Tättingar Passeriformes
TÖRNSKATOR Laniidae
Häckningar:
1 par Kallhed, Björlanda (Mikael Sundberg).
1 par Hårssjön (Magnus Rahm).
1 par Torslandaviken (Jan-Åke Noresson).
2 par Landvetters flygplats (Johannes Löfqvist).
1 par Sisjöns skjutfält (Magnus Rahm).
1 par Björkö (Kristoffer Lager).
1 par Äntetjärnsås, Landvetter (Johannes Löfqvist).
1 par Backered (Tom Ekman).
1 par Galterö (Andreas Svensson).
1 par Lunnagården, Mölndal (Lars Eric Rahm).
1 par Välen (Göran Gustavsson).
1 par Kvibergsfältet (Mikael Forsman).
1 par Öxnäs (Bo Brinkhoff).
Summa 14 häckande par är mycket glädjande att konstatera. Ytterligare indikationer finns dessutom på 15 lokaler så årets sommar ser ut att ha varit god för törnskatorna. De totalt 29 reviren innebär det högsta antal som noterats sedan arten började redovisas i rapporten. Det verkar som om vi har en relativt stabil population av törnskator i området.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 31.5 (Ola Wennberg m fl).
Detta var blott det fjärde fyndet i rapportområdet av svartpannad törnskata. 2013 gjordes två fynd av arten, 1 ex i Fässberg den 11 maj och 1 ex på Rörö från den 10 till den 13 augusti. Första fyndet av arten gjordes så sent som 2012 då en 2K+ hane sågs vid Välen den 28 augusti.
Samtliga:
Vinter/vår:
Sammanlagt ca 28 ex 1.1–10.5.
Höst/vinter:
Sammanlagt 34 ex 10.9–31.12.
Hur man än vrider och vänder på obsarna av varfågel så hamnar man till slut på samma antal. Både vinter/vårens och hösten/vinterns antal har legat stabilt på samma nivå under senare år.
GYLLINGAR Oriolidae
Samtliga:
1 ad hane Askesby, Säve 28.5 (Lennart Larsson).
1 ex Slottsskogen 31.5 (Tina Widén).
1 ex Björkekärr 3.6 (John Fjörtoft Karlsen).
Tre fynd under typisk tid för sommargylling gjordes i år. Nu har arten varit årlig sedan 2008 i rapportområdet och som mest har fem fynd gjorts under ett år, vilket skedde 2018.
KRÅKFÅGLAR Corvidae
Häckningar:
1 par Björnaråsen, Partille (Mats Bjersing).
Fynd under häckningstid:
1 ex sp Snällemossarna, Härryda 21.3 (Per Björkman m fl).
1 ex Storegården, Björlanda 6.4 (John Fjörtoft Karlsen).
1 ex Yxsjön, Landvetter 18.4 (Conny Palm m fl).
2 ex Råhult, Partille 28.4 (Ingvar Björhall).
1 ex Stora Skarntjärn, Härryda 1.6 (Per Johansson).
1 ex Kärrsgärde, Härryda 11.7 (Johannes Löfqvist).
En häckning kunde konstateras under året och det från en känd nötkråkelokal. Troligen finns det dock fler par i rapportområdet då obsar på ytterligare sex lokaler gjordes under häckningstid.
Samtliga:
1 ex str V Kråkudden, Hönö 5.4 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 ex str SO Brännås, Mölndal 5.4 (Johan Tallnäs).
1 ex Donsö 13.4 (Gösta Olofsson).
1 ex Galterö 7.5 (Stefan Svanberg).
1 ex Stora Amundö 23.8 (Filip Jansson).
1 ex str SV Tjälleviks mosse, Hönö 24.10 (John Fjörtoft Karlsen).
Med årets sex fynd gjordes en liten uppryckning för svartkråkor efter 2019 års bottennotering på två fynd. Uppträdandet av svartkråkor i området är mestadels kustbundet. Tidigare år hade vi samhäckning mellan svartkråka och gråkråka och ett antal obsar av hybridkråkor finns därför också.
Samtliga:
1 ex Högsbohöjd 5.1–2.12 (Fredrik Larsson m fl).
1 ex Klippan, Göteborgs hamn 20–25.1 (Albin Torsson m fl).
1 ex Jaegerdorffsmotet 22.2–5.11 (Albin Torsson).
1 ex Torpadammen, Kaverös 26.3–13.10 (Jonatan Uppström).
3 ex Västra begravningsplatsen 24.11 (Johan Svedholm).
Alla obsarna är gjorda i samma del av Göteborg och härrör från en tidigare samhäckning mellan svartkråka och gråkråka i detta område.
SIDENSVANSAR Bombycillidae
Sena fynd:
1 ex Smithska udden 1–2.5 (Karl-Olof Johansson m fl).
2 ex Klarebergsmotet, Hisingen 2.5 (Mona-Lisa Axelsson m fl).
Majfynd av sidensvans är ovanligt och årets fynd var endast det tolfte och trettonde under hela 2000-talet.
SKÄGGMESAR Panuridae
Häckningar:
1 par Björlanda skjutfält (John Fjörtoft Karlsen).
Fynd under häckningstid:
Minst 30 ex Torslandaviken 1.4–30.8 (Christer Fält m fl).
2 ex Öxnäs 6.4 (Magnus Lundström).
3 ex Hönö 7.4 (Hans Zachrisson).
1 ex Gullö, Säve 7.4 (Peter Strandvik).
1 ex Kippholmen 24.4 (Ulf Persson).
1 hane sj Ragnhildsholmen 6–7.5 (Stig Carlsson m fl).
1 ex Rörö 24.6 (Tina Widén).
1 ex Gullö, Säve 24.6 (Stefan Svanberg).
Höga antal:
30 ad Torslandaviken 22.4 (Christer Fält).
25 ex Torslandaviken 30.12 (Daniel Blandin).
En konstaterad häckning kunde noteras vid Björlanda skjutfält. Sett till observationer under häckningstid i Torslandaviken var troligtvis utfallet högre där än förra året även om det saknas säkra häckningskriterier. Som vanligt gjordes även enstaka observationer på andra lokaler under häckningstid men inte heller här noterades några säkra häckningskriterier.
LÄRKOR Alaudidae
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Hassledalsbergen, Askim 14.3 (Stefan Andersson m fl).
1 ex sj Balltorps våtmark 26.3 (Jan Tallnäs).
1 ex sj Norra Kortedala 9.5 (Andreas Skyman).
Vinter:
Januari–februari:
2 ex Öxnäs 7.1 (Bo Brinkhoff).
December:
1 ex Änggårdsbergen 4.12 (Per-Anders Svensson).
Återigen ett mycket magert trädlärkeår. Utifrån rapportunderlaget kan man nu verkligen fråga sig om arten fortfarande tillhör områdets regelbundet häckande fauna, men visst måste åtminstone enstaka par fortfarande finnas i områdets östra delar? Således, en uppmaning: ut, leta och rapportera trädlärkor! Årets två vinterfynd hör däremot inte till vanligheterna – inte sedan 2015 har arten observerats under vintermånaderna.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 11–16.10 (Christer Fält m fl).
Den tofslärka som upptäcktes på Torslanda golfbana den 11 oktober kom att bli en av höstens stora publikfavoriter. Fyndet utgör det första i rapportområdet sedan 2010, då en tofslärka sågs helt kort av en ensam observatör en junidag vid Redbergsplatsen, och dessförinnan har arten inte noterats sedan 1991. Går vi längre tillbaka i tiden återfanns däremot tofslärkan i områdets regelbundet häckande fågelfauna. Arten har dock nu för länge sedan försvunnit som häckfågel från hela landet och allt sedan 1959 är häckande tofslärkor i Göteborg ett minne blott.
