Vadarfåglar Charadriiformes
STRANDSKATOR Haematopodidae
Vinter:
Januari:
1 ex Kråkudden, Hönö 28.1 (Roger Eskilsson m fl).
December:
2 ex Bolleskären, Hönö 1.12 (Conny Palm).
1 ex Böttö, Gbg:s södra skärgård 28.12 (Per Österman).
Som vi konstaterade i FiG 2017 så är det numera normalt med endast enstaka övervintrande strandskator i ytterskärgården. Anledningen till att det övervintrande beståndet minskat sedan 00-talet då 5–10 ex brukade övervintra är däremot höljd i dunkel.
SKÄRFLÄCKOR Recurvirostridae
Samtliga:
1 ex Galterö 29.7 (Roger Eskilsson).
Skärfläckan är så gott som årligen förekommande i rapportområdet, men uteblev faktiskt helt under 2017. I år är ordningen emellertid återställd då ett fynd gjordes. Arten uppträder hos oss normalt enstaka eller i par under perioden mars–augusti med en topp under april–maj, julifynd som i år är mer sparsamma.
PIPARE Charadriidae
Januari:
1 ex Röds sund, Hönö 16.1 (Anders Lindroos).
6 ex Fässberg 17–18.1 (Ove Ferling m fl).
2 ex str SO Hyppeln 18.1 (Uno Unger m fl).
2 ex Öxnäs 18–20.1 (Ingemar BE Larsson m fl).
1 ex Prästgårdskilen 19.1 (Christer Fält).
2 ex Torslandaviken 20.1 (Per Lundgren m fl).
1 ex Torslandaviken 27.1 (Christer Fält m fl).
Januarifynd av tofsvipa har uteblivit sedan 2015, men nu är de tillbaka med besked. Åtminstone något tiotal fåglar bör ha varit inblandade i årets skörd. Någorlunda snöfria förhållanden tycks vara en förutsättning, men ingalunda någon garanti, för övervintrande tofsvipor hos oss.
Samtliga:
Vår:
1 ex str S Kråkudden 7.5 (Jon Håkansson).
15 ex str S Kråkudden 16.5 (Jon Håkansson).
3 ex Brevik, Öckerö 19.6 (Thomas Karlsson).
Höst:
Sammanlagt ca 81 ex 22.7–20.10.
Månadsfördelning:
juli 11 ex, augusti 51 ex, september 14 ex, oktober 5 ex.
Vårfynden är som vanligt sparsamma, och årets utdelning är i paritet med de senaste åren. Höstsumman är förvisso betydligt högre, men trots det riktigt dålig – faktiskt den sämsta sedan vi började publicera summeringar av artens sträcksiffror 2002. Tidigare lägstanotering var 85 ex 2003, och den högsta var 532 ex 2010. Artens sträcksiffror påverkas sannolikt kraftigt av väderläget samt hur bra sträcklokalerna i kustbandet bevakats av fågelskådare.
Häckningar:
1 par Ärtholmarna, Hönö (Bengt Karlsson).
1 par Fotö (Hans Waern).
1 par Torslandaviken (Per Lundgren m fl).
1 par Galterö (Per Österman m fl).
Troliga häckningar:
1 par Lökholmen, Gbg:s södra skärgård (Lars Persson).
1 par Tistlarna (Lotta Berg).
Ytterligare 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl) och 2 par Galterö (Lars Hellman m fl).
Dessutom rapporterades arten från ytterligare 22 lokaler under häckningstid.
Fyra konstaterade häckningar är det sämsta resultatet sedan häckningar av arten började publiceras 2013. Det totala antalet lokaler med fynd under häckningstid ligger dock i linje med de senaste årens resultat, så det finns sannolikt ingen anledning till oro för vår population av denna charmiga vadare. Nästan alla häckningar sker i skärgårdsmiljö, men arten häckar även sparsamt i inlandet; i grustag och på öppna ruderatmarker.
Häckningar:
1 par Välen (Uno Unger m fl).
3 par Torslandaviken (Johan Svedholm m fl).
1 par Alelyckan (Roger Eskilsson).
1 par Lärjeåns dalgång, Hjällbo (Roger Eskilsson).
Troliga häckningar:
1 par Fläskebotippen, Landvetter (Kristian Thisted m fl).
1 par Säveåns dalgång, Kviberg (Roger Eskilsson).
