Tättingar Passeriformes
GYLLINGAR Oriolidae
Samtliga:
1 2K hane Välen 24.5 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Slottsskogen 24.5 (Tina Widén m fl).
1 ex Delsjöområdet 28.5 (Peter Strandvik).
Tre fynd under typisk tid för sommargylling gjordes i år. Nu har arten varit årlig sedan 2008 i rapportområdet och som mest har sju fynd gjorts under ett år, vilket skedde 2022.
TÖRNSKATOR Laniidae
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt ca 40 ex 1.1–27.4.
Höst–vinter:
Sammanlagt ca 30 ex 15.9–31.12.
Blir lätt en karbonkopia från föregående år vad gäller varfågelns uppträdande hos oss. Antalet individer är ungefär detsamma år från år och rastlokalerna och övervintringsreviren är i mångt och mycket samma även de.
Häckningar:
1 par Sisjöns skjutfält (Mats Bjersing m fl).
1 par Skalmered, Landvetter (Johan Karlström m fl).
1 par Björlanda skjutfält (John Fjörtoft Karlsen).
1 par Spårröd, Kållered (Ove Ferling).
1 par Relsjödal (Rickard Gimdal).
1 par Kippholmen, Björlanda (Tommy Johansson m fl).
1 par Balltorp, Mölndal (Jan Wahlberg).
Med sju häckningar och drygt tjugo lokaler där häckning kan misstänkas blev året ett år inom normalen för hur det sett ut det senaste decenniet. Varit relativt konstant de senaste åren med runt trettio besatta revir. På längre sikt kan en viss ökning skönjas.
KRÅKFÅGLAR Corvidae
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Kärrsjön 8.3 (Christer Johansson).
1 ex Rej-Stinamossen, Landvetter 18.3 (Johan Karlström).
2 ex sj Hyltan 20.4 (Robin Åberg).
1 ex Hyltan 14.7 (Robin Åberg).
1 ex Bokedalen, Jonsered 17.7 (Conny Palm).
Endast fem noteringar av nötkråka bokfördes under häckningstid. För ovanlighetens skull så var det Härrydadominans med hela fyra av dessa fem rapporter. Observationen utanför Härryda kom från den klassiska nötkråkelokalen i Partille. Inga troliga häckningar kunde säkerställas, men i vanlig ordning så gömmer sig säkerligen ett mörkertal bakom dessa siffror.
Höga antal:
100 ex str NO Torslandaviken 16.3 (Christer Fält).
Ett rejält vårrekord bjöds vi på detta år, då dryga 100-talet råkor en vårvinterdag sträckte mot norr över Torslandaviken. Dagen för detta skådespel var kring mitten av mars. Klassisk period för råkor i rörelse.
Samtliga:
1 4K+ Lunnagårdsfältet 10.1–14.12 (Daniel Frederiksen m fl).
1 ex Ryaverket 17.2 (Magnus Persson m fl).
1 ex Lökholmen 22.3 (Staffan Sénby m fl).
1 ex Slottsskogen 5–11.4 (Tina Widén m fl).
1 ex Välen 9.4 (Stefan Andersson).
1 ex str O Stigbergskajen, Göteborgs hamn 24.4 (Johan Svedholm).
1 ex Rörö 26–27.4 (Kristoffer Lager m fl).
1 ex Hyppeln 26.4 (Andreas Svensson).
1 ex str N Rörö 29.4 (Ingemar Åhlund).
1 ex Styrsö 12.5 (Elma Svärdsäter).
1 ex Lammholmsviken, Öckerö 13–17.5 (Peter Post m fl).
1 ex Vinga 19.5 (Hans Zachrisson).
1 ex Björkö 27.5 (Kristoffer Lager).
1 ex Rörö 1.9 (Ingemar Åhlund).
1 ad Götaälvbron 9.10 (John-Mehdi Ghaddas).
1 ex Slottsskogen 5.11–17.12 (Oscar Lindblad m fl).
1 ex Bergsjön 11.11–20.12 (Peter Andersson m fl).
1 ex Lammholmsviken, Öckerö 1.12 (Thomas Karlsson).
En rejäl ökning av fynd av svartkråka noterades under året. Om denna ökning beror på en faktisk ökning eller ett större intresse av denna nyblivna art i skådarleden då svartkråkan tillfälligt fick artstatus 2024. Vår vän med de vita inslagen på vingarna var även i år stationär kring Lunnagårdsfältet med omnejd. Ofta i sällskap med en vanlig gråkråka, men inte heller i år kunde någon häckning konstateras. Även Slottsskogen och Bergsjön fick nöjet att besökas av svartkråka längre perioder. Utöver dessa noterades dryga dussinet svartkråkor inom rapportområdet. Merparten som brukligt under april och maj.
SKÄGGMESAR Panuridae
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
Minst 2 ex Välen 12.4–5–8 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Kippholmen 18.4 (Peter Keil).
Upp till 10 ex Torslandaviken 20.4–9.5 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Upp till 5 ex Öxnäs 2.5–30.8 (Stefan Svanberg m fl).
2 ex Sudda, Hönö 25.4–6.5 (Bengt Karlsson m fl).
6 ex Haga Kile 4.5 (Magnus Levin m fl).
4 ex Björlanda skjutfält 12.5 (John Fjörtoft Karlsen).
9 1K + 1 ad hane Donsö 17.7–3.8 (A Martin Fransson).
