Tättingar Passeriformes
GYLLINGAR Oriolidae
Samtliga:
1 honfärgad Änggårdsbergen 17.5 (Per-Anders Svensson).
1 2K hane Slingan, Hönö 18.5 (Daniel Laveson m fl).
1 ex Slottsskogen 20.5 (Peder Winding).
1 ex Torslandaviken 20.5 (Martin Johansson).
1 ex Åbyvallen, Mölndal 21.5 (Rickard Holmskog).
1 hane Rörö 23.5 (Peter Post).
2 ad hane Askesby, Säve 8–9.6 (Lennart Larsson).
Sju fynd av sommargylling är nytt rekord för rapportområdet. Tidigare var fem fynd 2018 det högsta som noterats.
TÖRNSKATOR Laniidae
Samtliga:
Vinter/vår:
Sammanlagt 35–40 ex 1.1–22.4.
Höst/vinter:
Sammanlagt 37 ex 15.9–31.12.
Inga stora förändringar noterades i varfåglarnas uppträdande i år heller. Visserligen är antalen något högre än i fjol, men de ligger ändå inom variationen för 2000-talet.
Häckningar:
1 par Välen (Birger Kaiser).
2 par Hårssjön (Magnus Rahm).
1 par Öxnäs (Bo Brinkhoff).
1 par Härkeshult, Landvetter (Jerker Gustafsson).
1 par Sisjön (Ove Ferling).
Sex rapporterade häckningar av törnskata är ett något lägre antal än förra året, då åtta par konstaterades häcka. Vid ytterligare 16 lokaler finns rapporterade fåglar med lägre häckningskriterier så utfallet ligger inom det normala.
KRÅKFÅGLAR Corvidae
Troliga häckningar:
1 par Lommatjärn, Björketorp (Johannes Löfqvist).
Fynd under häckningstid:
1 ex.
Björnaråsen, Partille 25.3 (Mikael Forsman).
1 ex Eskilsby vad, Landvetter 26.3–3.4 (Johan Karlström m fl).
1 ex Skalmered, Härryda 15.5 (Johan Karlström m fl).
1 ex Linnarhult 19.5 (Jonas Örnborg m fl).
1 ex Sundet, Landvetter 7.6 (Johan Karlström m fl).1 ex Snåkered, Landvetter 28.7 (Johan Karlström).
Denna diskreta kråkfågel undgår förmodligen upptäckt vid sina häckningslokaler, och vi har säkert ett antal par som häckar i områdets östra delar.
Samtliga:
2 ex Slottsskogen 8.1–20.4 (Bengt Adamsson m fl).
1 ex Askim–Lunnagårdsfältet–Sisjöns golfbana, Mölndal hela året (Jan Mogol, Daniel Frederiksen m fl).
1 ex Högsbo industriområde 20–25.2 (Silke Klick m fl).
1 ex str NO Välen 26.3 (Hans Börjesson).
1 ex Södra Tynnered 27.3 (Olof Armini).
2 ex Kråkudden, Hönö 28.3 (Mikael Molin m fl).
1 ex Grimmereds industriområde 18.4–13.5 (Hans Börjesson).
1 ex str V Kråkudden, Hönö 29.4 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Klåva, Hönö 7–10.5 (Mia Österman m fl).
1 ex Kanndalen, Öckerö 8.5 (Daniel Laveson m fl).
1 ex Torslandaviken 8.5 (Magnus Rahm m fl).
1 ex Lärjeåns dalgång, Bergum 4.8 (Fredrik Larsson).
1 ex Slottsskogen 20.10–24.12 (Bengt Adamsson m fl).
Vi har haft flera stationära svartkråkor i området under året. Fågeln som setts i Askim och vid Lunnagårdsfältet har känts ingen på en ljusare vingteckning och det är därmed klart att fåglarna födosöker över rätt stora områden. Den totala mängden fåglar beräknas till mellan sju och tolv exemplar.
SKÄGGMESAR Panuridae
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
Minst 4 par Torslandaviken 1.4–28.8 (Peter Keil m fl).
Minst 1 par Välen 1.4–29.7 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Ragnhildsholmen 5.5 (Stefan Mattsson).
2 ex Björlanda skjutfält 8.5 (John Fjörtoft Karlsen).
1 ex Askimsviken 8.5 (Joakim Johansson).
4 ex Gullö, Säve 11.6- 18.8 (Mikael Sundberg).
2 ex Kippholmen, Björlanda 17.6 (Peter Keil).
1 ex sj Kvillehed, Nordre älv 30.6 (Tommy Johansson).
Höga antal:
40 ex Torslandaviken 5.3 (Aleksandar Azaric).
40 ex Torslandaviken 17.10 (Ola Wennberg).
Ingen säkerställd häckning gjordes i år men 1K-fåglar sågs i både Torslandaviken och Välen under häckningstid. Enstaka observationer gjordes även på andra lokaler men utan några säkra häckningsnoteringar. Högre antal under vinterhalvåret noterades som vanligt främst vid Torslandaviken.
LÄRKOR Alaudidae
Häckningar:
1 par Änggårdsbergen (Per-Anders Svensson m fl).
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Brudarebacken 19.3–30.5 (Tina Widén m fl).
Ytterligare 2 ex Änggårdsbergen 20.3–15.6 (Mikael Sundberg m fl).
1 ex sj Fläskebotippen, Landvetter 23.4–15.5 (Elon Wismén m fl).
1 ex Rambo mosse, Mölndal 5.6 (Margareta Andersson m fl).
Glädjande med en trädlärkhäckning i år igen! Under perioden 2012–2020 stod vi nämligen helt utan konstaterade häckningar. Men återigen visar sig alltså Ljungheden i Änggårdsbergen erbjuda en finfin miljö för både trädlärkor och deras betraktare. Observationer under häcktid är annars fortsatt skralt i området som helhet.
Samtliga:
Vinter/vår:
Som mest 35 ex Torslandaviken 1.1–18.4 (Christer Fält m fl).
1 ex Galterö 4.1 (Johan Thor).
1 ex Hyppeln 3.3 (Ingemar Åhlund).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 25.3 (Mikael Molin).