1 par Dotevik, Askim (Jan Mogol).
1 par Öxnäs (Magnus Lundström m fl).
1 par Hökälla (John Thulin m fl).
1 par Gamlestaden (Roger Eskilsson).
Dessutom rapporterades arten på ytterligare fyra lokaler under häckningstid.
Något färre lokaler än de senaste åren, men på det stora hela tycks arten klara sig bra i vårt rapportområde och i vanlig ordning förblir säkert många lokaler oupptäckta. Ett par av de troliga häckningarna (Öxnäs och Hökälla) har ägt rum i artens "ursprungliga" miljö, det vill säga hävdade strandängar, i övrigt är de mer moderna människoskapade biotoperna (grusytor, sandtag, byggplatser och dylikt) allenarådande i årets häckningsutfall.
SNÄPPOR Scolopacidae
Höga antal:
11 ex Torslandaviken 1.5 (Magnus Persson).
15 ex Torslandaviken 17.5 (Christer Fält).
Högst mediokra toppnoteringar och även den totala årssumman på ca 125 individer lämnar mer att önska.
Vinter:
Januari–februari:
2 ex Hönö–Öckerö 3.1–2.3 (Conny Palm m fl).
December:
2 ex Bredviken, Hönö 12–26.12 (Thomas Karlsson m fl).
Höga antal:
30 ex str S Kråkudden, Hönö 18.4 (Nils Abrahamsson).
70 ex Nolviks kile, Björlanda 22.4 (Tommy Johansson).
Nu är det fjärde året i rad som storspov övervintrar i norra skärgården från att tidigare år varit ett mycket ovanligt fenomen för Göteborgsområdet. Två fåglar observerades mellan Hönö och Öckerö från den 3 januari fram till åtminstone den 3 mars. Från mitten av mars observerades storspov i samma område och det är förstås svårt att säga med säkerhet huruvida det rör sig om samma kvarstannade fåglar eller ej. I slutet av året observerades två exemplar vid Bredviken från den 12 december fram till annandagen vilket alltså talar för det femte året i rad med övervintring. Sträcktopparna var i år ganska beskedliga med ett högstaantal på 70 individer vilka rastade vid Nolviks kile den 22 april.
Höga antal:
12 ex Galterö 11.8 (Roger Eskilsson).
8 ex str S Kråkudden, Hönö 17.8 (Roger Eskilsson).
Återigen en dålig vår vad gäller antalet myrspovar som upptäcktes i området. Endast fem individer observerades från april till juni. Även hösten var svag med ett antal på högst 120 individer där större flockar helt uteblev.
Samtliga:
1 1K Torslandaviken 11.8 (Magnus Persson m fl).
1 1K Torslandaviken 21.8 (Juha Autio m fl).
1 1K Fotö 25–26.8 (Thomas Karlsson m fl).
Fynd nummer nio, tio och elva av underarten islandica i Göteborgsområdet.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 7 ex 8.5–5.6.
Höst:
Sammanlagt 10 ex 4.8–7.10.
Ett relativt mediokert år för roskarlen med avseende på både vår- och höststräck. Inga dagssummor på fler än tre individer kunde heller noteras. Förutom en individ på Tistlarna den 2 juni gjordes alla av årets fynd i Göteborgs norra skärgård.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt 149 ex 18.6–20.9.
Fram till 2012 var det standard att höstsumman av kustsnäppa låg kring minst 500 individer. Sedan dess har dock antalen sjunkit en del och årets totalantal på 149 individer, där större flockar saknas helt, är rekordlågt för 2000-talet. Inga vinterfynd gjordes i år och för fjärde året i rad uteblev dessutom vårfynd av kustsnäppa.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 24.8 (David Armini).
Arten har setts årligen i Göteborgsområdet sedan 2009 och detta var det andra fyndet från Kråkudden.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt högst 32 ex 9.7–7.9.
Sett till de senaste tre årens låga antal innebär höstens skörd av spovsnäppor ett steg i rätt riktning även om 32 individer inte är överdrivet imponerande. Snittet under tidigare år har legat kring ett femtiotal individer. De allra flesta fynden är från Galterö och eftersom spovsnäppor setts under en sammanhängande period från slutet av juli till början av augusti finns det anledning att misstänka att det i realiteten rör sig om något färre än nämnda 32 individer.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 20–30 ex 6–28.5.