Inga säkra häckningar gjordes och de fynd som noterats under häckningstid saknar i princip indikationer på häckningsframgång. Således är det svårt att säga något om detta även om fåglar noterats på några av de typiska lokalerna för arten under häckningsperioden. Den enda lokalen som 1K-fåglar specificerades på var på Donsö.
LÄRKOR Alaudidae
Häckningar:
1 par Änggårdsbergen (Peter Andersson m fl).
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Fläskebotippen, Landvetter 15–18.3 (Elon Wismén m fl).
Ytterligare 2–3 ex sj Änggårdsbergen 17.3–16.4 (Silke Klick m fl).
1 ex sj Rambo mosse, Mölndal 21.3 (Per-Anders Svensson).
1 ex sj Vättlefjäll, Angered 26.3–12.6 (Lars Erik Norbäck m fl).
1 ex sj Brudarebacken 1.4–4.5 (Mia Wallin m fl).
Ljunghedslärkorna fortsätter att leverera för fjärde året i rad. Övriga observationer under häcktid speglar det låga antalet möjliga revir vi vant oss vid de senaste tio åren.
Samtliga:
Vinter/vår Torslandaviken:
Januari 17 ex, februari 15 ex, mars 12 ex, april 9 ex.
Sena fynd:
2 ex Torslandaviken 2.5 (Ola Wennberg).
2 ex Torslandaviken 4.5 (Aleksandar Azaric).
Tidiga fynd:
2 ex Rörö 2.10 (John Andersson).
Höst/vinter Torslandaviken:
Oktober 17 ex, november 4 ex, december 3 ex.
Det blev ett numera ganska normalt år för våra rastande och övervintrande berglärkor, med en större flock i Torslandaviken och enstaka fynd i tidiga maj respektive första dagarna i oktober. Toppnoteringen i Torslandaviken har backat tillbaka rejält från rekordet om 37 ex summerat den 4 november 2022. Har de hittat andra lämpliga områden i den föränderliga hamnmiljön eller betackat sig för de lite strängare vintrar vi sett ett par år? Det kan också röra sig om en kombination av de två alternativen; rekordsumman var förmodligen en mix av tillfälligt rastande fåglar och de som sedan valde att övervintra hos oss. Majfynden bedömer vi innehålla tillfälligt rastande individer och inte nödvändigtvis samma fåglar de båda dagarna, lokalen är stor och de sågs halvannan vecka efter att en sista grupp om sex fåglar lämnade oss i april.
RÖRSÅNGARE Acrocephalidae
Tidiga fynd:
1 ex sj Slottsskogen 2–3.5 (Max Norlin m fl).
1 ex sj Stora Amundön 2.5 (Håkan Eliasson).
1 ex sj Alkeviken, Öckerö 3.5 (Kasper Wieck).
1 ex sj Torslandaviken 5.5 (Emma Möller m fl).
1 ex Rörö 5.5 (Bengt Karlsson m fl).
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 15.9 (Filip Varenius m fl).
Ännu ett i årets fantastiska kavalkad av vårfenologirekord för tropikflyttande tättingar. Tidigare rekord var 5 maj, vilket som synes i år fick se sig slaget av ett flertal observationer. Som om inte det vore nog så blev det dessutom nytt höstfenologirekord med tre dagar.
Samtliga:
1 ex sj Sjöbacken 26.5–22.6 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex sj Haga kile 26–27.5 (Lars Lundmark m fl).
1 ex sj Brudarebacken 31.5 (David Klingberg m fl).
1 ex sj Torslandaviken 1.6 (Ola Wennberg m fl).
1 ex sj Brottkärr, Askim 2.6 (Jan Wahlberg m fl).
1 ex sj Torslandaviken 6.6 (Christer Fält m fl).
Med tanke på att det totala antalet fynd till och med 2023 uppgick till 15 så är det förstås anmärkningsvärt att hela 5–6 fynd (beroende på hur man ser på fynden i Torslandaviken) gjordes 2024. Fyndbilden är väl samlad och koncentrerad till månadsskiftet maj/juni, vilket också är den period då så gott som samtliga fynd i rapportområdet gjorts.
Tidiga fynd:
1 ex sj Välen 4–5.5 (Hans Börjesson m fl).
Även kärrsångaren tillhörde de arter som kom ovanligt tidigt 2024, och 4 maj är fenologirekord med hela fyra dagar.
Samtliga:
1 ex sj Torslandaviken 1–6.6 (Christer Fält m fl).
När A.W. Malm med ett välriktat finkalibrigt skott nedlade landets första trastsångare i Gullbergsvass den 22 augusti 1851 tänkte han säkert (förutom "det hvar skada att jag icke drämde in den lille gynnaren å Hisinge-listan") att det var en riktig stänkare som han skulle vara ensam om under evärdelig tid. Att det inte blev så vet vi idag, men arten är fortfarande rejält sällsynt med endast 16 fynd i rapportområdet. I verkligheten rev sig nog den gode Malm i skallen en hel del gällande detta fynd. Trots att han misstänkte att det faktiskt rörde sig om en "vass-stig", som arten hette på den tiden, så dröjde det åtskilliga år innan arttillhörigheten kunde fastställas. Man kan mellan raderna ana en viss frustration gällande detta i hans standardverk "Göteborgs och Bohusläns fauna, ryggradsdjuren" från 1877.
GRÄSFÅGLAR Locustellidae
Samtliga:
1 ex sj Välen 22.5–7.6 (Hans Börjesson m fl).
Ett typiskt fynd i alla avseenden, artonde fyndet i rapportområdet men faktiskt bara det andra i Välen trots att lokalen i princip är gjord av lämpligt flodsångarhabitat.
