Vadarfåglar Charadriiformes
STRANDSKATOR Haematopodidae
Vinter:
Januari:
Upp till 5 ex Kråkudden – Hälsö – Hyppeln – Rörö 2–31.1 (Hans Zachrisson m fl).
December:
Upp till 4 ex Hönö – Hyppeln 8–27.12 (Ingemar Åhlund m fl).
En handfull övervintrande strandskator i ytterskärgården i både januari och december gör 2020 till ett fullkomligt normalt år.
SKÄRFLÄCKOR Recurvirostridae
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 9.4 (Hans Börjesson m fl).
2 ex Haga kile, Askim 28.4 (Jan Wahlberg m fl).
3 ex str S Kråkudden 10.5 (Jon Håkansson m fl).
Tre fynd av sex exemplar är en alldeles utmärkt utdelning av denna art, och gör året till det bästa sedan 2012 då fyra fynd av sex individer gjordes. Arten är så gott som årligt förekommande, men det brukar röra sig om något enstaka fynd per år. Som vanligt är det korta besök i kustbandet som gäller, och tidpunkterna på året är typiska.
PIPARE Charadriidae
Samtliga:
1 2K+ Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 13–16.5 (Per Nyström m fl).
Ett av årets stora dragplåster, låt vara på en tämligen svåråtkomlig lokal där privat båt behövdes för tillgänglighet, var naturligtvis den sumpvipa som under några regniga majdagar höll till på Lökholmens västsida. Fyndet är det första för rapportområdet och det tolfte för landet av denna centralasiatiska art.
Januari:
1 ex Torslandaviken 13.1 (Mats Bjersing m fl).
Första januarifyndet sedan 2018, och det cirka 28:e under hela 2000-talet. Artens vinteruppträdande i rapportområdet är svårtolkat, vissa år uteblir den helt medan större flockar ses andra år. Till viss del tycks det ha att göra med snötäckets utbredning och varaktighet, men det är nog inte hela sanningen.
Vinter:
1 ex str NO Öxnäs 22.2 (Tommy Johansson m fl).
1 ex str N Krossholmen, Torslanda 27.2 (Johan Svedholm).
Höga antal:
620 ex str S Vinga 14.8 (Musse Björklund m fl).
424 ex str SV Torslandaviken 15.8 (Christer Fält m fl).
1 123 ex str S Vinga 15.8 (Musse Björklund m fl).
365 ex str SV Lunnagården, Mölndal 15.8 (Magnus Rahm m fl).
Tionde och elfte vinterfynden, vilka kanske snarare är att betrakta som tidiga vårfynd. Höststräcket bjöd på några riktigt bra noteringar där ett nytt rekord med god marginal kan noteras i och med de 1 123 exemplaren på Vinga. Tidigare rekordnotering var 621 sträckande exemplar på Kråkudden den 10 augusti 2013. Mitten av augusti är det således som gäller för att pricka in höga sträcksiffror av ljungpipare. Ett hedersomnämnande kan utdelas till den saftiga siffran från Lunnagården, ett mycket högt antal för att vara i inlandet och givetvis Mölndalsrekord så det skvätte om det.
Samtliga:
Vår:
2 ex str S Vinga 16.5 (Hans Börjesson).
1 ex str S Kråkudden 20.5 (Jon Håkansson).
1 ex Galterö 24–28.5 (Lars Hellman m fl).
1 ex Galterö 10.6 (Andreas Svensson).
Höst:
Sammanlagt ca 219 ex 17.7–5.11.
Månadsfördelning:
juli 58 ex, augusti 101 ex, september 52 ex, oktober 7 ex, november 1 ex.
Ett uppträdande enligt klassiskt mönster med få vårfynd och tresiffriga antal under hösten. Vårfynden är i år klart färre än vanligt, medan höstsumman är tämligen normal.
Häckningar:
2 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
1 par Ögärdet, Angered (Amar Hot).
1 par Alelyckan (Roger Eskilsson).
1 par Gullbergsvass (Roger Eskilsson m fl).
1 par Bråta, Råda (Fredrik Andersson).
Troliga häckningar:
Ytterligare 2 par Torslandaviken (Ola Wennberg).
1 par Välen (Mats Bjersing m fl).
1 par Sisjöns skjutfält (Lars Eric Rahm).
1 par Sagsjön, Kållered (Bengt Hallberg m fl).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck).
1 par Skansen Lejonet (Roger Eskilsson).
Dessutom rapporterades arten på ytterligare sex lokaler under häckningstid.