Höst:
Sammanlagt ca 22 ex 14.7–23.8.
Höga antal:
11 ex Torslandaviken 14.5 (Magnus Persson m fl).
Mosnäppor observerades under nästan hela maj månad i Torslandaviken i år, med som mest elva exemplar. Det är förstås oerhört svårt att sia om det verkliga antalet individer som totalt gästade området under perioden. Ovanstående vårsumma är därför av osäker karaktär och kan möjligtvis vara ännu lite högre.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt ca 40 ex 22.8–7.10.
Höga antal:
7 ex str S Kråkudden, Hönö 22.9 (Daniel Laveson m fl).
8 ex Torrbeskär 7.10 (Dawid Johansson).
Ett relativt normalt uppträdande av sandlöpare under höststräcket både antalsmässigt och med avseende på lokaler där norra skärgården alltid dominerar fyndbilden överlägset. Ca 40 individer hamnar helt inom variationen där höstantalen under 2000-talet legat mellan 24–102 exemplar med en median som hamnar närmare 50 individer. Avsaknad av vårfynd är standard i området och senast en vårobservation av sandlöpare gjordes var 2007.
Höga antal:
80 ad Galterö 29.7 (Roger Eskilsson).
92 ex str S Kråkudden, Hönö 12.9 (David Armini m fl).
Lite roligare toppnoteringar än de senaste två åren utan att vara imponerande. Många år har bjudit på tresiffriga dagsantal, men långt ifrån alla. Bara två noteringar över 50 individer får ses som lite snålt för ett bra höststräck.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö:
Högsta noteringen under våren var 97 ex 2.4 (Per Björkman).
Högsta noteringen under hösten var 50 ex 3.11 (Fredrik Åstrand m fl) och 50 ex 13.11 (Thomas Karlsson).
Övriga lokaler:
30 ex Tormunden, Gbg:s södra skärgård 6.1 (Gösta Olofsson).
35 ex Stora och Lilla Dödskär, Tistlarna 8.1 (Gösta Olofsson).
20 ex Böttö, Gbg:s södra skärgård 17.1 (Ola Wennberg).
20 ex Bräkeskär, Vrångö 10.2 (Jan Mogol).
25 ex Varholmen 10.12 (Carina Nilsson).
Förekomsten av skärsnäppor i området verkar ligga på helt normala nivåer. Svårtillgängligheten underlättar förstås inte någon säker räkning av antalet individer, men allt talar för att övervintringen i området inte förändrats på något markant sätt.
Samtliga:
Vår:
1 ex Öxnäs 29.5 (Magnus Lundström).
2–3 ex Torslandaviken 8–10.6 (Magnus Persson m fl).
Höst:
6–7 ex Galterö under perioden 14.7–12.8.
Vårfynd görs inte varje år vilket gör årets fynd på två olika lokaler till ett gott resultat. Höstsumman på 6–7 individer är sett till 2000-talets resultat helt okej, där antalen många gånger har legat kring ett tiotal per höst.
Samtliga:
Januari–februari:
2 ex Storgärdet, Rådasjöns naturreservat 4–5.1 (Johannes Löfqvist m fl).
1 ex Gunnestorps mosse 12.1 (Bo Brinkhoff m fl).
4 ex Askimsviken 14.1–20.3 (Uno Unger m fl).
1 ex Prästabäcken, Fässberg 25.2–17.3 (Lars Eric Rahm m fl).
Vår:
1 ex Torslandaviken 7.3–11.3 (Bengt Börjesson m fl).
1 ex Prästabäcken, Fässberg 2.4 (Lars Eric Rahm).
1 ex Stora Amundö 2.4 (Jan Mogol).
2 ex Storgärdet, Rådasjöns naturreservat 15.4 (Johannes Löfqvist).
Höst:
Sammanlagt ca 50 ex 9.9–12.11.
December:
1–2 ex Askimsviken 15–30.12 (Uno Unger m fl).
Höga antal:
5 ex Rådasjöns naturreservat 10.10 (Martin Oomen).
5 ex Hökälla 15–16.10 (John Thulin).
