Vadarfåglar Charadriiformes
STRANDSKATOR Haematopodidae
Vinter:
Januari:
1 ex Stora Kärrsvik, Öckerö 5.1 (Hans Zachrisson).
2 ex Kråkudden, Hönö 10–29.1 (Lennart Bogren m fl).
1 ex Galterö 12.1 (Jan Mogol).
1 ex Hyppeln 20.1 (Stefan Svanberg m fl).
December:
1–2 ex Kråkudden, Hönö 5–29.12 (Jon Håkansson m fl).
1 ex Brevik, Öckerö 13.12 (Thomas Karlsson).
3 ex Stora Kärrsvik, Öckerö 14.12 (Britta Svensson).
4 ex Lappesand, Hönö 21.12 (Tina Widén).
1 ex Långe tånge, Öckerö 22.12 (Tommy Järås m fl).
2 ex Galterö 25–27.12 (Jon Hessman m fl).
Säkerligen föreligger en del dubbelräkningar, men det kan ändå konstateras att det övervintrat fler strandskator än på flera år. Årets summa påminner om hur det såg ut under 00-talet, medan vi under 10-talet fått nöja oss med 1–2 strandskator per vinter. Lokalerna är dock typiska, våra övervintrande strandskator håller uteslutande till i ytterskärgården.
SKÄRFLÄCKOR Recurvirostridae
Samtliga:
1 ex Lammholmsviken, Öckerö 21.3 (Jon Håkansson m fl).
2 ex Brännholmsviken, Styrsö 20.5 (Andy Hultberg).
Denna grafiskt frapperande elegant med svaj i näbbet brukar så gott som årligen förära oss med enstaka, nästan alltid kortvariga, besök. Så även i år, under typiska datum för artens uppträdande – marsfyndet är förvisso tidigt men inte exceptionellt.
PIPARE Charadriidae
Vinter:
1 ex Rörö 20.1 (Stefan Svanberg m fl).
Ljungpiparen är en ovanlig vintergäst hos oss, detta var det åttonde vinterfyndet under 2000-talet.
Samtliga:
Vår:
1 ex Galterö 10.5 (Lars Hellman).
1 ex Torslandaviken 10.6 (Magnus Persson).
Höst:
Sammanlagt ca 39 ex 27.6–13.10.
Månadsfördelning:
juni 1 ex, juli 7 ex, augusti 18 ex, september 10 ex, oktober 3 ex.
Ett risigt år för kustpiparen minst sagt, med en usel vårsumma och en faktiskt ännu sämre höstdito. Faktum är att vi 2018 beklagade oss över att höstsumman på 81 ex var den sämsta sedan artens sträcksummor började publiceras 2002, men i år ser vi alltså en halvering av detta redan kassa resultat! Förklaringen får dock sannolikt sökas i väderläge och sträckskådaraktivitet i kustbandet snarare än reella populationsförändringar.
Häckningar:
1 par Hälsö hamn (Thomas Karlsson m fl).
Minst 2 par Torslandaviken (Lars Persson m fl).
Minst 2 par Galterö (Lars Hellman m fl).
1 par Ärtholmarna, Hönö (Bengt Karlsson).
1 par Tå udde, Fotö (Hans Waern).
Troliga häckningar:
Ytterligare 3 par Torslandaviken (Christer Fält m fl).
1 par Askim strand (Uno Unger).
1 par Hyppeln (Peter Keil m fl).
2 par Lökholmen, Gbg:s södra skärgård (Lars Persson).
3 par Rörö (Per Björkman m fl).
1 par Sisjöns industriområde, Askim (Stefan Andersson m fl).
Dessutom rapporterades arten från ytterligare tio lokaler under häckningstid.
Sju konstaterade häckningar är en liten uppryckning från de fyra dito som rapporterades 2017. Däremot är det totala antalet lokaler med fynd under häckningstid något lägre. Troligen är beståndet trots detta relativt stabilt, med en fast population i skärgården och enstaka inlandshäckningar i grustag, industriområden och liknande.
Häckningar:
1 par Välen (Uno Unger m fl).
1 par Alelyckan (Roger Eskilsson).
1 par Hills golfbana, Mölndal (Magnus Rahm m fl).
1 par Hökälla (Bo Brinkhoff m fl).
