Andfåglar Anseriformes
ÄNDER, GÄSS OCH SVANAR Anatidae
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 4 ex 4–9.4.
Sommar:
1 ex Välen 3.6 (Hans Börjesson m fl).
2 ex (tillsammans med 2 ljusbukiga prutgäss) Vinga–Bolleskären, Hönö 30.6–1.7 (Kent Kristensson m fl).
Höst:
Sammanlagt 32 ex 7.9–25.11.
För mörkbukiga prutgäss (underarten bernicla) gick vi miste om större flockar och årssumman blev därmed låg. Lite udda i sammanhanget var flocken som sågs först vid Vinga och sedan vid Bolleskären. Sommarfynd är överlag ovanliga, och det här var dessutom en blandflock med två mörkbukiga och två ljusbukiga prutgäss.
Samtliga:
Vår:
1 2K Öxnäs 6–8.3 (Peter Andersson m fl).
1 2K Fässberg, Mölndal 14.3 (Lars Eric Rahm m fl).
1 2K Torslandaviken 16.3–5.5 (Christer Fält m fl).
Sommar:
2 ad Vinga–Bolleskären, Hönö 30.6–1.7 (Kent Kristensson, Mats Bjersing m fl).
4 ex Fotö 23.8 (Stefan Svanberg m fl).
Höst:
Sammanlagt 116 ex 8.9–19.11.
För första gången sedan 2011 fick vi en tresiffrig årssumma. Observationer gjordes i kustbandet under hela hösten. Den högsta dagssumman blev 33 ex, vilket noterades vid Kråkudden den 19 november. Lite udda är fynden under våren. Vårfynd är överlag ovanligare än höstfynd och de gånger någon ljusbukig prutgås ses under vårmånaderna är det nästan alltid längst ut i skärgården. Med det i åtanke kan man misstänka att det var en och samma fjolåring som turnerade i lämpliga gåsmarker från mars till maj.
Höga antal:
650 ex Torslandaviken 3.4 (Magnus Persson).
1 220 ex str NO Kråkudden, Hönö 10.5 (Mikael Molin m fl).
705 ex str NO Smedstorps ängar, Björketorp 10.5 (Johannes Löfqvist).
Även om någon inventering inte gjorts på några år kan man misstänka att antalet häckande par ökar. I varje fall blir flockarna som ses i området större och större. Men en del av gässen som ses i Göteborgsområdet häckar naturligtvis på andra håll. Det gäller i synnerhet de som ses på sträck i maj när sträcktoppen för Sibirien-häckarna infaller. I år blev 10 maj den bästa dagen och summan om 1 220 ex som räknades vid Kråkudden utgör faktiskt nytt sträckrekord för området.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 4–5.6 (Magnus Rahm m fl).
1 ex Nolviks kile, Björlanda 21.6–8.7 (Tommy Johansson m fl).
1 ex Styrsö 6.8 (Andy Hultberg).
1 ex Öxnäs 11.8–4.9 (Magnus Lundström m fl).
1 ex Billdal, Askim 19–26.8 (Martin Jerksjö m fl).
1 ex Haga kile–Billdal, Askim 19–26.8 (Martin Jerksjö m fl).
Kategori E:
1 ex Torslandaviken 6–13.6 (Magnus Persson m fl).
I slutet av året meddelade Birdlife Sveriges raritetskommitté att fynd av stripgås sedan 1995 ska flyttas från kategori E till kategori C, det vill säga de ska inte betraktas som rymlingar utan som representanter för frilevande populationer som ursprungligen etablerats av parkrymlingar. Sådana populationer finns i bland annat Storbritannien, Nederländerna och Tyskland. För fågelskådare som kryssar utifrån Club300:s regelverk betyder detta att arten nu får räknas på listorna, vilket gör att man kan hoppas att intresset för denna eleganta gås kommer att öka. Men eftersom nyheten kom först i november var det knappast därför stripgåsåret blev så bra. Det gjordes fynd vid sex olika lokaler, även om det förstås kan vara delvis samma individer som setts på flera lokaler. En udda fågel i sammanhanget är den andra stripgåsen som dök upp i Torslandaviken ett par dagar efter den första. Den hade en vit plastring på höger ben, och eftersom sådana brukar användas till parkfåglar får den individen finna sig i att stanna kvar i kategori E.