8–9 vinterindivider är sett till 2000-talens snitt på ca 10 individer ett helt normalt utfall. Det är troligt att de exemplar som sågs i mars vid Prästabäcken och Askimsviken är samma individer som noterats under vinterperioden varför de är klumpade med dessa i sammanställningen. Vårens fem individer får då numera nästan ses som ganska lågt, där det förstås även är möjligt att exemplaret som sågs tidigt i april vid Prästabäcken är samma individ som tidigare noterats på lokalen. Inga stora flockar under hösten men ett totalantal på ca 50 individer är ett steg i rätt riktning med tanke på ganska låga antal de senaste två åren.
Samtliga:
Vår:
1 ex sp Lunnagården, Mölndal 5–6.5 (Silke Klick m fl).
1 ex sp Smedstorps ängar, Björketorp 6–9.5 (Martin Oomen m fl).
2 ex sp Hökälla 7–8.5 (Jan Hellström m fl).
1 ex Bredungen 7.5 (Peter Strandvik).
2 ex Ragnhildsholmen 7.5 (Bodil Nyström).
Höst:
1 ex Välen 23.8 (Hans Börjesson).
1 ex Torslandaviken 30.8 (Magnus Persson).
1 ex Välen 27–28.9 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Brudarebacken 3.10 (Roger Eskilsson).
Sju vårexemplar, som är ett ganska fint resultat, samt fyra på hösten ger en relativt normal årsutdelning för Göteborgsområdet. Fyndet den 3 oktober sticker ut som relativt sent även om fynd under de första oktoberdagarna görs emellanåt.
Samtliga:
2 1K Välen 5–7.8 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Torslandaviken 5–9.8 (Christer Fält m fl).
Fynd nummer 39 och 40 av smalnäbbad simsnäppa i Göteborgsområdet. Arten har varit en i det närmaste årlig besökare men nu var det faktiskt tre år sedan det senast begav sig. Även då sågs en individ i Torslandaviken som totalt står för mer än hälften av fynden, 21 stycken för att vara exakt.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 22.9 (David Armini m fl).
2 ex str S Långe tånge, Öckerö 22.9 (Mats Raneström).
1 ex str S Vinga 30.9 (Ulf Lindell m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 2.10 (Johan Thor).
Fem individer är ett antal i överkant av ett normalt uppträdande och observationer varierar förstås mellan åren där förekomsten av bra blåsdagar spelar en betydande roll. Tidsmässigt är fynden inte extremt anmärkningsvärda men relativt tidiga då brednäbbade simsnäppor oftast noteras kring slutet av oktober.
Sena fynd:
1 ex Kippholmen, Björlanda 15.12 (Per Björkman m fl).
En drillsnäppa i december höjer ögonbrynen rejält och till råga på allt uppvisade den här individen karaktärer som ledde tankarna åt fläckdrillsnäppa. Tyvärr gjorde avståndet vid observationerna att fågeln aldrig kunde bestämmas med säkerhet.
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 13.10 (Staffan Larsson m fl).
Det näst senaste fyndet i Göteborgsområdet, endast slaget av individen på Hyppeln den 21 oktober 2014. 1–2 drillsnäppor sågs i Torslandaviken under oktober fram till och med ovan nämnda datum då en av dem observerades för sista gången. Se även under ”Obestämd drillsnäppa”.
Häckningar:
3–4 par Galterö (Jon Hessman m fl).
2 par Lökholmen, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
2 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
1 par Stora Amundö (Lars-Erik Norbäck).
2 par Öxnäs (Bo Brinkhoff m fl).
2 par Välen (Hans Börjesson m fl).
Inga bon eller ungar rapporterades i år men ca tolv troliga häckningar noterades. Tillsammans med lägre kriterier landar årets uppskattning på ca 25 par i området. Antalet rödbenehäckningar är svårbedömt och även om årets uppskattning ligger snäppet lägre än genomsnittet på ca 30 par så är det nog inte meningsfullt att dra några växlar kring populationens livskraftighet utifrån detta ännu.
MÅSFÅGLAR Laridae
Höga antal:
686 ex str S Vinga 28.1 (Edvin Klein m fl).
450 ex str S Kråkudden, Hönö 3.11 (Roger Eskilsson m fl).
680 ex str S Kråkudden, Hönö 1.12 (Stefan Svanberg).