3 ex str NO Hyppeln 26.3 (Ingemar Åhlund).
Sena fynd:
Torslandaviken:
1 ex 22.4 (Stefan Tellevi).
2 ex 23.4 (Christer Fält).
1 ex 24.4 (Fredrik Bothén).
1 ex 27.4 (Magnus Persson).
2 ex 1.5 (Christer Fält m fl).
1 ex 7.5 (Christer Fält m fl).
Tidiga fynd:
1 ex Torslandaviken 1.10 (Christer Fält).
1 ex Hyppeln 2.10 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex Donsö 3.10 (Gösta Olofsson).
Höst/vinter:
Som mest 37 ex Torslandaviken 8.10–31.12 (Christer Fält m fl).
3 ex Hyppeln 16.10 (Ingemar Åhlund).
3 ex Lammholmsviken, Öckerö 19–20.10 (Bo Brinkhoff m fl).
Så bortskämda vi är och har varit i några år. Och vad ger vi berglärkorna för det? Inte mycket, men precis vad de här tuffingarna söker: kustnära skräpmark i ständigt förnyat förfall. Torslandaviken som utgör deras starkaste vinterfäste i vårt område erbjuder just den varan på och runt golfbanor, mudderdammar och industriella lämningar. Två rekord blev satta under året; nytt sistadatum för våren och ett i modern tid nytt högsta antal om 37 ex. Höstens första fynd var dessutom en tangering av rekordet som sattes 2017 på Brudarebacken. De sena och tidiga fynden väljer vi i år att lista separat, ty även om varje berglärka är intressant och ska rapporteras så vill vi uppmana till fortsatt och särskild uppmärksamhet efter 20 april och före 5 oktober. Utöver att perioden innehåller mycket sena respektive tidiga fynd, rör det sig sannolikt om förbipasserande individer och inte samma som de hos oss övervintrande.
SVALOR Hirundinidae
Häckningar:
Ca 60 par Angeredsverken (Håkan Thorstensson).
69 par Bugärde (Johan Sandström).
Ca 10 par Hökälla (John Thulin).
1 par Stora Oxhagen (Johan Svedholm m fl).
Minst 40 par Mölndalsån, Snåkered (Johan Karlström m fl).
Ca 15 par Bråta (Fredrik Andersson m fl).
195 par blev summan för våra häckande backsvalor. Siffran är sannolikt i underkant; backsvalorna förlägger gärna sina kolonier i grustag, stenbrott och andra industriområden. Kolonierna blir därför ofta otillgängliga eller sammanfaller inte med gängse skådarpreferenser. Noterbart är att det saknas häckningar i Torslandaviken. Kanske insläpp av motocrossåkare eller nya fräscha högar med sand skulle få fart på bobygget igen?
Sena fynd:
1 ex Rörö 26.10 (Ingemar Åhlund).
1 ex Kålltorp 29.10 (Anton Mangsbo).
1 ex Hyppeln 5.11 (Ingemar Åhlund).
Tre sena svalfynd med totalt två till tre individer gjordes i slutet av oktober till början av november. Ytterligare en svala som inte säkert kunde bestämmas till ladusvala sågs över Rörö i slutet av oktober, möjligen rör det sig om samma individ som endera eller båda av de två andra Nordöobservationerna. Novemberfynd är ovanliga men det är en bit kvar till fenologirekordet som sattes 25 november i fjol på samma lokal.
STJÄRTMESAR Aegithalidae
Samtliga:
1 2K+ Hårssjön 29.5 (Magnus Rahm).
En observation av en stjärtmes med inslag av europaeus gjordes under året. Tidigare finns tre godkända dokumentationer av intermediär stjärtmes i rapportområdet, en från 2019 och två fynd från 2013.
LÖVSÅNGARE Phylloscopidae
Tidiga fynd:
1 ex sj Fridhems gammelskog, Hisingen 15.4 (Gunilla Nordqvist).
Ett ganska tidigt fynd, blott en dag från fenologirekordet. Arten anländer normalt i slutet av april.
Samtliga:
1 ex Bratten, Styrsö 22.9 (Elma Svärdsäter m fl).
1 ex Skäret, Styrsö 25.9 (Andy Hultberg).
2 ex Vinga 2.10 (Christopher Magnusson m fl).
1 ex Korsedammen, Styrsö 2.10 (Mikael Molin).
1 ex.
Säveåns mynning 30.10 (Roger Eskilsson m fl).
Liksom 2021 var 2022 ett något lugnare tajgasångarår jämfört med åren 2015–2020 då tvåsiffriga antal sågs årligen. Fem fynd av sex individer är icke desto mindre en toppensiffra med tanke på hur extremt ovanlig arten var fram till början av 00-talet. Vi sätter vårt hopp till att 2023 blir året då vi får gå ned i vinkällaren och sabrera den dammiga buteljen märkt "100 tajgasångarfynd i rapportområdet", vilket inte är osannolikt med tanke på att antalet fynd nu uppgår till 96.
Samtliga:
1 ex Rörö 2.10 (John Andersson m fl).
1 ex Rörö 15.10 (John Andersson m fl).
1 ex Tjälleviks mosse, Hönö 15.10 (Hans Zachrisson).
De tidigare sju fynden av kungsfågelsångare i rapportområdet är gjorda under perioden 18 oktober till 2 december, så årets lilla urladdning är ovanligt tidig. Det går inte att utesluta att Röröfynden avser samma individ, men vi väljer att betrakta dem som separata fynd då det är två veckor emellan och lokalen har besökts ett flertal gånger mellan observationerna. Fyndet på Hönö den 15 oktober kan också indikera ett litet inflöde denna dag.
Sena fynd:
3 ex Kalvsund 1.10 (Petter Yxell).
1 ex Hyppeln 14.10 (Ingemar Åhlund).
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 23.10 (Björn Zachrisson m fl).
Under senare år har vi kommit att betrakta fynd av lövsångare i början av oktober som något normalt. Fyndet på Hönö är dock påtagligt sent, även om det är en liten bit kvar till fenologirekordet den 4 november 2015.
