Magnus Persson).
Det fortsätter att vara ganska gott om bläsänder under vintermånaderna i Göteborgsområdet och ett mindre antal tycks regelbundet övervintra i skärgården. Uppträdandet under året i övrigt var normalt, men vi saknar rapporter på de riktigt stora flockar som ofta ses under sensommaren och hösten i Torslandaviken – årets toppnotering på 104 exemplar kan till exempel jämföras med förra årets maxantal på 492. Den allra högsta notering som gjorts i modern tid är hela 1210 bläsänder i Torslandaviken den 12 september 2017.
Häckningar:
1 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl).
Vinter:
Januari–februari:
Som mest 67 ex Torslandaviken 1.1–26.2 (Staffan Larsson m fl).
1 par Björlanda skjutfält 1.1 (John Fjörtoft Karlsen).
1 hane Hökälla 5.1 (Bo Brinkhoff).
2 hanar Slottsskogen 10.1–24.2 (Bengt Adamsson m fl).
1 par Ryahamnen 15.1 (Christopher Magnusson).
2 ex Vasskären 24.1 (Hans Börjesson).
2 par Lilla Bårholmen, Hälsö 19.2 (Thomas Karlsson m fl).
1 par Ledskär, Öckerö 22.2 (Mats Raneström).
1 par Gamla Bovik, Björkö 22.2 (Markus Halldin).
1 par Välen 26.2 (Hans Börjesson m fl).
December:
Som mest 23 ex Torslandaviken 1–27.12 (Lars Eric Rahm m fl).
10 ex Nordre älvs fjord, Björlanda 9.12 (Tommy Johansson).
Höga antal:
67 ex Torslandaviken 5.1 (Staffan Larsson).
53 ex Torslandaviken 27.8 (Magnus Persson).
Under året kunde en häckning konstateras då fyra dunungar sågs i Torslandaviken i månadsskiftet juni/juli. I övrigt uppvisade arten, som på senare år har ökat kraftigt, ett lite mer modest uppträdande jämfört med de senaste åren då de riktigt stora ansamlingarna uteblev. När får vi se den första häckningen utanför Torslandaviken?
Vinter:
Januari–februari:
2 hanar Torslandaviken 2.1–27.2 (Jan Wahlberg m fl).
1 hane Slottsskogen 22.1 (Ewa Thelen m fl).
December:
1 par Torslandaviken 1–29.12 (Mikael Sundberg m fl).
1 honfärgad Slottsskogen 14–31.12 (Bengt Adamsson m fl).
1 honfärgad Rörö 25.12 (Andreas Svensson).
Höga antal:
21 ex Torslandaviken 27.4 (Hans Börjesson m fl).
26 ex str S Brudarebacken 8.11 (Tina Widén m fl).
Den vackra stjärtanden förärade Göteborgsområdet med besök i normal utsträckning under tio av årets tolv månader. Fynd saknas enbart från sommarmånaderna juni–juli vilket är helt normalt och speglar det faktum att stjärtänderna inte verkar se Göteborgsområdet som någon lämplig plats för häckning.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Vinter:
Höga antal, januari–februari:
65 ex Öxnäs 10.1 (Bo Brinkhoff).
12 ex Torslandaviken 15.1 (Kåre Ström).
22 ex Fässberg 15.1 (Lars Eric Rahm).
14 ex Välen 20.2 (Stefan Andersson).
Höga antal, december:
42 ex Öxnäs 4.12 (Mikael Sundberg).
15 ex Torslandaviken 26.12 (Magnus Persson).
Höga antal:
111 ex str S Vinga 9.4 (Musse Björklund m fl).
197 ex Öxnäs 20.9 (Stefan Svanberg).
För första gången sedan 2009 kunde inga häckningar av kricka konstateras. De senaste åren har mellan tre och fem par konstaterats häcka, men observationer i lämpliga häckningssjöar gjordes även i år i normal utsträckning varför vi väljer att inte dra några stora växlar på detta. Uppträdandet i övrigt under året var normalt.
Häckningar:
Inga indicier på häckning.