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt 30 sjungande fåglar 28.4–3.8.
Exakt lika många sjungande fåglar som 2023, vilket tänder en gnista av hopp om att artens kräftgång avstannat. 23 av fåglarna satt på Hisingen, de övriga i Välen–Fässbergsdalen, Haga kile och Kållered.
SVALOR Hirundinidae
Häckningar:
Minst 4 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl).
Ca 40 par Vikans stenbrott (L Fredrik Larsson).
Minst 7 par Angeredsverken (Håkan Thorstensson).
Ca 20 par Snåkered (Johannes Löfqvist m fl).
Fynd under häckningstid i lämplig biotop:
20 ex Hökälla 9.5–6.7 (Staffan Larsson m fl).
40 ex Tagene stenkross 20.7 (L Fredrik Larsson).
Tidiga fynd:
1 ex Torslandaviken 8.4 (Magnus Willner).
2 ex Torslandaviken 9.4 (Ulf Sjögren).
1 ex Rörö 9.4 (Ingemar Åhlund).
2 ex Hårssjön 10.4 (Ove Ferling).
1 ex Torslandaviken 10.4 (Mikael Sundberg).
2 ex Hökälla 10.4 (John Thulin).
Även fast det är en grov gissning – där underlaget saknar rapporter från tidigare kända lokaler i bland annat Härryda – så får vi ändå säga att det summerade antalet häckande par är mycket lågt. Mellan 70–100 par är knappt hälften av fjolåret som vi bedömde som halvhyfsat. De fyra listade lokalerna med säkerställd häckning är alla kända sedan tidigare, och har vissa år var för sig bestått av fler par än årets rapportområdestotal. Backsvalorna hörde också till årets mycket tidiga anländare från tropikerna, med flera fynd en vecka före förväntad ankomst 16 april och med första fyndet blott en dag efter fenologirekordet satt den 7 april 2019.
Tidiga fynd:
1 ex Hökälla 1.4 (Bo Brinkhoff).
1 ex Torslandaviken 3.4 (Leif Jonasson m fl).
Ladusvalorna likt flera andra tropikflyttare anlände tidigt i år, nästan två veckor innan förväntat. Första svalan är blott en dag från mars och gällande fenologirekord, satt i Sisjön den 31 mars 2016.
Sena fynd:
1 ex str SO Sandvik, Torslanda 13.10 (Christer Fält).
Komplettering:
1 ex Bjurslätt, Hisingen 17.10 1999 (Johan Svedholm).
De första under våren anländande hussvalorna dök upp mitt i medianen. Och arten var förpassad till de sista sidornas fenologiöversikt, ända tills en ovanligt sen höststräckare fladdrade förbi som områdets femtonde oktoberfynd. Sandvikssvalan blir ett av tre fynd som setts efter första oktoberveckan och slås endast av rekordet satt i Bjurslätt den 17 oktober 1999 respektive rekordtangeringen i Skintebo 2004.
LÖVSÅNGARE Phylloscopidae
Tidiga fynd:
1 ex sj Härlanda tjärn 15.4 (Leif Jonasson).
Grönsångaren var en av få tropikflyttande tättingar där det inte sattes något nytt fenologirekord denna märkliga vår, men ett tidigt fynd blev det ändå, en dag från rådande rekordnotering.
Samtliga:
31 fynd av 33 ex under perioden 24.9–8.11.
Så, nu har vi kommit dithän att vi inte ens ids skriva ut alla tajgasångare som förärat vårt rapportområde med ett besök under året, något som vi hintade om redan 2020 då den makalösa rekordsiffran 29 tajgasångare likt eldskrift avtecknade sig mot FiG:s glossiga sidor. Men nu fick detta remarkabla rekord alltså se sig överträffat och arten degraderades därmed till en sketen dussinföreteelse som lakoniskt viftas undan med en enkel summering. Det ska sägas att vi nog ändå inte ska vänja oss vid dylika fantasisiffror, arten var ovanligt rikligt förekommande i landet 2024 – något som väl får tillskrivas en kombination av lämpliga väderförhållanden och kanske andra faktorer som ligger bortom vår, eller i alla fall min, fattningsförmåga. Att arten inte heller har några högre krav på de biotoper den rastar i visas av att en fågel höll till en liten rad av klena avenbokar utanför Hotel Eggers på Drottningtorget i över två veckor! I den mån det fortfarande är meningsfullt att hålla räkningen så har nu 133 fynd gjorts i rapportområdet, varav inte mindre än 131 under 2000-talet!
Samtliga:
1 ex Älvegården, Björlanda 26.10 (Niklas Aronsson m fl).
1 ex Gamlestaden 29.10 (Roger Eskilsson m fl).
Fynd nummer åtta och nio i rapportområdet av denna sibiriska godbit, vars uppträdande inte alls ökat i motsvarande utsträckning som tajgasångarens. Som brukligt dyker arten upp lite senare på säsongen.
Tidiga fynd:
2 ex Torslandaviken 8.4 (Ola Wennberg).
1 ex sj Hårskeröd, Hårssjön 8.4 (Katarina Nord).
Den 9.4 noterades ytterligare 15 lövsångare runt om i rapportområdet.
Sena fynd:
1 ex Välen 5.10 (Ramona Wennerberg).