Vinter:
1 ex Torslandaviken 1–6.12 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Välen 2.12 (Mats Ågren).
1 ex Torslandaviken 10.12 (Christer Fält).
Tre vinterfynd av gransångare är en tillbakagång till mer normala förhållanden efter de senaste tre årens högre antal. Decemberfynd är vanligare än januari- och februarifynd, säkerligen av den enkla anledningen att en högre andel av de individer som försöker sig på att övervintra hunnit duka under av födobrist i januari.
Samtliga:
1 ex ringmärktes Torslandaviken 22.10 (Mikael Molin).
1 ex Torslandaviken 13.11 (Magnus Persson).
1 ex Sjöbacken 24.11 (Stefan Svanberg).
Återigen ett relativt högt antal av denna underart även om det är en bit kvar till de sensationella tio exemplar som rapporterades 2021. Med tanke på att ringmärkningen i Torslandaviken är en pålitlig leverantör av fynd kommer underarten säkerligen att fortsätta ses regelbundet under senhösten. Det är värt att notera att inga vinterfynd gjordes under året, till skillnad från både 2020 och 2021.
RÖRSÅNGARE Acrocephalidae
Samtliga:
1 ex sj Haga kile, Askim 9–22.6 (Jan Wahlberg m fl).
1 ex sj Östergärde, Björlanda 10–29.6 (Andreas Svensson m fl).
Visserligen har busksångarens sång jämförts med Stravinskijs modernistiska "Våroffer", men för oss är arten mer intimt förknippad med försommarnätternas magi. Så även i år när två tidstypiska fynd gjordes, som så ofta gällde det relativt långstannande fåglar under juni. Rapportområdet kan nu ståta med 15 fynd av arten.
Tidiga fynd:
1 ex sj Lärjeåns dalgång, Angered 5.5 (Martin Jönsson).
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 1.9 (Kim Larsson).
Det tidiga vårfyndet är tangerat fenologirekord och septemberfyndet är det femte noterade.
GRÄSFÅGLAR Locustellidae
Samtliga:
1 ex sj Torslandaviken 20.6 (Christer Fält).
Rapportområdets nionde fynd av arten, och till skillnad från alla andra fynd som gällt fåglar som stannat i minst två dagar var detta en relativt flyktig observation. Datumet är däremot normalt, samtliga fynd har skett mellan den 27 april och den 8 juli.
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt 28 sjungande fåglar 30.4–2.8.
Om ni hör nåt i luften som surrar så är det kanske en gräshoppsångare, men det kan också vara Rrk Göteborg som hurrar. Varför undrar ni? Jo, för att årets gräshoppsångarresultat är klart bättre än 2021, då endast 19 fåglar räknades in. I ett längre perspektiv har dock arten minskat, under 00-talet brukade årligen 40–50 sjungande fåglar noteras. Orsaken är svårförklarlig; liksom näktergalen har arten minskat märkbart sedan tiden runt millennieskiftet och liksom för näktergalen är det svårt att förklara med habitatförstörelse, i alla fall gällande häckningsmiljö. Båda arterna trivs nämligen i igenväxande jordbrukslandskap av en typ som knappast är en bristvara i Göteborgsområdet, även om gräshoppsångaren föredrar lite öppnare miljöer, något successionsstadium tidigare än näktergalen. Orsaken får kanske istället sökas i övervintringsområdet eller längs flyttvägarna, något som också skulle kunna förklara den svaga nedgång som kan skönjas nationellt enligt Svensk fågeltaxering. Som vanligt är det Hisingen som fullkomligt dominerar den geografiska fyndbilden då hela 22 av årets fåglar hade förstått storheten hos denna ö. I övrigt kan noteras att inga fynd gjordes i Säveåns och Lärjeåns dalgångar som tidigare varit säkra områden, medan Kålleredsbäcken seglat upp som ett av övriga Göteborgsområdets bästa gräshoppsångarställen.
SYLVIOR Sylviidae
Tidiga fynd:
1 ex sj Skår 2.5 (Martin Larsson).
1 ex sj Torslandaviken 3.5 (Mikael Sundberg).
Två tidiga fynd, rådande fenologirekord är 1 maj – vi väntar således fortfarande på det första verifierbara aprilfyndet. Vi vill då påminna om den ofta återkommande problematiken med "slösjungande" svarthättor och uppmanar till att alltid visuellt konfirmera – och helst fotografera – tidiga fynd av trädgårdssångare.
Samtliga:
1 1K ringmärktes Sudda, Hönö 25.8 (Björn Zachrisson m fl).
1 1K Nötholmen, Vrångö 14.11 (Stefan Svanberg).
Slutet av augusti är den absolut hetaste höksångartiden i vårt rapportområde, och skärgården är starkt överrepresenterad i den geografiska fördelningen av fynden. Sålunda är årets fynd i stort sett representativa för hur det brukar se ut, om man nu kan tala om "brukar" när det gäller denna rara gäst som nu är uppe i 23 fynd i rapportområdet. Jag skriver "i stort sett", då en sak avviker, nämligen det sena datumet för Vrångöfyndet som utgör fenologirekord och även nationellt är ett mycket sent datum. Kanske kan man spekulera i ett östligare ursprung för fåglar som ses så sent på säsongen.
Sena fynd:
1 ex Rörö 14.10 (John Andersson m fl).
Oktoberfynd av ärtsångare görs nästan årligen, men årets var ovanligt sent och även i övrigt intressant då fågeln upplevdes extremt gråblek i färgsättningen. Detta kan indikera att fågeln tillhörde någon av de östliga underarterna. Tyvärr medgav inte omständigheterna några mer ingående studier och locklätet blev heller inte inspelat.
KUNGSFÅGLAR Regulidae
Häckningar:
1 par Källåsen, Askim (Roger Börjesson m fl).
Troliga häckningar:
1 par Lunnagården, Mölndal (Daniel Frederiksen m fl).
1 par Hårssjön (Jonas Bergman Laurila m fl).
Övriga fynd:
1 hane funnen död Bräcke 15.1 (Rasmus Anker).