Den mindre strandpiparen tycks fortsätta ha en stabil population i rapportområdet även om lokalerna som vanligt varierar en del. Arten är en tidig kolonisatör av kala grusytor på exempelvis rivningstomter, i grustag eller på byggplatser, men den har också några fasta punkter i tillvaron såsom Torslandaviken och Välen.
Häckningar:
1 par Fjordholmen, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
1 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
1 par Ängesholmen, Styrsö (Kjell Ove Andersson).
3 par Torslandaviken (Tina Widén m fl).
1 par Galterö (Andreas Svensson m fl).
1 par Rörö (Hans Zachrisson).
1 par Gullbergsvass (Roger Eskilsson).
Troliga häckningar:
Ytterligare 2 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl).
Ytterligare 2 par Rörö (Per Björkman m fl).
Ytterligare 1 par Galterö (Lars Hellman).
1 par Knapegården, Askim (Stefan Andersson).
1 par Kråkudden, Hönö (Per Johansson).
1 par Hälsö hamn (Thomas Karlsson).
Dessutom rapporterades arten från ytterligare arton lokaler under häckningstid.
Antalet häckningar i skärgården är med säkerhet en rejäl underskattning av den verkliga situationen, månget småskär med häckande större strandpipare förblir nog obesökt av ornitologer. I inlandet speglas nog utbredningen bättre, och arten finns där endast på några enstaka lokaler i liknande miljöer som sin mindre kusin.
SNÄPPOR Scolopacidae
Vinter:
Januari–februari:
2 ex Hönö – Öckerö 3.1–27.2 (Thomas Karlsson m fl).
December:
1 ex Lammholmsviken, Öckerö 2–23.12 (Bo Brinkhoff m fl).
Höga antal:
161 ex str NO Brudarebacken 18.4 (Jonas Bergman Laurila m fl).
84 ex str NO Öxnäs 18.4 (Hans Börjesson m fl).
103 ex str NO Brudarebacken 18.4 (Jan-Åke Noresson).
78 ex str NO Slottsskogen 19.4 (Peder Winding).
107 ex str NO Öxnäs 20.4 (Mikael Sundberg).
Som brukligt på senare år övervintrade storspov i norra skärgården där två individer observerades under vårvintern och en spov noterades vid ett par tillfällen i december. Sträckmässigt är en toppnotering på 161 spovar, sett till många år under de senaste 20 åren, bra men står sig ändå slätt mot Göteborgsrekordet på 730 individer den 23 april 2008. Ett rekord som tillsammans med det näst högsta antalet på 500 individer den 21 april 2009 förvisso sticker ut rejält i jämförelse med andra år under 2000-talet.
Höga antal:
25 ex Torslandaviken 7.5 (Anne-Catherine Ernehall).
29 ex Näset 14.5 (Stefan Svanberg).
Ett utfall som ligger inom den normala variationen för de senaste åren. Under 10-talet låg snittet gällande högstanoteringar på omkring 10 exemplar medan 00-talets snitt snarare låg kring 50 exemplar. Det högsta noterade antalet i området är 100 sträckande individer från Näset den 11 maj 2003.
Samtliga:
1 ex Brevik, Öckerö 27.4 (Thomas Karlsson).
1 ex Galterö 28.9 (Lars Hellman).
Förutom det magnifika uppträdandet av underarten islandica (se nedan) gjordes även ett par ströfynd av obestämda spovar. Höstfyndet kan förstås misstänkas vara av just underarten islandica.
Samtliga:
2 1K Torslandaviken 18–19.8 (Mats Bjersing m fl).
3 ex Nolviks kile, Björlanda 30.8 (Tommy Johansson).
7 1K Torslandaviken 29.8–5.9 (Björn Johanson m fl).
18 1K Torslandaviken 10–28.9 (Ola Wennberg m fl).
3 ex str S Kråkudden, Hönö 12.9 (Stefan Svanberg m fl).
1 1K Öxnäs 13.9 (John Fjörtoft Karlsen).
1 1K Stora Amundö 24.9–5.10 (Ove Ferling m fl).
En veritabel explosion av isländska rödspovar jämfört med den tidigare fyndbilden. Tidigare fanns totalt 13 fynd av 19 individer med som mest tre spovar samtidigt. I år observerades alltså totalt 35 exemplar vilket är nästan en fördubbling av det totala antalet islandica observerade i rapportområdet. Restaureringen av mudderdammen i Torslandaviken till ett vadehav är förstås en bidragande orsak till det stora antalet spovar som rastade i området men ser man till fyndbilden i resten av södra Sverige så visar det sig att det var en riktigt bra höst för islandica generellt.