Våren 2024 var exceptionell när det gällde tidigt anländande tropikflyttare, åtminstone av vissa arter. En av dessa är lövsångare, som formligen vällde in dagarna innan det tidigare gällande fenologirekordet 10 april (2009) som redan det var anmärkningsvärt tidigt. Förklaringen till de tidigt anländande tropikflyttarna är höljd i dunkel, men torde kunna förklaras med gynnsamma väder- och vindförhållanden under nordsträcket. Det är tydligt att de tropikflyttare som brukar anlända i mitten av april (exempelvis ladusvala, lövsångare, rödstjärt och gulärla) var extremt tidiga medan andra med synbarligt liknande flyttvägar och vinterkvarter men som generellt anländer någon eller ett par veckor senare (exempelvis hussvala, sävsångare, törnsångare och buskskvätta) inte anlände tidigare än förväntat. Sannolikt har även detta sin förklaring i väderförhållandena då det blev kallare i andra halvan av april.
Vinter:
1 ex Stora Amundö 28.12 (Silke Klick m fl).
Liksom 2023 gjordes endast ett vinterfynd av gransångare. Att fynd uteblev i januari–februari kan förklaras med att inledningen av vintern var kall och snörik, och följaktligen torde eventuella gransångare i övervintringstankar strukit med eller stuckit redan 2023. Det är svårare att förklara att endast ett fynd gjordes under den ovanligt milda decembermånaden.
Samtliga:
1 ex ringmärktes Torslandaviken 13.10 (Peder Winding m fl).
1 ex Ganlet, Önnered 4–11.11 (Stefan Svanberg m fl).
2 ex Torslandaviken 11.11 (Ola Wennberg).
1 ex Annedal 6.12 (Filip Varenius).
Ännu ett år med många fynd av denna östliga specialitet som nu varit årlig sedan 2015 och får anses vara en fullt regelbunden gäst hos oss under senhösten. Då det inte är helt ovanligt med övergångsformer till underarten abietinus, nordlig gransångare, kommer kraven för publicering även framdeles vara ganska högt ställda och helst ska fågeln både ses och höras.
Samtliga:
1 ex sj Ramleberget, Hönö 31.5 (Jennie Walker m fl).
1 ex sj Gunnestorps mosse, Hisingsparken 27.7 (Anders Olsson).
Efter några års lundsångartorka var det nu dags igen, två fynd är ett bra resultat och inalles finns nu 29 fynd av arten i rapportområdet. Hönöfyndet är mycket tidstypiskt, månadsskiftet maj/juni är prime time för arten, medan Hisingsfyndet är ovanligt sent. Kanske har fågeln uppehållit sig en längre tid i området men undgått upptäckt eller så rör det sig om en kringströvande fågel som testar nya områden på grund av den rimligen akuta bristen på lundsångarhonor i trakten.
SYLVIOR Sylviidae
Tidiga fynd:
1 ex sj Björkekärr 1.5 (Liza Andersson m fl).
1 ex sj Torslanda golfbana 2.5 (Peter Keil).
1 ex sj Skatås 3.5 (Lennart Alpman m fl).
Även bland trädgårdssångarna var ankomsten tidig detta förunderliga år. 1 maj är tangerat fenologirekord men vi väntar fortfarande på det första bekräftade/väldokumenterade aprilfyndet.
Samtliga:
1 1K ringmärktes Torslandaviken 23.9 (Peder Winding m fl).
Tänk att organiserad ringmärkning kan ha en så betydande påverkan på fyndbilden. Utan våra idoga märkare i Torslandaviken och vid Sudda hade vi sannolikt bara haft futtiga 17 fynd av arten jämfört med den svulstiga siffran 28 som nu är fallet. Därför är arten numera närmast årligt förekommande, och en förkrossande majoritet av fynden är liksom årets gjorda på hösten.
Tidiga fynd:
1 ex sj Slottsskogen 13.4 (Peder Winding).
1 ex sj Sisjön, Askim 15.4 (Silke Klick).
1 ex sj Kanndalen, Öckerö 16.4 (Daniel Laveson).
1 ex sj Välen 16.4 (Göran Gustavsson).
2 ex Tjälleviks mosse, Hönö 17.4 (Daniel Laveson).
Sena fynd:
1 ex Ganlet, Önnered 22.10 (Stefan Svanberg).
Vinter:
1 ex Kåhög, Partille 5.12 (Peter Noren).
Ytterligare en tropikflyttare med ohyggligt tidig ankomst där fenologirekordet hyvlades ner till oigenkännlighet, arten anländer normalt sista veckan i april och tidigare fenologirekord var 17 april. Lägg därtill ett rejält sent oktoberfynd och vårt fjärde vinterfynd så kan vi sedan lägga ett storslaget ärtsångarår till handlingarna.
Sena fynd:
1 ex Haga kile 3.10–10.12 (Johan Lundgren m fl).
Likt en rafflande thriller började senhöstens törnsångarhistoria som ett oförargligt men ganska ovanligt oktoberfynd (det tionde) för att sedan utvecklas till ett helt oförblommerat och tämligen exceptionellt vinterfynd (det andra). Tidigare vinterfynd härrör från år 2000 då en fågel sågs i Torslandaviken ett par dagar i mitten av december.
KUNGSFÅGLAR Regulidae
Möjliga häckningar:
1 par Härlanda tjärn (Erik Edvardsson).
1 par Skatås (David Klingberg m fl).
1 par Kvibergsfältet, Göteborg (Jonathan Bark Lott).
1 par Gärdsås, Göteborg (Peter Andersson).
Vinter:
1 ex Chalmers 4.12 (Mikael Molin).
2 ex Slottsskogen 20–31.12 (Tina Widén m fl).
