Vadarfåglar Charadriiformes
STRANDSKATOR Haematopodidae
Vinter:
Januari:
1 ex Kråkudden, Hönö 1–6.1 (Jonas Bergman Laurila m fl).
6 ex Böttö, Galterö 12–31.1 (Andreas Svensson m fl).
2 ex Röds fiskehamn, Hönö 13.1 (Bo Brinkhoff).
2 ex Stora Kålskär, Hönö 19–25.1 (Hans Zachrisson m fl).
December:
3 ex Bolleskären, Hönö 13–26.12 (Magnus Rahm m fl).
1 ex Lilla Bårholmen, Hälsö 19.12 (Thomas Karlsson).
Vinterfynd från ytterskärgården föreligger enligt känt mönster; januari bjöd likt december 2019 på ovanligt många fåglar medan decembersumman är mer i linje med senare års resultat.
SKÄRFLÄCKOR Recurvirostridae
Samtliga:
2 ex Haga kile, Askim 20.7 (Marcus Stensmyr).
Årets fynd tickar i de flesta boxar för skärfläckans normala uppträdande i rapportområdet: Ett fynd årligen – check. 2 ex tillsammans – check. Lokal i kustbandet – check. Kortvarigt besök – check. Dock är julifynd ganska sparsamt förekommande, vanligast är att fynd görs i april – maj.
PIPARE Charadriidae
Vinter:
1 ex Torslandaviken 20.12 (Jan Wahlberg m fl).
Ljungpiparen övervintrar regelbundet i hyfsade antal i Skåne och på Öland, men i vårt rapportområde är arten en sällsynt vintergäst. Årets fynd var det nionde under 2000-talet.
Samtliga:
1 ad Välen 7.7 (Hans Börjesson).
Andra fyndet i rapportområdet av denna art som även nationellt är en raritet med endast 17 tidigare fynd, varav det senaste är från 2013. Fågeln förärade oss dock endast med ett mycket kortvarigt besök, efter ungefär en kvart lyfte den för att inte mer återfinnas.
Samtliga:
Vår:
1 ex Öxnäs 20.5 (Magnus Lundström).
1 ex Galterö 5–6.6 (Per Österman m fl).
1 ex Rörö 7.6 (Per Björkman m fl).
1 ex Stora Hästholmen, Björlanda 13.6 (Mikael Molin).
Höst:
Sammanlagt ca 159 ex 15.7–4.11.
Månadsfördelning:
juli 96 ex, augusti 9 ex, september 38 ex, oktober 12 ex, november 4 ex.
Ett litet uppsving jämfört med katastrofåret 2019 då endast 2 vårfåglar och 39 höstfåglar sågs. Årets vårsumma är väl fortfarande inte direkt något att sätta på löpsedlarna, men höstsumman är i alla fall helt ok. Under 10-talet varierade vårsummorna mellan 1 och 125 individer och höstsummorna mellan 39 och 532 individer.
Häckningar:
1 par Tistlarna (Andy Hultberg m fl).
1 par Södra In-Vinga (Gösta Olofsson).
2 par Galterö (Johan Ennerfelt m fl).
1 par Nordres tånge, Hönö (Bengt Karlsson).
1 par Torslandaviken (Jan-Olof Roos m fl).
Troliga häckningar:
Ytterligare 3 par Torslandaviken (Karin Magnander m fl).
1 par Hälsö hamn (Thomas Karlsson).
1 par Kråkudden, Hönö (Roger Eskilsson m fl).
4 par Rörö (Per Björkman m fl).
1 par Åleviken, Björlanda skjutfält (Niklas Aronsson).
Dessutom rapporterades arten från ytterligare tolv lokaler under häckningstid.
Det finns ingen anledning att tro att det skett någon större förändring i den större strandpiparens numerär men möjligen kan inlandshäckningar av arten ha blivit ovanligare; nästan samtliga av årets fynd med häckningsindicier är gjorda i skärgården/kustbandet.
Häckningar:
1 par Välen (Uno Unger m fl).
1 par Högsbo industriområde (Victor Tjernberg).
2 par Sagsjön, Kållered (Ove Ferling m fl).
1 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl).
1 par Ögärdet, Göteborg (Amar Hot).
Troliga häckningar:
Ytterligare 2 par Torslandaviken (John Thulin m fl).
1 par Hökälla (Bo Brinkhoff m fl).
1 par Öxnäs (Bo Brinkhoff).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Bodil Nyström m fl).
2 par Hills golfbana, Mölndal (Lars Persson m fl).
1 par Sisjöns skjutfält (Magnus Rahm).
1 par Skräppekärr, Göteborg (Mathias Theander).
1 par Partille golfbana (Ingemar BE Larsson).
1 par Fläskebotippen, Landvetter (Conny Törnmar).
Dessutom rapporterades arten på ytterligare tretton lokaler under häckningstid.