Höga antal:
23 ex str S Vinga 4.4 (Stefan Svanberg m fl).
192 ex str V Älvsborgsbron 31.7 (Stefan Svensson).
139 ex str S Kråkudden, Hönö 1.8 (David Armini m fl).
73 ex str S Vinga 1.8 (Per Österman m fl).
71 ex str SV Torslandaviken 1.8 (Magnus Persson).
Året bjöd på en riktigt fin myrspovshöst sett till årets sträcktoppar. Faktum är att årets två högsta dagsantal på 192 respektive 139 exemplar är nummer tre och fyra av noterade höstsummor för området. De två högsta är 411 individer den 24 augusti 2010 och hela 590 individer den 28 juli 2003. Vårrekordet ligger på 170 individer den 11 maj 2014 och det har vi inte varit i närheten av sedan dess. Generellt sett är vårsummorna dock mer blygsamma jämfört med höststräcket och årets vårtopp på 23 individer är faktiskt helt normal och klart positivt jämfört med de senaste fyra åren som i princip saknat vårflockar.
Samtliga:
Vår:
1 ex Vinga 20.3 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Torslandaviken 9.5 (Tor Oskar Lodin).
Höst:
Sammanlagt minst 60 ex 30.7–16.10.
Höga antal:
17 ex str S Kråkudden, Hönö 14.8 (Daniel Laveson m fl).
Marsfynd av roskarl är ovanligt och man kan förstås misstänka att det kan röra sig om en övervintrande individ. I övrigt ett enda vårfynd, den 9 maj, vilket är magert men inte unikt. Vårantalen är alltid betydligt beskedligare än höststräckets bidrag till området. Årets höstsumma på minst 60 ex är ett relativt gott resultat jämfört med många år under 2000-talet. Dagssumman på 17 ex den 14 augusti vid Kråkudden får anses som en fin sträcktopp en bit över snittet för roskarl i rapportområdet. Rekordnoteringen på 27 ex är från Vinga den 15 augusti 2004.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö:
Högsta noteringen under våren var 90 ex 6.3 (Per Björkman m fl).
Högsta noteringen under hösten var 130 ex 5.11 (Leif Jonasson m fl).
Övriga lokaler:
65 ex Böttö, Gbg:s södra skärgård 2.1 (Anders Borgehed).
120 ex Tormunden, Gbg:s södra skärgård 9.1 (Gösta Olofsson).
54 ex Lilla Dödskär, Tistlarna 9.1 (Gösta Olofsson).
35 ex Nordre skäret, Inre Tistlarna 9.1 (Gösta Olofsson).
31 ex Nordres tånge, Hönö 24.1 (Hans Zachrisson).
36 ex Lågerna, Gbg:s södra skärgård 21.2 (Andreas Svensson).
30 ex Fjärskären, Vinga 14.10 (Magnus Rahm m fl).
80 ex Stora Rossen, Rörö 30.10 (Stefan Svanberg).
80 ex Torrbeskär, Gbg:s norra skärgård 2.11 (Ingemar Åhlund).
50 ex Lilla Dödskär, Tistlarna 23.11 (Gösta Olofsson).
50 ex Gula skäret, Hyppeln 1.12 (Ingemar Åhlund).
Förekomsten av övervintrande skärsnäppor är fortsatt god i området. Bolleskärsantalen ligger på normala nivåer och höga antal kunde noteras på relativt många andra lokaler. Exempelvis noterades hela 120 individer på Tormunden i södra skärgården den 9 januari.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 1.8 (Magnus Persson).
Myrsnäppan är i princip årlig i området med enstaka fynd och i år noterades en höstindivid i Torslandaviken.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 126 ex 31.3–6.6.
Höst:
Sammanlagt 240 ex 18.6–26.9.
Ett höstantal i linje med fjolårets men däremot ett betydligt högre antal under våren jämfört med de två tidigare år vi sammanställt brushanens förekomst i området. Brushanar uppehåller sig generellt under längre perioder vid exempelvis Torslandaviken och Välen varför sammanställningen av det sanna antalet fåglar blir lite osäker och sammanslagningen av individer har här gjorts ganska strängt. Värt att notera fenologimässigt är en flock på hela 29 individer så tidigt som den 31 mars vid Öxnäs. En ensam brushane observerades dessutom vid välen samma datum. Dessa fynd innebär fenologirekord med en dag och därmed de första marsfynden av arten för området.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 22 ex 3–29.5.
Höst:
Sammanlagt ca 32 ex 13.7–31.8.