Höga antal:
32 ex Torslandaviken 2.1 (Jan Wahlberg).
Brunanden har en vikande trend som häckfågel i Sverige. Även de fåglar som rastar i vårt rapportområde har stadigt minskat i antal sedan toppåren 1987 och 2002 då hela 250 ex noterades. Sedan 2015 har antalen legat mellan 20 och 30 ex så årets antal om 32 ex får ses som en uppbromsning i utförsbacken.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
4 par Hårssjön 26.3 (Mats Bjersing).
4 par Hökälla 26.3–10.4 (Mats Bjersing m fl).
2 par Balltorps våtmark, Mölndal 11.4 (Mats Bjersing m fl).
12 ex Torslandaviken 20.7 (Mikael Sundberg).
Höga antal:
220 ex Säveåns mynning 12.2 (Uno Unger).
Senaste häckningen av vigg ägde rum i Angered 2015, sedan dess har vi fått nöja oss med par i lämpliga miljöer. Årets notering av högsta antal är en rejäl uppryckning från fjolårets bottennotering på 131 ex. Under den senaste tioårsperioden har de högsta antalen varierat mellan som lägst 131 ex 2020 och som högst 370 ex 2012.
Höga antal:
8 ex Torslandaviken 2.1 (Jan Wahlberg).
Inga sommarfynd föreligger i år och 8 ex som högsta antal är inte mycket att skryta med, normalt sett brukar vi i alla fall kunna ha tvåsiffriga antal.
Samtliga:
1 ad hane Galterö 2–5.1 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 2K+ hane Brännö – Galterö 31.10–13.11 (Robert Ennerfelt m fl).
Januarifyndet fanns på plats sen i november 2021. Under hösten upptäcktes en hane på Brännö och vi bedömer att samma fågel sedan flyttade sig till grannön Galterö.
Häckningar:
Ca 45 kullar med sammanlagt ca 392 ungar.
Höga antal:
1 200 ex Kråkudden, Hönö 6.2 (Roger Eskilsson).
1 500 ex Ussholmen, Fotö 13.2 (Roger Eskilsson m fl).
1 108 ex str S Kråkudden, Hönö 6.11 (Christian Cederroth).
Efter att ha jämfört häckningsutfallet sedan 2016 kan vi dra en försiktig slutsats att vi har en stabil population av ejder i vår skärgård. Årets resultat är det bästa under perioden och det är glädjande att så många rapporterar ungkullar med antal. Tack för det! Årets högsta antal speglar en normal vinter för senare år. 2010 var senaste vintern med rejäl isläggning och då räknades 15–20 000 ejdrar i öppet vatten utanför Hönö.
Samtliga:
1 ad hane str S Kråkudden, Hönö 27.4 (Daniel Laveson m fl).
Detta var andra fyndet för Göteborgs rapportområde och det första för Bohuslänsdelen av detsamma. Det tidigare fyndet gjordes på Vinga den 12 september 2004.
Höga antal:
87 ex str S Vinga 9.4 (Musse Björklund m fl).
70 ex str S Kråkudden, Hönö 9.4 (David Armini m fl).
Inga sommarfynd gjordes av arten i år. Den 9 april var sannerligen en toppdag för alfågel, de 87 ex som räknades på Vinga utgör ett nytt rekord för 2000-talet i rapportområdet. Det tidigare rekordet var 74 ex och sattes den 19 april 2014.
Samtliga:
1 2K hane Torslandaviken 17.4 (Johan Svedholm m fl).
Detta var tredje fyndet av denna hybrid mellan knipa och salskrake i rapportområdet. Det första fyndet gjordes den 25 januari 1963 i Göteborgs hamn och det andra gjordes den 21 oktober 2011 på Stora Amundö.
Höga antal:
36 ex Torslandaviken 19.12 (Magnus Persson).
De 36 ex som räknades vid Torslandaviken i år är glädjande nog det högsta antal som setts i rapportområdet sedan 2013. Då noterades 44 ex den 24 januari vid Saltholmen. Under senare år har antalen varit lägre och botten nåddes 2017 då endast 10 ex noterades.