Med en högsta dagssumma på 686 exemplar går 2018 tyvärr till historien som ett mycket magert år för den tretåiga måsen i Göteborgs rapportområde. Det är mycket sällsynt att vi under ett helt år inte har en enda toppdag med fyrsiffriga antal på lokaler så som Kråkudden eller Vinga – senast det hände var 2012 då högstanoteringen löd 700 exemplar. Att de högsta noteringarna görs under vintern och senhösten är dock helt typiskt – de bästa dagarna för tretåig mås infaller så gott som alltid mellan oktober och januari.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 26.9 (David Armini m fl).
1 1K str S Vinga 29.9 (Ulf Lindell m fl).
1 1K str S Vinga 30.9 (Lennart Loved m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 9.10 (Bo Brinkhoff m fl).
Fyra tärnmåsar under hösten, med viss reservation för eventuella dubbelräkningar, är ett ganska bra resultat för en art vars förekomst varierar mycket mellan åren. Uppträdandet varierar framför allt beroende på hur det blåser över havet i september och oktober – den period då överlägset flest tärnmåsar noteras i området.
Häckningar:
2–3 par Hökälla (Uno Unger m fl).
Ca 300 par Brureskären, Torslandaviken (Magnus Persson m fl).
42 par Kråkholmen, Hönö (Bengt Karlsson m fl).
40 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
1 par Västeräng, Hälsö (Thomas Karlsson).
3 par Hälsö hamn (Thomas Karlsson).
1 par Röda skären, Askims fjord (Gösta Olofsson).
20 par Lerholmen, Saltholmen (Gösta Olofsson).
150 par Knarrskären, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
Totalt ca 559 par på nio lokaler är ett mycket bra resultat – och då saknas dessutom uppgifter från områdets tidigare största koloni i Svarte mosse. Kolonin på Brureskären vid Torslandaviken har de senaste åren vuxit och lokalen har nu övertagit positionen som områdets individrikaste skrattmåskoloni.
Höga antal:
8 1K str S Kråkudden, Hönö och Vinga 12.9 (David Armini m fl).
8 ex str S Kråkudden, Hönö 22.9 (Dawid Johansson m fl).
Månadsfördelning:
januari 11 ex, mars 1 ex, maj 5 ex, juni 1 ex, september 30 ex, oktober 6 ex, november 4 ex, december 1 ex.
Ytterligare ett år utan några särskilt bra dvärgmåsdagar och med ett totalantal på 59 exemplar, vilket endast är marginellt högre än förra årets bottennotering på 53 exemplar, blev dvärgmåsåret 2018 tyvärr ännu en besvikelse. 2014 års rekordnotering på 352 sträckande dvärgmåsar den 17 februari känns ganska avlägsen nu efter tre på varandra följande magra år.
Samtliga:
1 2K str S Kråkudden, Hönö 19.6 (David Armini m fl).
Den 19 juni på Kråkudden gjordes områdets 15:e fynd av svarthuvad mås och arten har nu observerats nio år i rad. Med tanke på att det första fyndet gjordes så sent som 2004 är detta klart anmärkningsvärt. Det stämmer emellertid väl överens med bilden av en art som expanderar i hela södra Sverige och som numera är att betrakta som en fåtalig, men regelbunden, häckfågel i de sydligaste landskapen.
Samtliga:
1 1K str S Kråkudden, Hönö 12.9 (David Armini m fl).
Områdets trettonde, och Hönös fjärde, fynd av kaspisk trut gjordes den 12 september då en ungfågel sträckte förbi på nära håll utanför Kråkuddens vindskydd. Detta var det första säkra fyndet sedan 2015 – trots ökad medvetenhet och uppmärksamhet i skådarleden är arten alltså fortfarande mycket fåtalig så här pass långt norrut i landet.
Samtliga:
2 ex Torslandaviken 26–27.5 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Hårssjön 29.5 (Peter Keil).
1 ex Välen 15.8 (Ulf Sjögren).
Tre fynd av fyra exemplar är ett historiskt sett bra resultat för området, även om vi blivit lite bortskämda med stationära skräntärnor under sommarmånaderna de senaste åren.
Häckningar:
14 par Knarrskären, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson).
Fynd under häckningstid:
1 par parning Bredviken, Hönö 9.5 (Thomas Karlsson).