Höga antal:
9 ex Torslandaviken 21.5 (Tina Widén m fl).
Totalt ca 54 exemplar under året är ett relativt gott resultat som ligger mer i paritet med 2000-talets snitt på ca 50–60 individer jämfört med 2010-talets något lägre snitt på ca 40 exemplar. Som vanligt kan möjligen totalantalet ligga något högre då mosnäppor ofta observeras under längre perioder i framför allt Torslandaviken varför sammanslagningarna av individer kan vara något osäkra. Det som sticker ut lite det här året är att höstantalet är större än vårens vilket inte är det vanliga vad gäller mosnäppans uppträdande i området.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt ca 55 ex 25.7–9.10.
Höga antal:
8 ex str S Kråkudden, Hönö 12.9 (Magnus Rahm m fl).
Årsantalen av sandlöpare har varierat mellan 24 och 102 exemplar de senaste 20 åren med en median strax under 50 individer. Årets resultat är alltså relativt gott och där kan det möjligen gömma sig några individer till beroende på hur man väljer att se på sammanslagning av individer som noteras längs olika kustlokaler under samma dag. Årssumman når väldigt sällan över 50 individer och de två bästa åren med 91 individer 2016 respektive 102 individer 2011 sticker ut ganska rejält i jämförelse med andra år.
Vinter:
Januari:
6 ex Kråkudden, Hönö 25.1 (Tony Norman).
December:
1 ex Hyppeln 26.12 (Ingemar Åhlund).
Höga antal:
51 ex str S Kråkudden, Hönö 30.7 (David Armini m fl).
44 1K Torslandaviken 28.8 (Magnus Persson).
44 ex Galterö 29.8 (Andreas Svensson m fl).
Det var inga magnifika toppdagar det här året. De flesta år bjuder på åtminstone någon dag med tresiffrigt antal. Vinterfynd i området är mycket ovanligt och i år gjordes alltså två sådana.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken–Galterö 27–28.7 (Lennart Falk m fl).
Första fyndet för Göteborgs rapportområde, såväl som för både Västergötland och Bohuslän. Nationellt föreligger 33 godkända fynd av vitgumpsnäppa.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 18 ex 16.4–10.6.
Höst:
Sammanlagt ca 450 ex 15.7–31.10.
Höga antal:
127 ex str S Kråkudden, Hönö 1.8 (David Armini m fl).
Årets summa av kustsnäppor på åtminstone drygt 460 exemplar är ännu bättre än förra årets ca 410 exemplar och därmed det bästa året sedan 2012 då 597 individer noterades. Innan dess var det vanligare med årssummor på över 500 individer medan det oftast alltså har sett blekare ut under den senaste tioårsperioden. Toppnoteringen på 127 exemplar är den fjärde högsta i området. Rekordet ligger på 200 exemplar från Kråkudden 2003.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt minst 35 ex 14.7–10.9.
Höga antal:
12 ex Torslandaviken 15.7 (Magnus Persson m fl).
Årets skörd av spovsnäppor var inte i närheten av förra årets totalantal på minst 105 exemplar men det var å andra sidan det högsta sedan 2004. Årets ca 35 exemplar ligger faktiskt mer i linje med hur det annars har sett ut de senaste 20 åren.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt ca 40 ex 21.7–19.9.
Höga antal:
16 ex Torslandaviken 28.8 (Christer Fält).
Som är fallet med många av vadarna där flockar uppehåller sig en längre tid och noteras i olika antal på rastlokaler så är det lite svårt att veta huruvida det rör sig om samma individer hela tiden. Sammanslagningen görs ganska strikt så det är fullt möjligt att det rör sig om något fler individer än i sammanställningen. Oavsett detta så kan vi mycket glädjande konstatera att vi bör ha besökts av åtminstone 40 småsnäppor under året. Det är faktiskt den högsta noteringen under 2000-talet. Rekordåret sträcker sig tillbaka till 1996 då flera hundra individer noterades och där hela 97 exemplar noterades vid ett och samma tillfälle i Torslandaviken. I år sågs de allra flesta i just Torslandaviken tack vare det nya vadehavet och den nyanlagda dammen vid golfbanan. Förhoppningsvis kommer satsningen i Torslandaviken leda till en fortsatt god rastplats för småsnäppan och andra vadare i området.
Samtliga:
Januari–februari:
Minst 5 ex Välen 1.1–5.2 (Stefan Svanberg m fl).
Minst 1 ex Torslandaviken 2–21.1 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Ö Rotemossen, Kållered 2.1 (Tomas Cahier).
