Tättingar Passeriformes
GYLLINGAR Oriolidae
Samtliga:
1 ex Askesby, Säve 1.6 (Tommy Johansson).
1 2K Välen 6.6 (Hans Börjesson m fl).
1 ad Askesby, Säve 14.6 (Lennart Larsson).
1 ex Majvik, Torslanda 14.7 Niklas Aronsson m fl).
Fyra fynd får betraktas som ett mycket bra år. Två av fynden är från Askesby. Ett rejält tidsspann mellan fynden, två veckor, avgör bedömningen med två fynd. Askesby är förövrigt den säkraste lokalen i vårt rapportområde om man vill lyssna efter gylling. För 2000-talet inkasserar denna lokal sjungande sommargylling vid hela tio tillfällen. Anmärkningsvärt för 2023 är det mycket sena fyndet av en sjungande sommargylling i Majvik i mitten av juli. Endast två julifynd finns sedan tidigare.
TÖRNSKATOR Laniidae
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 40–45 ex 2.1–9.5.
Höst–vinter:
Sammanlagt 27–32 ex 21.9–31.12.
Varfågeln uppvisar en mycket stabil förekomst hos oss med små variationer genom åren. Den som sticker ut för 2023 är en varfågel som sågs vid Lärjeåns dalgång den 9:e maj. Varfåglar i maj ses i snitt vart tredje år i vårt rapportområde.
Häckningar:
1 par Sisjöns skjutfält (Lars Eric Rahm m fl).
1 par Hårssjön (Elon Wismén m fl).
2 par Skalmered, Landvetter (Johan Karlström m fl).
1 par Balltorp, Mölndal (Lars Eric Rahm m fl).
1 par Lärjehom, Anfered (Roger Eskilsson m fl).
1 par Änggårdsbergen (Johan Ennerfelt m fl).
1 par Vargö (Lars Erik Norbäck).
1 par Hills golfbana (Over Ferling).
Nio konstaterade häckningar och ytterligare tjugo lokaler med törnskator som rapporterats med lägre häckningskriterier ger hela 29 revir. Detta innebär ett tangerat rekord tillsammans med år 2020 för vårt rapportområde.
KRÅKFÅGLAR Corvidae
Troliga häckningar:
1–2 par Björnaråsen–Bokedalen, Partille (Ingvar Björhall m fl).
1 par Öjersjö, Partille (Anders Larsson m fl).
Detta år domineras helt av Partille kommun som inkasserar mellan två och tre troliga häckningar varav samtliga från klassiska nötkråkelokaler. Inga observationer under häckningstid från andra delar av rapportområdet. Här föreligger säkerligen ett mörkertal, då nötkråkan är notoriskt känd som mycket försynt under häckningstid.
Samtliga:
1 3K+ Askim-Lunnagården–Sisjö golfbana 1.1–15.11 (Daniel Frederiksen m fl).
1 ex Slottsskogen 3.1–26.3 (Gunilla Midbratt m fl).
1 ex Välen 7.1 (Rickard Holmskog m fl).
1 ex Hönö huvud 14.5 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 ex Norra Tynnered 13.7 (Bob Olsson).
2 ex Välen 14.8 (Ulf Bergh m fl).
1 ex Stora Amundö 15.10 (Bert Olsson).
1 ex Hyppeln 6.11 (Ingemar Åhlund).
Även i år var den lätt igenkända individen, med ett något ljusare parti på vingen, stationär kring Askim och Lunnagården. Den verkade sällskapa med en vanlig gråkråka, men inga tecken på genomförd häckning kunde noteras. Även Slottsskogen förärades en stationär svartkråka under vintern och en bit fram på vårkanten. Utöver dessa rapporterades en dryg handfull svartkråkor inom vår region. Det vill säga ett normalår, med de senaste åren som jämförelse. Under 2024 blir det intressant att följa svartkråkan i och med att den fick artstatus i början på året och huruvida det påverkar rapporteringsfrekvensen.
MESAR Paridae
Höga antal:
145 ex str NV Välen 7.10 (Hans Börjesson).
264 ex str NV Välen 8.10 (Hans Börjesson).
269 ex str V Välen 15.10 (Hans Börjesson).
100 ex str S Kråkudden, Hönö 15.10 (Ola Dahlbom m fl).
2023 bjöd på makalösa sträckantal av svartmes för Göteborgsområdet. Inget annat år kommer i närheten av dessa siffror historiskt sett. Större rörelser av svartmes noterades även på flera lokaler nationellt.
SKÄGGMESAR Panuridae
Häckningar:
1 par Sudda, Hönö (Bengt Karlsson).
Fynd under häckningstid:
Minst 1 par Torslandaviken 1.4–24.8 (Christer Fält m fl).
Minst 4 ex Välen 1.4–22.8 (Hans Börjesson m fl).
3 ex Öxnäs 12.5 (Mikael Sundberg).
1 ex Nolviks kile, Björlanda 5.6 (Niklas Aronsson).
2 ex Ragnhildsholmen 5.6 (Mikael Sundberg).
1 par Björlanda skjutfält 22.4–12.6 (John Fjörtoft Karlsen).
Upp till 6 ex Gullö, Säve 15.6–23.8 (Mikael Sundberg).
Höga antal:
30 ex Torslandaviken 9.10 (Ola Wennberg).
25 ex Haga kile 10.10 (Johan Lundgren).
30 ex Tjälleviks mosse, Hönö 15.10 (Håkan Sjöberg).