Troliga häckningar:
1–2 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
1 par Lärjeåns dalgång, Hjällbo (Peter Keil m fl).
1 par Kikåstippen, Mölndal (Conny Palm m fl).
Dessutom rapporterades arten på ytterligare nio lokaler under häckningstid.
Likt sin större kusin tycks den mindre strandpiparens population vara tämligen stabil. Dock är utbredningen jämfört med denna inverterad – den lille har en god, men i viss mån kringflackande, population på industrimark och grusytor i inlandet, och enstaka häckningar på strandängar i kustbandet.
Samtliga:
1 hane Torslandaviken 29–30.4 (Richard Petersson m fl).
1 hona Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 30.4 (Staffan Sénby).
Fjällpiparen är knappt årligt förekommande i rapportområdet – 2018 uteblev fynd exempelvis helt. Två fynd är därmed ett bra resultat och årets fynd var ovanliga såtillvida att båda var vårfynd, annars är höstfynd klart vanligast med 17 av rapportområdets 25 fynd. Dessutom var årets vårfynd ovanligt tidiga och utgör faktiskt de första aprilfynden, vårfynden görs annars vanligtvis under första halvan och mitten av maj.
SNÄPPOR Scolopacidae
Höga antal:
20 ex str N Torslandaviken 7.5 (Magnus Persson).
Årets toppnotering, under typisk sträckperiod, ligger i linje med de senaste tio årens. Under det tidiga 2000-talet låg snittet istället på ca 50 ex. Totalt observerades endast något mer än 90 individer under hela året.
Vinter:
Januari–februari:
2 ex Hönö – Öckerö 3.1–26.2 (Thomas Karlsson m fl).
December:
2 ex Hönö – Öckerö 10–26.12 (Thomas Karlsson m fl).
Höga antal:
100 ex str NO Billdal, Askim 18.4 (Jan Wahlberg m fl).
100 ex str O Orrekulla skans, Hisingen 18.4 (Mats Raneström).
53 ex str NO Lagmansholmen 19.4 (Roger Eskilsson m fl).
Övervintring av storspov har numer blivit standard i området Hönö-Öckerö. Årets två spovar innebar den femte övervintringen och i december var två spovar tillbaka för en trolig sjätte övervintring. Toppnoteringarna skedde vid typisk tidpunkt med 100 ex som flest den 18 april.
Höga antal:
11 ex Lammholmsviken, Öckerö 4.5 (Bengt Karlsson m fl).
14 ex str S Torslandaviken 4.7 (Ola Wennberg).
Ännu ett lågt utfall av myrspov i området. Inga större flockar noterades under vare sig vår- eller höststräcket. Som kontrast kan nämnas att toppnoteringarna historiskt under vår- respektive höststräck är 170 ex den 11 maj 2014 och 590 ex den 28 juli 2003.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 25.4 (Magnus Persson).
Utöver årets två fynd av underarten islandica, se nedan, gjordes ett fynd i Torslandaviken av en rödspov som inte kunde bestämmas till underart med säkerhet.
Samtliga:
3 ex Stora Amundö 2.6 (Lars Lundmark).
3 1K Välen 13–17.9 (Hans Börjesson m fl).
Fynd nummer tolv och tretton av underarten islandica i Göteborgsområdet.
Samtliga:
Vinter:
1 ex Rörö 20.1 (Stefan Svanberg m fl).
Vår:
1 ex Vrångö 11.3 (Gösta Olofsson).
1 ex Galterö 10.5 (Lars Hellman).
Höst:
Sammanlagt 43 ex 13.8–12.10.
Höga antal:
16 ex str S Kråkudden, Hönö 3.9 (David Armini m fl).
Det är ganska ovanligt med vinterfynd av roskarl i området även om övervintring regelbundet sker i norra Bohuslän. Fyndet den 11 mars ligger utanför det normala vårsträcket och skulle också kunna röra sig om en övervintrare. I övrigt förekom bara ett enda vårfynd, den 10 maj, vilket inte är någon imponerande förekomst. Däremot var höststräckets 43 individer åtminstone bättre än på senare år. Det högsta dagsantalet var 16 exemplar den 3 september vid Kråkudden.
Samtliga:
Vinter:
1 ex Lappesand, Hönö 8.12 (Hans Zachrisson).