Vår:
1 ex Eklanda, Mölndal 27.3 (Per-Anders Svensson).
1 ex Utbyfältet, Göteborg 30.3 (David Klingberg).
1 ex Fotö 30.3 (Jonathan Waern).
1 par Kvibergsfältet, Göteborg 6–7.4 (Christer Ekman).
2 hanar Kvibergsfältet, Göteborg 13–14.4 (Mikael Forsman).
Höst:
25 ex 28.9–21.11.
Återigen ett gott år för bkk, som denna lilla gynnare gemenligen kallas av folk i farten. Lite färre vårfynd än de senaste åren, men i gengäld en riktigt bra höst som puttar upp 2024 till ännu ett rekordår. Inga högre häckningskriterier noterades, men det får anses troligt att ett antal par häckar i våra skogar.
STARAR Sturnidae
Samtliga:
1 1K Torslandaviken 31.10–2.11 (Christer Fält m fl).
Efter några år utan rosenstarar så hittades en fågel i Torslandaviken, återigen den typiska 1K-rosenstaren på en kustlokal på hösten, och utgör fynd nummer 23 i rapportområdet. Dock kan sägas att årets rosenstare var den senaste som har noterats, senare än 22 oktober 2018 då den hittills senaste rosenstaren noterades i Göteborgsområdet, och sent även i landet som övrigt där det bara finns sex godkända novemberfynd sedan tidigare.
STRÖMSTARAR Cinclidae
Häckningar:
2 par Säveåns dalgång, Jonsered (Ingemar BE Larsson m fl).
Troliga häckningar:
1 par Lärjeåns dalgång, Angered (Richard Petersson m fl).
1 par Grevedämmet, Mölndal (Bertil Wendel m fl).
Fynd under häckningstid:
Fynd finns från Rannebergen, Angered (Lars Erik Norbäck), Grästjärnet, Vättlefjäll, Angered (Leonor Palazzo) och Dalagården, Björketorp (Hjalmar Rosengren).
Beträffande strömstaren är intet nytt under solen – eller under vattnet kanske man ska säga då det gäller denna närmast amfibiska art. Strömstararna häckar som vanligt i våra tre medelstora vattendrag i öster; Lärjeån, Säveån och Mölndalsån. Som vanligt görs också enstaka fynd under häckningstid i Vättlefjäll, men där brukar aldrig konstateras några häckningar och det rör sig sannolikt om icke-häckande fåglar. Fyndet i Björketorp är intressant då det antyder att det skulle kunna finnas en liten population även i anslutning till Storån.
TRASTAR Turdidae
Vinter:
Januari:
1 ex Vallhamra, Sävedalen 22.1 (Peter Strandvik).
1 ex Stora Amundön 29.1 (Ove Ferling).
Februari:
3 ex Lunnagården, Mölndal 15–20.2 (Leif Bergendal m fl).
1 ex Välen 17–21.2 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Torslandaviken 24–25.2 (Christer Fält m fl).
2 ex Hårssjön 24–26.2 (Fredrik Andersson m fl).
1 ex Smedstorps ängar, Björketorp 24.2 (Elon Wismén).
1 ex Änggårdsbergen, Mölndal 26.2 (Per-Anders Svensson).
1 ex Sisjöns skjutfält 28.2 (Mats Ågren).
December:
Sammanlagt 20 ex.
Normal utdelning i januari och som vanligt ett litet inflöde av tidiga vårflyttare i slutet av februari. I december däremot var det många som såg dubbelt, 20 ex är en mycket hög siffra och den högsta under 2000-talet näst efter rekordvintern 2009–2010 då runt 30 dubbeltrastar rapporterades.
Vinter:
1 ex Tynnered 22.1 (David Armini).
En ynka vintertaltrast är ovanligt lite, och det är intressant att inga fynd alls gjordes under den milda och snöfattiga decembermånaden då både rödvingetrast och dubbeltrast förekom rikligt.
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Kärra, Hisingen 5.6 (Inger-Lise Riphagen Ewaldz).
Arten är förvisso en ovanlig häckfågel i rapportområdet, men fullt så ovanlig som rapportunderlaget antyder är den nog inte. Troligen finns ett litet mörkertal i rapportområdets östligaste delar. Däremot är nog häckningar på Hisingen nästan lika ovanliga som det förefaller, dock har arten tidigare konstaterats häcka vid Orrekulla skans, inte så långt från årets fynd.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 73 ex 6.4–11.5.
Höst:
1 ex Brudarebacken 1.10 (Roger Eskilsson).
1 ex Välen 12.10 (Hans Börjesson).
1 ex Skeppstadsholmen, Torslanda 12.10 (Christer Fält).
1 hane Rörö 12.10 (John Andersson m fl).
1 ex str S Brudarebacken 16.10 (Jan-Åke Noresson m fl).
En ganska svag vårsumma och en normal höstdito får utgöra årets bokslut för denna tjusiga trast.
FLUGSNAPPARE Muscicapidae
Fynd under häckningstid:
Ca 100 sjungande individer 30.4–20.7.