En häckning noterades vid Sudda på Hönö. Häckning är inte bekräftad vid den lokalen tidigare år men enstaka skäggmesar har ofta noterats där under häckningstid. När det gäller Torslandaviken som under många år varit en klassisk häckningslokal så verkar det nu gå sämre för skäggmesarna där. Inga direkta observationer som tydligt indikerar häckning och heller inga större ansamlingar under häckningstid. Återstår att se om detta fortsätter vara en negativ trend.
LÄRKOR Alaudidae
Häckningar:
1 par Änggårdsbergen (Peter Andersson m fl).
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Smedstorps ängar, Björketorp 18.3 (Johannes Löfqvist).
2 ex sj Vättlefjäll, Angered 23.3–17.5 (Bodil Nyström m fl).
1 ex sj Fläskebotippen, Landvetter 7–29.4 (Elon Wismén m fl).
Lärkorna på Ljungheden i Änggårdsbergen fortsätter att leverera; mycket glädjande med en häckning för tredje året i rad! Tyvärr är däremot observationer under häcktid från området som helhet fortsatt skrala.
Samtliga:
Vinter/vår:
Som mest 15 ex Torslandaviken 2.1–7.3 (Christer Fält m fl).
16 ex Skarvik, Hisingen 9.3 (Linus Westlund).
Som mest 10 ex Torslandaviken 27.3–23.4 (Christer Fält m fl).
2 ex Torslandaviken 26.4–2.5 (Nils Abrahamsson m fl).
Höst/vinter:
1 ex Torslandaviken 1.10 (Christer Fält m fl).
2 ex Stora Amundö 5.10 (Lars Lundmark m fl).
5 ex Rörö 7.10 (Ingemar Åhlund).
Som mest 19 ex Torslandaviken 12.10–30.12 (Christer Fält m fl).
3 ex Hyppeln 15.10 (Ingemar Åhlund).
1 ex Brudarebacken 15.10 (David Klingberg).
2 ex Rörö 1.11 (Mats Raneström).
Vad nu, inga rekord? Nya högsta antal har vi ju annars vant oss vid att få staplade på varandra. Om än inga rekord fick vi ändå två fenologiska ytterligheter med både ett sent fynd i början av maj och ett tangerat rekord för tidig höst den 1 oktober – alltså ännu en gång snubblande nära september. Men åter till antalen i Torslandaviken, som egentligen inte på något vis är låga men avgjort lägre än vi vant oss vid, i fjol sattes ju nytt rekord för femte året i rad med 37 ex. Berglärkorna verkar för övrigt vidgat sina vyer och lämnade Torslandaviken under större delen av mars – vi kan förmoda att det är samma gäng som i stället besökt Skarvik och sedan lommat tillbaka närmare april. Utöver Torslandavikens månghövdade flock fyndades enstaka individer och mindre flockar i skärgården under höstflytten. Det gjordes även ett lite ovanligare fynd längre in i land, närmare bestämt över Brudarebacken, som ändå blev lokalens tionde.
SVALOR Hirundinidae
Häckningar:
Minst 10 par Fläskebotippen, Landvetter (Johannes Löfqvist).
Minst 15 par Tagene stenkross, Hisingen (Peter Strandvik m fl).
Ca 55 par Angeredsverken (Håkan Thorstensson).
Minst 100 par Vikans stenbrott, Hisingen (Johan Svedholm).
Fynd under häckningstid i lämplig biotop:
Ca 30 ex Snåkered, Landvetter 14.5 (Elon Wismén).
Ca 60 ex Hökälla 17.5 (John Thulin m fl).
Ca 30 ex Bråta, Råda 22.5 (Fredrik Andersson).
Någonstans mellan 180 och 250 par landar årets gissning på. Det vill säga någonstans mellan lite lågt och hyfsat bra, jämfört med tidigare lika ogreppbara år. Summan har alltså en stor osäkerhet, dels på grund av svårigheten att bestämma antalet aktiva bon, dels för att rapportunderlaget sannolikt inte är heltäckande.
LÖVSÅNGARE Phylloscopidae
Samtliga:
1 ex sj Styrsö 20.5 (Andy Hultberg, Elma Svärdsäter).
Osannolikt nog kan Göteborgs rapportområde nu ståta med två av landets fjorton bergsångarfynd. Det tidigare fyndet gjordes 5–6 maj 2011 på Hönö. Årets fågel behagade tyvärr inte stanna så länge, utan observerades under en kortare stund då sången turligt nog kunde spelas in. Bergsångaren häckar som närmast i Sydvästeuropa.
Samtliga:
1 ex Rörö 16–17.9 (Kristoffer Lager m fl).
1 ex Brudarebacken 26.9 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 ex Torslandaviken 28–29.9 (Tina Widén m fl).
1 ex Älvegården, Björlanda 28–30.9 (Niklas Aronsson m fl).
1 1K ringmärktes Torslandaviken 5.10 (Peder Winding m fl).
1 ex Torslandaviken 7.10 (Christer Fält).
1 ex Hyppeln 21.10 (Ingemar Åhlund).
De senaste tre åren har tajgasångarens uppträdande stabiliserats, och kanske är det nya normala att 5–10 exemplar ses årligen. Vill man ha en anledning att fira, och det vill man ju generellt, så kan man höja sitt glas i en skål över att 100-vallen nu är spräckt och att det totala antalet fynd i rapportområdet nu uppgår till 102 stycken. En utveckling som få nog anade vid millennieskiftet då endast två fynd fanns.
Samtliga:
1 ex Tjälleviks mosse, Hönö 23–24.10 (Daniel Laveson, Mats Raneström m fl).