1 ex sj Stora Ristjärn, Landvetter 15.1 (David Klingberg).
1 hane Hönö kyrkogård 13–20.3 (Hans Zachrisson m fl).
1 ex Stora Amundö 11.4 (Claes Norén).
1 ex Ersdalsviken, Hönö 16.4 (Eva Åkesson).
1 ex Oxsjön, Askim 17–18.4 (Markus Lagerqvist m fl).
1 hane sj Hårssjön 18.4 (Elon Wismén).
1 ex Sisjöns skjutfält 22.4 (Mats Ågren).
1 ex sj Bokedalen, Jonsered 1.5 (Erik Ahlgren).
1 hane sj Åstebo 8.5 (Torbjörn Mossberg).
1 ex sj Stora Kåsjön, Partille 8.5 (Clas-Olof Olofsson).
1 ex Slottsskogen 27.5 (Mats Ågren m fl).
1 ex Änggårdsbergen 9.10 (Jonas Karhu).
1 ex Kungsparken 5.11 (Bengt Andersson).
1 ex Vinga 13.11 (Christer Fält m fl).
2 ex Sandvik, Torslanda 21.11–10.12 (Christer Fält m fl).
1 ex Skarvik, Björkö 3.12 (Kristoffer Lager).
Dementi:
1 1K hane ringmärktes Hög, Hisingen 25.10 2021 utgår.
Den sjätte konstaterade häckningen i rapportområdet, men i verkligheten får vi anta att arten häckar årligen med ett flertal par. Det förmodat stora mörkertalet torde kunna hänföras till att arten kan vara lätt att gå förbi om den inte sjunger, svår att höra även om den sjunger och inte minst att den ofta förekommer i en typ av triviala skogsmiljöer som sällan besöks av fågelskådare. Runt 20 fynd i övrigt är i paritet med de senaste åren men att hela fyra vinterfynd gjordes är värt att notera. Fyndet från Hög 2021 hade hamnat fel i geografin och hörde egentligen hemma i Onsala.
TRASTAR Turdidae
Vinter:
2 ex Hyppeln 3–20.1 (Ingemar Åhlund).
1 ex Kaverös 19.1 (Fredrik Larsson).
1 ex Torslanda Hög 10–24.12 (Mathias Theander).
1 ex Solsten, Råda 11.12 (Johannes Löfqvist).
1 ex Sudda, Hönö 11.12 (Bengt Karlsson m fl).
1 ex Nötholmen, Hönö 23.12 (Tina Widén m fl).
1 ex Kölvik, Björkö 24.12 (Kristoffer Lager).
Åtta vinterfynd av taltrast är ett högt antal. Arten är en mycket fåtaligare övervintrare än rödvingetrasten men har noterats vintertid årligen under hela 2000-talet med mellan ett och tolv exemplar.
Vinter:
1 ex Majvik 1.1 (Niklas Aronsson).
1 ex Välen 2.1–16.2 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Nolviks kile, Björlanda 2.1 (John Fjörtoft Karlsen).
3 ex Öxnäs 15–18.1 (Peder Winding m fl).
1 ex Styrsö Bratten 31.1 (Elma Svärdsäter).
1 ex Syrhålamotet, Hisingen 12.2 (Tommy Järås).
2 ex Åseby, Säve 22.2 (Mikael Molin).
1 ex sj Brudarebacken 26.2 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex str N Hultet, Björketorp 27.2 (Elon Wismén m fl).
2 ex Smedstorp, Björketorp 27.2 (Elon Wismén m fl).
1 ex str N Slottsskogen 27.2 (Peder Winding).
1 ex Rej-Stinamossen, Landvetter 27.2 (Johan Karlström m fl).
1 ex Skalmered, Härryda 28.2 (Johan Karlström).
1 ex Välen 4–8.12 (Hans Börjesson m fl).
1 ex str S Askimsviken 25.12 (Jan Mogol).
Kanske är det dags att sluta redovisa februarifynd av arten eftersom uppräkningarna av vinterfynd de senaste åren likt i år formligen lusats ned av tidigt anlända vårsträckare? Av årets hela 15 vinterfynd av 19 individer är nämligen åtminstone 7 att betrakta som just tidiga vårfåglar, så då återstår 8 "rena" vinterfynd av 9 individer. Även detta är dock ett mycket högt resultat då arten är en knappt årlig vintergäst i rapportområdet.
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Snåkered, Landvetter 14.5 (Johan Karlström m fl).
Vinter:
Januari:
Ca 112 ex.
Februari:
Ca 60 ex.
December:
Ca 90 ex.
Rödvingetrasten, som i stora delar av landet ses som en självklar del av häckfågelfaunan, är mycket sparsamt häckande i Göteborgsområdet där den senaste konstaterade häckningen daterar sig så långt tillbaka som 2015. Sannolikt häckar arten med enstaka par årligen, främst i rapportområdets östra delar, men konstaterade häckningar är som sagt ovanliga. Endast ett fynd under häckningstid noterades 2022, och det var dessutom så pass tidigt på säsongen så att det inte kan uteslutas att det handlar om en sen vårsträckare. Vinteruppträdandet var däremot allt annat än sparsamt med höga antal i såväl januari–februari som i december.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 174 ex 8.4–11.5.
Höst:
1 honfärgad Torslandaviken 1.10 (Christer Fält).
1 honfärgad Rörö 3.10 (Ingemar Åhlund m fl).
1 1K Välen 27.10 (Hans Börjesson).
Vårsumman är ganska hög – sedan 2010 har antalet ringtrastar under vårmånaderna varierat mellan 64 och 277 exemplar – och efter ett år med en helt ringtrastrenons höst är vi nu åter på banan igen med tre höstfynd. Att vårantalet är ett par tiopotenser högre än höstantalet är helt i sin ordning, det är det normala i vår lilla del av ringtrastarnas underbara värld.
FLUGSNAPPARE Muscicapidae
Fynd under häckningstid:
Ca 73 sjungande individer 4.5–17.7.