Efter att ha lyst med sin frånvaro under föregående år fanns återigen en liten koloni med häckande kentska tärnor i Göteborgs skärgård under 2018. Lokalen – Knarrskären – är ny, vilket speglar det faktum att områdets kentska tärnor sällan återvänder till samma häckningslokal flera år i rad. På Hönö sågs som vanligt ganska stora antal kentska tärnor under sommarmånaderna och möjligen gjordes även häckningsförsök här då ett par sågs para sig vid Bredviken den 9 maj.
Sena fynd:
Minst 5 ex Torslandaviken 1–6.10 (Bo Brinkhoff m fl).
Minst fem fisktärnor, och ytterligare några obestämda fisk-/silvertärnor, sågs under oktober månad. För mer detaljer se under "fisk-/silvertärna".
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Sena fynd:
1 1K str S Kråkudden, Hönö 5.10 (Martin Oomen m fl).
2 1K Öxnäs 7.10 (Magnus Lundström).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 9.10 (Bo Brinkhoff m fl).
För tredje året i rad står vi utan konstaterade häckningar i rapportområdet. Under åren 2011–2015 häckade ett par på Hönö, men de senaste två åren har observationer under häckningstid helt uteblivit. Totalt fyra silvertärnor sågs under oktober månad vilket är klart fler än genomsnittet. Det var överlag ovanligt gott om sena tärnor – för mer detaljer se under "obestämd fisk-/silvertärna".
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 1–6.10 (Bo Brinkhoff m fl).
1 ex Lilla Billingen, Göteborgs hamn 2.10 (Ola Wennberg).
1 ex str SO Brännö 9.10 (Linus Westlund).
1 ex Torslandaviken 21.10 (Leif Bergendal).
Utöver de separat redovisade sena fisk- och silvertärnorna (fem respektive fyra exemplar i oktober månad) sågs fyra obestämda fisk-/silvertärnor i oktober. Totalt 13 fisk-/silvertärnor i oktober är ett ovanligt högt antal – normalt ses högst enstaka tärnor så här sent på året.
Samtliga:
1 ad Vrångö 13.5 (Stefan Svanberg).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 14.5 (Roger Eskilsson).
4 ad str S Kråkudden, Hönö 19.6 (David Armini m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 10.8 (Tina Widén m fl).
1 1K str N Saltholmen 10.8 (Olof Armini).
Fem fynd av totalt åtta svarttärnor är ett förhållandevis normalt resultat för Göteborgs rapportområde. Noterbart är att alla årets fynd gjordes på sträcklokaler längs kusten och 2018 är det första året sedan 2014 som inga svarttärnor rastade i Torslandaviken.
LABBAR Stercorariidae
Höga antal:
83 ex str S Kråkudden, Hönö 12.9 (David Armini m fl).
64 ex str S Vinga 12.9 (Stefan Svanberg m fl).
185 ex str S Kråkudden, Hönö 22.9 (David Armini m fl).
145 ex str S Vinga 22.9 (Stefan Svanberg m fl).
60 ex str S Kråkudden, Hönö 26.9 (David Armini m fl).
Månadsfördelning:
januari 2 ex, april 1 ex, maj 1 ex, juni 5 ex, juli 3 ex, augusti 64 ex, september 472 ex, oktober 93 ex.
Precis som 2017 var 2018 ett år med mycket höga antal av storlabb längs den göteborgska kusten. Med den sedvanliga reservationen för att det kan förekomma viss dubbelräkning så är 641 storlabbar en fantastiskt bra årstotal. Endast under 2004, då 927 storlabbar räknades in, har ett större antal noterats. Dagssumman på 185 storlabbar vid Kråkudden den 22 september utgör dessutom nytt svenskt rekord, i konkurrens närmast mot de 165 exemplar som sågs drygt en vecka senare i Yttre Kattvik och med god marginal mot det tidigare rekordet på 118 exemplar vid Kråkudden den 21 augusti 2004.
Samtliga:
2 2K– och 1 ad str S Öckerö–Hönö–Vinga 22.9 (Joakim Cederlund m fl).
1 1K Kråkudden, Hönö 27.9 (Jon Håkansson m fl).
1 3K str S Vinga 9.10 (Kent Kristenson m fl).
Totalt fem bredstjärtade labbar är ett ganska magert resultat för en art vars uppträdande varierar mycket mellan åren. Inga vårfynd gjordes, vilket i och för sig inte är så anmärkningsvärt då den absoluta majoriteten bredstjärtade labbar ses under hösten.