Ett helt normalt utfall. Som vanligt dyker arten upp på en del nya ställen och många häckningar förbises säkert, medan några lokaler som Torslandaviken och Välen återkommer år efter år.
Samtliga:
1 2K hane Torslandaviken 31.5–1.6 (Mikael Nilsson, Mikael Molin m fl).
Årets oomkullrunkeliga skräll utgörs givetvis av detta osannolika fynd av en art som inte bara var ny för rapportområdet och Sverige utan faktiskt utgjorde endast det tredje fyndet i hela Västra Palearktis! Artens häckningsområden ligger i Sibirien, Manchuriet och Mongoliet och vinterkvarteren i Australasien.
Samtliga:
4 ex Landvetters flygplats 19.5 (Johan Karlström m fl).
1 1K Galterö 21.9 (Per Österman).
Fjällpiparen är fortfarande en ganska sällsynt gäst i vårt rapportområde, även om den nästan är årligt förekommande. Årets fynd är nummer 26 och 27 och är ganska typiska tidsmässigt, även om höstfynd dominerar klart i fyndmaterialet. Vad som är mindre typiskt är vårfyndets geografiska belägenhet, artens fyndbild är klart kustbunden i rapportområdet, och fyndet utgör det första i Härryda kommun.
SNÄPPOR Scolopacidae
Höga antal:
36 ex str Torslandaviken 6.5 (John Fjörtoft Karlsen m fl).
35 ex str Torslandaviken 9.5 (Christer Fält).
26 ex str N Torslandaviken 12.5 (Christer Fält).
Årets dagstoppar är bra sett till de senaste tio åren och faktiskt mer i linje med 00-talet då snittet på sträcktoppen låg på ca 50 ex. Under 10-talet låg snittet snarare runt 20 ex.
Vinter:
Januari–februari:
3 ex Hönö – Öckerö 9.1–14.2 (Jan-Åke Noresson m fl).
2 ex Kråkudden, Hönö 21.2 (Nils Abrahamsson m fl).
December:
2 ex Hönö – Öckerö 10–25.12 (Thomas Karlsson m fl).
1 ex Krossholmen, Torslanda 31.12 (Christer Fält m fl).
Höga antal:
114 ex Öxnäs 15.4 (Benga Ragnewall).
106 ex str NO Välen 19.4 (Victor Tjernberg).
150 ex str NO Balltorps våtmark 20.4 (Lars Eric Rahm).
101 ex str NO Slottsskogen 21.4 (Tina Widén).
200 ex str N Stora Amundö 21.4 (Stig Fredriksson).
200 ex str O Hårssjön 21.4 (Lars Eric Rahm).
Storspov får numer anses vara en regelbunden övervintrare i norra skärgården. Fyndet i Torslanda den 31 december kan nog mycket väl ha varit en av skärgårdsspovarna som gjorde ett kort besök på fastlandet. En sträcktopp på 200 individer hör faktiskt till de bättre för Göteborgsområdet, även om det är långt till rekordet som ligger på 730 individer den 23 april 2008.
Höga antal:
46 ex str SV Tistlarna 28.6 (Andy Hultberg).
92 ex str S Kråkudden, Hönö 6.7 (Lars Hellman m fl).
102 ex str S Vinga 6.7 (Musse Björklund m fl).
89 ex str S Kråkudden, Hönö 29.7 (Ragnar Lagerkvist m fl).
Efter ett par riktigt svaga år fick vi äntligen en fin myrspovshöst igen. Toppnoteringen på 102 ex från Vinga den 6 juli är faktiskt den högsta hösttoppen sedan 2010 då hela 411 individer noterades den 24 augusti från Kråkudden. Vårantalen är generellt mycket blygsammare än under höststräcket men i år var myrspovens våruppträdande likt de senaste tre åren i det närmaste obefintligt. Inga sträckflockar och totalt sågs tio individer under hela våren. 2019 noterades tolv individer, 2018 fem och 2017 endast en ynka spov. Låt oss hoppas på en något myrspovsrikare vår kommande år.
Samtliga:
1 ex str SV Södra Tynnered 14.9 (Hans Börjesson).
En observation av rödspov under året ligger väl i linje med fyndbilden i Göteborg. Bestämning till underart lät sig inte göras även om datumet talar för en islandica-spov.
Samtliga:
Vår:
2 ex Galterö 2.5 (Per Österman m fl).
1 ex Galterö 8.5 (Andreas Svensson).
Höst:
Sammanlagt minst 40 ex 29.7–28.10.
Antalet fynd under våren är alltid lägre än höstantalen, men två vårfynd av tre individer är ändå ganska beskedligt. Höstens minst 40 individer är ett helt ok resultat sett till de senaste åren. Inga dagssummor över fem individer noterades.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt minst 410 ex 5.7–3.11.
Höga antal:
35 ex Bolleskären, Hönö 16.8 (Hans Zachrisson).
50 ex str S Kråkudden, Hönö 22.8 (Jonas Bergman Laurila).