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 298 ex 19.1–5.4.
1 ex Välen–Lunnagården, Mölndal 1.5 (Hans Börjesson m fl).
Höst–vinter:
Sammanlagt 264 ex 17.9–5.12.
Den milda vintern suddade ut gränsen mellan vinter och vår och sträcktoppen tycks ha inträffat redan i slutet av februari. Följaktligen var sträcket så gott som över redan i mitten av mars, med bara något enstaka ströfynd senare under våren. Lite udda är fyndet från den första maj. Majfynd är historiskt ovanliga, även om trogna FiG-läsare torde vara bekanta med sädgåsen som översomrat bland kanadagäss i trakterna kring Hindås och Björketorp och därmed visat upp sig flera gånger under maj månad. Var höll den gåsen hus i år? Det gjordes ett par observationer av en ensam sädgås i området under februari och mars, men sedan tog det stopp. Kanske är det dags att ta avsked av denna gås som varit oss trogen sedan 2009. Höstens sträck blev alldeles normalt.
Samtliga:
1 ex Öxnäs 7–20.1 (Bo Brinkhoff m fl).
12 ex str N Torslandaviken 23.12 (Mats Raneström).
Sädgås av underarten rossicus, det vill säga tundrasädgås, hör förmodligen till ett av områdets mest förbisedda taxa. Eftersom en stor majoritet av områdets sädgäss bara ses på sträck är det sällan säker bestämning till underart kan göras, men om det hade kunnat göras är det inte osannolikt att det skulle visa sig att en rätt hög andel utgörs av tundrasädgäss.
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 102 ex 18.1–10.5.
Höst–vinter:
Sammanlagt 366 ex 2.10–19.12.
Höga antal:
160 ex str SV Björlanda skjutfält 18.10 (John Fjörtoft Karlsen).
100 ex str SV Rörö 18.10 (Johannes Löfqvist m fl).
Året blev det näst bästa för spetsbergsgås i området, endast slaget av 2018 då totalt 724 ex rapporterades. För dem som uppskattar statistik kittlar det kanske att sju av de tio högsta årssummorna noterats under de senaste tio åren. Annars räcker det att konstatera att det går kolossalt bra för spetsbergsgås i området.
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt ca 100 ex 3.1–27.4.
Sommar:
1 2K Öxnäs 13.6 (Mikael Molin).
Höst–vinter:
Sammanlagt 63 ex 5.10–20.12.
Ännu ett mycket gott år för arten och inte långt från rekordåret 2016 då 181 ex rapporterades. Den udda fågeln i årets rapportskörd var gåsen som sågs i Öxnäs i början av juni. Sommarfynd är ovanliga men när de görs handlar det ofta om fjolårsungar som dyker upp i början av juni.
Samtliga:
1 ex str N Galterö 30.5 (Andreas Svensson).
Att det förr eller senare skulle dyka upp en fjällgås i Göteborg var kanske ingen stor överraskning, men att den skulle sträcka förbi Galterö tillsammans med 23 kanadagäss och en grågås i slutet av maj var inte lika lätt att gissa. Fågeln dök sedermera upp längre norrut i Bohuslän och orsakade en hel del diskussion. Den hade bland annat en näbb som såg aningen klumpigare ut än hos en klassisk fjällgås och det spekulerades både i om det kan finnas inblandning av gener från andra Anser-gäss och om fågeln kanske härstammar från någon fågelpark. Det oväntade datumet, några veckor efter artens sträckperiod i april, bidrog till misstankarna. Sponaniteten har slutligen bedömts av Nationella rapportkommittén (Nrk), som kommit till slutsatsen att det saknas hårda bevis för ursprung i fångenskap. Vidare gör vi bedömningen att fågelns utseende kan rymmas inom variationen för artrena fjällgäss. Alltså publiceras den som en spontan fjällgås och utgör därmed en ny art för Göteborgsområdet.