Av någon anledning tycks videsångaren ha väldigt mycket svårare att korsa landet och dyka upp på Västkusten jämfört med sin dubbelgångare brunsångaren. Den sistnämnda, som förvisso ståtar med ungefär det dubbla antalet fynd nationellt, har flera gånger gästat både Halland och Bohuslän och det föreligger två fynd i Göteborgsområdet. Därför är det extra kul att vi i år kan presentera det första Västkustfyndet av videsångare! Fyndet är ovanligt sent på säsongen, på Ostkusten brukar videsångarna dyka upp i månadsskiftet september/oktober.
Sena fynd:
1 ex Vrångö 2.10 (Jan Mogol).
1 ex Lunnagården, Mölndal 5.10 (Daniel Frederiksen).
1 ex Kalvsund 15.10 (Petter Yxell).
I vanlig ordning gjordes en handfull fynd under första halvan av oktober.
Vinter:
1 ex Masthugget 15.2 (Lennart Falk).
Ovanligt få vinterfynd av denna tuffa tätting. Något som delvis kan förklaras av att december, som brukar vara det starkaste kortet i vintergransångarleken, inleddes med snö och sträng kyla.
Samtliga:
1 1K ringmärktes Torslandaviken 28.10 (Christer Fält m fl).
4 1K ringmärktes Torslandaviken 5–8.11 (Peder Winding m fl).
Såsom tidigare förutspåtts har ringmärkningsverksamheten i Torslandaviken blivit kungliga hovleverantörer av sibiriska gransångare vilket gör att underarten numera är årligt förekommande med ett antal exemplar. Fyra exemplar är en fin summa med tanke på att totalsumman i rapportområdet till och med 2022 uppgick till 29 individer.
RÖRSÅNGARE Acrocephalidae
Höga antal:
52 ex sj Välen 4.6 (Hans Börjesson).
Förra året ställde vi den berättigade frågan om Välen över huvud taget rymmer 45 kärrsångare samtidigt? "Challenge accepted" sa kärrsångarna och klämde in ytterligare en klase virtuosa imitatörer. Nästa fråga att fundera över är väl: hur ska detta sluta? Kärrsångarnas expansion tycks vara helt ostoppbar.
GRÄSFÅGLAR Locustellidae
Samtliga:
1 ex sj Assmundtorp, Säve 7.6–2.7 (Stefan Göransson m fl).
Sjuttonde fyndet i rapportområdet, och ett typiskt sådant i såväl tid som rum.
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt 30 sjungande fåglar 3.5–23.6.
Ännu en liten uppgång sedan förra året då 28 sjungande fåglar noterades. Kurvan är alltså försiktigt uppåtriktad efter katastrofåret 2021 då 19 fåglar rapporterades. Det är dock en bit kvar till de uppemot 50 exemplar som var det normala under 00-talet. Hisingen dominerar som vanligt stort i fyndmaterialet med 24 exemplar, i övrigt finns enstaka fynd från Välen–Fässbergsdalen, Kålleredsbäcken och Haga kile medan fynd från Säveåns och Lärjeåns dalgångar lyser med sin frånvaro.
SYLVIOR Sylviidae
Sena fynd:
1 ex Vinga 1.10 (Göran Darefelt m fl).
Trädgårdssångarna brukar vanligtvis tycka att det är dags att lämna våra trakter under september, men enstaka dröjer sig kvar några dagar in i oktober – årets fynd var det 23:e oktoberfyndet under 2000-talet.
Samtliga:
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 19.8 (Björn Zachrisson m fl).
1 1K ringmärktes Torslandaviken 23.9 (Mikael Molin m fl).
1 1K ringmärktes Torslandaviken 2.10 (Kim Larsson m fl).
1 1K Arendalsudden 13–28.10 (Ola Wennberg m fl).
Rapportområdets organiserade ringmärkning gör underverk för fyndbilden av skulkande hösttättingar. Höksångaren är inget undantag, och nu finns 27 fynd av arten i rapportområdet. En förkrossande majoritet är, liksom årets fynd, gjorda under hösten. Fyndet från Arendalsudden är redigt sent, och utgör fenologirekord med knappt två veckor.
Sena fynd:
1 ex Rörö 5.10 (Ingemar Åhlund).
1 ex Hyppeln 6–19.11 (Ingemar Åhlund).
Att någon enstaka ärtsångare ses i början av oktober är inget att slå på stora trumman för, men novemberfynd är riktigt ovanligt. Gemensamt för flera av de fåtaliga senhöstfynden, så även årets fynd på Hyppeln, är att fåglarna uppvisar en gråblek färgsättning som tillsammans med tidpunkten på säsongen antyder att det kan röra sig som fåglar av någon av de östliga underarterna. För att komma i mål med en sådan observation krävs emellertid inspelningar av locklätet, gärna i kombination med god fotodokumentation och allrahelst insamling av DNA.
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 18.10 (Kristian Thisted).
Oktoberfynd av törnsångare är betydligt ovanligare än de andra "Sylvia"-sångarna (eventuella klagomål på att Rrk-skribenterna är dinosaurier som inte tar till sig aktuell taxonomi och nomenklatur undanbedes vänligt men bestämt). Detta var endast det tionde oktoberfyndet av törnsångare i rapportområdet.
KUNGSFÅGLAR Regulidae
Häckningar:
1 par Härlanda tjärn (David Klingberg m fl).
Övriga fynd:
Vinter:
1 ex Västra Långevattnet, Delsjöområdet 27.1 (Mats Raneström).
1 ex Klarvik, Björkö 2.12 (Kristoffer Lager).
Vår:
16 fynd 22.3–4.6.
Höst:
12 fynd 2.8–25.11.
Häckningar är inte helt lätta att konstatera, så det kan nog antas att flera av fynden under häckningstid i själva verket utgörs av häckande fåglar. Oaktat detta så var den konstaterade häckningen rapportområdets sjunde för denna art som får utses till en av vinnarna i dagens svenska fågelfauna. Fram till millennieskiftet fanns endast två fynd i rapportområdet.