Inga vårfynd gjordes i år vilket har inträffat några gånger de senaste åren. Höstsumman på minst 410 individer är dock mer uppfriskande och faktiskt den högsta sedan 2012 då 597 individer noterades. Innan dess var vi vana vid årssummor över 500 individer men efter 2012 har antalen gått ner betydligt. Årets antal är dessutom försiktigt summerade då det var flera dagar där både Kråkudden och Vinga var bemannade. Den högsta dagssumman på 50 ex den 22 augusti är relativt bra utan att sticka ut sett till senare år.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 42 ex 10.4–15.5.
Höst:
Sammanlagt 245 ex 11.6–22.9.
En sammanställning av brushanens förekomst i området gjordes för första gången i fjol. Vårsumman var då 39 ex och årets 42 ex ligger då i samma linje. Höstantalen är dock drygt det dubbla jämfört med fjolårets 106 ex. Sammanslagning av samma individer har gjorts ganska strängt då brushanar befinner sig längre perioder under sommaren vid både Välen och Torslandaviken. Därmed finns det givetvis en viss osäkerhet i det sanna antalet individer. Vårfyndet den 10 april är tidigt, det näst tidigaste fyndet av brushane i området. Fenologirekordet är från den 1 april 2017.
Samtliga:
3 ex Torslandaviken 29.5–3.6 (Christer Fält m fl).
Historiskt sett är fördelningen av vår- och höstfynd av myrsnäppa ungefär lika och i år gjordes bara ett vårfynd av tre fåglar som höll till på vadarstranden i Torslandaviken. Arten har varit en årlig besökare i området sedan 2009 med undantag av 2019 då inget fynd av myrsnäppa gjordes.
Samtliga:
Vår:
1 ad Torslandaviken 23–24.5 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Galterö 23.5 (Christopher Magnusson m fl).
Höst:
Sammanlagt minst 103 ex 5.7–8.10.
Höga antal:
20 ex str S Kråkudden, Hönö 5.7 (Mats Hildeman m fl).
24 ex str S Kråkudden, Hönö 6.7 (Raul Vicente m fl).
15 ex str S Vinga 29.7 (Kent Kristenson m fl).
Årets utdelning av spovsnäppor är sannerligen glädjande. Ett höstantal på över 100 individer har bara noterats en gång under 00-talen, 2004, och på sistone har vi dessutom bjudits på väldigt blygsamma årssummor av arten. De senaste åtta åren har vi inte ens kommit upp i 20 individer, medan snittet under 00-talet låg runt 50 individer. Ett par riktigt bra sträckdagar vid kusten ligger framför allt bakom den fina årssumman. Sträcktopparna ligger en bra bit över vad som varit standard för området tidigare. Den enda dagssumman som slår årets toppar går tillbaka till 1999 då upp till 43 individer sågs rastande i Torslandaviken. Försiktighet har beaktats gällande summorna längs kusten under samma dag men oavsett detta blir 2020 alltså det bästa året någonsin för antalet noterade spovsnäppor i Göteborgsområdet. Två vårfynd gjordes därtill vilket inte hör till vanligheterna för Göteborgsområdet. Till råga på allt sattes dessutom ett präktigt fenologirekord av spovsnäppan som rastade på Galterö mellan den 3–8 oktober. Tidigare rekord var den 25 september 2001.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 13 ex i Torslandaviken 6–30.5.
Höst:
2 ex Torslandaviken 20.8 (Magnus Persson).
1 1K Välen 27–28.8 (Per Österman m fl).
2020 var ett dåligt år för mosnäppa totalt sett. Sett till senare år ses normalt åtminstone 40–50 exemplar. Mosnäppor fanns som brukligt under i stort sett hela maj månad varför det sanna antalet är något svårbestämt och därför förstås kan vara något högre.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt minst 30 ex 29.7–18.10.
Höga antal:
6 ex str S Kråkudden, Hönö 23.8 (Daniel Laveson m fl).
Ett relativt normalt uppträdande av sandlöpare där fynden uteslutande gjordes i yttre skärgården. Höstmedianen under 2000-talet ligger strax under 50 individer med en variation mellan 24 och 102 exemplar, så minst 30 individer är lågt utan att vara anmärkningsvärt. Avsaknad av vårfynd är också helt normalt och sådana har inte gjorts i området sedan 2007.
Sena fynd:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 22.11 (David Armini m fl).
Höga antal:
64 ex str N Kråkudden, Hönö 17.5 (Mikael Molin m fl).
107 ex str S Kråkudden, Hönö 4.9 (David Armini m fl).
93 ex str S Vinga 4.9 (Stefan Svanberg m fl).
90 ex str S Kråkudden, Hönö 5.9 (Magnus Rahm m fl).