Återigen är vi uppe på tresiffriga antal revirhävdande näktergalar, även om det får sägas vara en ytterst marginell uppgång sedan 2023 då 99 ex noterades. Givetvis hamnar denna ökning inom alla tänkbara statistiska felmarginaler men det är ändå moraliskt stärkande att kunna säga "vi har minsann 100 sjungande näktergalar i Göteborg", något vi med gott samvete inte kunnat förkunna sedan 2020 då antalen säkerligen hjälptes upp av en nattsångarinventering på Hisingen. Hisingen ja, det leder oss sömlöst över till den geografiska fördelningen. Sedan tidigare har ett antal kärnområden identifieras där just Hisingen alltid varit det dominerande, så även i år då 49 individer noterades där. Som god tvåa kommer Norra skärgården med hela 33 exemplar, den högsta noteringen på många år. Något sämre gick det i Södra skärgården där nio exemplar noterades. I stråket från Välen i väster och längs Stora ån österut i Fässbergsdalen fanns fyra exemplar medan endast en fågel hittades i Lärjeåns dalgång och Säveåns dito faktiskt kammade noll i år.
Samtliga:
1 ex sj Välen 23.5 (Hans Börjesson m fl).
Ett kortvarigt besök av denna raritet, endast det tredje fyndet i rapportområdet. Tidigare fynd är en långstannare i Önnered i maj–juli 2003 samt ett flyktigt besök på Hyppeln i slutet av april 2012. Arten, som närmast hör hemma i kontinentala Europa, är sällsynt även nationellt där endast drygt 70 fynd föreligger.
Samtliga:
Vår:
1 ex Torslandaviken 28.3 (Mathias Theander).
1 ex Vrångö 1.5 (Johan Ennerfelt m fl).
1 adult hane sj Torslandaviken 5.5 (Christer Fält).
1 ex sj Galterö 7.5 (Lars Hellman).
1 ad hane sj Torslandaviken 9.5 (Christer Fält).
1 hona Torslandaviken 11.5 (Magnus Persson m fl).
1 hane Fiskebäck 15.5 (Gösta Calderon).
1 hane sj Hjälvik, Öckerö 18.5 (Peter Post m fl).
1 ex Rörö 31.5 (Ingemar Åhlund).
Höst:
1 hane Välen 3–6.8 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Öxnäs 1.9 (Stefan Svanberg).
Rapportområdets första marsfynd, där såväl tidpunkten som biotopen (vass) starkt antyder att det kan röra sig om en vitstjärnig blåhake även om det inte kunde fastställas visuellt. Den rödstjärniga anländer normalt inte förrän skiftet april/maj. Samma sak gäller fyndet i Välen som också är nästan en månad tidigare än vi förväntar oss våra höststräckande rödstjärniga. I övrigt en normal fyndbild där de flesta fynd utgörs av säkra eller förmodade rödstjärniga, även om höstutdelningen blev mager. Se även under vitstjärnig blåhake.
Samtliga:
1–2 hanar Öxnäs 2.5–17.6 (Stefan Svanberg m fl).
Skandal! Rrk Göteborg får krypa till korset, intern revision är igång och det kan inte uteslutas att huvuden kommer att rulla. Eller ja, åtminstone ett huvud, nämligen undertecknads – som i FiG-2023 styvnackat påstod att häckning av vitstjärnig blåhake skulle komma att äga rum i Välen 2024 efter att vi förutsåg häckningen i Öxnäs 2023. Ett solklart fall av hybris, ingen konstaterad häckning över huvud taget i år men väl ännu ett fynd av två hanar i Öxnäs, tillika rapportområdets tredje fynd. Men eftersom underarten tydligt verkar följa i spåren av andra sydvästliga specialiteter såsom svarthakad buskskvätta och brandkronad kungsfågel och därmed är på kraftig uppgång, något som sannolikt får tillskrivas de galopperande klimatförändringarna, så ger vi inte upp utan räknar med häckning i Välen 2025.
Samtliga:
1 ad hane sj Sisjöns skjutfält 13–21.5 (Ronny Johansson m fl).
1 ad hane sj Finngösaravinen, Partille 7–24.6 (Ingemar BE Larsson m fl).
Som vanligt dyker det upp några mindre flugsnappare i området under maj–juni, men ej heller i år finns några indikationer på häckningsförsök. De två fynd som gjordes gällde båda ensamma hanar. Enda året under 2000-talen som häckning kunnat konstateras är 2019 i Bokedalen vilket efterföljdes av en misstänkt dylik på samma lokal 2020.
Häckningar:
Troliga häckningar:
1 par Fässberg, Mölndal (Lars Eric Rahm m fl).
Övriga fynd under häckningstid:
1 2K hane sj Donsö 19–23.4 (Staffan Sénby m fl).
1 hane sj Långeberg 5.5–4.6 (Per-Anders Svensson m fl).
1 hane Hyppeln 6.5 (Ingemar Åhlund).
1 ex sj Mölnlycke stenbrott, Bråta, Råda 24.5 (Fredrik Andersson).
1 ex sj Eklanda, Mölndal 26.5 (Per-Anders Svensson).
1 ad hane sj Hyppeln 1–4.6 (Ingemar Åhlund).
2 honfärgad Skarvikshamnen, Hisingen 13.6–11.9 (Stefan Svanberg).
Övriga fynd:
Vinter:
1 ex sj Bosgården, Mölndal 3.2 (Johan Durk).
Vår:
5 fynd 17.3–6.5.
Höst:
12 fynd 19.7–27.11.
Återigen ett magert år för den svarte, utan en endaste konstaterad häckning även om exempelvis fyndet på den klassiska lokalen Skarvikshamnen kan indikera att häckning ägt rum på platsen. Som vanligt kan man misstänka ett visst mörkertal då arten inte sällan dväljs i inhägnade och avspärrade hamn- och industriområden som sällan besöks av fågelskådare, men det är ändå tydligt att populationen i rapportområdet endast är en spillra av hur det såg ut under artens storhetstid på 1980-talet. Då bedömdes runt 25 par häcka, relativt koncentrerat till varvsområdena i hamnen.