Vår:
2 ex str S Kråkudden, Hönö 21.4 (Roger Eskilsson m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 185 ex 21.7–31.10.
Höga antal:
35 ex str S Kråkudden, Hönö 21.8 (Per Björkman).
35 ex Bolleskären, Hönö 25.8 (Hans Zachrisson).
Vinterfynd är ovanliga i området. Under 2000-talet har det endast hänt 2007, 2009 och 2017. Höstens antal är likt de senaste åren blygsamma och med beskedliga dagstoppar, där 35 ex den 21 och 25 augusti på Hönö är årets högsta noteringar. Endast två individer under vårsträcket kan låta lite men är egentligen ganska normalt för Göteborgsområdet. Faktum är att vårfynd helt uteblivit de senaste fyra åren.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 39 ex 20.4–17.5.
Höst:
Sammanlagt 106 ex 14.6–26.9.
Månadsfördelning:
april 26 ex, maj 13 ex, juni 17 ex, juli 29 ex, augusti 46 ex, september 14 ex.
Brushane har inte sammanställts för Göteborgsområdet tidigare, men det är av intresse att följa artens uppträdande här då den är rödlistad och har uppvisat en vikande trend nationellt under längre tid. Antalen ovan kan innehålla en del dubbelräkningar då individer i olika antal observeras regelbundet i framför allt Torslandaviken. Fynden i andra halvan av juni bedöms tillhöra återsträcket och är därför placerade i höstuppräkningen.
Samtliga:
Höst:
3 ad Torslandaviken 6.7 (Joakim Johansson).
2 ad Galterö 21.7 (Lars Hellman m fl).
1 ex Stora Amundö 21.7 (Lars Lundmark).
2 ex Torslandaviken 15.8 (Thomas Ring).
1 1K Galterö 18.8 (Lars Hellman).
1 1K Välen 19.8 (Hans Börjesson).
2 1K Torslandaviken 20–22.8 (Magnus Persson m fl).
5 ex Galterö 24–25.8 (Andreas Svensson m fl).
1 ex Bolleskären, Hönö 25.8 (Hans Zachrisson).
Nio fynd av 18 individer är inte mycket jämfört med de bästa åren under 2000-talet, med ett snitt på ca 50 spovsnäppor, men sett till variationen inte heller avvikande lite.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt minst 35 ex 27.4–2.6.
Höst:
Sammanlagt 7 ex 12.7–19.8.
Höga antal:
15 ex Torslandaviken 14–21.5 (Ola Wennberg m fl).
Mosnäppan som dök upp den 27 april i Torslandaviken utgör ett nytt fenologirekord för Göteborgsområdet med fyra dagar och är därmed också det första aprilfyndet någonsin. Vårens minst 35 individer med en största flock på 15 ex i Torslandaviken är ett relativt gott uppträdande sett till senare år medan höstantalet är lite mer beskedligt. Under 2000-talets första decennium låg snittet på ca 50–60 individer per år medan det senaste tio årens snitt ligger på strax under 40 exemplar.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt 36 ex 25.8–12–10.
Höga antal:
12 ex str S Kråkudden, Hönö 3.9 (David Armini m fl).
7 ex Torslandaviken 12.9 (Ola Wennberg).
Antalsmässigt och tidsmässigt ett helt normalt uppträdande av sandlöpare i Göteborgsområdet. Det som sticker ut en aning är flocken på sju individer i Torslandaviken den 12 september då de allra flesta individer normalt sett observeras i yttre skärgården.
Höga antal:
45 ad Galterö 21.7 (Jan Mogol).
25 1K Galterö 1.9 (Roger Eskilsson m fl).
25 ex str S Kråkudden, Hönö 15.9 (David Armini m fl).
Det är förvisso inte varje år vi har dagar med tresiffriga noteringar av kärrsnäppa men det har snarare varit regel än undantag tidigare år. Detta är dock det fjärde året i rad med betydligt beskedligare toppar.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö:
Högsta noteringarna under våren var 100 ex 10.3, 23.3 samt 29.3 (Dawid Johansson m fl).
Högsta noteringen under hösten var 130 ex 19.11 (Jon Håkansson m fl).
Övriga lokaler:
50 ex Vrångö 31.1 (Göran Gustavsson).