Årets antal är ett snäppet bättre utfall än de senaste åren. Senast vi hade ett dagsantal över 100 individer var 2015 så årets topp är glädjande. Noteringen av 64 nordsträckare den 17 maj är värd att nämna i sammanhanget då det är sällan vi ser så stora antal under vårsträcket. Individen som sträckte förbi Kråkudden den 22 november innebär ett fenologirekord med tre dagar.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö:
Högstanoteringen under våren var 200 ex 22.3 (Per Björkman).
Högstanoteringarna under hösten var 100 ex 30.10 och 31.10.
Övriga lokaler:
54 ex Havgalleskären, Donsö 13.1 (Gösta Olofsson).
80 ex Stora Stenskär, Vrångö 2.4 (Stefan Svanberg).
35 ex Vitskär, Torslandaviken 4.4 (Hans Börjesson).
30 ex Brureskären, Torslandaviken 13.4 (Hans Börjesson).
43 ex Vasskären, Gbg:s södra skärgård 15.11 (Per Österman).
41 ex Vinga 25.11 (Peder Winding m fl).
60 ex Galterö 11.12 (Staffan Sénby).
Av rapporterna att döma har vi en fortsatt god förekomst av övervintrande skärsnäppor. Tresiffrig högstanotering av de svårräknade snäpporna på Bolleskären både vår och höst tyder på ett riktigt fint år och vårnoteringen på ca 200 exemplar är faktiskt den högsta någonsin i området.
Samtliga:
Vår:
1 ex Donsö 15.5 (gnm Gösta Olofsson).
1 ex Torslandaviken 21.5 (Fredrik Lysell m fl).
1 ex Torslandaviken 30.5 (Magnus Persson m fl).
Höst:
1 1K Galterö 6.9 (Andreas Svensson).
2 1K Stora Amundö 12–14.9 (Lars Lundmark m fl).
Tre individer under våren är, trots att det kanske låter lite, en god utdelning. Småsnäppa ses inte ens varje vår i Göteborgsområdet. Höstens två fynd av tre individer är däremot i underkant av variationen där fler än 10 ex hör till ovanligheten. De högsta höstnoteringarna de senaste 20 åren är ca 30 ex 2004, ca 28 ex 2011 och ca 21 ex 2016. Efter 2016 ligger dock alla noteringar på ensiffriga antal
Samtliga:
Januari–februari:
1 ex Ryds kile, Björkö 4.1 (Per Karlsson Linderum m fl).
1 ex Hökälla 15.2 (Benga Ragnewall).
Vår:
1 ex Välen 1.3 (Hans Börjesson).
1 ex Välen 26.3 (Stefan Svanberg).
1 ex Torslandaviken 27.3 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Torslandaviken 28.3 (Tommy Järås).
1 ex Brudberget, Mölndal 29.3 (Lars Eric Rahm).
4 ex Hökälla 1.4 (John Thulin m fl).
1 ex Torslandaviken 2–3.4 (Örnulf Asker m fl).
2 ex Hökälla 4.4 (Staffan Larsson).
1 ex Hönö 7.4 (Hans Zachrisson).
1 ex Hökälla 7.4 (Andreas Svensson).
2 ex Rörö 10.4 (Per Björkman m fl).
1 ex Fridhemsviken, Rådasjöns naturreservat 11.4 (Johannes Löfqvist).
Höst:
Sammanlagt 42 ex 12.9–25.11.
December:
5 ex Torslandaviken 6–21.12 (Christer Fält m fl).
3 ex Ryds kile, Björkö 20–23.12 (Kristoffer Lager m fl).
1 ex Sandvik, Hönö 20.12 (Bengt Karlsson).
3 ex Välen 24–25.12 (Uno Unger m fl).
1 ex Stora Kärrsvik, Öckerö 29.12 (Bengt Karlsson).
Höga antal:
7 ex Hökälla 22.10–23.12 (Jan Hellström m fl).
5 ex Torslandaviken 6–21.12 (Christer Fält m fl).
Endast två individer på vårvintern är lite mindre än vad som normalt brukar rapporteras, medan 13 individer i december är en finare utdelning där dessutom hela fem individer sågs i Torslandaviken. Årssnittet av vinterfynd ligger på ca tio exemplar. Räknar vi lite försiktigt hamnar vi ändå på minst 13 individer under våren vilket är bra då vårantalet sällan blir tvåsiffrigt. Höstens 42 individer är ett relativt normalt uppträdande.
Samtliga:
Vår:
1 ex sp Skogomevägen, Hisingen 13.5 (Stefan Svanberg).
1 ex sp Lunnagårdsfältet, Mölndal 13.5 (Silke Klick).
Höst:
1 ex Smedstorps ängar, Björketorp 30.8 (Johannes Löfqvist m fl).
Genomsnittligt årsantal av dubbelbeckasin de senaste 20 åren ligger på ca åtta individer. Årets observationer med två spelande vårfåglar på olika platser den 13 maj samt ett ynka litet höstfynd får därför anses vara ett magert resultat och det sämsta sedan 2009 då endast en individ upptäcktes.