Samtliga:
27 ex Torslandaviken 1.1–13.4 (Bengt Börjesson m fl).
2 ex Stora Amundö 9.10 (Stefan Svanberg).
28 ex Torslandaviken 10.10–24.12 (Christer Fält m fl).
15 ex Galterö 11.10 (Andreas Svensson m fl).
3 ex Vinga 17.10 (Stefan Svanberg m fl).
8 ex str S Vinga 23.10 (Stefan Svanberg m fl).
14 ex str S Vinga 28.10 (Christopher Magnusson m fl).
1 ex str S Galterö 14.11 (Stefan Svanberg).
Berglärkan fortsätter att förära Göteborgsområdet med årliga besök under vinterhalvåret. De trogna övervintrarna vid Torslandaviken fanns på plats såväl under början som under slutet av året och för andra året i rad sattes ett nytt antalsrekord i och med de 28 exemplar som sågs under hösten. Totalt gjordes 8 fynd av 98 exemplar vilket är en mycket fin årssumma.
SVALOR Hirundinidae
Häckningar:
121 par Snåkered, Landvetter (Johannes Löfqvist m fl).
Ca 85 par Bråta (Magnus Rahm m fl).
Minst 30 par Torslandaviken (Mats Bjersing m fl).
Ca 30 par Hökälla (John Thulin m fl).
Ca 20 par Angeredsverken (Håkan Thorstensson).
Fynd under häckningstid i lämplig biotop:
2 ex Vikans stenbrott 12.6 (Peter Strandvik).
En grov uppskattning ger ca 285 par vilket är en ganska normal årssumma. Antalen är som alltid behäftade med en viss osäkerhet, delvis på grund av svårigheterna att konstatera hur många bohål som är aktiva i en koloni och delvis på grund av att rapporteringen sannolikt är ofullständig – dock förhoppningsvis inte fullt så ofullständig som normalt, då arten är så kallad riksinventeringsart 2020–2021.
LÖVSÅNGARE Phylloscopidae
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 1–3.10 (Ola Wennberg).
1 ex Stora Amundö 3.10 (Fredrik Bothén).
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 5.10 (Björn Zachrisson m fl).
1 ex Korsvik, Fotö 7.10 (Thomas Karlsson).
1 ex ringmärktes Nötholmen, Hönö 8.10 (Björn Zachrisson m fl).
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 13.10 (Björn Zachrisson m fl).
Sex eftersläntrande oktoberlövsångare är lite fler än normalt. Under 10-talet har antalet oktoberfynd av arten, som huvudsakligen lämnar oss i september, varierat mellan 0 och 5. Undantaget är rekordåret 2010 då hela 11 fynd av 18 individer rapporterades under oktober.
Vinter:
Januari:
1 ex Torslandaviken 5.1 (Magnus Persson).
1 ex Brudarebacken 13.1–8.2 (Anton Mangsbo m fl).
1 ex Donsö 20.1 (Gösta Olofsson).
December:
1 ex Välen 1–19.12 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Lunnagården, Mölndal 5.12 (Magnus Rahm).
1 ex Slottsskogen 12.12 (Peder Winding).
1 ex Hinsholmskilen 16.12 (Ulf Lindell).
1 ex Fiskebäck 19.12 (Stefan Svanberg).
1 ex Änggårdsbergen 19.12 (Christoffer Olsson).
1 ex Rannebergen, Angered 22.12 (Lars Erik Norbäck).
2 ex Utbyfältet 26–30.12 (Peter Andersson m fl).
Årets tio vinterfynd av gransångare (undantaget de som bestämts till underarten tristis, se vidare under detta taxon) utgör rekord för rapportområdet. Det tidigare rekordet härrör från 2014 då nio vinterfynd gjordes. Det mer beskedliga antalet under januari–februari kan utgöra ett exempel på en normal vinterutdelning, men det är det ovanligt höga decemberantalet som sticker ut. Detta skulle kunna förklaras av att december var ovanligt mild, och det är ingen vågad gissning att många av dessa små insektsätare strök med när kylan satte in på allvar under senvintern.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 12–26.1 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Torslandaviken 7–9.3 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Välen 18.10 (Hans Börjesson).
1 ex Svankällan, Hisingen 21.10 (Linus Westlund).
1 ex Högsbo industriområde 18–26.12 (Lars Eric Rahm m fl).
Fem fynd av denna sibiriska underart till gransångare är ett högt antal, inte minst med tanke på att endast sexton fynd föreligger totalt. Det bör emellertid påpekas att fältobservationer av arten endast granskats av Rrk sedan 2011, innan dess godkändes enbart handhållna fåglar av Raritetskommittén. Två av årets fynd bröt också den totala senhöstdominansen som tidigare rått då samtliga tidigare fynd gjorts mellan den 29 september och den 28 december. Torslandaviken är fortsatt rapportområdets hotspot för den sibiriske, och lokalen ståtar nu med hela två tredjedelar av fynden. Vi har valt att betrakta årets fynd från Torslandaviken som olika fåglar, då över en månad förflutit mellan observationerna på denna mycket välfrekventerade lokal.
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 1.9 (Ola Wennberg).
Grönsångaren är mycket sällsynt i september, och detta var endast det tredje septemberfyndet i rapportområdet. Arten är säkert förbisedd under höststräcket då den oftast är tystlåten och diskret, men de allra flesta av våra grönsångare lämnar våra breddgrader i augusti.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 18–24.12 (Roger Eskilsson m fl).
Endast ganska exakt tretton månader efter förstafyndet av arten vid Ganlet gjordes det andra fyndet i rapportområdet av brunsångare, denna gång i Torslandaviken. Arten var för inte alltför många år sedan att betrakta som en första klassens raritet i Sverige men är nu årligen förekommande med ett flertal exemplar. Likt andra felflugna fåglar från Sibirien har den svenska fyndbilden en kraftigt östlig tyngdpunkt, men fler och fler fynd görs i de västligare landskapen så det är inte osannolikt att vi kan vänta oss fler Göteborgsfynd i framtiden.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 18.9 (Ola Wennberg).
1 ex Högadal, Mölnlycke 23.9 (Pär Lydmark m fl).
1 ex Bovik, Björkö 23.9 (Peter Hamrén).
1 ex Skeppstadsholmen, Torslanda 25–26.9 (Christer Fält m fl).
1 ex Svarte mosse, Björkö 25.9 (Lars Eric Rahm m fl).
1 ex Ganlet, Önnered 26–30.9 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Eklanda, Mölndal 26.9 (Per-Anders Svensson).
1 ex Torslandaviken 26.9 (Christer Fält).
1 ex Skatås 28.9 (Anton Mangsbo).
1 ex Svankällan, Hisingen 29.9 (Linus Westlund).
1 ex Klarvik, Björkö 29.9 (Kristoffer Lager).
1 1K ringmärktes Slottsskogen 30.9 (Stig Fredriksson m fl).
1 ex Ersdalen, Hönö 30.9–29.10 (Daniel Laveson m fl).
1 ex Hårssjön 30.9 (Lars Eric Rahm).
1 ex Slottsskogen 1.10 (Stig Fredriksson m fl).
1 ex Ussholmen, Fotö 1.10 (Thomas Karlsson).
1 ex Hjälvik, Öckerö 2–3.10 (Daniel Laveson m fl).
1 ex Gunnebo, Mölndal 2.10 (Mikael Larsson).
1 ex Södra Guldheden, Göteborg 5.10 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 ex Hällsvik, Torslanda 5.10 (Niklas Aronsson).