23 ex Vinga 10.2 (Kent Kristenson m fl).
41 ex Vrångö 12.2 (Johan Bergquist).
20 ex Brureskären, Torslandaviken 30.3 (Mathias Theander).
28 ex Vrångö 27.10 (A Martin Fransson).
34 ex Donsö 28.10 (A Martin Fransson).
20 ex Vasskären, Gbg:s södra skärgård 1.11 (Uno Unger).
Skärsnäpporna på Bolleskären är alltid svårräknade men årets observationer visar att det var gott om övervintrare jämfört med många andra år. Runt 100-talet snäppor som övervintrar är typiskt.
Samtliga:
Höst:
2 ex str S Vinga 11.8 (Kent Kristenson m fl).
1 ex Torslandaviken 7–8.9 (Staffan Larsson m fl).
1 1K Galterö 7.9 (Per Österman).
Fyra individer är inte upplyftande men egentligen ingen katastrof sett till hur variationen sett ut mellan åren där tiotalet individer normalt är ett helt okej uppträdande.
Samtliga:
Vinter:
3 ex Storgärdet, Rådasjöns naturreservat 5.1 (Martin Oomen).
1 ex Torslandaviken 6.1–2.2 (Ulf Persson m fl).
1 ex Askimsbadet 17–26.1 (Uno Unger m fl).
1 ex Hökälla 20.1 (John Thulin).
1 ex Prästabäcken, Fässberg 27.1 (Lars Eric Rahm).
1 ex Gunnestorps mosse 27.1 (Bo Brinkhoff).
Vår:
1 ex Storgärdet, Rådasjöns naturreservat 23.3 (Johannes Löfqvist).
1 ex Välen 30.3 (Hans Börjesson).
1 ex Välen 5–6.4 (Uno Unger m fl).
1 ex Storgärdet, Rådasjöns naturreservat 28.4 (Johannes Löfqvist).
Höst:
Sammanlagt 34 ex 24.9–30.11.
Höga antal:
11 ex Hökälla 3.10 (Ove Andersson m fl).
Åtta noterade övervintrare är ett ganska normalt utfall för området. Vårfynd överstiger sällan tio individer så fyra exemplar är lågt men inte anmärkningsvärt. Höstens 34 ex med högstaantalet 11 ex i Hökälla den 3 oktober, ligger också inom den normala variationen för Göteborgsområdet.
Samtliga:
Vår:
1 ex Torslandaviken 9.5 (Ola Wennberg).
1 ex sp Ragnhildsholmen 11.5 (Tom Ekman).
1 ex Galterö 18.5 (Roger Eskilsson m fl).
Höst:
1 ex Brudarebacken 29.8 (Martin Johansson).
1 ex Torslandaviken 2.9 (Ola Wennberg).
1 ex Smedstorps ängar, Björketorp 12.9 (Anton Mangsbo).
1 ex Välen 22.9 (Adam Bergqvist).
1 ex Nolviks kile, Björlanda 4.10 (Tommy Johansson).
Tre vårfynd och fem höstfynd är en relativt normal utdelning för rapportområdet.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 30.10 (Per Björkman m fl).
Bara en individ noterades i år, men det är ingenting att höja på ögonbrynen åt då antalen varierar en del mellan åren. I snitt rapporteras två–tre exemplar om året medan områdets rekordantal ligger på hela 18 individer från hösten 2011.
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 17–27.10 (Christer Fält m fl).
Oktoberfynd är ovanligt och individen som upptäcktes den 17 oktober vid Skeppstadsholmen vid Torslandaviken var redan då det näst senaste fyndet någonsin i Göteborgsområdet. Snäppan stannade kvar ända fram till den 27 oktober vilket innebär nytt fenologirekord med sex dagar.
Häckningar:
2 par Välen (Uno Unger m fl).
2–3 par Galterö (Linus Westlund m fl).
1 par Lunnagården, Mölndal (Magnus Rahm).
1 par Stora Amundö (Stig Fredriksson m fl).
2 par Lökholmen, Gbg:s södra skärgård (Lars Persson). Åtta till nio säkra eller troliga häckningar är ett relativt dålig utfall. Som vanligt är det dock svårt att få en tydlig överblick över antalet häckande rödbenor i området. Tillsammans med observationer av lägre kriterier landar årets försiktiga uppskattning på ca 20 häckande par av rödbena vilket är tio mindre än de senare årens genomsnitt på ca 30 par. Det återstår att se om vi ser en minskning eller bara en variation av beståndet.