Tidiga fynd:
1 ex Långeberg 8.4 (Per-Anders Svensson).
1 hane Rörö 9.4 (Ingemar Åhlund).
1 ex sj Hällsvik, Torslanda 9.4 (Niklas Aronsson).
1 ex sj Fiskebäck 9.4 (Stefan Svanberg).
1 hane Lärjeåns dalgång, Angered 9.4 (Bodil Nyström).
1 ex Grimmered 10.4 (Hans Börjesson).
1 hane Slottsskogen 10.4 (Tina Widén).
Liksom en lång rad andra tropikflyttare var även rödstjärten supertidig i år, och det tidigare fenologirekordet den 10 april 2016 får se sig detroniserat.
Häckningar:
1 par Askesby, Säve (Tommy Johansson m fl).
1 par Bärby Övergård, Säve (John Fjörtoft Karlsen).
Troliga häckningar:
1 par Trädet, Säve (Magnus Lundström m fl).
Möjliga häckningar:
1 par Landvetter flygplats (Johan Karlström m fl).
1 par Torslandaviken (Bengt Vannerlund m fl).
Övriga fynd:
Vinter:
1 hane Välen 17–26.2 (Hasse Olofsson m fl).
Vår:
12 fynd 1.3–25.4.
Höst:
12 fynd 22.7–8.11.
Färre fynd under sträckperioderna än 2023, men ungefär lika många häckningar. I ett lite längre perspektiv är även årets resultat överväldigande och befäster artens snabba kolonisering av sydvästra Sverige.
ÄRLOR Motacillidae
Häckningar:
2 par Lärjeåns dalgång, Angered (Donald Blomqvist m fl).
1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Barbro Andreasson m fl).
1 par Mölnlycke fabriker (Pär Lydmark).
Fynd under häckningstid:
Rapporter som tyder på att häckningar eller häckningsförsök kan ha genomförts föreligger från ytterligare minst 14 lokaler.
Vinter:
Januari–februari:
1 ex Fiskhamnen, Göteborgs hamn 2–4.1 (Peder Winding).
December:
1 ex Grevedämmet, Mölndal 2–20.12 (Björn Granberg m fl).
1 ex Slottsskogen 8–31.12 (Bengt Adamsson).
Fyra konstaterade häckningar, och åtminstone 13 ytterligare lokaler med möjlig häckning, är ett normalt uppträdande. Antalet fynd vintertid är däremot lågt – precis som i fjol – och avviker tydligt från den milda vintern 2020/2021 när det totalt rapporterades 8 ex i december och 17 ex i januari–februari.
Häckningar:
1 par Stora Oxhagen, Hisingen (Mikael Sundberg m fl).
1 par Öxnäs (Mikael Sundberg m fl).
3 par Torslandaviken 15–18.6 (Christer Fält m fl).
Fynd under häckningstid:
1 ex Välen 7.6 (Hans Börjesson m fl).
Ytterligare som mest 6 ex Öxnäs 27.4–21.5 (Mikael Sundberg m fl).
Ytterligare som mest 3 par Torslandaviken 9–16.5 (Magnus Persson m fl).
Tidiga fynd:
Minst 1 ex Torslandaviken 11.4 (Patrik Andersson).
1 ex Torslandaviken 12.4 (Mats Bjersing).
1 ad hane Torslandaviken 13.4 (Christer Fält).
1 ex Torslandaviken 13.4 (Per Wetterstrand).
1 ex Öxnäs 15.4 (Mikael Sundberg).
2 ex Torslandaviken 16.4 (Mathias Theander m fl).
Hoppsan Kerstin! Det var då väldigt vad många tidiga gulärlor vi fick i år. I Torslandaviken bedömer vi det just som flera; lokalen är stor och har flera hörn passande för rastande gulärlor. Årets första fynd kommer på en andraplats efter det svårslagna fenologirekordet satt i precis samma mudderdeponi den 7 april 2010. Annars var uppträdandet normalt bland våra häckande sydliga gulärlor och de förbisträckande nordliga.
Höga antal:
Minst 300 ex Pinan, Hönö 18.9 (John Andersson).
Komplettering:
586 ex str S Smithska udden 18.9 1976 (Stefan Andersson).
314 ex str N Kråkudden, Hönö 15.4 2005 (Per Björkman m fl).
365 ex str N Hyppeln 17.4 2015 (Roger Eskilsson m fl).
Minst 380 ex str S Smedstorps ängar, Björketorp 19.9 2015 (Elon Wismén m fl).
389 ex str S Smedstorps ängar, Björketorp 16.9 2018 (Johannes Löfqvist).
Sädesärlefynd innehållande 300 ex eller fler görs långt ifrån varje år. Åtta gånger har det hänt tidigare och drygt hälften av fallen har tidigare gått under rapportkommittéradarn, blinkade till på densammas skärm först nyss och kompletterar i stället årets fynduppräkning. Toppnoteringen gjordes under en av de två väntade perioderna, det vill säga i mitten av september och höststräcket. Bland de historiska höga noteringarna är även mitten av april och vårsträcket representerat, men rekordet om 586 ex ligger långt över någon historisk vårtopp och är satt på Smithska udden den 18 september 1976. I övrigt kan vi nämna att inga sädesärlor observerades under vintern 2023/2024 och den långa sviten med fynd tio vintrar i rad är alltså bruten.