1 ex Flunsås, Hisingen 5.10 (Richard Petersson).
1 ex Svarttjärn, Göteborg 5.10 (David Klingberg).
1 ex Välen 6.10 (Berndt Andersson).
2 ex Säveåns dalgång, Jonsered 8–13.10 (Björn Dellming m fl).
1 ex Hässlavägen, Hönö 8.10 (Thomas Karlsson).
1 ex Ganlet, Önnered 9.10 (Stefan Svanberg).
1 ex Skeppstadsholmen, Torslanda 10–18.10 (Christer Fält m fl).
1 ex Välen 22.10 (Stefan Andersson).
1 ex Nötholmen, Hönö 31.10 (Bengt Karlsson).
Om vi inte ska behöva ge ut ett särtryck kallat "Tajgasångare i Göteborgstrakten" så är det nog snart dags att sluta redovisa samtliga fynd på detta sätt, annars är risken att FiG börjar påminna om Nationalencyklopedin i omfång. 2020 bjöd alltså på inte mindre än 29 tajgasångare vilket är en rejäl putsning av det tidigare rekordet på 17 fynd av 18 individer från 2016. Årssumman utgör faktiskt ungefär en tredjedel av totalsumman som nu ligger på 86 fynd. Av dessa har hela 82 gjorts på denna sida millennieskiftet, ett faktum som väl illustrerar artens makalösa ökning under senare år.
Samtliga:
1 ex sj Stabbeparken, Björkekärr 29.5–14.6 (Magnus Unger m fl).
1 ex sj Björlanda skjutfält 7–8.6 (Karin Magnander m fl).
1 ex sj Ersdalen, Hönö 8.6 (Daniel Laveson).
1 ex sj Kungsparken, Göteborg 8.6 (Amar Hot).
1 ex Vinga 23.8 (Stefan Svanberg m fl).
Rapportområdet berördes av en liten invasion av lundsångare i år, hela fem fynd är förstås rekord och det föreligger nu 27 fynd av arten i rapportområdet. Fynden av sjungande fåglar ligger mycket typiskt runt månadsskiftet maj/juni, men vi har också begåvats med vårt första augustifynd i form av en höststräckare på Vinga. Rimligen är arten något förbisedd under höststräcket då den lätt kan misstas för en vanligare Phylloscopus-sångare.
RÖRSÅNGARE Acrocephalidae
Samtliga:
1 ex sj Brudberget, Mölndal 26.5 (Lars Eric Rahm m fl).
1 ex sj Torslandaviken 6.6 (Magnus Persson m fl).
Första fynden sedan 2016. Det ena på en typisk lokal (Torslandaviken), det andra på en mindre typisk lokal, nämligen smärre vassar i anslutning till jordbruksmark i Mölndal. Arten är dock noterad i Mölndalsdelen av rapportområdet tidigare, nämligen i Sagsjön 1992. Totalt föreligger nu 15 fynd av arten i rapportområdet. Den uppmärksamme läsaren noterar att detta antal är lägre än det som tidigare angetts. Det beror på att ett antal fynd av skjutna fåglar i Tingstadsvassen och Stadsvassen under 1800-talet på grund av namnförbistring står listade som trastsångare i Göteborgs Naturhistoriska Museums samlingar trots att det i själva verket rör sig om rörsångare. I själva verket rör endast ett av dessa fynd en riktig trastsångare, nämligen en adult hane skjuten i Stadsvassen den 22 augusti 1851 (Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns fauna, ryggradsdjuren. Göteborgs Handelstidnings Aktiebolags Tryckeri, Göteborg).
Samtliga:
1 ex sj Välen 4.6–9.7 (Hans Börjesson m fl).
1 ex sj Saltasviken, Öckerö 6.6 (Daniel Laveson m fl).
Året bjöd på en riktig långstannare i Välen, där det inte kan uteslutas att det var fler än en fågel inblandade, samt en betydligt flyktigare observation på Öckerö. Det föreligger nu tretton fynd i rapportområdet, och nästan alla har likt årets fynd dykt upp i början av juni.
Höga antal:
45 ex sj Välen 6.6 (Hans Börjesson).
Kärrsångarens ökning har varit närmast explosionsartad sedan rapportområdets första häckning i Skarvik 1954. Under upprepade nattsångarinventeringar av Hisingen har artens kurva pekat spikrakt uppåt och ännu ses ingen tendens till avmattning av expansionen (Svedholm, J. (2020) Nattfåglar på Hisingen 2020. Fåglar på Västkusten 55: 8–13). I ljuset av detta kan vi också konstatera en riktig koncentration av sjungande fåglar i Välen och samtidigt ställa oss frågan på allas läppar: får det ens plats 45 kärrsångare i Välen på en gång?
Tidiga fynd:
1 ex Säveåns dalgång, Utby 6.5 (David Klingberg).
Ett tidigt fynd, blott en dag från fenologirekordet som är den 5 maj (2004 och 2018).
GRÄSFÅGLAR Locustellidae
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt ca 43 sjungande fåglar 29.4–16.6.
En glädjande och kraftig uppryckning från det riktigt ruttna resultat på runt 20 sjungande fåglar som åren 2015–2019 bjöd på. En del av förklaringen är sannolikt att en heltäckande nattsångarinventering genomfördes på Hisingen, och inte mindre än 37 av fynden härrör också från denna trevliga ö. I resten av rapportområdet är det sämre ställt och det kan noteras att inga fynd gjordes i tidigare säkra marker som Lärjeåns och Säveåns dalgångar och att endast en tillfälligt sjungande fågel noterades i Fässbergsdalen, men att i stället hela tre revir noterades längs Kålleredsbäcken där arten tidigare varit betydligt fåtaligare. Kanske är årets ökning på Hisingen bara en effekt av nattsångarinsatsen, men i så fall betyder det att skådar- och/eller rapporteringsfrekvensen i allmänhet minskat rejält sedan början av 2000-talet vilket inte heller förefaller helt sannolikt. Det ska bli mycket spännande att se vad den motsvarande inventeringen av övriga rapportområdet som planeras kommer att ge.
SYLVIOR Sylviidae
Tidiga fynd:
1 ex sj Fotö 1.5 (Hans Waern).
1 ex sj Brännö 2.5 (Per Österman).
1 ex sj Björndammen, Partille 3.5 (Ingemar BE Larsson).
1 ex Slingan, Hönö 3.5 (Tony Norman).
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 2.10 (Ola Wennberg).
1 ex Klarvik, Björkö 2.10 (Kristoffer Lager).
Förstamajfyndet utgör nytt fenologirekord med en dags marginal, och dagarna efter ramlade ytterligare några mycket tidiga fynd in. Detta sammanföll med ett tydligt inflöde av arten i övriga Sydsverige. Enstaka fynd av trädgårdssångare i början av oktober hör inte till vanligheterna men sker då och då. Detta var oktoberfynd nummer 18 och 19 under 2000-talet.
Sena fynd:
1 ex Skeppstadholmen, Torslanda 10.10 (Christer Fält).
Oktoberfynd av ärtsångare görs så gott som årligen, men det rör sig om enstaka fåglar som av någon anledning blivit försenade. Vanligen försvinner våra ärtsångare i september. Det kan emellertid inte uteslutas att vissa av dessa sena fynd kan utgöras av fåglar med östlig härkomst där flera underarter kan vara aktuella för Sverigebesök. Dessa underarter är mycket svåra eller omöjliga att skilja åt i fält, men både underarterna halimodendri och blythi har genom DNA-sekvensering påvisats förekomma i Sverige. Det kan därför vara på sin plats med en uppmaning att titta en extra gång på sena ärtsångare, och att om de förefaller avvikande dräktmässigt noggrant ge akt på och gärna spela in eventuella lockläten. Detta var oktoberfynd nummer 23 under 2000-talet.