MÅSFÅGLAR Laridae
Höga antal:
670 ex str S Hyppeln–Hönö 5.12 (Jon Håkansson m fl).
870 ex str S Kråkudden, Hönö 6.12 (Roger Eskilsson m fl).
530 ex str S Kråkudden, Hönö 30.12 (Roger Eskilsson m fl).
Andra året i rad utan några fyrsiffriga sträcksummor är knappast imponerande. Senast vi hade en riktigt bra tretådag var den 8 december 2017 då 4960 tretåiga måsar sträckte förbi Kråkudden. Sannolikt förklarar bristen på kraftiga blåsdagar under senhösten och vintern delvis detta, men det finns också anledning till oro. Det svenska häckande beståndet, som i sin helhet finns på och omkring Nidingen i norra Halland, har de senaste åren legat på en stabilt låg nivå. Arten har annars minskat kraftigt i stora delar av Atlanten de senaste decennierna. Längs den norska kusten uppskattas beståndet ha minskat med 60–80% sedan 1980-talet och kring de Brittiska öarna har mer än en tredjedel av beståndet försvunnit. Tyvärr har minskningen fortsatt även på senare år, vilket man åtminstone delvis förklarat med minskande bestånd av tobis vilket i sin tur förklaras av omfattande industrifiske.
Häckningar:
10 par Hökälla (John Thulin m fl).
25 par Torslandaviken (Uno Unger m fl).
3 par Hälsö hamn (Thomas Karlsson m fl).
50 par Brännö (Lars Hellman m fl).
150 par Lerholmen, Saltholmen (Gösta Olofsson m fl).
224 par Knarrskären, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
93 par Röda skären, Askims fjord (Gösta Olofsson).
57 par Svarte mosse, Biskopsgården (Johan Svedholm).
25 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
5 par Sörgårds kile, Björkö (Kristoffer Lager).
Det är glädjande att se att det tycks gå bra för områdets skrattmåsar. Trots att den tidigare överlägset största kolonin, i Svarte mosse i Biskopsgården, minskar så landar en sammanräkning av årets konstaterade häckningar på 642 par på 10 lokaler. Detta är klart högre än vad vi sett på många år.
Höga antal:
8 ex Kråkudden, Hönö 29.4 (Jon Håkansson).
Månadsfördelning:
februari 2 ex, mars 1 ex, april 11 ex, maj 2 ex, september 1 ex, oktober 11 ex, december 1 ex.
Fjärde året i rad med dyster dvärgmåsläsning. 2019 var ett mycket dåligt år för arten i området med få fynd och få individer. Totalt 29 dvärgmåsar under året är ett nytt bottenrekord och faktiskt ett lägre antal än vad vi brukar kunna redovisa som högsta antal för en dag. Vi fortsätter att hoppas på att förklaringen i första hand står att finna i väderförhållanden, nationellt sett uppvisar denna karismatiska art snarast en svagt positiv trend.
Samtliga:
1 2K str S Kråkudden, Hönö 21.4 (Roger Eskilsson m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 12.10 (Musse Björklund m fl).
Fynd nr 16–17 för området. Den svarthuvade måsen har en starkt positiv trend i området, liksom i landet i stort, och arten är nu observerad tio år i rad. Detta är anmärkningsvärt, inte minst om man betänker att det allra första fyndet gjordes så sent som 2004.
Samtliga:
1 2K str S Kråkudden, Hönö 1.1 (Leif Jonasson m fl).
1 1K str S Ersdalsviken, Hönö 31.12 (Håkan Thorstensson).
Det var nära att 2019 blev det första året sedan 2014 helt utan vittrutar i området. Med fynd på årets första och årets sista dag summerar vi istället en helt normal årssumma på två fynd av två exemplar. Årets båda fynd gjordes på Hönö – en lokal som sticker ut som områdets säkraste lokal för sträckande vittrut. Rastande fåglar ses å sin sida oftast vid Fiskhamnen, men några stationära vittrutar kunde vi tyvärr inte njuta av i år.
Samtliga:
2 ad str S Rörö 6.6 (Per Björkman m fl).