Höga antal:
377 ex Torslandaviken 31.7 (Magnus Persson).
Antalet översomrande knölsvanar i Torslandaviken har haft en sjunkande trend sedan 2015, men i år bröts den trenden. Högstanoteringen om 377 ex är drygt hundra svanar fler än i fjol.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 65 ex 24.2–17.3.
Höst:
Sammanlagt 31 ex 31.10–22.11.
Efter en mild vinter kom sträcket igång redan i slutet av februari och var över i mitten av mars, det vill säga ett par veckor tidigare än vanligt. Vårsumman blev ganska låg men klart inom variationen. Relativt många fynd gjordes under hösten, som alltid är sämre än våren vad mindre sångsvan anbelangar.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
1 ex Bråta, Råda 27.5 (Fredrik Andersson).
Dessutom gjordes flera fynd på Hisingen från maj till juli.
Höga antal:
910 ex str NO Brudarebacken 5.3 (Jan-Åke Noresson m fl).
Varje år görs en rad sommarobservationer, men häckning har inte konstaterats sedan 2012 och troligast är nog att arten de flesta år inte häckar i området. Däremot är vårsträcket alltid sevärt och årets toppnotering om 910 ex är visserligen lite lägre än 2018 och 2019, men i ett längre perspektiv en mycket fin summa.
Samtliga:
1 hona Slottsskogen – Änggårdsbergen 18.10–31.12 (Bengt Adamsson m fl).
Områdets första fynd sedan 2008 och blott det fjärde under 2000-talet. Samtliga svenska fynd av denna art, som är relativt vanlig såväl i stora delar av Nordamerika som i europeiska parker, har bedömts härstamma från fångenskap och följaktligen placerats i Kategori E.
Samtliga:
1 par Surtesjön, Angered 11.4 (Lars Erik Norbäck).
Mandarinanden är en liten färgsprakande simand från östra Asien som så gott som årligen observeras med enstaka exemplar i Göteborgs rapportområde. På grund av sin spektakulära fjäderskrud har arten under lång tid varit en populär parkfågel och samtliga europeiska fynd härstammar med all sannolikhet från just sådana inplanterade fåglar. Under årens lopp har europeiska mandarinänder i ett ökande antal länder dock etablerat frilevande populationer och dessa populationer bedöms nu ha vuxit sig så pass starka att de utgör en stabil och varaktig del av vår fågelfauna. Under hösten meddelade BirdLife Sveriges raritetskommitté (Rk), precis som många motsvarande organisationer i andra europeiska länder, därför att alla fynd (som inte uppenbart gäller förrymda individer) av mandarinand sedan 1995 flyttas från Kategori E till Kategori C. Flytten innebär att arten, enligt Club 300:s regelverk, nu kan räknas på fågelskådares krysslistor. I Kategori C finns sedan tidigare kanadagås, fasan, tamduva, amerikansk kopparand och nilgås samt det andra av årets tillskott – stripgås.
Fynd under häckningstid i lämplig biotop:
2 par Torslandaviken 1–4.6 (Lotta Berg m fl).
1 par Öxnäs 13–15.6 (Mikael Molin).
1 hane Hökälla 17.6 (Jan Mogol).
Övriga fynd:
2 hanar Holmedammet, Donsö 7–10.4 (Nils-Ove Fhager m fl).
1 hane str S Kråkudden, Hönö 12.4 (Daniel Laveson m fl).
1 par Torslandaviken 12–26.4 (Christer Fält m fl) och ytterligare 1 hane Torslandaviken 14.4 (Manne Strömbäck).