Sena fynd:
1 ex Hyppeln 10.10 (Roger Eskilsson m fl).
Törnsångaren är lite ovanligare i oktober än sin kompis ärtsångaren, detta var rapportområdets åttonde oktoberfynd.
KUNGSFÅGLAR Regulidae
Samtliga:
Häckningar:
2 par Fridhems gammelskog, Hisingen (Jan Hellström m fl).
Övriga fynd:
1 ex Torslandaviken 1.1–8.2 (Are Ehnberg m fl).
1 ex sj Johanneshus, Billdal 3.2–16.3 (Jan Wahlberg m fl).
1 ex Änggårdsbergen 13.2 (Bernt Nielsen).
2 ex Torslandaviken 12.3 (Karin Magnander).
1 ex Torslandaviken 25.3 (Mathias Theander).
2 ex sj Delsjöområdet 28.3–14.6 (Martin Johansson m fl).
1 ex sj Sisjöns skjutfält 4.4 (Magnus Rahm).
1 par Bokedalen, Jonsered 5.4–17.6 (Magnus Unger m fl).
2 ex Göteborgs botaniska trädgård 7–8.4 (Bengt Adamsson m fl).
1 ex sj Välen 21.4 (Silke Klick m fl).
1 ex sj Hisingsparken 26.4–18.6 (Staffan Larsson m fl).
1 ex sj Ängås, Göteborg 28.4 (David Armini).
1 ex sj Kåhögsberget, Partille 21.5–10.6 (Uno Unger m fl).
1 ex sj Stabbeparken, Björkekärr 31.5 (Benga Ragnewall m fl).
1 ex sj Stora Holms motorbana, Hisingen 4–5.6 (Stig Carlsson).
1 ex sj Svankällan, Hisingen 12.6 (Bo Brinkhoff m fl).
1 ex Vinga 17.10 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Ersdalen, Hönö 21.10 (Jon Håkansson).
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 29.10 (Björn Zachrisson m fl).
1 ex Västra begravningsplatsen 8.11 (Stefan Svensson).
2 ex Johanneshus, Billdal 18.11 (Jan Wahlberg m fl).
1 ex Stora Amundö 13–31.12 (David Klingberg m fl).
Populationsutvecklingen för denna lilla tätting kan närmast liknas vid en raket lika antänd som en brandkronad kungsfågelhjässa. Varje år är ett nytt rekordår och 21 fynd av 30 individer är en rejäl putsning av förra årets rekordsumma på 14 fynd av 16 individer. Häckning konstaterades vid Fridhem, men det är högst sannolikt att arten häckade även vid Delsjöarna, i Bokedalen och säkert på fler ställen i rapportområdet. Dessutom gjordes inte mindre än fyra vinterfynd vilka utgör de första i rapportområdet.
STARAR Sturnidae
Samtliga:
1 2K+ str SV Brudarebacken 11.6 (Anton Mangsbo).
Rapportområdets typiska fynd av rosenstare är en 1K-fågel på en kustlokal i augusti–september. Årets rosenstare upptäcktes däremot inte på någon av de klassiska lokalerna Välen, Torslandaviken eller skärgården utan på Brudarebacken där den utgjorde ett förstafynd. Det handlade om en subadult eller adult fågel, för vilken tidpunkten är typisk, dvs juni–juli. Detta är åttonde året i rad med fynd av rosenstare, nummer 21 totalt, dock bara fjärde fyndet som utgjordes av annat än en ungfågel.
TRASTAR Turdidae
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 277 ex 7.4–24.5.
Höga antal:
62 ex Västra begravningsplatsen 12.4 (Stefan Svensson).
Sena fynd:
1 honfärgad Stora rös, Styrsö 24.5 (Andy Hultberg).
Höst:
2 ex Hyppeln 29.9 (Roger Eskilsson).
1 1K hane Olofstorp, Bergum 10.10 (Håkan Thorstensson).
1 ex Lundby, Hisingen 10.10 (Ingegerd Bratt m fl).
1 ex Kvarnbyn, Mölndal 10.10 (Stefan Sandberg).
2 ex Torslandaviken 13–30.10 (Ola Wennberg m fl).
10 ex str S Brudarebacken 24.10 (Jan-Åke Noresson m fl).
1 ex Tjälleviks mosse, Hönö 24.10 (Magnus Rahm).
Det var inte utan att man kände sig nedringd under den helt fantastiska ringtrastvåren 2020, inte minst om man befann sig på Västra begravningsplatsen den 12 april då hela 62, jag repeterar 62!, ringtrastar sågs samtidigt! Givetvis ett hejdundrande rekord liksom hela vårsumman. Tidigare rekord är från 2018 då 222 individer räknades in under våren, och innan dess 1988 med 170 ex. Det kan dock tänkas att den verkliga summan 1988 kan ha varit den största av alla givet den betydligt lägre ornitologiska aktiviteten jämfört med idag, men då publicerades även ett upprop till allmänheten i Göteborgs-Posten i början av säsongen vilket bör ha drivit upp siffrorna rejält (Högberg. A. & Järås, T. (1989). Ringtrastinvasionen i april 1988. Fåglar på Västkusten 23: 2–7). Storleken på de största flockarna var dock betydligt beskedligare både 1988 (18 ex) och 2018 (20 ex). Höstsumman är som sig bör betydligt lägre än vårsumman och normal för senare år.
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Kåhögsberget, Partille 21.5 (Erik Ahlgren).
1 ex sj Björlanda skjutfält 28.5 (Karin Magnander).
1 ex Ängholmen, Göteborg 9.7 (Joakim Wallström).
Höga antal:
2 300 ex str S Brudarebacken 13.10 (Roger Eskilsson).
Vinter:
Januari:
ca 61 ex.
Februari:
ca 64 ex.
December:
ca 40 ex.
Om jag skulle tillåta mig att bli en smula personlig i dessa annars torra fyndupprapningar så kan jag avslöja att rödvingetrasten faktiskt är min favorittrast. En riktig toppentätting om ni frågar mig! Året bjöd inte på några konstaterade häckningar, arten är fortfarande en mycket sparsam häckfågel även om ett visst mörkertal säkerligen finns. Sträcksiffran från Brudarebacken är mycket bra, och farligt nära rekordet på 2 680 ex på Smithska udden den 15 oktober 2004. Vintersummorna är rejält höga, både under januari–februari och december, men artens vinteruppträdande varierar påtagligt. Sammanfattningsvis: oavsett om det är en frusen februaritrast, en ståtlig sträcknotering eller ett sällsynt sommarfynd; rödvingar blir man alltid glad av!
Vinter:
1 ex Skatås 3.2 (Anton Mangsbo).
1 ex Stora Amundö 7.2 (Tina Widén m fl).
1 ex Torslandaviken 10–26.12 (Christer Fält m fl).
Tre vinterfynd av taltrast är helt normalt. Rekordet utgörs av de hela 12 ex som noterades vintertid 2001.
Vinter:
1 ex Torslandaviken 8–11.2 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Västra begravningsplatsen 15.2 (Stefan Svensson).
2 ex Askesby, Säve 21.2 (Per Björkman).
2 ex Torslandaviken 29.2 (Mathias Theander).
1 ex Kvibergs kyrkogård 3.12 (Peter Strandvik).
1 ex Torslandaviken 14–19.12 (Martin Johansson m fl).