Minst 3 ex Fässberg, Mölndal 6.1–14.2 (Lars-Eric Rahm m fl).
1 ex Björkö 6.1 (Kristoffer Lager).
1 ex Stora Amundö 16.1 (Lars Lundmark m fl).
1 ex Säveåns dalgång 24.1–17.2 (Erik Ahlgren m fl).1 ex Sandvik, Torslanda 30.1 (Christer Fält).
Minst 2 ex Hökälla 30.1–22.2 (John Thulin m fl).
1 ex Johanneshus, Billdal 2–16.2 (Sten Levin).
1 ex Vällsjön, Råda 6–7.2 (Donald Blomqvist m fl).
2 ex Askimsviken 6–11.2 (Uno Unger m fl).
1 ex Sudda, Hönö 6.2 (Petter Yxell).
2 ex Göteborgs botaniska trädgård 7–9.2 (Ove Ferling m fl).
1 ex Landvettersjön 9–10.2 (Fredrik Andersson m fl).
2 ex Stretered, Kållered 13–20.2 (Ove Ferling m fl).
Vår:
1 ex Hökälla 3.3 (Mikael Sundberg).
1 ex Rådasjöns naturreservat 13.3 (Johannes Löfqvist).
1 ex Torslandaviken 24.3 (Christer Fält).
1 ex Lagmansholmen, Säve 26.3 (Markus Lagerqvist).
1 ex Sisjöns skjutfält 2–3.4 (Lars-Olof Sandberg m fl).
1 ex Torslandaviken 20.4 (Magnus Persson).
1 ex Ramleberget, Hönö 2.5 (Hans Zachrisson).
1 ex Sisjöns skjutfält 9.5 (Sven Toresson).
Höst:
Sammanlagt ca 47 ex 18.9–30.11.
December:
1 ex Fässberg 8.12 (Lars Eric Rahm).
1 ex Hökälla 4.12 (Stefan Svanberg).
1 ex Stretered, Kållered 7.12 (Ove Ferling m fl).
1 ex Klare mosse, Hisingsparken 9.12 (John Fjörtoft Karlsen).
1 ex Ersdalen, Hönö 12.12 (Bengt Karlsson).
1 ex Eklanda 17.12 (Britta Svensson).
Höga antal:
14 ex Hökälla 14.11 (John Thulin m fl).
Vi antar alltid en viss försiktighet i sammanräkningen av rastande dvärgbeckasiner. Med det sagt bör vi ändå kunna konstatera att åtminstone 24 beckasiner verkar ha övervintrat i området 2020–2021. Lägg där till fem individer i december så landar vi på totalt 29 vinterbeckasiner under året. Det är det klart högsta noterade antalet under 2000-talet med 2009 års 22 övervintrare som god tvåa. Snittet ligger snarare på omkring tio individer. Åtta vårfynd är helt i paritet med det normala vilket även höstens ca 47 individer får anses vara.
Samtliga:
Vår:
1 ex Bredungen, Hisingen 10.5 (Peter Strandvik).
2 ex sp Hökälla 12–13.5 (Hans Börjesson m fl.
1 ex sp Torslandaviken 12.5 (Magnus Persson).
1 ex sp Toftekulla ängar, Tuve 12.5 (Benga Ragnewall).
1 ex Välen 16.5 (Ove Ferling).
1 ex sp Hökälla 17.5 (Sebastian Ekbom).
1 ex sp Torslandaviken 20.5 (Magnus Persson m fl).
1 ex sp Lunnagården, Mölndal 21.5 (Magnus Rahm m fl).
Höst:
1 ex Brudarebacken 21.8 (Magnus Rahm).
Åtta fynd av nio individer under våren, med reservation för dubbelräkning vid Hökälla, är ett fint antal men helt inom den normala variationen. Endast ett fynd på hösten är lite magert där fyra till fem exemplar är mer normalt.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 23.9 (Mikael Molin m fl).
1 1K Vinga 25.9 (Ulf Lindell m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 11.11 (Mikael Molin m fl).
1 ex str V Vinga 19.11 (Peder Winding).
1 ex Hyppeln 18.12 (Ingemar Åhlund).
Årets fem fynd är i överkant av den normala fyndbilden där snittet ligger på ca tre exemplar. Decemberfyndet är relativt sent jämfört med den typiska fyndbilden av arten.
Häckningar:
1 par Öxnäs (John Fjörtoft Karlsen).
2 par Välen (Göran Gustafsson m fl).
1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
1 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
1 par Vaseskären, Donsö.
1 par Stora Amundö (Christopher Magnusson).