1 par str S Hyppeln 28.4 (Roger Eskilsson).
2 ex str O Salskärs udde, Styrsö 3.5 (Andy Hultberg).
1 honfärgad Torslandaviken 14.8 (Hans Börjesson).
2020 var för områdets årtor ett helt normalt år utan några större överraskningar. Fynd gjordes under häckningstid på tre tidigare häckningslokaler, men inga säkra häckningar kunde konstateras. Vår senaste säkerställda häckning är nu så pass gammal som från 2012.
Höga antal:
18 ex Torslandaviken 6.4 (Mathias Theander).
19 ex str N Galterö 1.5 (Jon Hessman m fl).
Vinter:
1 hane Sagsjön, Kållered 24–25.12 (Ove Ferling m fl).
Precis som vanligt noterades inga häckningsindicier och även i övrigt var skedandsuppträdandet under året normalt. Det enda som sticker ut något är vinterfyndet, som faktiskt är det första i området sedan 2015.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
10–25 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl).
Vinter:
Januari–februari:
4 ex Slottsskogen 1.1–29.2 (Bengt Adamsson m fl).
75 ex Torslandaviken 1.1–29.2 (Bengt Börjesson m fl).
1 par Galterö – Vasskären 14.2 (Andreas Svensson m fl).
1 hane Hökälla 15.2 (Per Lundgren m fl).
December:
142 ex Torslandaviken 2–31.12 (Magnus Persson m fl).
8 ex Välen 15.12 (Göran Gustavsson m fl).
1 1K hane Slottsskogen 20.12 (Bengt Adamsson).
Höga antal:
180 ex Torslandaviken 17.10 (Niklas Aronsson).
Inga snatterandshäckningar kunde konstateras 2020, men större antal än någonsin sågs regelbundet hela året på områdets enda tidigare kända häckningslokal – Torslandaviken. De 180 snatteränder som kunde räknas in på lokalen i mitten av oktober är en veritabel kross av det tidigare antalsrekordet på 106 exemplar som inte ens stod sig ett år. Även utan säkra häckningar finns det således ingenting som talar för något annat än att snatterandens kraftiga ökning i området fortsätter.
Vinter:
Januari–februari:
20 ex Torslandaviken 1.1–23.2 (Bengt Börjesson m fl).
5 ex Hökälla 2.1–17.2 (Peter Keil m fl).
14 ex Brännö – Vasskären 19.1–27.2 (Andreas Svensson m fl).
1 ex Välen 19.1 (Ingemar BE Larsson).
December:
1 honfärgad Stora Amundö 2–14.12 (Stig Fredriksson m fl).
9 ex Torslandaviken 2–31.12 (Ola Wennberg m fl).
4 ex Gullö, Säve 4–5.12 (Anders Hansson).
10 ex Hökälla 10–25.12 (Per Lundgren m fl).
2 ex Vrångö 13.12 (Peder Winding).
4 ex Vasskären 13.12 (Adrian Ekehorn Gimdal).
4 ex Kalvsund 15.12 (Michael Björklund).
4 ex str S Kråkudden, Hönö 16.12 (Lars Eric Rahm).
2 ex Kråkudden, Hönö 26.12 (Jonas Bergman Laurila).
Höga antal:
492 ex Torslandaviken 18.10 (Magnus Persson).
Under sensommaren och hösten ses regelbundet stora antal bläsänder i framför allt Torslandaviken och årets toppnotering på knappt 500 ex ligger nära senare års medel. På sträcket var uppträdandet däremot betydligt mer beskedligt och inte en enda dag noterades över 100 sträckande bläsänder. Såväl under våren som under hösten har annars tresiffriga dagssummor på uppemot 500 exemplar noterats under de flesta år på 2000-talet.
Vinter:
Januari–februari:
1 hane Torslandaviken 2–9.1 (Leif Bergendal m fl).
1 hane Slottsskogen 4.1 (Bengt Adamsson m fl).