Efter en liten uppgång 2020–2021 då 100–110 fynd noterades är vi nu tillbaka på de dystrare siffror som rådde 2015–2019 och faktiskt bra nära bottenåret 2016 då endast 69 sjungande fåglar räknades in. Framför allt är det Hisingen (31 ex) och södra skärgården (4 ex) som står för nedgången, medan norra skärgården (25 ex) och Välen–Stora ån (7 ex) håller ställningarna hyfsat. Av övriga traditionella kärnområden så är det glädjande att fynd åter noterats från Säveåns dalgång (2 ex) och Lärjeåns dalgång (1 ex), vilket utgör de första fynden sedan 2017 respektive 2016.
Samtliga:
Vår:
1 ex Torslandaviken 8.5 (Ulf Hassel).
1 ex Tjälleviks mosse, Hönö 17.5 (Roger Eskilsson).
1 hane Torslandaviken 17.5 (Leif Jonasson m fl).
Höst:
1 honfärgad Öxnäs 8–15.8 (Stefan Svanberg m fl).
2 ex varav 1 1K hane Torslandaviken 11.9 (Staffan Larsson, Stefan Svanberg m fl).
1 honfärgad Torslandaviken 22.10 (Leif Jonasson m fl).
Ett normalt, om än ganska lågt, antal blåhakar av obestämd eller rödstjärnig underart gästade oss 2022. Under 2000-talet har antalet varierat mellan 0–16 vårindivider och 0–9 höstindivider. Arten är alltså något talrikare under våren än under hösten vilket gör att året avviker något från det normala i detta hänseende. Det mycket tidiga höstfyndet från Öxnäs kan på goda skäl misstänkas tillhöra den vitstjärniga underarten, då det är mindre sannolikt, om än inte omöjligt, att en fågel från den svenska eller norska rödstjärniga häckpopulationen skulle dyka upp redan i början av augusti. Se även under vitstjärnig blåhake.
Samtliga:
Häckningar:
1 par Torslandaviken (Christer Fält m fl).
Den vitstjärniga underarten av blåhake tycks tillsammans med arter som svarthakad buskskvätta och brandkronad kungsfågel vara bland vinnarna i fågelfaunan för närvarande och tillhör landets mest sentida invandrare bland häckfåglarna. Underarten har därför varit ett klart väntat tillskott till Göteborgsområdets fåglar, men att det första fyndet även skulle utgöras av en konstaterad och lyckad häckning var kanske inte så väntat. Till skillnad från sin rödstjärniga kusin i norr så föredrar den vitstjärniga blåhaken vidsträckta vassområden som häckningsmiljö, ett habitat som får sägas finnas god tillgång på i Torslandaviken. Bli inte förvånade om fler fynd och kanske även fler häckningar av arten kan noteras inom en nära framtid, och håll gärna utkik i andra vassområden som exempelvis i Välen och längs Nordre älv.
Samtliga:
1 ex sj Slottsskogen 13–14.5 (Johan Ennerfelt m fl).
1 ex sj Änggårdsbergen, Mölndal 17.5 (Per-Anders Svensson).
1 ex sj Lärjeån, Angered 19.5 (Jonas Örnborg m fl).
1 3K+ hane sj Hårssjön 22.5–4.6 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 ex sj Torslandaviken 28.5 (Magnus Persson).
1 hane Västra begravningsplatsen, Göteborg 28.5 (Rikard Fröberg).
1 2K hane sj Hovås, Hårssjön 29.5 (Magnus Rahm).
1 2K hane sj Billdals park 3–7.6 (Hans Wahlberg m fl).
1 2K hane sj Slottsskogen 6–12.6 (Mats Ågren m fl).
Nio, sköna, sjungande flugsnappare är ett fint uppträdande men ändå inte uppseendeväckande. Vi har på senare år blivit ganska bortskämda med denna trevliga gäst i rapportområdet. Dock sågs, precis som i fjol, tyvärr inga indikationer på häckningsförsök i Bokedalen eller någon annan stans i området.
Häckningar:
Möjliga häckningar:
1 3K+ hane Fässberg, Mölndal 31.3–6.7 (Mats Bjersing m fl).
2 ex Skansen Lejonet 19.4–25.8 (Roger Eskilsson m fl).
1 hane Donsö 21.4–19.6 (Gösta Olofsson m fl).
2 hanar Landvetters flygplats, Härryda 23.4–14.11 (Elon Wismén m fl).
1 hane Tingstads industriområde 27.4–17.5 (David Klingberg m fl).1 hane Arendal 8–15.5 (Gunnar Valinder m fl).
Övriga fynd under häckningstid:
1 ex Renova, Maderna, Partille 12.7 (Tobias Meyer).
Övriga fynd:
Vår:
12 individer.
Höst:
10 individer.
Vinter:
1 honfärgad Välen 4.1 (Ove Ferling).
1 hane Rörö 27–30.12 (Ingemar Åhlund).
För första gången sedan 2006 kunde inga häckningar av svart rödstjärt konstateras. Ej heller några troliga sådana, även om det fanns revirhållande individer på flera lokaler. De senaste åren har mellan två och fyra häckningar konstaterats, ofta på återkommande lokaler. Från flera vanligtvis pålitliga lokaler såsom AstraZeneca i Mölndal och Skarvikshamnen uteblev rapporter helt i år, frågan är om detta beror på bristande eftersök eller om arten är utgången från dessa lokaler som delvis är svåråtkomliga för allmänheten. I övrigt är fyndbilden normal med ett knippe vår- och höstfynd samt enstaka vinterfynd.
Tidigt fynd:
1 hona Torslandaviken 15.4 (Joel Björberg m fl).
Nytt fenologirekord med en dags marginal. Fyndet sammanföll med ett litet inflöde av arten i södra Sverige.
Häckningar:
1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck m fl).
1 par Landvetters flygplats, Härryda (Johannes Löfqvist m fl).
1 par Galterö (Andreas Svensson m fl).
1 par Välen (Hans Börjesson m fl).
1 par Fässberg, Mölndal (Per-Anders Svensson m fl).
1 par Öxnäs (Axel Sondén m fl).
Möjliga häckningar:
1 par Bärby, Säve (Linus Westlund m fl).