Rödbenans exakta häckningsstatus i området är alltid något svårutredd. Sju konstaterade häckningar noterades och ytterligare fyra par rapporterades med troliga kriterier. Räknar vi med lägre kriterier så landar vi försiktigt i trakten av 18–19 par i området. Det är något bättre än fjolårets uppskattning på ca 15 häckande par men i linje med de senaste fyra åren som faktiskt pekar mot en viss försämring av läget i Göteborgsområdet. Tidigare har det ganska länge legat rätt stabilt kring ett snitt på ca 30 häckande par.
MÅSFÅGLAR Laridae
Höga antal:
662 ex str S Vinga 6.11 (Stefan Svanberg m fl).
1 114 ex str S Vinga 19.11 (Magnus Hallgren m fl).
2021 går knappast till historien för sina tretåiga måsar. En enda dag sågs mer än 1 000 exemplar och toppnoteringen på 1 114 exemplar bleknar jämfört med till exempel 2000-talets högsta dagssumma på 14000 tretåiga måsar den 10 december 2011. Att uppträdandet även i år kulminerade under senhösten är i alla fall helt normalt.
Samtliga:
1 1K str S Kråkudden, Hönö 23.9 (Markus Lagerqvist m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 19.11 (Olle Edlund m fl).
Två fynd av sträckande ungfåglar under hösten speglar ett ganska genomsnittligt uppträdande av denna pelagiska och vackra mås som fluktuerar mycket i antal hos oss – vissa år saknas rapporter helt medan den högsta årssumman från 1997 är på hela 35 exemplar. Septemberfyndet gjordes under den tidpunkt som man har allra störst chans att stöta på arten här, medan novemberfyndet är ovanligt sent.
Häckningar:
26 par Hälsö hamn (Thomas Karlsson).
10 par Köpstadsö (Staffan Sénby).
50 par Stämmö sund, Brännö (Lars Hellman m fl).
130 par Asperösund, Brännö (Lars Hellman).
30 par Svarte mosse, Biskopsgården (Johan Svedholm).
10 par Boviksskären, Björkö (Kristoffer Lager).
1 par Gula skäret, Öckerö (Bengt Karlsson).
5 par Buskär (Gösta Olofsson).
6 par Stora Stenskär, Vrångö (Gösta Olofsson).
Andra året i rad med ett beskedligt antal konstaterade skrattmåshäckningar. Totalt 268 par fördelat på nio lokaler är något lägre än genomsnittet de senaste åren, men rapporteringen är knappast heltäckande varför det är svårt att dra några långtgående slutsatser.
Höga antal:
16 3K+ str S Kråkudden, Hönö 22.1 (Lars Eric Rahm m fl).
26 ex str S Kråkudden, Hönö 23.1 (Roger Eskilsson m fl).
14 ex str S Kråkudden, Hönö 23.9 (Mikael Molin m fl).
Månadsfördelning:
januari 42 ex, april 1 ex, maj 8 ex, juli 2 ex, augusti 8 ex, september 16 ex, oktober 21 ex, november 22 ex.
Totalt 120 dvärgmåsar får anses vara ett acceptabelt resultat. Vissa år är antalen förvisso betydligt högre, men det beror då oftast på några enstaka toppdagar under någon lämplig vinterstorm.
Samtliga:
1 3K str S Kråkudden, Hönö 19.11 (Olle Edlund m fl).
1 1K Välen – Tynnered – Slottsskogen 3–30.12 (Hans Börjesson m fl).
Efter förra årets rekorduppträdande, med inte mindre än tio kaspiska trutar, innebar 2021 en återgång till mer "normala" nivåer. Men två fynd är, trots allt, ett riktigt bra resultat för området och fynden utgör blott nr 22–23 för området.
Samtliga:
1 ad str V Vinga 6.11 (Musse Björklund m fl).
1 1K Hönö – Öckerö – Rörö – Hyppeln 11–25.11 (Lars Eric Rahm m fl).
Två höstfynd i skärgården speglar ett normalt uppträdande, under 2000-talet har årssummorna pendlat mellan noll och fem exemplar.
Samtliga:
1 ad Torslandaviken 7–14.7 (Ola Wennberg m fl).
1 ad + 1 1K Torslandaviken 27.7–22.8 (Hans Börjesson m fl).
1 ad Brevik, Öckerö 2.8 (Thomas Karlsson).