TRASTAR Turdidae
Vinter:
1 ex Hönö kyrkogård 16.1 (Bo Brinkhoff m fl).
1 ex Skalmered, Landvetter 27.1 (Johan Karlström).
1 ex Torslanda Hög 28.1 (Mathias Theander).
1 ex Klarvik, Björkö 19.2 (Kristoffer Lager).
Fyra vinterfynd är en normal summa. Det kan noteras att inga fynd gjordes i december vilket sannolikt kan tillskrivas kylan och snötäcket som präglade stora delar av månaden.
Vinter:
1 ex Hisingsparken 6.1 (Anders Olsson).
1 ex Lagmansholmen 9.1 (Mikael Sundberg m fl).
1 ex Torslanda golfbana 27.1 (Ola Wennberg).
3 ex Furuberg, Björketorp 4.2 (Elon Wismén m fl).
1 ex Välen 18.2 (Lars Eric Rahm m fl).
1 ex str N Slottsskogen 26.2 (Max Norlin).
Sex vinterfynd varav fyra kan betraktas som "äkta" sådana, av övervintrande fåglar, medan fynden i slutet av februari snarare är tidigt anländande vårsträckare. Arten är knappt årligt förekommande vintertid men en tydlig tidigareläggning av de först anländande sträckarna föreligger under 2000-talet.
Fynd under häckningstid:
1 ex Välen 18.5 (Hans Börjesson).
Vinter:
Januari:
Ca 71 ex.
Februari:
Ca 52 ex.
December:
Ca 30 ex.
Höga antal:
1 020 ex str SO Hisingsparken 19.10 (Anders Olsson).
Ännu ett år helt renons på konstaterade häckningar eller ens några indikationer på sådana i rapportområdets östra delar där vår mycket fåtaliga population finns. Välenfyndet är förvisso under häckningstid men torde röra sig om en sen förbisträckare eftersom inga fler fynd gjordes på denna välbevakade lokal. Sträcksiffran från oktober är gedigen, även om det är en bit kvar till rekordet på 2 680 ex vid Smithska udden den 15 oktober 2004. Det är dock tydligt att de flesta riktigt höga sträcksiffror är från mitten av oktober. Vinterfynd gjordes i tämligen normal omfattning även om januarisiffran är ganska hög.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 87 ex 7.4–23.5.
Höst:
1 ex Rörö 5.10 (Ingemar Åhlund).
1 2K+ Torslandaviken 7.10 (Magnus Persson m fl).
1 ex Hällsvik 7.10 (Niklas Aronsson).
2 ex Västra begravningsplatsen 8–23.10 (Alexander Scholz m fl).
1 ex Ersdalsviken, Hönö 13.10 (Håkan Nilsson).
1 ex Rörö 23.10 (Ingemar Åhlund).
1 ex Torslandaviken 28.10 (Christer Fält).
1 honfärgad Rörö 31.10 (John Andersson).
1 1K Hyppeln 21.11 (Mats Ågren m fl).
1 honfärgad Torslandaviken 25–26.11 (Peder Winding m fl).
Jag ska erkänna att en viss prestationsångest infinner sig eftersom mina tidigare ringtrasttexter på ett ytterst oväntat sätt fått ta plats i en av rikets populäraste poddar. Allt på grund av de långstannande och välbetittade ringtrastarna på Västra begravningsplatsen i oktober. Dessa kan för övrigt betraktas som ett litet symptom på en ringtrastrik höst, elva höstfåglar är en tämligen god utdelning. Vårsumman är mer modest, sedan 2010 har antalet vårfåglar varierat mellan 64 och 277 exemplar.
FLUGSNAPPARE Muscicapidae
Fynd under häckningstid:
Ca 99 sjungande individer 29.4–23.6.
En glädjande uppgång sedan förra årets usla 73 exemplar. Summeringen av näktergalar de senaste åren har inte varit helt olikt Hasseåtages gamla Jularbo-tolkning: "Först så går det upp, så går det ner, så går det upp..." och så vidare. Frågan är om det kommer gå ner, och kanske ännu längre ner, framöver men i nuläget gläds vi åt årets siffra som står sig mycket väl jämfört med de senaste tio åren. Vad gäller fördelningen i artens kärnområden så visar norra skärgården ett toppenresultat på 22 exemplar, Hisingen, södra skärgården och Välen har helt okej siffror på 47, 16 respektive 4 exemplar, Säveåns dalgång hankar sig fram på 2 exemplar medan Lärjeåns dalgång tyvärr kammar noll denna gång.
Samtliga:
1 ex Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 12.5 (Nils-Ove Fhager).
1 hane Brudarebacken 13.5 (Mats Raneström m fl).1 ex sj Hyppeln 13.5 (Ingemar Åhlund).
2 ex Rörö 13.5 (Petter Yxell m fl).
1 ex Högsbo industriområde 24.9 (Niklas Hjort m fl).
Ett ganska magert år såväl vår som höst, med ett tydligt inflöde ett par dagar i mitten av maj. Se även under vitstjärnig blåhake.
Samtliga:
Häckningar:
1 par Öxnäs (Stefan Svanberg m fl).
Rapportområdets andra fynd utgörs otroligt nog liksom det första (Torslandaviken 2022) av en häckning, och nu på en ny lokal! Med illa dold stolthet hänvisar vi till den närmast nostradamiska formuleringen i förra årets fågelrapport: "Bli inte förvånade om fler fynd och kanske även fler häckningar av arten kan noteras inom en nära framtid, och håll gärna utkik i andra vassområden som exempelvis i Välen och längs Nordre älv". Vi kan således räkna med en häckning i Välen nästa år.