Övriga fynd:
Vinter:
1 hane Brudarebacken 1.12 (Ulf Persson m fl).
1 hane Torslanda golfbana 14–30.12 (Leif Jonasson m fl).
Vår:
12 fynd 2.3–13.5.
Höst:
12 fynd 7.8–17.11.
Tidigare förelåg totalt sju konstaterade häckningar i rapportområdet, så årets sex sådana innebär nästan en fördubbling! Detta får väl anses som symptomatiskt för denna käcka tättings mycket snabba kolonisation av såväl rapportområdet som hela Syd- och Västsverige. Om man vill kan man stilla kontemplera över det faktum att det vid millennieskiftet endast förelåg tre fynd av arten. Årets fyndbild avviker något i det att det finns lika många höstfynd som vårfynd, det normala under de senaste åren har varit att vårfynd dominerar tydligt.
Tidiga fynd:
1 ex Galterö 19–20.3 (Johan Ennerfelt m fl).
Sena fynd:
1 ex Rörö 12.11 (John Andersson m fl).
Vårfyndet från Galterö är blott en dag från fenologirekordet, och novemberfynd hör inte till vanligheterna då detta var det 27:e sedan 1976. Då ska rekordåret 2011 tas med i beräkningen då hela 12 av novemberfynden gjordes.
STRÖMSTARAR Cinclidae
Häckningar:
1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Barbro Andreasson m fl).
Fynd under häckningstid:
Fynd finns från Grevedämmet, Mölndal (Lars Eric Rahm m fl), Härsjödamm, Härryda (Johannes Löfqvist) och Lärjeåns dalgång, Hjällbo (Roger Eskilsson m fl).
Mölndalsån, Säveån, Lärjeån. Mölndalsån, Säveån, Lärjeån. Mölndalsån, Säveån, Lärjeån. Som ett mantra har dessa tre vattendrag upprepats år efter år i FiG under rubriken "Strömstare". Även i år finns häckningsindicier från dessa tre vattendrag, och som vanligt får vi med gott fog anta att ett antal par häckar just längs dessa åar med tillflöden, och antagligen inte på så många andra ställen.
ÄRLOR Motacillidae
Häckningar:
1 par Öxnäs (Uno Unger m fl).
5 par Torslandaviken (Christer Fält m fl).
1 par Bredungen (Anton Mangsbo).
Fynd under häckningstid:
4 ex Stora Oxhagen 29.5–11.6 (Mikael Sundberg m fl).
Ytterligare minst 3 ex Öxnäs 31.5 (Jonas Örnborg m fl).
1 ex Rörö 6.6 (Ingemar Åhlund).
1 ex Hökälla 6.6 (Jan Hellström).
Ytterligare minst 1 ex Bredungen 11.6 (Anton Mangsbo).
1 ex Ellesbo älvstrand 11.6 (Anton Mangsbo).
Ytterligare 1 ex Torslandaviken 15–25.6 (Staffan Larsson m fl).
Inga överraskningar bland våra häckande gulärlor, det vill säga av nominatrasen sydlig gulärla. Sju konstaterade häckningar, och ytterligare minst lika många möjliga häckningar, koncentrerade till några lokaler runt Hisingen samt en liten satellit på Rörö liknar vilket år som helst. Inte heller finns det några datummässiga avvikelser eller enorma antal bland de passerande nordliga gulärlorna. Nej, avvikelsen ligger i en sen gäst från öst som får ett alldeles eget avsnitt här nedanför.
Samtliga:
1 1K Torslandaviken 9.10 (Christer Fält m fl).
Första fyndet för Bohuslän och Göteborgs rapportområde. Mer om upptäckten och efterföljande huvudbry berättas i FpV 4/2022. Men östlig gulärla? Av det vetenskapliga namnet skönjer vi något komplicerat och svåruttalat. Så vad är det för påfund egentligen? Markus Lagerqvist ledamot i Taxonomikommittén förklarar: Genetiska studier har påvisat en djup genetisk klyfta mellan västliga och östliga underarter av gulärlan och att östliga gulärlor står närmare citronärlan än västliga gulärlor. Flera auktoriteter har därför delat upp gulärlan i en västlig (Motacilla flava) och en östlig art (Motacilla tschutschensis). De senare inkluderar de fyra underarterna plexa, tschutschensis, macronyx och taivana. Situationen är dock komplex då olika genetiska studier har givit delvis motstridiga resultat, dräktkaraktärer i flera fall går på tvärs med genetiken och det fortfarande finns stora luckor i kunskapen. De senaste resultaten pekar också på att en bättre väg kan vara en treväga uppdelning, där de östliga gulärlorna snarare delas upp i två arter – en nordöstlig (plexa, tschutschensis) och en sydöstlig (macronyx, taivana). Svenska taxonomikommittén har därför valt att i avvaktan på fler studier – som är på gång – ännu inte dela upp gulärlan. Gulärlan i Torslandaviken har inte bestämts till exakt underart, men baserat på både utseendet och framför allt lätena, kan man säga att den tillhör någon av de östliga underarterna, troligtvis någon av de nordligare underarterna plexa eller tschutschensis.
Häckningar:
Minst 1 par Säveåns dalgång, Jonsered (John Thulin m fl).
1 par Utbyfältet (Amar Hot m fl).
Minst 1 par Grevedämmet (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 par Ryahamnen (Robert Petersen).
1 par Mölndalsån, Mölnlycke (Johannes Löfqvist m fl).
Fynd under häckningstid:
Rapporter som tyder på att häckningar eller häckningsförsök kan ha genomförts föreligger från ytterligare minst 16 lokaler.
Vinter:
Januari–februari:
1 ex str S Fotö 16.1 (Hans Waern).
2 ex Ryaverket 2.2 (Petter Olsson).
December:
1 ex Gamlestaden 1–6.12 (Markus Halldin m fl).
1 ex Torslandaviken 6.12 (Leif Bergendal m fl).
1 ex Kvarnbyn 8–13.12 (Lars Eric Rahm m fl).
1 ex Mölndalsån, Mölndal 19.12 (Ove Ferling).
1 ex Eriksberg 23.12 (Mikael Molin).