Det är som vanligt svårt att uppskatta hur många olika individer som är inblandade i årets skräntärneobservationer då de ofta är rörliga över stora områden. Det står hur som helst klart att arten fortsatt, om än bara med några enstaka exemplar, förekommer relativt regelbundet i framför allt Torslandaviken under sensommaren. Detta står i stark kontrast till det faktum att det under hela 1990-talet gjordes tre fynd och där ingen stannade mer än en dag.
Häckningar:
Minst 1 par Bredviken, Hönö (Håkan Hellgren m fl).
2021 konstaterades blott en häckning av kentsk tärna, men i övrigt var uppträdandet längs kusten normalt. Arten häckar ofta i kolonier som byter plats mellan åren varför det är svårt att dra några slutsatser utifrån det antal häckningar som upptäcks ett enskilt år.
Sena fynd:
1 1K str S Kråkudden, Hönö 26.10 (Tina Widén m fl).
1 1K Asperö 5.11 (Gösta Olofsson).
Sena fisk- och silvertärnor tycks bli allt vanligare i området, men silvertärnor i november är fortfarande sällsynta. Årets fynd utgör blott det andra novemberfyndet sedan millennieskiftet.
Samtliga:
1 ad Torslandaviken 9–11.5 (Magnus Persson m fl).
1 1K Välen 4.8 (Hans Börjesson m fl).
I år gjordes blott två fynd av ensamma svarttärnor, vilket är ett ganska dåligt resultat. Detta är emellertid på inget vis extremt och så sent som 2019 saknades arten faktiskt helt i rapporteringen.
LABBAR Stercorariidae
Samtliga:
1 1K str S Kråkudden, Hönö 23.9 (Mikael Molin m fl).
Med endast en bokförd fjällabb går 2021 till historien som det sämsta året för arten sedan år 2000.
Höga antal:
19 ex str S Kråkudden, Hönö 9.4 (David Armini m fl).
Till skillnad från de rarare släktingarna fjällabb och bredstjärtad labb uppträdde kustlabben i ganska normala antal under året. Under den tidiga våren var uppträdandet till och med riktigt bra. Den mycket fina summeringen 19 exemplar på Kråkudden den 9 april är faktiskt den högsta dagssumman på våren som någonsin noterats i området och endast marginellt slagen av de 20 exemplar som sträckte förbi samma lokal den 11 september 1994. Som vanligt noterades inga häckningsindicier – senast någon labbhäckning kunde konstateras i området var 2003, då häckningar rapporterades från både In-Vinga och Lindholmen. De senaste fem åren har rapporter på lämpliga häckningslokaler i princip helt uteblivit.
Samtliga:
1 1K Vinga 25.9 (Göran Darefelt m fl).
1 3K+ str S Kråkudden, Hönö 21.10 (Lars Eric Rahm m fl).
1 1K str S Vinga 24.10 (Fredrik Lång m fl).
Blott tre bredstjärtade labbar, samtliga under hösten, är ett tangerat "sämsta-rekord" för området – sedan millennieskiftet har endast 2003 bjudit på lika få möjligheter att njuta av arten. Antalen fluktuerar mycket mellan åren och påverkas starkt av såväl häckningsresultat som rådande väderförhållanden, men en normal årssumma brukar ändå landa någonstans omkring tio exemplar.
Höga antal:
37 ex str S Kråkudden, Hönö 30.7 (Martin Alexandersson m fl).
Månadsfördelning:
januari 1 ex, april 2 ex, juli 38 ex, augusti 119 ex, september 27 ex, oktober 17 ex, november 5 ex.
Precis som övriga labbarter var storlabben ovanligt fåtalig under den normalt sett mest klassiska labb-perioden i september–oktober, vilket troligen har mycket av sin förklaring i rådande väderförhållanden. Glädjande nog vägs detta upp av ovanligt många fynd under augusti månad varför den totala årssumman på 209 exemplar ändå blir fullt acceptabel.
ALKOR Alcidae
Samtliga:
Vår:
4 ex str S Kråkudden, Hönö 26.2 (Daniel Lavesson m fl).
Höst:
Sammanlagt minst 294 ex 16.10–18.12.
Tredje året i rad med relativt goda antal alkekungar sett till den senaste tioårsperioden. Mellan 1984 och 2012 låg medianen däremot på 350 individer med en stor årlig variation. Årets antal kan givetvis vara något underskattade då det högsta rapporterade antalet längs kuststräckan Rörö–Vinga här använts som gällande dagssumma.
Samtliga:
3 ex str S Vinga 6.11 (Musse Björklund m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 6.11 (Jan-Åke Noresson m fl).