Samtliga:
1 ad hane sj Billdals park, Askim 25.5–23.6 (Lars Erik Norbäck m fl).
1 ad hane sj Östra Lindås, Askim 26.5 (Magnus Salmi m fl).
1 2K+ hane sj Ersdalen, Hönö 27.5 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 ex sj Brudarebacken 29.5–3.6 (David Klingberg m fl).
Inga indikationer på något häckande par i år liksom de senaste två åren. I övrigt är fyra sjungande individer en helt normal fyndbild för området.
Häckningar:
1 par Fässberg, Mölndal (Per-Anders Svensson m fl).
Troliga häckningar:
1 par Sagsjön, Kållered (Ove Ferling m fl).
1 par Preem raffinaderi, Hisingen (Johan Svedholm).
Övriga fynd under häckningstid:
1 hane sj Jehanders bergtäkt, Kållered 29.4 (Morgan Johansson).
1 ex sj Mölnlycke stenbrott, Bråta 9.5 (Fredrik Andersson).
1 hane sj Kungsladugård 14.5 (Håkan Funk).
1 ex sj Otterhällan 15.6 (Jan Mogol).
1 hane Arendal 18.6 (Markus Flensén).
Övriga fynd:
Vinter:
2 ex Rörö 3.1–4.3 (Ingemar Åhlund m fl).
Vår:
12 fynd 1.3–14.5.
Höst:
7 fynd 3.7–27.11.
En konstaterad häckning och två troliga är en uppryckning från förra året då endast möjliga häckningar rapporterades. Det kan noteras att inga observationer som tyder på häckning gjordes i artens gamla kärnområden i Hisingens hamnmiljöer, något som säkerligen kan bero på bristande eftersök.
Sena fynd:
1 ex Hisingsparken 16.10 (Anders Olsson).
1 ex Arendalsudden 16.10 (Stig Carlsson).
Ett par riktigt sena fynd, lustigt nog gjorda på samma dag. Det är dock fortfarande en bit kvar till rådande fenologirekord vilket är den 6 november 2017.
Sena fynd:
1 honfärgad Torslandaviken 15.10–9.11 (Joel Björberg m fl).
Den kvarblivna och långstannande buskskvättan i Torslandaviken är ett anmärkningsvärt fynd av en tropikflyttare som vanligtvis lämnar oss i september. Det är emellertid en bit kvar till fenologirekordet som utgörs av en fågel i Eklanda som stannade till den 21 november 2010. Man kan spekulera i vad som gör att enstaka individer av tropikflyttare stannar mycket längre än normalt, och det är väl inte osannolikt att någon skada eller sjukdom som försvagar individen kan ligga bakom.
Häckningar:
1–2 par Askesby (Mats Raneström m fl).
1 par Lunnagården, Mölndal (Daniel Frederiksen m fl).
Möjliga häckningar:
1 par Torslandaviken (Gunilla Midbratt m fl).
1 par Sjöbacken (Stefan Svanberg m fl).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Mikael Sundberg m fl).
Övriga fynd:
Vinter:
1 hane Torslanda golfbana 2–16.1 (Christer Fält m fl).
Vår:
23 fynd 19.3–31.5.
Sommar:
1 ex Grimmered 8.6 (Börje Jonefjäll).
Höst:
17 fynd 10.7–12.11.
Nu, när det knappt går att hämta tidningen en solig marsdag utan att behöva svepa undan svarthakade buskskvättor från brevlådan, är det svårt att greppa att arten var en stor raritet i rapportområdet ända in på början av 2000-talet. Även om årets två konstaterade häckningar är färre än de sex som konstaterades 2022 så innebär det totala fyndantalet nytt rekord med god marginal, och det finns ingen anledning att betvivla att artens ökning är fortskridande.
STRÖMSTARAR Cinclidae
Häckningar:
1 par Grevedämmet–Kvarnbyn, Mölndal (Mats Bjersing m fl).
Troliga häckningar:
1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Peter Andersson m fl).
Fynd under häckningstid:
Fynd finns från Lärjeholm, Angered (Roger Eskilsson) och Härsjödamm, Härryda (Elon Wismén m fl).
Ett år med en uppenbarligen ganska låg rapporteringsfrekvens av denna forsarnas fräcka lille fridykare, men resultatet kokar ändå ned till tolkningen att inte mycket hänt i strömstararnas skummande värld – det är fortfarande Mölndalsån, Säveån och Lärjeån som gäller för häckande strömstarar i vårt rapportområde.
ÄRLOR Motacillidae
Häckningar:
1 par Bredungen, Hisingen (Johan Svedholm).
1 par Torslandaviken (Mikael Molin).
1 par Öxnäs (Mikael Sundberg).
Fynd under häckningstid:
Ytterligare 2 par Öxnäs 7.5–22.6 (Mikael Sundberg m fl).
Ytterligare 3 par Torslandaviken 9.5–5.7 (Christer Fält, Staffan Larsson m fl).
4 ex Stora Oxhagen, Hisingen 13.5–12.6 (Ulf Persson m fl).
1 ex Välen 2–8.6 (Hans Börjesson m fl).
Sena fynd:
2 ex Torslandaviken 8.10 (Ola Wennberg m fl).
Inga stora avvikelser, varken bland våra häckande sydliga gulärlor eller de förbisträckande nordliga gulärlorna. Oktoberfynd, som det av två individer i Torslandaviken, görs förvisso inte varje år. Men det är nästan en månad kvar till nu gällande fenologirekord satt på samma lokal den 4 november 2021. Nej avvikelsen ligger återigen i en gäst från öst. Eller väst? Eller hur var det egentligen? Gul var den i alla fall, och ett försök till närmare utredning kommer i ett eget avsnitt om ob. brittisk/gulhuvad gulärla.