1 ex Brudarebacken 24.12 (Jonas Bergman Laurila).
Sju vinterfynd av nio exemplar är en mycket god utdelning, och i vanlig ordning märks ett litet inflöde av tidiga vårsträckare i slutet av februari. Under 2000-talet har antalet varierat mellan noll och nio fynd, undantaget den extrema invasionen av trastar vintern 2009–2010 då ett 30-tal dubbeltrastar rapporterades.
FLUGSNAPPARE Muscicapidae
Samtliga:
1 ad hane Brudarebacken 19.5 (Anton Mangsbo m fl).
1 ad hane sj Skeppstadsholmen, Torslanda 21.5 (Christer Fält m fl).
1 ad hane sj Tjälleviks mosse, Hönö 21.5 (Mikael Molin).
1 ex sj Vidingen, Vrångö 26.5 (Tina Widén).
1 ex Torslandaviken 26.9 (Magnus Persson).
Som vanligt föreligger fler vår- än höstfynd, men totalsumman är låg. Under 2000-talet är de högsta noteringarna sexton individer under våren och nio individer under hösten.
Fynd under häckningstid:
Ca 109 sjungande individer 30.4–10.7.
Näktergalens populationsutveckling följer av någon anledning ofta gräshoppsångarens på ett närmast spöklikt sätt. Gräshoppsångaren hade ju ett kanonår jämfört med den senaste fem åren, och näktergalens 109 sjungande fåglar är faktiskt den bästa noteringen sedan 2011. Det är dock en liten bit kvar till de runt 130 ex som brukade noteras årligen under andra halvan av 00-talet. Siffran är dock betydligt bättre än de 70–75 ex som rapporterats under de senaste fem åren, men det kan inte uteslutas att detta är en effekt av den nattsångarinventering som gjordes på Hisingen under året. Detta är säkert en del av förklaringen, men är det hela sanningen? Kanske, eftersom det är just Hisingssumman som ökat med runt 40 ex, i resten av rapportområdet är antalet i stället lägre än tidigare. Det ska bli mycket intressant att se vad den nattsångarinventering som planeras i resten av rapportområdet 2021 kommet att ge för resultat. Fördelningen över kärnområdena är som följer: Hisingen 83 ex, Norra skärgården 12 ex, Södra skärgården 11 ex, Välen – Stora ån 1 ex, Säveån 0 ex och Lärjeån 1 ex.
Samtliga:
Troliga häckningar:
1 par Bokedalen, Jonsered 21.5–13.6 (Ingemar BE Larsson m fl).
Övriga:
1 3K+ hane sj Lunnagården, Mölndal 21.5–9.6 (Lars Eric Rahm m fl).
1 ex sj Rådasjöns naturreservat 21.5 (Bert Petersson m fl).
Ingen konstaterad häckning gjordes men en sjungande hane och en hona kunde observeras på den klassiska häckningslokalen Bokedalen under en sammanhängande period mellan den 21 maj och den 13 juni. Även hanen vid Lunnagården stannade en längre period men där sågs aldrig någon hona.
Häckningar:
1 par Arendal (Johan Ennerfelt m fl).
1 par Linnarhult, Angered (Peter Keil m fl) 1 par Sagsjön, Kållered (Bengt Hallberg m fl).
1 par Fässberg, Mölndal (Jan Tallnäs m fl).
Troliga häckningar:
1 par Skansen Lejonet (Roger Eskilsson).
Fynd under häckningstid:
1–2 sj Ringön 14.4–13.7 (Hans Zachrisson m fl).
2 ex sj Skarvikshamnen 22.4–24.6 (Stefan Svanberg).
1 3K+ hane sj Landvetters flygplats 26.4–18.5 (Johannes Löfqvist m fl).
1 ex sj Söö, Fotö 1.5 (Hans Waern).
1 par Flatås 9.5 (Oskar Appell).
1 hona Bråta, Råda 19.5 (Fredrik Andersson).
1 hane sj Tingstads industriområde, Hisingen 4–18.6 (David Klingberg m fl).
1 ex Vasagropen, Mölndal 6.6 (Magnus Eriksson).
1 ex sj Ryahamnen 11–13.6 (Fredrik Larsson).
1 hane Bagglebo, Öckerö 11.7 (Thomas Karlsson).
Övriga fynd:
Vår:
Sammanlagt 13 ex 16.3–18.5.
Höst:
Sammanlagt 8 ex 13.8–20.11.
Vinter:
2 ex Skarvikshamnen 6–29.1 (Stefan Svanberg).
1 honfärgad Torslandaviken 9.1 (Olof Armini).
1 2K Ringön 18.2 (Benga Ragnewall m fl).
1 ad hane Skansen Lejonet 26.12 (Roger Eskilsson).
1 hane Galterö 30.12 (Musse Björklund m fl).
Fyra konstaterade häckningar är ett bra resultat för senare år, och det är sannolikt att även flera av de möjliga och troliga häckningarna också rör faktiska häckningar. Eftersom arten ofta häckar inne på svåråtkomliga industriområden är det inte alltid så lätt att kontrollera häckningar och deras utfall. I övrigt kan nämnas att ovanligt många vinterfynd gjordes. Det verkar som om arten har en fortsatt ökande trend i rapportområdet sedan millennieskiftet då populationen var så gott som obefintlig, även om det är en bit kvar till de ca 25 par som häckade i början av 1980-talet. Då var beståndet relativt koncentrerat till varvsområdena i hamnen, nu är det som synes mer geografiskt splittrat vilket kan vara en effekt av att de gamla "skräpiga" hamnområdena snyggas upp och förändrar karaktär vilket missgynnar den svarta rödstjärten. Arten tycks då följa storstadens dynamik och dyker istället upp vid industrikomplex i tätorternas utkanter.
Tidiga fynd:
1 hane Hårssjön 13.4 (Eleonora Petzäll).
Ett riktigt tidigt fynd, inte långt från fenologirekordet den 10 april 2016.
Häckningar:
1 par Öxnäs (Mats Raneström m fl).
1 par Landvetters flygplats (Kristian Thisted m fl).
Troliga häckningar:
1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck m fl.).
Möjliga häckningar:
1 par Utbyfältet (Roger Eskilsson m fl)
Övriga fynd:
Vinter:
1 hane Torslandaviken 1.1–27.2 (Ola Wennberg m fl).
3 ex Torslandaviken 1–31.12 (Ola Wennberg m fl).
Vår:
19 fynd 2.3–9.4.
Höst:
6 fynd av 7 ex 20.9–30.11.
Förra året förutspådde vi att det snart skulle vara för platskrävande att skriva ut samtliga fynd av svarthakad buskskvätta, och se så rätt vi fick. Totalt noterades alltså två konstaterade, en trolig och en möjlig häckning plus hela 27 ytterligare fynd. Arten sågs under årets alla månader och får nu definitivt betraktas som en normal del av vår fågelfauna. En svindlande snabb utveckling med tanke på att endast tre fynd gjordes under hela 1900-talet.
Samtliga:
1 1K Vinga 26–27.9 (Fredrik Åstrand m fl).
Raritetskommittén har nu återgranskat samtliga svenska fynd av de "östliga svarthakade buskskvättorna" (Hellström, M. & Waern, M. 2021. Vitgumpad buskskvätta och amurbuskskvätta – Raritetskommitténs återgranskning av de svenska fynden. Vår Fågelvärld 80, 2/21:30–40.). Resultatet är att rapportområdet nu ståtar med tre fynd av vitgumpad buskskvätta: 1 1K hona maurus/hemprichii/variegatus Ganlet, Önnered 26.9 2016, 1 2K hane hemprichii Torslandaviken 2.6 2016 och 1 1K hona maurus/hemprichii/variegatus Torslandaviken 25.9–7.10 2018. Resterande fynd, nämligen 1 honfärgad Brudarebacken 24.10 2004, 1 2K+ hane Rörö 1–2.10 2006 och årets fynd kvarstår som obestämd amur-/vitgumpad buskskvätta. Intressant nog sällskapade årets fågel med en svarthakad buskskvätta!