Samtliga:
2 ad Torslandaviken 1.6 (Bo Brinkhoff m fl).
1 ad Torslandaviken 11.6 (Christer Fält m fl).
1 ex Torslandaviken 3.8 (Magnus Persson).
1 1K Stora Amundö 24–25.8 (Lars Lundmark m fl).
Vi har flera år med tre fynd av smalnäbbad simsnäppa i området men fyra fynd av fem individer innebär det bästa året någonsin. Datummässigt handlar det om helt normala uppträdanden. Fynden innebär nummer 41–44 för Göteborgsområdet.
Samtliga:
1 ex str S Hyppeln – Hönö 22.2 (John Andersson m fl).
1 ex str S Vinga 9.10 (Kent Kristenson m fl).
1 ex str S Vinga 17.10 (Stefan Svanberg m fl).
2 1K str Vinga 23.10 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex str S Hyppeln – Vinga 3.11 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 19.11 (Gabriel Säll m fl).
1 ex str S Hönö 22.11 (Roger Eskilsson m fl).
Åtta fynd av brednäbbad simsnäppa i Göteborgsområdet är en riktigt fin utdelning. Rekordet på hela 18 exemplar är från 2011 men det näst högsta tidigare är sex individer år 2005. I snitt hittas två–tre exemplar om året. Typisk fyndbild är i oktober och november så fyndet från den 22 februari sticker i det avseendet ut en aning och utgör faktiskt det andra februarifyndet någonsin i rapportområdet.
Vinter:
1 ex Hönö 20.12 (David van der Spoel m fl).
Drillsnäppa i december är spektakulärt och då blir det viktigt att tänka på möjligheten att det kan vara en fläckdrillsnäppa det rör sig om. Den här individen sågs av två rapportörer oberoende av varandra men tyvärr kunde inte tillräckligt dokumenteras för att avgöra vilken art det rörde sig om. 2018 såg också en drillsnäppa i december som inte heller den kunde bestämmas med säkerhet. En uppmaning således: hittar ni extremt sena drillsnäppor, granska och dokumentera noga så ökar chansen till att vi får en fläckdrillsnäppa på Göteborgslistan.
Häckningar:
1–2 par Torslandaviken (Pontus Dejenfelt m fl).
1 par Galterö (Andreas Svensson m fl).
Antalet faktiska häckningar är alltid svårt att avgöra vad gäller områdets rödbenor. 11–13 par är rapporterade med säkra eller troliga häckningskriterier. Räknar vi in lägre kriterier så landar vi i en uppskattning på ca 15 häckande par. Det är ett lågt utfall jämfört med tidigare år och en fortsatt nedgång från förra årets ca 20 par som redan låg en bit under 2000-talens snitt på ca 30 par.
MÅSFÅGLAR Laridae
Höga antal:
3 030 ex str S Kråkudden, Hönö 3.11 (David Armini m fl).
2 500 ex str S Kråkudden, Hönö 19.11 (Roger Eskilsson m fl).
2 610 ex str S Kråkudden, Hönö 22.11 (David Armini m fl).
Även om det är långt kvar till 2000-talets toppnotering på 14 000 exemplar den 10 december 2011, så innebar 2020 ändå en liten uppryckning jämfört med de senaste åren som varit riktigt svaga. Tidsmässigt inträffade de högsta noteringarna helt typiskt under senhösten. November månad bjöd sammanlagt på tre dagar med mer än 2500 sträckande tretåiga måsar, något vi faktiskt inte sett i området sedan 2017.
Samtliga:
1 ad str S Kråkudden, Hönö 21.2 (Nils Abrahamsson).
1 ad str S Kråkudden, Hönö 22.2 (Martin Alexandersson m fl).
1 ad str S Hyppeln 23.2 (Roger Eskilsson m fl).
1 2K Kråkudden, Hönö 19.3 (Roger Eskilsson m fl).
1 1K str S Björnhuvudet, Öckerö 19.11 (Bengt Karlsson).
Totalt fem fynd av sannolikt tre olika individer är ett ganska bra, om än långt ifrån exceptionellt, resultat för området. Tidpunkterna för observationerna är däremot betydligt mer anmärkningsvärda. Såväl februarifynden, vilka sannolikt rör en och samma individ, som marsfyndet är faktiskt de första någonsin i Sverige! Novemberfyndet är inte lika extremt, men antalet fynd i september–oktober är normalt sett betydligt fler.
Häckningar:
Minst 150 par Asperösund, Brännö (Lars Hellman m fl).
33 par Svarte mosse, Biskopsgården (Johan Svedholm m fl).
3 par Hälsö hamn (Thomas Karlsson).
Minst 3 par Kråkholmen, Hönö (Magnus Rahm m fl).