Samtliga:
1 hane Torslandaviken 4.5 (Stefan Göransson).
Tredje fyndet för området av denna till huvudet gulgrönt men till underart obestämda gulärlan. Det sannolika, för både detta och tidigare fynd, är att det rör sig om brittisk gulärla. Som mer än antyds av namnet, återfinns den västliga underarten normalt i Storbritannien men även vid andra länders kuster intill engelska kanalen och lokalt på Norges sydkust. Alltså inte så fasligt långt bort som Kazan och närmaste hörn av den gulhuvade gulärlans utbredningsområde. Men båda flyttar de från Afrika – västra respektive östra – och båda kan de flyga fel.
Häckningar:
1 par Lärjeåns dalgång, Angered (Peter Keil m fl).
1 par Säveåns dalgång, Utby (Peter Keil).
1 par Billdals park, Askim (Uno Unger).
1 par Lärjeåns dalgång, Bergsjön (Peter Andersson).
1 par Mölnlycke fabriker (Pär Lydmark).
Fynd under häckningstid:
Rapporter som tyder på att häckningar eller häckningsförsök kan ha genomförts föreligger från ytterligare minst 18 lokaler.
Vinter:
Januari–februari:
1 ex Fiskhamnen, Göteborgs hamn 5–22.1 (Torgny Nordin m fl).
1 ex Grevedämmet, Mölndal 4.2 (Mats Bjersing).
1 ex Liseberg 16.2 (Linus Westlund).
December:
1 ex Ryaverket, Hisingen 8.12 (Peder Winding).
Totalt minst 23 revir är ett fler än i fjol och resulterar i ett normalt och stabilt uppträdande. Möjligen är antalet konstaterade häckningar bland dessa revir att anse som lågt; under 2019 och 2020 konstaterades elva respektive nio häckningar kontra årets fem. Men då hade vi också en covidepidemi, ledande till ett ökat lokalt friluftsliv i områden som sammanfaller med forsärlans preferenser. I år var det också tänkt att bli sista gången vi presenterar vinterfynd, som under några säsonger tenderat att bli väl långrandigt i sammanställningen. Men så blev de bara för den sakens skull ovanligt få i år, och plötsligt randningsvärda igen. Bara ett decemberfynd beror, utöver att det var smällkallt, sannolikt även på att årslistorna redan fyllts och skådaraktiviteten nått sin botten. Men bara tre fynd under januari–februari – när nämnda aktivitet sätter fart – är desto mer avvikande. Så vi tar oss nog en kik nästa år igen.
Vinter:
1 ex Rörö 20.1–4.2 (Ingemar Åhlund m fl).
Jag får inleda med en rättelse, eller snarare förtydligande eftersom jag per definition aldrig har fel. Man skulle också kunna säga att jag bet snett i kalendern. I fjol stod att läsa under sädesärla att längstaraden var tangerad med vinterfynd sex år på raken. Men vintrar består ju liksom av två år, december i det förra och januari–februari i det senare. Så rättare blir att i år säga att vi nu haft fynd av sädesärla tio vintrar på raken. Vilket är ett rekord som ackumulerats och slagit sig självt sedan vintern 2017/2018. *** SPOILER ALERT *** Smygtittar vi in i vintern 2023/2024 så ser rekordet ut att hålla i minst tio år till, om vi inte definierar om det igen eller någon av er gräver fram en sen rapport.
Häckningar:
1 ad hane Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
Övriga fynd:
1 hane Rörö 14.3 (Ingemar Åhlund).
1 3K+ hona Hjälvik, Öckerö 25.3–2.4 (Peter Post m fl).
1 hane Torslandaviken 25.3 (Magnus Persson).
1 honfärgad Hovås 8.4 (Mikael Molin).
Ett bra år för engelsk sädesärla i Göteborg, fem exemplar är samma antal som år 2000 och därmed ett tangerat rekord. De flesta sågs under vårflytten, det vill säga i mars och april. Men under sommaren uppehöll sig en hane samman med europeiska sädesärlor i Torslandaviken, som flera gånger sågs plocka mat till ungar. Vi kan då anta – eftersom ingen hona engelsk sädesärla sågs – att han blev far till en kull "hybrider". Delproblemet att utesluta underartskorsningar vid bestämning av engelska sädesärla har vi redan på halsen, men blir det då etter värre kommande år? Kanske får vi återgå till att sammanställa "fåglar uppvisande karaktärer för yarrellii" i stället för till underart rena engelska sädesärlor. Precis som pärondryck med ciderkaraktär fungerar det ju lika bra som den äkta varan. Tänker en smått orolig kommittéledamot med ansvar för ärlsammanställningarna.
Samtliga:
augusti 1 ex str S Styrsö 30.8 (Elma Svärdsäter), september sammanlagt 17 ex, oktober 1 ex Torslandaviken 12.10 (Mats Bjersing).
Den långflyttande rödstrupiga piplärkan passerar oss sällsynt på vårsträcket i maj och huvudsakligen – men sparsamt – under september månad på höststräcket. I år saknar vi helt fynd under våren men fick i stället ett oktoberfynd, som dessutom slår tidigare gällande fenologirekord med tre dagar.
Samtliga:
1 ex Hyppeln 8.3 (Ingemar Åhlund).
1 ex Torslandaviken 2.11 (Christer Fält).
1 ex Galterö 12.11 (Mikael Molin).
1 ex Rörö 14.12 (Stefan Svanberg).