Totalt minst 22 revir inkluderande både konstaterade och misstänkta häckningar utgör medianen från 2015 när vi började följa forsärlehäckningar i sådan detalj. Topparna i fjol och i förfjol med minst 27 respektive 26 revir skulle alltså, som tidigare misstänkts, kunna vara en pandemieffekt med ökat friluftsliv och skådande längs våra lokala bäckar och raviner.
Vinter:
Januari–februari:
1 ex Torslandaviken 12.1 (Linus Westlund).
December:
1 ex Gamlestaden 6.12 (David Klingberg).
Sädesärla siktas sedan början på 2000-talet vintertid med något eller några få fynd nästan varje år i vårt område. För er drivna av ett mer långsiktigt kalendertuggande kan vi nu meddela att längstaraden är tangerad med vinterfynd sex år på raken.
Samtliga:
1 hane Järntorget 27.6 (Johan Svedholm).
1 2K+ hane Lindholmen 8.10 (Mikael Molin).
Två säkra fynd och ytterligare ett par misstänkta individer är ett normalt utfall för området.
Samtliga:
1 ex Rörö 30.10 (John Andersson m fl).
Första fyndet på tre år och individ nummer 38 för området. Hos oss, och nära på i landet som helhet, är observationer av större piplärka strikt förlagda till hösten med en topp runt månadsskiftet september–oktober. Årets fynd är relativt sent och hamnar på en femteplats bakom tre novemberfynd (2013 och 2018) och ett decemberfynd (2013).
Samtliga:
Vår:
1 ex str O Kråkudden, Hönö 10.5 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex Hyppeln 18.5 (Ingemar Åhlund).
Höst:
Sammanlagt 11 ex 8.9–2.10.
Inga tidsmässiga avvikelser finns för årets rödstrupiga piplärkor. Antalen både vår och höst ligger också i linje med den senaste tjugoårsperioden. Detta bortsett från rekordhöstarna 2013 och 2014, när hela 69 respektive 50 ex räknades in.
Samtliga:
1 ex Rörö 6.1 (Ingemar Åhlund).
Klassiskt få på klassisk mark under klassisk period. Årligen uppträder vattenpiplärka vid våra kuster med ett fåtal individer, och just Rörö tillsammans med Galterö utgör historiskt de säkraste övervintringslokalerna för arten.
FINKAR Fringillidae
Samtliga:
1 ex Björnaråsen, Partille 10.1 (Conny Palm m fl).
1 ex Wendelsbergsskogen, Råda 15.2 (Fredrik Andersson).
2022 lär inte gå till historien som ett invasionsår av tallbit, men två fynd är fler än de vi kunde skriva om under några fyndlösa år fram till invasionen som pågick 2019–2020.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
Utmed Göta älv mellan Jordfallsbron i norr till Angeredsbron i söder noterades 8–10 sjungande hanar 24.5–17.6.
Övriga fynd:
1 2K+ sj Rörö 22.5 (Per Björkman m fl).
1 ex sj Brottkärr, Askim 24.5 (Erik Landgren).
1 ex Brodalen, Partille 28.5 (Ingemar BE Larsson).
1 ex sj Torslandaviken 6.7 (Staffan Larsson).
1 ex Lunnagården 11.9 (Magnus Rahm).
1 ex Torslandaviken 12.9 (Peder Winding).
Fyndbilden av rosenfink är helt i linje med de senaste åren, och Göta älvs strand norr om Angeredsbron är som vanligt artens kärnområde. Dellokalerna ligger tätt så att det föreligger en viss risk för dubbelräkning, antingen för att fåglarna rör på sig eller för att de hörs trots att de sitter en bit bort. Antalet rastande fåglar på våren var något lägre än genomsnittet, medan två fynd av rastande rosenfinkar på hösten är fler än vanligt. Senast en häckning konstaterades var 2007 vid Lilla Oxhagen.
Höga antal:
Vår:
60 ex Torslandaviken 15.1 (Stefan Persson m fl).
60 ex Vrångö 23.2 (Peter Keil).
Höst:
60 ex Torslandaviken 23.10 (Magnus Persson).
Tidiga fynd:
1 ex Brudarebacken 20.9 (Roger Eskilsson).
Med ett maxantal av 60 ex i de största flockarna av vinterhämpling kan vi konstatera att tresiffriga flockar uteblev under både vår och höst. Ett tidigt höstfynd av en sträckande individ gjordes 20 september. Som vi skrev förra året så saknas fotodokumenterade fynd av vinterhämpling i Götaland helt innan oktober månad. För att få ett bättre grepp om tidiga fynd av sydflyttande vinterhämplingar så vill vi återigen uppmana skådare att säkra tidiga fynd (innan 25 september) av vinterhämpling med fotodokumentation.
Höga antal:
125 ex Torslandaviken 29.8–25.9 (Ola Wennberg).
100 ex Öxnäs 23.9 (Mikael Sundberg).
I likhet med året innan så noterades tresiffriga höstflockar vid Öxnäs och i Torslandaviken. Inga vinterfynd gjordes.
Samtliga:
Fynd under häckningstid:
Inga fynd av säkert bestämda stationära individer.
Höst:
Stationära flockar:
10 ex Käringberget 22–27.11 (Linus Westlund m fl).
10 ex Skalmered, Landvetter 30.11 (Johan Karlström).
8 ex Mölnlycke 23.12 (Fredrik Andersson).
30 ex Änggårdsbergen 8.9–16.11 (Per-Anders Svensson m fl).
Höga antal av sträckande individer:
25 ex str S Lunnagården, Mölndal 11.9 (Magnus Rahm).
28 ex str S Rambo mosse 17.9 (Fredrik Andersson).
95 ex str S Brudarebacken 18.9 (Anton Mangsbo).
48 ex str SO Safjället, Mölndal 18.9 (Jonas Bergman Laurila).
27 ex str SO Önnered 30.9 (Stefan Svanberg).
178 ex str S Välen 30.9 (Hans Börjesson).
31 ex str SO Hårssjön 1.10 (Jonas Bergman Laurila).