2 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
Förra året, när vi summerade 642 häckande par, jublade vi över att det verkade gå så bra för områdets skrattmåsar. 2020 ser det tyvärr helt annorlunda ut och årets totalt 191 par på 5 lokaler är även historiskt sett ett ganska dåligt resultat. Rapporter med häckningsindicier saknas helt från flera tidigare pålitliga lokaler så som Brureskären vid Torslandaviken där det så sent som 2018 häckade uppskattningsvis 300 par.
Höga antal:
33 ex str S Kråkudden, Hönö 23.2 (David Armini m fl).
45 ex str S Kråkudden, Hönö 18.11 (Jon Håkansson m fl).
39 ex str S Kråkudden, Hönö 19.11 (Roger Eskilsson m fl).
Månadsfördelning:
februari 50 ex, april 4 ex, maj 3 ex, juni 2 ex, juli 2 ex, augusti 8 ex, september 18 ex, oktober 14 ex, november 131 ex.
Efter fyra riktigt svaga år innebar 2020, i och med totalt 230 exemplar, en återgång till lite mer normala dvärgmåsnivåer. Vad som är en normal dvärgmåsnivå är i och för sig ganska svårt att säga, då antalen fluktuerar kraftigt mellan åren beroende på väderförhållanden och eventuell förekomst av lämpliga höst- och vinterstormar. Som exempel på vad en lämplig vinterstorm kan göra åt dvärgmåstotalen kan de 352 respektive 217 exemplar som noterades den 16–17 februari 2017 vid Kråkudden nämnas – de hittills högsta dagsnoteringarna i området.
Samtliga:
1 2K Torslandaviken 5.5 (Ola Wennberg).
1 2K Välen 10.5 (Hans Börjesson m fl).
1 2K Torslandaviken 19.5 (Ola Wennberg m fl).
1 2K Torslandaviken 23–24.5 (Ola Wennberg m fl).
1 2K Lunnagårdsfältet, Mölndal 24.5 (Magnus Rahm m fl).
1 3K Torslandaviken 25.5 (Magnus Persson m fl).
1 2K Torslandaviken 16.6 (Christer Fält m fl).
1 1K Torslandaviken 15.11 (Christer Fält).
Hela åtta fynd, nummer 19–26 för rapportområdet, är givetvis ett hejdundrande rekord för denna art som på senare år stadigt ökat i såväl området som i landet i stort. Viss risk för dubbelräkningar föreligger förvisso, men det står åtminstone klart att Torslandaviken gästats av minst fyra olika individer – 1 1K, 2 2K (varav en ringmärkt) och 1 3K.
Samtliga:
1 2K Kråkudden, Hönö 1.1 (Roger Eskilsson m fl).
1 2K Torslandaviken 2.1 (Ola Wennberg).
1 2K Göteborgs fiskhamn 3–25.1 (Karin Magnander m fl).
1 2K+ Hyppeln 3.1 (Peter Keil).
1 2K Nolviks kile, Björlanda 5–16.1 (Tommy Johansson m fl).
1 2K Kråkudden, Hönö 16.1 (Roger Eskilsson m fl).
1 2K Gamlestaden 5.3 (Roger Eskilsson).
1 1K str SV Galterö 14.11 (Stefan Svanberg m fl).
Hela åtta fynd är en årssumma som kan föra tankarna tillbaka till det glada 80-talet, då arten regelbundet uppträdde betydligt talrikare i området än på senare år. Dock är det troligen inte riktigt så många unika individer inblandade i årets fynd och en försiktig uppskattning ger oss att vi gästats av minst tre vittrutar under året. Detta är ändå ett bra resultat för området, klart över senare års medel.
Samtliga:
1 3K Fiskhamnen 2–3.1 (Peder Winding).
1 2K Klippan 2–3.1 (Stefan Svanberg m fl).
1 1K Fiskhamnen 21.10–20.11 (Christopher Magnusson m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 3.11 (Magnus Rahm m fl).
1 2K str S Vinga 3.11 (Musse Björklund m fl).
1 1K Torslandaviken 16.11 (Lars Eric Rahm).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 19.11 (Olle Edlund m fl).
1 1K och 2 ad str S Kråkudden, Hönö 22.11 (David Armini m fl).
Proppen ur för kaspisk trut i Göteborg! Aldrig förr har mer än två exemplar setts på ett år i rapportområdet och med årets åtta fynd av tio exemplar höjs totalsumman från 13 till 21 fynd. Precis som tidigare noteras arten nästan uteslutande antingen sträckande i det yttersta kustbandet eller rastande i de stora trutflockarna kring Fiskhamnen. Att en så stor andel av våra fynd har gjorts under senhösten avviker något från fyndbilden nationellt där juli–oktober dominerar och en ganska stor andel av fynden på syd-/ostkusten utgörs av 1K-fåglar redan under sensommaren.
Samtliga:
1 ex str NO Galterö 1.5 (Jon Hessman m fl).
1 ad Torslandaviken 21.5 (Stefan Svanberg m fl).
2 ad Torslandaviken 26–30.5 (Ola Wennberg m fl).