STRÖMSTARAR Cinclidae
Häckningar:
1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Per-Erik Hagström m fl).
1 par Kvarnbyn, Mölndal (Ove Ferling m fl).
Fynd under häckningstid:
Fynd finns från Lärjeholm, Angered (Are Ehnberg), Bråtaskogen, Råda (Conny Palm) och Mölnlycke fabriker (Elon Wismén).
Troligen häckar arten i normal omfattning i Mölndalsån, Säveån och Lärjeån. Det är inte varje år som häckningar konstateras men arten brukar vara på plats under häckningstid.
ÄRLOR Motacillidae
Häckningar:
Minst 6 par Torslandaviken (Christer Fält m fl).
1 par Stora Oxhagen (Anders Hansson m fl).
Fynd under häckningstid:
Ytterligare 1 par Stora Oxhagen 29.4–9.7 (Peter Strandvik m fl).
2 par Hökälla 5.5–18.6 (Peter Keil m fl).
2 ex Öxnäs 21.5 (Stefan Svanberg).
1 hane Ragnhildsholmen 21.5 (Stefan Svanberg).
1 par Ingebäcks älvstrand 26.5 (Leif Jonasson).
1 ex Rörö 7.6 (Per Björkman m fl).
1 ex sj Angereds gård 14.6 (Mikael Sundberg).
Sena fynd:
1 ex Vinga 3.10 (Stefan Svanberg m fl).
Gulärlorna håller ställningarna i området med en stadig förekomst på ca 10 par fördelat på två Hisingsområden. Majoriteten av de häckande paren återfinns kring Torslandaviken, medan det vanligen noteras 1–3 par på strandängarna kring där Göta och Nordre älv möts.
Häckningar:
Minst 1 par Lärjeåns dalgång (Peter Keil m fl).
Minst 2 par Säveåns dalgång, Jonsered (Uno Unger m fl).
1 par Ekevadsbron, Angered (Mikael Sundberg).
1 par Lunnagården, Mölndal (Magnus Rahm).
1 par Slottsskogen (Bengt Adamsson m fl).
1 par Billdals park, Askim (Stefan Johansson).
1 par Stora Mölnesjön (Tommy Tannerud m fl).
1 par Lexby, Partille (Erik Ahlgren).
1 par Grevedämmet, Mölndal (Mats Bjersing m fl).
1 par Mölndalsån, Mölnlycke (Johannes Löfqvist).
Fynd under häckningstid:
Rapporter som tyder på att häckningar eller häckningsförsök kan ha genomförts föreligger från ytterligare minst 15 lokaler.
Vinter:
Januari–februari:
1 ex Kåhögsfältet 1–5.1 (Ingemar BE Larsson m fl).
1 ex Fiskhamnen 2–4.1 (Peder Winding m fl).
1 ex Säveåns mynning 5–25.1 (Roger Eskilsson m fl).
1 hona Rya skog 23.2 (Bo Brinkhoff).
December:
2 ex Säveåns mynning – Gamlestadens fabriker 5–25.12 (Uno Unger m fl).
1 ex Kåhög 5.12 (Ingemar BE Larsson).
2 ex Ögärdet, Angered 6–31.12 (Amar Hot).
1 ex Torslandaviken 15–19.12 (Christer Fält m fl).
1 ex Röda sten 23.12 (Jonatan Uppström).
1 ex Eriksberg 25.12 (Lennart Strömberg).
Totalt minst elva konstaterade häckningar är faktiskt det högsta antal som vi kunnat redovisa sedan vi började granska områdets forsärlehäckningar närmare år 2011. Lägger vi därtill ytterligare femton lokaler där häckning kan misstänkas så framstår 2020 som ett mycket bra år för områdets forsärlor. Det återstår att se om detta speglar en faktisk ökning i området eller om det snarare är en effekt av ökat friluftsliv längs natursköna bäckar och raviner i Covid19-pandemins spår.
Vinter:
Januari–februari:
1 ex Välen 2.1–24.2 (Eva Åkesson m fl).
1 ex Färjenäs 4–5.1 (Musse Björklund m fl).
December:
1 ex Fiskhamnen 4.12 (Peder Winding).
1 ex Torslandaviken 6.12 (Christer Fält).
1 ex Torslandaviken 21.12 (John Fjörtoft Karlsen m fl).
1 ex Skarvikshamnen 22.12 (Stefan Svanberg).
Sädesärlor som försöker sig på att övervintra i Göteborgsområdet har på senare blivit en allt vanligare syn och 2020 var inget undantag. Att det gjordes hela fyra fynd i december har dock sannolikt sin huvudsakliga förklaring i vinterns ovanligt milda inledning.
Samtliga:
1 2K+ hane Välen 14–19.3 (Hans Börjesson m fl).
1 2K+ hane Välen 5.4 (Sebastian Ekbom).
1 3K+ trolig hane Majorna 10–18.4 (Andréas Hagström m fl).
Komplettering, 2020:
1 2K hane Torslandaviken 27.4–18.6 (Per Lundgren m fl).
Efter omgranskning nu godkänd som underartshybrid alba x yarrellii (tidigare publicerad som engelsk sädesärla). Ett för senare år normalt uppträdande för denna underart som i området uppvisar en stadigt ökande fyndbild. Utöver ovan redovisade fynd sågs även en fågel i Torslandaviken som vållade en del huvudbry. Bedömningen landade där slutligen i att utseendet kan anses typiskt för en underartshybrid alba x yarrellii, se separat text. Fågeln i Majorna bedöms, efter diskussion och konsultation av Alexander Hellquist (Taxonomiansvarig i BirdLife Sveriges raritetskommitté och något av en nationell expert på den aktuella bestämningsproblematiken), vara samma individ som sågs i området redan 2018. Fågeln är tveklöst adult (3K+) och sannolikt en hane, men vissa äldre honor av underarten yarrellii kan vara tecknade mycket likt den aktuella fågeln varför vi väljer att inte publicera någon säker könsbestämning. Att Majorna-fågeln skulle vara en underartshybrid, likt Torslandaviken-fågeln, är svårt att säkert utesluta men då ingenting tydligt avviker från hur en "ren" yarrellii kan se ut så finner vi det lämpligast att även fortsättningsvis publicera denna individ så.
Samtliga:
1 3K+ hane Torslandaviken 5–27.4 (Magnus Persson m fl).
Komplettering, 2020:
1 2K hane Torslandaviken 27.4–18.6 (Per Lundgren m fl).
Efter omgranskning nu godkänd som underartshybrid alba x yarellii (tidigare publicerad som engelsk sädesärla). En svårbestämd ärla sågs under större delen av april månad kring det så kallade Krutlagret i Torslandaviken. På exakt samma plats sågs ett år tidigare vad som då bedömdes vara en 2K hane engelsk sädesärla. Efter långa diskussioner, detaljgranskning och konsultation av Alexander Hellquist (Taxonomiansvarig i BirdLife Sveriges raritetskommitté och något av en nationell expert på den aktuella bestämningsproblematiken) blir bedömningen nu att dessa observationer sannolikt rör samma återvändande individ. Dräktkaraktärerna som observerades i år, med bland annat relativt mycket gråa inslag på ryggen, bedöms inte förenliga med en "ren" adult yarrellii-hane utan talar tydligt för inslag av gener från nominatrasen alba. Fågeln ser i mångt och mycket ut precis så som man kan förvänta sig att en äldre hybridhane skall se ut. Detta innebär således också att förra årets fynd nu omgranskats och bedöms som en underartshybrid alba x yarrellii – det första fyndet av denna hybrid som vi hittills publicerat.