Höga antal:
8 ex str S Kråkudden, Hönö 22.9 (David Armini m fl).
8 ex str S Kråkudden, Hönö 26.9 (David Armini m fl).
Ett normalt uppträdande under året. Inga observationer tydande på häckning gjordes och de högsta sträckantalen är i paritet med, eller något under, genomsnittet.
Samtliga:
2 1K str S Öckerö–Hönö–Vinga 12.9 (Thomas Karlsson m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 15.9 (Fredrik Åstrand m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 20.9 (David Armini m fl).
2 1K str S Kråkudden, Hönö 26.9 (David Armini m fl).
1 1K str N Kråkudden, Hönö 27.9 (Jon Håkansson m fl).
1 1K str S Vinga 30.9 (Peter Spetz m fl).
Totalt åtta fjällabbar, samtliga sträckande ungfåglar i september, är ett helt normalt resultat för området.
ALKOR Alcidae
Samtliga:
Kråkudden, Hönö:
Sammanlagt 31 ex med som mest 22 ex str S 1.12 (Stefan Svanberg m fl).
Övriga lokaler:
1 ex str S Vinga 9.10 (Kent Kristenson m fl).
1 ex str S Långe tånge, Öckerö 3.11 (Daniel Laveson).
2 ex Vinga 10.11 (Göran Andersson m fl).
Antalet alkekungar har varierat kraftigt mellan åren men har uppvisat en vikande trend de senaste åren. Mellan 1984 och 2012 låg medianantalet på ca 350 individer och just 2012 var det senaste året vi fick uppleva ett antal över 1 000, nämligen 1 306 individer. Sedan dess är den högsta årssumman, från 2014, endast 174 individer. Årets 31 individer är då förstås inte direkt uppmuntrade och ett bottenresultat som endast slås av 2016 års 19 individer.
Häckningar:
1 par Enskär, Rörö 29.4 (Per Björkman m fl).
2 pulli ringmärktes Fjärskären, Vinga 28.6 (gnm Bengt Karlsson).
2 par Små Lyngskär, Askims fjord 4.7 (Gösta Olofsson).
24 par Tistlarna 4.7 (Gösta Olofsson).
5 par Inre Tistlarna 4.7 (Gösta Olofsson).
Höga antal, häckningstid:
20 ex Vasskären, Gbg:s södra skärgård 29.4 (Robert Ennerfelt m fl).
156 ex Tistlarna 6.5 (Gösta Olofsson m fl).
30 ex Inre Tistlarna 19.5 (Gösta Olofsson).
18 ex Aveskären, Vrångö 1.6 (Gösta Olofsson).
19 ex Byrknalten, Gbg:s södra skärgård 1.6 (Gösta Olofsson).
Tobisgrisslans framgång i området är, på grund av otillgängligheten, svår att dra klara slutsatser om. I år noterades ca 33 häckande par vilket är ett hyfsat utfall relativt sett. Detta måste dock ställas i relation till hur noggrant de kända häckplatserna inventerats vilket gör jämförelser mellan åren besvärligt.
Samtliga:
Kråkudden, Hönö:
1 ad str S 19.6 (David Armini).
1 ex str S 22.9 (David Armini m fl).
1 ex str S 12.11 (Roger Eskilsson).
Övriga lokaler:
2 ex str S Vinga 28.1 (Edvin Klein m fl).
1 ex Hyppeln 22.8 (Roger Eskilsson).
1 ad str S Vinga 12.9 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex str S Vinga 29.9 (Ulf Lindell).
1 ex Brevik, Öckerö 24.10 (Thomas Karlsson).
Totalt nio individer är i linje med de antal vi tvingats vänja oss vid de senaste åren. Sedan 2009 då 43 individer noterades ligger det högsta antalet på endast tolv individer 2012.
Höga antal:
580 ex str S Kråkudden, Hönö 31.10 (Jon Håkansson m fl).
670 ex str S 3.11 (Roger Eskilsson m fl).
Antalen gäller sammanslagningar av bestämda och obestämda fåglar. Noteringen den 31 oktober bestod dock till största del av tordmular. Årets högsta dagssummor är av rejält beskedlig typ och det klart sämsta utfallet på länge. Senast vi blev helt utan dagar med fyrsiffriga antal var 2008 då den bästa dagen bjöd på 610 sydsträckande sillmular.