1 ex Hälleviken, Torslanda 23.6 (Birger Stenseke).
1 ad str S Tistlarna 28.6 (Andy Hultberg).
3 ad Välen 2.7 (Göran Andersson m fl).
2 ad Torslandaviken 2.7 (Bengt Vannerlund m fl).
1 ex Torslandaviken 28.7 (Conny Palm).
1 ad och 2 1K Torslandaviken 10–27.8 (Stefan Svanberg m fl).
Från att tidigare ha varit en högst sporadisk gäst har framför allt Torslandaviken alltsedan 2016 mer eller mindre regelbundet gästats av dessa majestätiska tärnor. Precis som de senaste åren gjordes även ströfynd på andra lokaler längs med kusten, men sannolikt rör merparten av dessa observationer samma fåglar som rört sig i området. I slutet av augusti sågs två ungfåglar, men det är oklart varifrån de härstammar. Inga högre häckningsindicier finns rapporterade från vårt område.
Häckningar:
1 par Galterö (Christopher Magnusson m fl).
1 par Gamla Bovik, Björkö (Bo Brinkhoff m fl).
Sena fynd:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 2.11 (Jon Håkansson m fl).
2020 hittades inga kolonier med häckande kentska tärnor i Göteborgs skärgård – något vi annars blivit ganska vana vid under 10-talet. På två lokaler, Galterö och Björkö, sågs i alla fall matning av nyligen flygga årsungar tydande på att häckning genomförts i närområdet. Även på Hönö sågs stora antal regelbundet under häckningstid, men inga högre häckningsindicier har rapporterats. För övrigt var uppträdandet normalt under året. Novemberfyndet hör till de senaste som gjorts i området, även om det är en bra bit kvar till fenologirekordet som sattes vid Kråkudden den 8 december 2016.
Samtliga:
1 ad Kalvsund 16.6 (John Andersson).
Andra året i rad med fynd av denna charmiga lilla tärna som förvånansvärt sällsynt besöker våra vatten.
Sena fynd:
1 ex str NV Tistlarna 19.10 (Gösta Olofsson).
Enstaka oktoberfynd av fisk-/silvertärnor har på senare år blivit mer regel än undantag.
Samtliga:
1 ad Torslandaviken 5–7.6 (Magnus Persson m fl).
2 ex Torslandaviken 7.6 (Gunnar Valinder).
3 ex Torslandaviken 13.6 (Anne-Catherine Ernehall m fl).
6 ex Torslandaviken 21.6 (Anne-Catherine Ernehall).
Svarttärnan är en ganska sparsamt förekommande gäst i Göteborgs rapportområde och 2020 var uppträdandet helt koncentrerat till Torslandaviken. Hur många individer som var inblandade i fynden är svårt att säga, men maximalt sex svarttärnor sågs i alla fall till och från under perioden 5–21 juni.
LABBAR Stercorariidae
Höga antal:
42 ex str Kråkudden, Hönö 8.9 (Raul Vicente m fl).
Månadsfördelning:
februari 5 ex, april 1 ex, maj 5 ex, juni 1 ex, juli 39 ex, augusti 18 ex, september 132 ex, oktober 3 ex, november 14 ex.
Jämfört med 2017 och 2018 har de senaste två åren inte varit några stora storlabbsår. På längre sikt är ändå totalt 218 storlabbar ett klart godkänt resultat. Tidsmässigt var uppträdandet typiskt med en dominans av septemberfynd, även om oktoberfynden var färre än normalt. Dylika mindre variationer mellan åren har sannolikt sin huvudsakliga förklaring i rådande väderförhållanden.
Samtliga:
1 ad str S Kråkudden, Hönö 16.5 (Mikael Molin).
2 1K str S Kråkudden, Hönö – Vinga 9.10 (Olle Edlund m fl).
2 1K str S Vinga 23.10 (Stefan Svanberg m fl).
1 1K str S Hyppeln 27.10 (Roger Eskilsson).
4 1K str S Kråkudden, Hönö – Vinga 3.11 (David Armini m fl).
1 ad str S Brevik, Öckerö – Kråkudden, Hönö 19.11 (Thomas Karlsson m fl).
2 1K str S Kråkudden, Hönö 22.11 (David Armini m fl).
Totalt sju fynd av tretton exemplar speglar ett normalt uppträdande. Vårfynd är ganska sällsynta och görs inte varje år, medan uppträdandet under hösten var helt typiskt.
Höga antal:
7 ad str S Kråkudden, Hönö 2.5 (Mikael Molin).
7 ex str S Kråkudden, Hönö 29.7 (Conny Palm).
Tidiga fynd:
1 ad str S Kråkudden, Hönö 11.3 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 27.3 (Jon Håkansson).
Två tidiga marsfynd är anmärkningsvärt, men står sig slätt mot det fenologirekord som sattes 2017 när en kustlabb sträckte förbi Kråkudden redan den 1 mars. För övrigt ett helt normalt uppträdande med, likt senare år, en total avsaknad av häckningsindicier.