1 ex Torslandaviken 28.6 (Magnus Persson).
2 ad str S Stora Amundö 20.7 (Adam Bergqvist).
1 ad Torslandaviken 21–24.7 (Christer Fält m fl).
Världens största tärna, skräntärnan, har på senare år uppträtt regelbundet kring framför allt Torslandaviken under sommarmånaderna. De är ofta rörliga och byter lokal från dag till dag, varför risken för dubbelräkningar är stor och det går faktiskt inte att utesluta att årets samtliga observationer rör samma två fåglar.
Häckningar:
3 par Knarrskären, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
5 par Lerholmen, Saltholmen (Gösta Olofsson).
Den kentska tärnan är en inte helt ovanlig syn längs våra kuster, men som häckfågel är den sällsynt och sporadiskt förekommande. Sedan den första lyckade häckningen kunde konstateras år 2008 har häckningar bokförts årligen 2012–2016 samt 2018–2019. Arten häckar inte sällan i ganska stora kolonier, men 2019 var antalet par blygsamt. Det är å andra sidan glädjande med två olika häckningslokaler, något som inte setts sedan 2014.
Samtliga:
1 3K+ Galterö 30.4 (Peder Winding).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 15.5 (Mats Raneström m fl).
Trots att småtärnan häckar så nära som längs Hallandskusten är arten ganska sällsynt i Göteborgsområdet. Efter några bra år med i genomsnitt cirka fem exemplar under slutet av 00-talet har arten nästan helt lyst med sin frånvaro. Det är därför glädjande att nu kunna redovisa två fynd – de första sedan 2014.
Tidiga fynd:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 29.3 (Roger Eskilsson m fl).
Sena fynd:
1 ex str S Vinga 12.10 (Kent Kristenson m fl).
1 ex Torslandaviken 19.10 (Håkan Sjöberg m fl).
Den 29 mars sågs årets första fisktärna vid Kråkudden vilket innebar att ett nytt fenologiskt rekord var satt. Aldrig tidigare har arten observerats i mars månad, sedan tidigare föreligger två fynd från den 2 april (2006 respektive 2017). Oktoberfynden tycks öka i området och att årets sista fisktärnor skulle ses så sent som i mitten av oktober var inte lika överraskande.
Sena fynd:
1 1K str S Kråkudden, Hönö 12.10 (Musse Björklund m fl).
Precis som sin släkting fisktärnan tycks fler och fler silvertärnor dröja sig kvar i våra vatten en bit in i oktober. Årets sista fynd gjordes sent, men det är ingalunda extremt.
LABBAR Stercorariidae
Höga antal:
92 ex str S Kråkudden, Hönö 15.9 (David Armini m fl).
Månadsfördelning:
april 1 ex, maj 27 ex, juli 12 ex, augusti 81 ex, september 121 ex, oktober 5 ex, december 1 ex.
Efter två fantastiska år innebar 2019 en viss tillbakagång, men 248 storlabbar speglar ändå en historiskt sett hög förekomst. Dagssumman på 92 ex är också bland de högsta noterade, även om det bara är knappt hälften av rekordantalet 185 ex som noterades på samma lokal den 22 september 2018.
Samtliga:
1 2K str V Kråkudden, Hönö 10.2 (Mattias Lindberg m fl).
1 3K+ str S Kråkudden, Hönö 26.5 (Stefan Svanberg m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 1.10 (Jon Håkansson).
1 1K str S Hyppeln – Hönö 5.12 (Roger Eskilsson m fl).
2 1K str S Kråkudden, Hönö 6.12 (Roger Eskilsson m fl).
Totalt fem fynd av sex individer är ett ganska magert utfall för området. Det är dock anmärkningsvärt med ett fynd i februari och flera i december, samtidigt som uppträdandet i oktober var mycket skralt. Precis som för många andra havsfåglar, som också hade en dålig höst, har detta sannolikt huvudsakligen sin förklaring i väderförhållanden med få bra blåsdagar.
Höga antal:
4 ex str S Kråkudden, Hönö 6.5 (Göran Gustavsson m fl).
2019 var, med undantag för storlabben, inget vidare labbår. För vår mest regelbundna labbart, kustlabben, var uppträdandet särskilt svagt. Inga häckningsindicier noterades och högstaantalet är mycket lågt.