Fyra fynd varav ett under tidig vår, två under senhösten och ett i december är ett bra resultat. Om de alla övervintrat eller bara gjort kortare uppehåll får vi aldrig veta, men samtliga lokaler är lämpliga och tre av dem har tidigare haft övervintrande vattenpiplärkor. Hyppelnfyndet är underligt nog blott det andra; i norra skärgården brukade annars grannön Rörö utgöra en säker övervintringslokal med mellan en och tre individer per vinter under 00 -talet. Efter en svacka under åren 2011–2016 så har Rörö återigen i princip årligen förärats enstaka exemplar. Galterö – som också är en pålitlig lokal – har nu hyst vattenpiplärkor sedan vintern 2011/2012 med uppehåll över vintrarna 2015/2016 och 2016/2017. För Torslandavikens del blev årets fynd det fjärde och individen den åttonde i ordningen.
FINKAR Fringillidae
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
Längs Göta älv på sträckan Angeredsbron – Jordfallsbron noterades 4 sjungande hanar i maj–juni.
Övriga fynd:
Vår:
1 ex sp Välen 19.5 (Hans Börjesson).
1 ex sp Slottsskogen 22–23.5 (Peder Winding m fl).
1 ex sp Hälsö 11.6 (Thomas Karlsson).
1 ex sp Hönö 11.6 (Bengt Karlsson).
Höst:
1 ex Galterö 20.8 (Staffan Boberg).
1 ex Haga kile, Askim 8.9 (Johan Lundgren).
1 ex Haga kile, Askim 12.9 (Glenn Palstam).
1 ex Torslandaviken 7.10 (Christer Fält m fl).
Årets fyra sjungande hanar i artens klassiska kärnområde utmed Göta älv norr om Angeredsbron utgör ett riktigt bottennapp. Bara ett fåtal gånger under 2000-talet har så här få sjungande hanar noterats på sträckan, nämligen 2019 (5 ex), 2015 (3–4 ex) och 2008 (5 ex). Detta kan jämföras med bra år där 8–10 ex noterades så sent som 2022 på samma sträcka. Även de övriga vårfynden på fyra lokaler var ovanligt fåtaliga. Höstfynd av rosenfink är mer ovanliga och inte ens årliga, så våra fyra höstfynd är desto mer anmärkningsvärda. Det är troligt att årets utfall är del av naturlig fluktuation då inget tyder på en nedåtgående trend i ett större geografiskt perspektiv.
Höga antal:
Vinter/vår:
35 ex Torslandaviken 3.1 (Tommy Järås m fl).
Höst/vinter:
40 ex Fässberg, Mölndal 21.10 (Lars Eric Rahm).
30 ex str S Rörö 23.10 (Ingemar Åhlund).
Upp till 70 ex Torslandaviken 1.11–9.11 (Ola Wennberg).
30 ex Hyppeln 1.12 (Ingemar Åhlund).
Sena fynd:
2 ex Torslandaviken 8.5 (Stefan Svanberg).
Uppträdandet av vinterhämpling kan betraktas som normalt, eller något åt det låga hållet då tresiffriga flockar uteblev i likhet med föregående år. Som vanligt noterades den största vinterflocken i Torslandaviken. Majfynd görs inte årligen i Göteborgs rapportområde men är för den delen inte helt ovanliga i Västsverige.
Vinter:
1 ex str NO Länsmansgården, Hisingen 24.2 (Stefan Svensson).
Höga antal:
100 ex Torslandaviken 12.7 (Christer Fält).
100 ex Torslandaviken 20.9 (Mikael Sundberg).
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 9.12 (Christer Fält).
Tresiffriga flockar av hämpling har noterats nästan årligen de senaste åren och brukar finnas i Torslandaviken. Utöver dessa kan vi notera ett februarifynd av en sträckande hämpling och ett sent fynd i december. Det sistnämnda utgör ett nytt fenologirekord med 13 dagar, i den mån vi kan och vill prata om fenologirekord för en art som har övervintrat. Det tidigare rekordet var från 2021. Inga övervintringar har noterats sedan 2015 då en hämpling övervintrade vid Sudda på Hönö.
Häckningar:
1 par Delsjöområdet 4.5 (Mats Raneström).
Fynd under häckningstid:
Noterades på ytterligare 24 lokaler.
Höst:
31 fynd av sammanlagt 76 ex noterades på 14 lokaler.
En häckning kunde konstateras vid Svarttjärn i Delsjöområdet där flygga ungar observerades. På flera lokaler, såsom Änggårdsbergen, Brudarebacken och Hisingsparken, gjordes flera fynd under häckningstid utan att någon häckning kunde konstateras. Antalet lokaler där större korsnäbbar noterades under våren är ovanligt högt och möjligen en följd av den invasionsartade rörelsen under hösten 2022. Antalet höstfynd är däremot inom ramen för det normala och tyder inte på någon invasion.
Höga antal:
115 ex str SO Balltorp, Mölndal 18.8 (Jan Wahlberg).
145 ex str S Hisingsparken 19.8 (Anders Olsson).
119 ex str S Välen 19.8 (Hans Börjesson m fl).
72 ex str SO Öxnäs 19.8 (Stefan Svanberg).
Det är normalt att antalet mindre korsnäbb, och korsnäbbar generellt, fluktuerar från år till år. År 2023 kan sammanfattas som: "det var ett tag sedan sist", och liksom 2022 fick vi bli utan större stationära flockar. Antalet sträckande mindre korsnäbbar på hösten var däremot tresiffrigt vid några tillfällen, vilket senast hände 2017.
Samtliga:
Höst:
1 ex Hälsö 1.9 (Thomas Karlsson).