30 ex str S Slottsskogen 3.10 (Tina Widén, Mats Ågren).
Sammanlagt 141 fynd av 1 310 ex på ca 70 lokaler. Häckningsfynd uteblev helt under året, men vilken magnifik höstinvasion vi fick uppleva! Aldrig tidigare har så många större korsnäbbar kunnat räknas under höststräcket. Hösten 2004, 2000-talets hittills bästa år, räknades det in 320 ex vilket då betecknades som magnifikt. Vad ska vi då säga om årets dryga 1 300 ex? Det som gör detta enorma antal ännu mer anmärkningsvärt är att de stora flockarna i regel verifierades med hjälp av sonogram, vilket har blivit allt vanligare på senare år. Säker artbestämning av sträckande korsnäbbar på enbart läte är vansklig och inte alltid möjlig utan sonogram. Därför måste årets rekord tas med en nypa salt, inte för att det råder några tvivel om årets artbestämning utan möjligen om tidigare års noterade antal. Det är fullt troligt att sträckande korsnäbbar historiskt oftast bestämts till den något vanligare mindre släktingen, mest för att vi skådare antar att den är vanligare. Korsnäbbars rörelse varierar mycket från år till år, och årets invasion inte begränsad till just Göteborg utan kunde även noteras i angränsande rapportområden. Den återspeglas dock inte i sträckräkningen i Falsterbo.
Samtliga:
Höst:
15 ex str S Brudarebacken 16.8 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex Rådasjöns naturreservat 24.9 (Johannes Löfqvist).
1 ex Torslandaviken 25.9 (Jan Mogol).
2 ex Hönö 4.10 (Thomas Karlsson).
4 ex Rörö 14.10 (Mikael Molin).
1 ex Hyppeln 17.10 (Ingemar Åhlund).
8 ex Hälsö 18.10 (Thomas Karlsson).
1 ex str S Västra Frölunda 19.10 (David Armini).
1 ex Hyppeln 13.11 (Ingemar Åhlund).
1 ex Hyppeln 16.11 (Ingemar Åhlund).
Vinter:
1 ex Lillhagsparken 26–28.12 (Ragnar Gustafsson m fl).
Med 11 fynd av 36 ex blir årets utfall för bändelkorsnäbb ungefär hälften av fjolårets, som hörde till de bättre under 2000-talet. Dock sågs i huvudsak enstaka individer och några mindre flockar som sträckte, vilket inte indikerar några tendenser till invasionsrörelser.
Höga antal:
160 ex Torslandaviken 7.8–4.9 (Magnus Persson m fl).
125 ex Brudarebacken 21.8–24.9 (Roger Eskilsson m fl).
100 ex Välen 31.8–5.9 (Jan-Olof Roos m fl).
300 ex Öxnäs 2.9–6.10 (Mikael Sundberg m fl).
Steglitsen uppvisar en uppåtgående trend både regionalt och nationellt, vilket återspeglas av de allt större höstflockarna på allt fler lokaler. Bara sett till tresiffriga antal så har sådana noterats på fyra lokaler, och en enorm flock på upp till 300 ex höll till vid Öxnäs. Både antal lokaler med stora flockar och antal individer utgör rekord för rapportområdet.
SPORRSPARVAR Calcariidae
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 6 fynd av 7 ex.
Höst:
Sammanlagt 11 fynd av 13 ex.
Fynd i normal omfattning för de senaste åren, långt från fornstora dagar som 2002 då sammanlagt 78 ex noterades under året. Fyndbilden återspeglar en nedåtgående trend för den fjällhäckande lappsparven, som sedan 2015 är rödlistad som "sårbar".
Höga antal:
75 ex Torslandaviken 9.3 (Christer Fält).
24 ex Torslandaviken 26.11 (David Klingberg).
Fjolårets höstflock på upp till 40 ex i Torslandaviken växte till upp till 75 ex under våren, lika många ex som räknades in på Brudarebacken 2011. Rekordet från 2004 ligger på hela 200 ex som noterades vid Stora Amundön. Årets största höstflock var tillbaka till beskedligare antal.
FÄLTSPARVAR Emberizidae
Samtliga:
1 ex Öxnäs 2.6 (Mikael Molin).
Året bjöd på bara ett enda fynd av ortolansparv. Fyndet utgör ett fenologirekord då det hittills senaste vårfyndet har varit 21 maj, det vill säga 12 dagar tidigare. Sträcktoppen för ortolansparv i sydvästra Sverige infaller normalt under första och andra veckan maj. De senaste åren har fynden av ortolansparv dock inte duggat tätt och vissa år helt uteblivit, så ett enda vårfynd och inga höstfynd måste tyvärr betraktas som ett helt normalt utfall.
Vinter:
Januari–februari:
Upp till 8 ex Torslandaviken 1.1–27.2 (Anne-Catherine Ernehall m fl).
Upp till 3 ex Välen 3.1–2.2 (Ove Ferling m fl).
2 ex Sudda, Hönö 4.1–22.2 (Thomas Karlsson).
1 ex Lappesand, Hönö 9.2 (Thomas Karlsson).
1 ex Kippholmen, Björlanda 17.2 (Peter Keil).
1 ex Hultet, Björketorp 27.2 (Elon Wismén m fl).
December:
Upp till 12 ex Torslandaviken 1–25.12 (Magnus Persson m fl).
1 ex Galterö 2–27.12 (Andreas Svensson).
2 ex Sudda, Hönö 11–13.12 (Bengt Karlsson m fl).
1 ex Välen 12–25.12 (Mats Ågren m fl).
I likhet med året innan gjordes ett ansenligt antal fynd av övervintrande sävsparvar, både i januari–februari och december. Fjolårets högsta antal på 10 ex vid samma tillfälle i Torslandaviken blev inget långvarigt rekord efter årets 12 ex på samma lokal. De klassiska övervintringslokalerna Torslandaviken och Välen är stora till ytan, och det är svårt att få ett säkert grepp om totalantalet på grund av möjlighet till både missade individer och dubbelräkning. Det som är säkert är att de milda vintrarna resulterar i fler övervintrande sävsparvar.