Samtliga:
Vår:
1 ex str N Slottsskogen 20.5 (Peder Winding).
Höst:
12 ex under perioden 29.8–28.9.
Månadsfördelning:
maj 1 ex, augusti 3 ex, september 9 ex.
Även om totalt 13 ex nästan är en fördubbling av förra årets bottenrekord så är det en historiskt sett ganska låg årssumma. Antalen fluktuerar kraftigt mellan åren – de senaste 10 åren har årssummorna varierat mellan förra årets 7 ex och 2013 års 70 ex med ett medelantal på 24 ex. Tidsmässigt var uppträdandet typiskt med majoriteten av fynden gjorda i september. Vårfynd, som oftast görs i mitten av maj, är sällsynta och långt ifrån årliga.
Samtliga:
1 ex Galterö 13.1–24.2 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Ryds kile, Björkö 31.10 (Per Karlsson Linderum).
1 ex Galterö 26–29.11 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Lökholmen 5.4 (Staffan Sénby).
Galterö får nu anses ha tagit över Rörös position som områdets säkraste övervintringslokal för vattenpiplärka. Långstannande individer har nu observerats på lokalen tre vintrar i följd. Kanske handlar det rentav om en och samma återvändande vattenpiplärka med förkärlek för en av Göteborgs södra skärgårds pärlor? Totalt fyra individer speglar för övrigt ett normalt uppträdande, något över senare års medel.
FINKAR Fringillidae
Höga antal:
78 ex str Välen 29.8 (Hans Börjesson).
Det höga antalet stenknäck noterades som sträckande fåglar där hela 48 ex räknades in som största flock. De största stationära flockarna i rapportområdet har varit runt 50 ex och noterades 2011 och 2017.
Samtliga:
Sammanlagt noterades cirka 1400 tallbitar i rapportområdet från 24.10 föregående år till 19.2.
Höga antal:
20 ex Eklanda 1–13.1 (Ove Ferling m fl).
20 ex Änggårdsbergen 1–2.1 (Olof Armini m fl).
35 ex Krokslätt 1–4.1 (Thomas Appelqvist).
32 ex Backa, Hisingen 1–2.1 (Peter Keil m fl).
22 + 25 ex Fiskebäck 2.1 (Stefan Svanberg).
Den stora tallbitsinvasionen som började på senhösten 2019 spillde naturligtvis över på 2020. Göteborgsskådare och tillresta kunde glädjas åt tallbitsflockar en bit in i januari. Dessa avtog dock rätt snabbt i storlek och in i februari sågs bara mindre flockar eller enstaka fåglar. I kommentarsfälten går det att läsa om länsade bärbuskar, och den 19 februari var det dags för de två sista tallbitarna för denna gång, och dessa sågs i Kålltorp. Ingen ny räkning gjordes för 2020 men av flockarnas storlek att döma hade nog minst hälften av de cirka 1400 tallbitar som räknades ihop för 2019 redan lämnat rapportområdet när 2019 övergick i 2020. En artikel som behandlar hela tallbitsinvasionen finns i FpV 2:2020.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
På sträckan mellan Orrekulla skans/Angeredsbron och Jordfallsbron utmed Göta älv noterades 10 sjungande hanar 20.5–13.7.
1 ex sj Hökälla, Hisingen 1–23.6 (Jan Hellström m fl).
Övriga fynd:
1 ex Vrångö 21.5 (Christopher Magnusson).
1 ex sj Donsö 23.5 (Gösta Olofsson).
1 ex Torslandaviken 26.5 (Hans Börjesson).
1 ex sj Torslandaviken 31.5 (Per Lif m fl).
1 2K sj Västra begravningsplatsen 6.6 (Stefan Svensson).
1 2K sj Stolts hed, Askim 12.6 (Stefan Svanberg).
1 ex sj Torslandaviken 13.6 (Magnus Persson m fl).
1 ex Brudarebacken 1.7 (Anton Mangsbo).
1 ex Hönö 18.7 (Thomas Karlsson).
Tio sjungande rosenfinkar på de klassiska lokalerna utmed Göta älv är ett normalt utfall. Ingen häckning kunde konstateras, men på en av dessa lokaler (Ingebäcks älvstrand) observerades fyra individer i juli, något som kan tyda på en lyckad häckning. Nio ströfynd av rastande fåglar ligger också helt inom ramen av ett normalt år. Inga höstfynd gjordes.
Höga antal:
Vår:
100 ex Torslandaviken 1.1–26.3 (Jan-Erik Pettersson m fl).
Höst:
150 ex Torslandaviken 12.10–20.11 (Christer Fält m fl).
För att hitta tresiffriga flockar av vinterhämpling i Göteborgs rapportområde får vi gå tillbaka till 2012 då 100 ex noterades på Öckerö, samt 2011 då noteringen blev 132 ex i Torslandaviken. Även under 2020 stoltserar Torslandaviken med tresiffriga flockar, uppenbarligen tidvis uppdelade i mindre flockar på olika underlokaler. Den höga höstnoteringen utgjordes således av en flock på åtminstone 100 ex på Arendalsudden samt åtminstone 50 ex på Mudderdammen. Att tresiffriga antal påträffades både under våren och hösten är ovanligt. På flera lokaler sågs dessutom flockar större än 25 ex under både vår och höst. Faktum är att 2020 blev det bästa året någonsin både till antal fynd och antal individer.
Höga antal:
250 ex Öxnäs 20.7–14.9 (Peter Strandvik m fl).
100 ex Billdals park 24.9 (Aimon Niklasson).
135 ex str Hyppeln 29.9 (Roger Eskilsson).
Vinter:
1 ex Torslandaviken 13.1 (Mats Raneström).
Årets största flock observerades i Öxnäs, där en eller flera större flockar uppehöll sig under sensommaren. Även om tresiffriga flockar kan anses vara ovanliga i vårt rapportområde så är de i paritet med de senaste åren, vilket även gäller de sträckande hämplingarna som noterades på Hyppeln. Ett vinterfynd rapporterades för tredje året i rad, dock knappast en övervintring då fågeln bara observerades en gång.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 8.11 (Ola Wennberg m fl).
2 ex Öxnäs 11.12 (Mikael Sundberg).
Två fynd av tre exemplar är ett tidstypiskt, men något magert utfall. Kan det vara så att snösiskan har blivit mindre attraktiv att rapportera då den sedan 2017 räknas som en underart till gråsiskan? Men faktum är att andelen snösiska bland alla snö-/gråsiskor har minskat nationellt från cirka 0.2% i början av 2000-talet till närmare 0.05% de senaste åren. Denna trend är samstämmig med observationer i våra grannländer och tros vara relaterad till ett varmare klimat (Dagens natur, publicerad 23 december 2020). Snösiskan räknas visserligen inte som en egen art längre, men har ett annat utbredningsområde och en annan häckningsbiotop än gråsiskan. Den är väl värd att rapporteras och redovisas separat.
Häckningar:
1 par Björketorp (Johannes Löfqvist).
Fynd under häckningstid:
Noterades på ytterligare 18 lokaler.
Höst:
5 ex noterades på 3 lokaler.