Hela tre spetsbergsgrisslor under en och samma dag är givetvis enormt häftigt och unikt. Fågeln som passerade Kråkudden stämmer bra tidsmässigt med den andra som passerade Vinga och bör givetvis vara samma individ. Flera spetsbergsgrisslor kunde observeras längs västkusten under senhösten vilket även sammanföll med många utmattade sillgrisslor under perioden och man kan förstås misstänka att födobrist kan ligga bakom denna mindre invasion. Tidigare finns ett fynd av spetsbergsgrissla i Göteborgsområdet vilket daterar tillbaka till 1997 då en utmattad fågel kunde observeras i Askimsviken den 28–29 oktober för att den 30 oktober hittas avliden på platsen. OBS! SKA INTE VARA MED I RAPPORTEN OM EJ GODKÄNDA INNAN PUBLICERING
Häckningar:
1 par Vasskären, Gbg:s södra skärgård (Andreas Svensson).
8 par Byrknalten, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
2 par Små Lyngskär, Askims fjord (Gösta Olofsson).
3 par Aveskären, Vrångö (Gösta Olofsson).
Höga antal, häckningstid:
14 ex Vasskären, Gbg:s södra skärgård 30.4 (Andreas Svensson m fl).
150 ex Tistlarna 14.5 (Mikael Molin).
Årets 15 konstaterande häckningar är sett till vissa år inte imponerande men speglar troligen inte det sanna antalet häckande tobisgrisslor i området. Nu är det några år sedan någon större inventering av antalen gjordes och i brist på sådana är det förstås svårt att dra ordentliga slutsatser kring tobisgrisslans livskraft i vår skärgård.
Samtliga:
1 ex Hummerviken, Öckerö 24.1 (Thomas Karlsson).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 26.2 (Daniel Laveson).
1 2K+ str S Vinga 30.7 (Magnus Hallgren m fl).
1 2K Stora Pölsan, Rörö 7.8 (Tommy Johansson).
1 2K+ str S Kråkudden, Hönö 18.8 (Mats Bjersing m fl).
1 ad str S Kråkudden, Hönö 11.10 (Peter Strandvik).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 14.10 (Jon Håkansson m fl).
2 ex str S Vinga 14.10 (Magnus Rahm m fl).
7 ex str S Kråkudden, Hönö 16.10 (Magnus Rahm m fl).
1 ex str S Hyppeln 17.10 (Ingemar Åhlund).
1 1K str S Vinga 24.10 (Kent Kristenson m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 26.10 (Jon Håkansson).
1 ex Kråkudden, Hönö 27.10 (Eric Torsson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 31.10 (Ronnie Lindqvist m fl).
1 ex str S Hyppeln 2.11 (Ingemar Åhlund).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 6.11 (Mattias Pozsgai m fl).
3 ex str S Vinga 6.11 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 11.11 (Tina Widén m fl).
2 ex str S Kråkudden, Hönö 19.11 (Johan Thor m fl).
6 ex str S Vinga 19.11 (Magnus Hallgren m fl).
2 ex str S Kråkudden, Hönö 24.11 (Roger Eskilsson).
1 ex Nordres tånge, Hönö 27.11 (Peter Nilsson).
1 1K str S Hyppeln 29.12 (Ingemar Åhlund).
Totalt minst 36 lunnefåglar under 2021 är givetvis en rejäl årssumma sett till senare år och tar oss tillbaka till det tidiga 2000-talet då snittet låg kring 50 individer. Efter 2009, då 43 individer noterades, har vi inte varit i närheten av dessa antal. Om detta sedan är en glädjande förändring är nog mer tveksamt sett till ett år med höga antal utmattade grisslor längs kusten. Fenomenet med stora mängder utmattade alkor, vilket troligen beror på födobrist, har även noterats i exempelvis Danmark, Norge och Storbritannien under hösten. För mer information om detta se Fåglar på Västkusten nr 4/2021.
Höga antal:
1 203 ex str S Kråkudden, Hönö 16.10 (Magnus Rahm m fl).
2 431 ex str S Vinga 6.11 (Stefan Svanberg m fl).
1 670 ex str S Kråkudden, Hönö 6.11 (Mattias Pozsgai).
1 459 ex str S Kråkudden, Hönö 19.11 (David Armini m fl).
1 638 ex str S Vinga 19.11 (Magnus Hallgren m fl).
Inte alls samma magnifika toppnoteringar som 2020 men ändå, sett till senare år, ett relativt fint antal. Tre dagar med tresiffriga antal vilka som vanligt innehåller både obestämda och bestämda fåglar. Antalet tordmular och sillgrisslor bedömdes vara relativt jämnt vid toppdagarna.