1 hane Galterö – Vasskären 19.1–14.2 (Per Österman m fl).
December:
1 hane Slottsskogen 2.12 (Bengt Adamsson m fl).
2 hanar Torslandaviken 4–30.12 (Christer Fält m fl).
Höga antal:
27 ex str S Vinga ungar 4.10 (Stefan Andersson m fl).
Ett helt normalt år för områdets stjärtänder, även om vinterfynden var något fler än genomsnittet. Som brukligt noterades arten inte alls under sommarmånaderna och denna relativt sällsynta häckfågel har faktiskt aldrig konstaterats häcka i området. Tyvärr tyder ingenting på att detta kommer att ändras den närmaste tiden, då arten under senare år fortsatt att minska i landet.
Häckningar:
1 par Balltorps våtmark (Mats Bjersing).
1 par Partille golfbana (Tobias Meyer).
1 par Helgered, Landvetter (Mats Eriksson).
1 par Änggårdsbergen (Bengt Adamsson).
Vinter:
Höga antal, januari–februari:
Som mest 19 ex Välen 4.1–23.2 (Stefan Svanberg m fl).
13 ex Öxnäs 19.1–28.2 (Camilla Ek m fl).
Höga antal, december:
Som mest 18 ex Välen 1–31.12 (Ulf Persson m fl).
50 ex Öxnäs 12–25.12 (David Klingberg m fl).
Höga antal:
129 ex Torslandaviken 26.9 (Magnus Persson).
Den stora flock krickor som långt in i december sågs vid Öxnäs var årets enda lilla överraskning, de flesta år brukar annars Välen stå för en klar majoritet av områdets övervintrare. I övrigt är det svårt att lyfta fram någonting som avviker från det normala och 2020 kan summeras som ett tämligen ordinärt år för Göteborgs krickor.
Samtliga:
1 ad hane Torslandaviken 23.4–6.6 (Fredrik Bothén m fl).
Nu har vi haft besök av rödhuvad dykand två år i rad på samma lokal. Även i år var det en adult hane, den dök upp några dagar tidigare än i fjol och behagade att stanna nästan en månad längre än förra året då den försvann från lokalen den 11 maj. Frågan är om det är samma fågel som gästar oss eller om det är Torslandaviken som utgör en särdeles lämplig lokal för arten?
Höga antal:
25 ex Torslandaviken 9.12 (Ola Wennberg).
Brunanden har minskat kraftigt som häckningsart i Sverige under ett antal år. I vårt rapportområde har aldrig någon häckning konstaterats, men vid två tillfällen har parning observerats. Arten kan hålla till godo med mycket små vegetationsrika dammar så visst kan någon häckning undgått upptäckt, men det verkar föga troligt. Årets högsta antal är en liten ökning från de blott 20 ex som sågs förra året, men även här är trenden nedåtgående. I vanlig ordning är Torslandaviken den lokal där det görs i särklass flest observationer av brunänder.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
2 par Hökälla 11.4 (John Thulin).
1 par Balltorps våtmark, Mölndal 13.4 (Conny Palm).
1 par Hårssjön 27.4 (Magnus Rahm).
1 par Torslandaviken 18.5 (Mats Bjersing).
2 hanar Holmdammen, Hisingen 25.5 (Johan Svedholm).
Höga antal:
Vår:
131 ex Torslandaviken 1.5 (Magnus Persson).
Höst:
86 ex Torslandaviken 28.12 (Magnus Persson).
Tyvärr sågs inga ungkullar av vigg i år. Senast vi hade en konstaterad häckning var 2015. Under våren ses regelbundet par på lämpliga lokaler, men några häckningar verkar inte genomföras. De 131 ex som noterats som högsta antal är tyvärr det lägsta som noterats i området sedan 2008, då vi började att publicera detta.
Sommar:
2 hanar str S Kråkudden, Hönö 3.7 (Roger Eskilsson).