Ett par skred till häckning på Dyrekärrsliden i Björketorp där bobygge kunde konstateras tidigt på året, och ett gediget antal fynd noterades under häckningstid, mestadels på lokaler i de östra och nordöstra delarna av rapportområdet. Antalet höstfynd var däremot lägre än vanligt.
Höga antal:
50 ex Lillhagsparken, Hisingen 1–2.1 (Pia Österlund m fl).
Med endast en enda flock på uppemot 50 ex på den klassiska lokalen i Lillhagsparken och inga större antal rapporterade under sträckdagar går inte 2020 till historien som ett minnesvärt år för mindre korsnäbb. Dess antal kan fluktuera rejält, och nästa invasion kommer säkert. Sist vi hade tresiffriga antal var 2017 och 2013.
Samtliga:
Vår:
1 ex Änggårdsbergen 5–19.1 (Bernt Nielsen m fl).
1 ex Örgryte 12–20.1 (Martin Johansson m fl).
1 ex Biskopsgården 3.2 (Stefan Johansson).
Höst:
3 ex Brudarebacken 11.8 (Roger Eskilsson).
10 ex str Arödsberget, Hisingen 11.8 (Per Björkman).
2 ex str Slottsskogen 13.8 (Tina Widén).
6 ex Slottsskogen 13.8 (Tina Widén).
3 ex str Råda 14.8 (Fredrik Andersson).
4 ex str Vinga 16.8 (Christer Fält).
1 ex Arödsberget, Hisingen 17.8 (Per Lundgren).
1 ex str Askim 17.8 (Aimon Niklasson).
1 ex Björlanda 20.8 (Ulf Persson).
1 ex str Slottsskogen 20.8 (Peder Winding).
1 ex Slottsskogen 1.9 (Tina Widén).
1 ex Änggårdsbergen 19.9 (Mathias Theander).
1 ex Hyppeln 29.9 (Roger Eskilsson).
1 ex str Smithska udden 29.9 (Per Österman).
1 ex Hönö 29.9 (Thomas Karlsson).
1 ex Jonsered 11.10 (Olle Nilsson).
Det blev bara ett fåtal fynd av bändelkorsnäbb under våren, men en viss sträckrörelse under hösten med 16 fynd av 38 ex. Stationära flockar har vi inte haft i rapportområdet sedan 2015 och därefter har det varit magert med bändelkorsnäbbar. Invasioner förekommer oregelbundet med 5–15 års intervall. Under 2000-talet var 2002, 2011, 2013 och 2014 invasionsår. När är det dags igen?
Häckningar:
Konstaterades på 8 lokaler.
Fynd under häckningstid:
Noterades på ett stort antal lokaler.
Höga antal:
100 ex Brudarebacken 9–23.8 (Roger Eskilsson m fl).
150 ex Torslandaviken 18.8–5.10 (Ola Wennberg m fl).
100 ex Säve 30.8–14.9 (Benga Ragnewall m fl).
53 ex str Smithska udden 29.9 (Per Österman).
Den fortsatt uppåtgående trenden för steglits kan inte benämnas som annat än makalös, där årets åtta konstaterade häckningar ska jämföras med bara enstaka häckningar och ett fåtal fynd under häckningstid till för bara några år sedan. Trenden visar sig även i flera stora höstflockar samt en sträckdag med ett betydligt antal. Flocken på 150 ex som observerades i Torslandaviken tangerar rapportområdets högsta antal så här långt som rapporterades 2016, även då i Torslandaviken. Vi betraktar numera steglits som en allmän häckfågel i rapportområdet och sätter därmed punkt för specifik redovisning av häckningar framöver.
SPORRSPARVAR Calcariidae
Samtliga:
Vår:
1 ex str N Rörö 10.4 (Per Björkman m fl).
1 ex Vinga 1.5 (Anders Borgehed).
Höst:
Sammanlagt 23 ex 11.9–15.11.
Vinter:
1 ex Torslandaviken 20.12 (Fredrik Blomqvist m fl).
Efter några magra år och ett lågt antal fynd på våren var antalet höstfynd det bästa sedan 2014 då 25 ex noterades under höststräcket. Även om fyndantalen kan variera en del från år till år står sig årets totalsumma rätt bra under 2000-talet, och är samstämmig med andra sydsvenska rapportområden. Vinterfynd är ovanliga och har bara hänt ett fåtal gånger under 2000-talet. Med tanke på den ovanligt milda hösten bedöms decemberfyndet som en sent flyttande individ och därmed ett fenologirekord med sju dagar.
Höga antal:
Vår:
16 ex Galterö 13.1–8.2 (Stefan Svanberg m fl).
20 ex Öckerö 2.2 (Bengt Karlsson).
40 ex Hyppeln 6.2 (Peter Keil).
19 ex Vasskären 27.2 (Stefan Svanberg).
Höst:
18 ex Galterö 22.11 (Per Österman).
En rejäl flock på 40 ex på Hyppeln och de sedvanliga mindre flockarna på andra ställen i skärgården har blivit en normal bild av snösparvens förekomst i Göteborgs rapportområde, tyvärr en bra bit från fornstora dagar där den högsta noteringen var 200 ex i december 2004.
FÄLTSPARVAR Emberizidae
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 7–28.3 (John Fjörtoft Karlsen m fl).
Som stod klart redan när 2019 års fågelrapport gick i tryck så övervintrade dvärgsparven som hittades i november 2019 i Torslandaviken. Den sällar sig därmed till de två tidigare övervintrande sparvarna, 1999 i Hindås och 2011 i Eklanda, och utgör det åttonde fyndet totalt i rapportområdet. Till skillnad från sina artfränder som kalasade på matningar höll denna dvärgsparv tillgodo med det som naturen gav i form av vinterståndare såsom strandaster.
Vinter:
Januari–februari:
Sammanlagt ca 20 ex Torslandaviken 2.1–28.2 (Olof Armini m fl).
Sammanlagt ca 4 ex Välen 4.1–28.2 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Sudda, Hönö 12.1–1.2 (Thomas Karlsson).
1 ex Sjöbacken 24.1 (Stefan Svanberg).
1 ex Björlanda skjutfält 29.1 (Karin Magnander).
1 ex Vättlefjäll 31.1 (Lars Erik Norbäck).
1 ex Brudarebacken 4.2 (Roger Eskilsson).
2 ex Galterö 14.2 (Andreas Svensson).
1 ex Stora Amundö 19.2 (Ove Ferling).
1 ex Bredviken, Hönö 27.2 (Thomas Karlsson).
December:
Sammanlagt ca 10 ex Välen 1–31.12 (Mikael Sundberg m fl).
1 ex Stora Amundö 2.12 (Ove Ferling).
Sammanlagt ca 10 ex Torslandaviken 5–31.12 (Joel Björberg m fl).
1 ex Sudda, Hönö 8–13.12 (Thomas Karlsson).
1 ex Kippholmen, Björlanda 9.12 (Mikael Sundberg).
1 ex Hälsö 26.12 (Hans Zachrisson).
1 ex Öxnäs 30.12 (Bo Brinkhoff).
Höga antal:
50 ex Torslandaviken 26.9 (Christer Fält).
Med en mild början på året och en ännu mildare avslutning kan antalet vinterfynd sammanfattas som något utöver det vanliga, efter några år med relativt få vinterfynd. Normala år brukar antalet övervintrande sävsparvar i Torslandaviken ligga på omkring 10–15 ex och något lägre i Välen. 2020 gjordes fler vinterfynd än vanligt på dessa klassiska lokaler. Att hela 50 ex noterades i Torslandaviken under en dag på hösten är också anmärkningsvärt.