Samtliga:
1 1K str S Kråkudden, Hönö – Vinga 8.9 (Raul Vicente m fl).
1 1K str S Vinga 9.9 (Musse Björklund).
För andra året i rad ett mycket magert uppträdande av fjällabb. Förra året slog vi fast att 2019 års tre fynd var det sämsta resultatet sedan 2015 och årets utfall är alltså snäppet sämre. Likt för andra labbar är det dock helt normalt att antalen fluktuerar.
ALKOR Alcidae
Samtliga:
Sammanlagt 3 ex 1.1–23.2 samt minst 292 ex 17.10–25.11.
Höga antal:
154 ex str S Vinga 23.10 (Stefan Svanberg m fl).
146 ex str S Kråkudden, Hönö 23.10 (Joakim Johansson m fl).
50 ex str S Kråkudden, Hönö 22.11 (Leif Jonasson m fl).
Variationen i uppträdandet av alkekung i området är förvisso stor historiskt med en median på 350 alkekungar mellan 1984 och 2012. Därefter har dock en tydlig minskning skett. Just 2012 sågs 1 306 individer och årets notering på minst 295 exemplar är faktiskt den högsta efter det, följt av 2019 års 211 individer. Rekordnoteringen dateras tillbaka till 1996 då hela 13 000 alkekungar noterades. I årets sammanräkning har dagstotalen sträckande fåglar tagits från den lokal där högst antal noterats och därmed antas att samma individer noterats på övriga lokaler längs kusten. Givetvis kan det betyda att totalantalet faktiskt är något högre då det till exempel kan ha setts individer från Vinga som inte är noterade från Kråkudden. Oavsett detta kan vi åtminstone konstatera att årets utdelning är ytterligare ett steg i rätt riktning från fjolårets resultat sett till den senaste tioårsperiodens annars vikande trend.
Häckningar:
Minst 1 par Vasskären, Gbg:s södra skärgård (Stefan Svanberg m fl).
Höga antal, häckningstid:
13 ex Vasskären, Gbg:s södra skärgård 11.4 (Johan Ennerfeldt m fl).
24 ex Inre Tistlarna 29.5 (Glenn Palstam).
60 ad Torrbeskär, Gbg:s norra skärgård 30.5 (Hans Zachrisson).
I år gjordes i princip inga kontroller på de klassiska häcklokalerna och eftersom det handlar om mer eller mindre otillgängliga platser i skärgården så resulterar förstås detta i att det rapporterade häckningsutfallet ser så bedrövligt ut. Givetvis är det dock svårt att dra några större slutsatser utifrån detta så årets faktiska utfall får helt enkelt i stort vara höljt i dunkel.
Samtliga:
2 ex str S Vinga 9.10 (Kent Kristenson m fl).
1 1K str S Vinga 23.10 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 24.10 (Magnus Rahm m fl).
1 ex str S Vinga 28.10 (Christopher Magnusson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 3.11 (David Armini m fl).
2 1K str S Vinga 3.11 (Musse Björklund m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 4.11 (Martin Oomen).
1 ex Hyppeln 19.11 (Johan Thor).
1 ex Hönö – Öckerö 21.11 (Dawid Johansson m fl).
Totalt tio individer är ett resultat som speglar de senaste årens uppträdande. Under 00-talet, som var en god period för området, låg snittet på ca 50 individer per år. Efter 2009 då 43 individer noterades har vi dock tyvärr inte varit i närheten av detta. Under 10-talet ligger snittet istället på åtta observerade lunnefåglar per år.
Höga antal:
3 459 ex str S Kråkudden, Hönö 23.2 (David Armini m fl).
1 773 ex str S Vinga 23.10 (Stefan Svanberg m fl).
4 732 ex str S Vinga 3.11 (Musse Björklund m fl).
2 270 ex str S Kråkudden, Hönö 4.11 (Martin Oomen m fl).
4 467 ex str S Kråkudden, Hönö 19.11 (Peder Winding m fl).
1 503 ex str S Kråkudden, Hönö 22.11 (David Armini m fl).
Det bästa året sedan mycket länge vad gäller sträckande alkor i området. Hela sex dagar med fyrsiffriga antal och två noteringar med en bra bit över 4000 individer. Den enda dagen som matchar under de senaste 20 åren är den 8 december 2017 då 4 170 ex noterades. Årets båda toppnoteringar är alltså de högsta sedan 2001 då ca 8500 sillgrisslor räknades från Vinga. Går vi längre tillbaka i tiden finns högre noteringar med det högsta rapporterade dagsantalet den 28 oktober 1995 då ca 20 600 obestämda sillgrisslor/tordmular rapporterades från Kråkudden. Förutom den 22 november då antalen sillgrissla/tordmule uppskattades vara ungefär lika så uppskattades tordmule dominera med mellan 60–85% de andra toppdagarna.