1 ex str N Hyppeln 2.9 (Ingemar Åhlund).
2 ex Hökälla 5.9 (John Thulin).
1 ex Ersdalsviken, Hönö 9.9 (Thomas Karlsson).
1 ex str S Rörö 16.9 (Kristoffer Lager).
2 ex Hyppeln 1.10 (Ingemar Åhlund m fl).
3 ex str SO Hyppeln 2.10 (Ingemar Åhlund).
1 ex Brudarebacken 7.10 (Mia Wallin m fl).
1 ex str NO Rörö 16.10 (Ingemar Åhlund).
1 ex Hönö 11.11 (Hans Zachrisson).
1 ex str NO Hyppeln 29.11 (Ingemar Åhlund).
Vinter- och vårfynd uteblev helt. Med 11 fynd av 15 ex blev inte 2023 ett pang-år för bändelkorsnäbb, men vi kan trösta oss med att 2018 och 2019 var ännu magrare med tre respektive tio ex. Bändelkorsnäbb kan uppträda invasionsartat med 5–15 års intervall, något som under 2000-talet skedde 2002, 2011, 2013 och 2014.
Höga antal:
100 ex Brudarebacken 15.8 (David Klingberg).
150 ex Torslandaviken 22.8 (Ola Wennberg).
Tresiffriga höstflockar noterades på två lokaler med 150 respektive 100 ex. Rekordåret 2022 noterades tresiffriga flockar på fyra lokaler, och den största flocken uppgick till 300 ex. Antalet lokaler med flockar på mer än 50 ex är ungefär detsamma 2022 och 2023. Den uppåtgående trenden för steglits verkar alltså vara bruten i Göteborgs rapportområde, åtminstone tillfälligt. Under hela 2000-talet, och framför allt under de senaste tio åren, har arten ökat markant i rapportområdet.
Samtliga:
1 ex Rörö 14.5 (Karin Magnander m fl).
En sträckande gulhämpling på våren är fortfarande det typiska uppträdandet i Göteborgsområdet. Trots att arten expanderar norrut så har fynd inte gjorts årligen utan snarare drygt vartannat år. Fyndet utgör nummer 16 i rapportområdet.
SPORRSPARVAR Calcariidae
Samtliga:
Vår:
1 ex str NO Rörö 26.3 (Ingemar Åhlund).
1 ex str N Hyppeln 10.4 (Ingemar Åhlund).
1 ex str N Hyppeln 22.4 (Ingemar Åhlund).
1 ex Rörö 25.4 (Ingemar Åhlund).
1 ex Rörö 12.5 (Peter Post).
Höst:
Sammanlagt 13 fynd av 15 ex 20.9–30.10.
Vårfyndet från Rörö den 12 maj utgör ett tangerat fenologirekord. Noterade antal under vår och höst är inom ramen för det normala uppträdandet de senaste åren. Arten är sedan 2015 rödlistad som "sårbar".
Höga antal:
Vår:
31 ex Torslandaviken 22.2 (Christer Fält).
Höst:
65 ex Kråkudden, Hönö 29.10 (Hugo Karlström m fl).
27 ex Torslandaviken 29.10 (Christer Fält).
En större rastande höstflock på 65 ex noterades under en dag på Kråkudden, medan de högsta antalen i Torslandaviken stannade på 31 och 27 ex under vår respektive höst. Uppträdandet är helt inom det normala spannet för rapportområdet.
FÄLTSPARVAR Emberizidae
Samtliga:
Vår:
1 ex Öckerö 5.5 (Bengt Karlsson m fl).
Höst:
1 ex str Hälsö 19.8 (Thomas Karlsson).
1 ex str S Hyppeln 2.9 (Ingemar Åhlund).
En rastande ortolansparv på våren och två sträckande dito på hösten är ett bättre utfall än de senaste åren då vi fått nöja oss med bara ett enda fynd eller gått tomhänta. I början på 2000-talet noterades oftast tvåsiffriga antal, framför allt på hösten då 2002 toppade listan med 37–38 ex. Sedan dess kan en stadig nedgång konstateras.
Vinter:
Januari–februari:
Upp till 5 ex Torslandaviken 3.1–19.2 (Jan-Åke Noresson m fl).
Upp till 3 ex Välen 10.1–26.2 (Lars Eric Rahm m fl).
1 ex Sudda, Hönö 14.1–12–2 (Hans Zachrisson m fl).
1 ex Rördammen, Öckerö 12.2 (Thomas Karlsson).
December:
1 ex Välen 2.12 (Arne Ekström m fl).
1 ex Haga kile, Askim 8.12 (Magnus Levin m fl).
1 ex Torslandaviken 10.12–26.12 (Christer Fält m fl).
De senaste årens tvåsiffriga vinterfynd upprepades inte under 2023 där vi är nere på ungefär halverade nivåer. Som vanligt noterades de högsta antalen på de klassiska vassrika övervintringslokalerna Torslandaviken och Välen. Under december var utfallet magert, troligen pga köldperioden under november och december, och möjligen i kombination med födotillgång.
Samtliga:
1 ex Haga kile 25.9 (Johan Lundgren m fl).
1 ex.
ringmärktes Torslandaviken 5.10 (Peder Winding m fl).
En dvärgsparv fångades och ringmärktes på Flatholmen i Torslandaviken. Tidigare år har ringmärkningen vid Sudda på Hönö lyckats fånga hela fyra dvärgsparvar. Utöver den ringmärkta individen hittades även en dvärgsparv vid Haga kile där arttillhörigheten kunde dokumenteras med sonogram. Årets sparvar utgör fynd nummer tio och elva för rapportområdet.