Samtliga:
1 1K str S Kråkudden, Hönö 13.9 (Lars Andersson).
1 1K Kråkudden, Hönö 15.9 (Carl Tholin m fl).
2 1K str S Vinga 15.9 (Stefan Svanberg m fl).
Tre fynd av sammanlagt tre–fyra fjällabbar är det sämsta resultatet sedan 2015 då endast två exemplar sågs. Tidpunkten för observationerna, väl samlat i mitten av september, är i alla fall helt typisk. Fågeln på Kråkudden den 15 september sågs förbiflygande mot nordost, men det går inte att utesluta att det rör sig om en av Vingafåglarna från samma dag.
ALKOR Alcidae
Samtliga:
Kråkudden, Hönö:
Sammanlagt 194 ex 14.1 och 22.10–29.12 med som mest 50 ex str S 31.10 (Per Thylén m fl).
Övriga lokaler:
1 ex Vinga 5.1 (Edvin Klein m fl).
1 ex Fiskebäcks hamn 29.1 (Bert Olsson).
1 ex Galterö huvud 31.10 (Mattias Lindberg).
1 ex Brandnäsviken, Galterö 13.11 (Nils Abrahamsson m fl).
2 ex str S Hyppeln 14.11 (Jan Hellström m fl).
1 ex Vallholmen, Gbg:s södra skärgård 4.12 (Carina Nilsson).
11 ex str S Hyppeln 5.12 (Roger Eskilsson).
Årets antal alkekungar på totalt 211 individer är faktiskt det högsta sedan 2012 då det observerades 1 306 individer. Trots detta är det kanske en svag tröst om man jämför med tidigare år. Mellan 1984 och 2012 låg medianen på 350 exemplar men variationen var stor där flera år bjöd på fina fyrsiffriga antal. Områdets toppnotering ligger på hela 13 000 exemplar från 1996. Vi får hoppas att årets uppträdande i alla fall är ett steg åt rätt håll.
Häckningar:
1 par Enskär, Rörö (Per Björkman m fl).
4 par Byrknalten, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
1 par Tistlarna (Tommy Järås m fl).
1 par Fjärskären, Vinga (Bengt Karlsson).
Höga antal, häckningstid:
10 ex Vasskären, Gbg:s södra skärgård 21.4 (Johan Ennerfelt).
13 ex Inre Tistlarna 14.5 (Gösta Olofsson).
18 ex Kalvholmen, Gbg:s södra skärgård 14.5 (Gösta Olofsson).
Som mest 156 ex Tistlarna 16.5 (Gösta Olofsson).
16 ex Byrknalten, Gbg:s södra skärgård 20.5 (Gösta Olofsson).
15 ex Aveskären, Vrångö 12.7 (Gösta Olofsson).
Minst sju konstaterat häckande par är jämförelsevis lågt. Problemet är dock att ingen större inventering av tobisgrissla gjordes under året vilket alltid drar ned antalet upptäckta häckningar kraftigt. På Tistlarna, som är en av de viktigaste lokalerna, noterades som mest 156 individer under häckningstid vilket i alla fall är ett högstaantal i linje med senare år.
Samtliga:
1 ex Kråkudden, Hönö 14.9 (Lars Windeman).
4 1K str S Kråkudden, Hönö 12.10 (Musse Björklund m fl).
3 ex str S Vinga 12.10 (Kent Kristenson, m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 23.10 (Lars Eric Rahm m fl).
Av tidsangivelser att döma bedöms bara en av fåglarna som passerade Vinga den 12 oktober vara samma som sågs från Kråkudden samma dag. Således var detta en fin lunnedag. Detta ger i så fall totalt åtta individer den här hösten vilket är en utdelning i linje med de senaste årens låga antal.
Höga antal:
1 962 ex str S Kråkudden, Hönö 12.10 (Musse Björklund m fl).
1 325 ex str S Vinga 12.10 (Kent Kristenson m fl).
1 110 ex str S Kråkudden, Hönö 30.10 (Per Björkman m fl).
Antalen gäller sammanslagningar av bestämda och obestämda fåglar. Helt okej toppnoteringar, ett par dagssummor mellan 1 000 och 2 000 exemplar är en ganska normal utdelning för området.