Höga antal:
11 ex str S Kråkudden, Hönö 3.11 (David Armini m fl).
Sommarfynd av bergänder görs regelbundet men ej varje år. Det högsta antalet får anses som normalt för senare år. Toppnoteringen för 2000-talet är 33 ex, vilket gjordes i Torslandaviken både den 16 november och den 2 december 2006.
Samtliga:
1 hane str S Hyppeln 3.11 (Roger Eskilsson).
Det verkar som att det blivit en förskjutning i alförrädarens uppträdande i rapportområdet. De senaste två fynden av arten har båda gjorts under hösten. Förutom årets fågel sågs en hane den 22 oktober 2019. Innan dess hade vi två fynd under sommaren, en 2K hane den 3 juli 2017 och en hane som sågs från den 10 till den 17 juli runt Bolleskären utanför Hönö 2012. Arten har blivit allt sällsyntare nationellt från att ha haft några toppår på 1990-talet och för vårt rapportområdes del hade vi långstannande individer under tio år i rad i början på 2000-talet.
Samtliga:
1 ad hane Galterö 12.1–19.2 (Andreas Svensson m fl).
1 ad hane str N Hyppeln 21.1 (Karin Magnander m fl).
1 3K+ hane Galterö 8.11–31.12 (Johan Thor m fl).
Det är väl en inte alltför vågad gissning att det är samma praktejderhane som har hittat ett lämpligt vatten att tillbringa vintern i. För tredje gången har den uppehållit sig utanför Galterö i Göteborgs södra skärgård. Första gången den dök upp var den 5 januari 2019 och då sågs den fram till den 20:e samma månad. Därefter dök den upp den 7 september samma år och stannade alltså ända fram till den 19 februari i år. Tredje gången den siktades var alltså den 8 november i år. Det är heller inte helt omöjligt att Hyppelnfågeln den 21 januari är samma individ, då en lucka i rapporterna på Galterö mellan den 12 och den 30 januari finns och avståndet fågelvägen inte är särskilt stort mellan Galterö och Hyppeln. Vintern 2014–2015 hade vi en hona som övervintrade utanför Galterö. Hon upptäcktes den 30 november och stannade till den 3 mars.
Häckningar:
35–40 olika ungkullar med sammanlagt ca 375 ungar.
Höga antal:
1 416 ex str S Kråkudden, Hönö 22.11 (David Armini m fl).
1 023 ex str N Kråkudden, Hönö 5.4 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Häckningsutfallet blev ganska likt fjolåret, visserligen sågs något färre ungar, men antalet kullar var däremot däremot något fler. De högsta antalen ligger i paritet med senare års sträcknoteringar.
Höga antal:
3 315 ex str Kråkudden, Hönö 23.4 (Mikael Molin).
1 930 ex str S Kråkudden, Hönö 22.4 (Jon Håkansson m fl).
Några 10 000-tal sjöorrar, vilket räknades på Vinga 2019 blev det inte i år, men de 3 315 som noterades står sig dock väl i den övriga konkurrensen. Årets antal visar sig som en god tvåa efter fjolårets överlägsna rekord.
Sommar:
1 hona Välen 7–24.6 (Andreas Holm m fl).
Höga antal:
21 ex str S Kråkudden, Hönö 6.4 (Jon Håkansson).
Sommarfynd av alfågel görs i princip vartannat år i rapportområdet. Det högsta noterade antalet är en liten uppryckning från fjolårets bottenrekord på 8 ex, men har en bit upp till de 74 ex som räknades den 19 april 2014 vid Kråkudden.
Höga antal:
19 ex Torslandaviken 3.2 (Kåre Ström).
19 ex Torslandaviken 20.12 (Jan Wahlberg).
De 19 ex som noterades i Torslandaviken både i februari och december under året är glädjande nog en liten uppryckning från de senaste fem åren. Kanske kan de vackra fåglarna hitta tillbaka till oss igen från att ha valt andra platser att tillbringa vintern på.