Samtliga:
1 ex Rörö 8.3 (Peter Post m fl).
1 hane Torslandaviken 5.4–10.5 (Ola Wennberg m fl).
1 3K+ hane Vinga 4–11.5 (Roger Eskilsson m fl).
1 2K+ Vinga 28.9 (Erik Tornberger m fl).
Återigen ett bra år för engelsk sädesärla i Göteborg; fyra individer är bara en färre än i fjol som var tangerat rekord. Inga häckningar kunde konstateras, varken av underartsrena par eller blandningar, men en ruggande och svårbedömd möjlig engelsk sädesärla sågs röra sig runt tiggande ungar i Torslandaviken i slutet av juli.
Samtliga:
1 ex Rörö 13.10 (Björn Dellming m fl).
Årets enda säkerställda fynd gjordes under förväntad årstid, det vill säga hösten där fynd hos oss är strikt förlagda med en topp runt månadsskiftet september–oktober. Årets individ blir rapportområdets 39:e.
Tidiga fynd:
1 ex sj Björlanda skjutfält 11.4 (John Fjörtoft Karlsen).
1 ex str N Slottsskogen 12.4 (Peder Winding).
3 ex str N Älvegården, Björlanda 13.4 (Niklas Aronsson).
1 ex Torslandaviken 13.4 (Matthis Persson).
1 ex Västra begravningsplatsen 13.4 (Filip Varenius).
1 ex sj Bråtaskogen, Råda 14.4 (Elon Wismén).
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 17.10 (Mats Bjersing).
1 ex str S Ramleberget, Hönö 26.10 (Peter Post).
Trädpiplärka är en av de punktligare nordsträckarna, så pass att när de som i år anländer tidigt är det ändå bara fem dagar före förväntad ankomst, och samtidigt en dag efter fenologirekordet noterat i Delsjöområdet den 10 april 2009. På hösten är det – som för de flesta andra förbi oss flyttande fågelarter – mera spretigt. Fynd från mitten av oktober görs sällsynt och årets sista observation är en vecka före rekordet, som blev satt vid Smithska udden den 2 november 2003.
Samtliga:
1 ex Rörö 13–21.10 (Björn Dellming m fl).
Så var det vår tur! Den sällsynta kusinen till trädpiplärka är sedd från Haparanda i norr till Trelleborg i söder, med totalt lite drygt hundra fynd i landet som helhet. Nu alltså sedd för första gången i vårt rapportområde och för andra gången i Bohuslän. Fågeln som upptäcktes den 13 oktober uppmärksammades först på lätet och hann sedan ses och fotograferas innan den ganska snart flög bort från fyndplatsen. Eftersök gjordes samma och följande dagar, men det dröjde ända till 19 oktober innan den återfanns och kunde glädja mången till skärgården utlockad skådare. Om än sällsynt så är ändå årstid och plats väntade; de allra flesta av landets fynd är gjorda under september–oktober i skärgårdar eller vid kustlokaler där de rastat, fastnat i ringmärkarnät eller på nitiska sträckskådares ljudinspelningar. Vårfynden är få och lite svårare har det också varit i inlandet där exempelvis Västergötland står utan fynd, kanske Vrångö eller Smithska udden är lämpliga bevakningsplatser för att fylla den luckan?
Samtliga:
Vår:
1 ex Fridhemsviken, Råda 15.5 (Johannes Löfqvist).
Höst:
1 ex str S Torslandaviken 29.8 (Peder Winding).
1 ad Nötholmen, Hönö 31.8 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 ex str Vrångö 14.9 (Johan Ennerfelt).
1 ex str S Masthugget 16.9 (Johan Svedholm).
1 ex Hönö 21.9 (Johan Gustafsson).
1 ex str S Brudarebacken 23.9 (Roger Eskilsson).
1 ex str S Hyppeln 23.9 (Ingemar Åhlund).
1 ex Torslandaviken 24.9 (Magnus Persson).
Vårfynd görs sällsynt och inte varje år; ett enda majfynd är alltså helt i sin ordning. Bara åtta exemplar under höststräcket är däremot ovanligt lågt, ett dussin färre än fjolåret och blir bara slaget av bottenrekordet 2019 med sina sju exemplar.
Samtliga:
1 ex Rörö 27.2–17.3 (Mats Raneström m fl) samman med ytterligare 1 ex 6.3 (John Andersson).
1 ex Rörö 25.10–2.11 (Stefan Svanberg m fl).
Två vårfynd och ett höstfynd av hos oss förmodat övervintrande individer, där Rörö – som blev årets enda fyndplats – utgör en historiskt säker lokal.
FINKAR Fringillidae
Samtliga:
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Jordfallsbron, Hisingen 29.5–21.6 (Thomas Ring m fl).
Tidiga fynd:
1 2K Amneviken, Styrsö 4.5 (Andy Hultberg).
Vår:
1 ex sj Välen, Göteborg 19.5 (Stefan Andersson).
1 ex sj Slottsskogen20.5 (Tina Widén).
1 ex sj Haga kile 21.5 (Johan Lundgren).
1 ex sj Rörö 22.5 (gnm Ingemar Åhlund).
1 ex sj Torslandaviken 22.5 (Patrik Andersson m fl).
3 ex Hyppeln 22.5 (Ingemar Åhlund).
1 2K sj Sjöbacken 22.5 (Stefan Svanberg).
1 ex sj Rörö 23.5 (Karin Magnander).
1 ex sj Kråkudden, Hönö 25.5 (Mikael Molin m fl).
1 ex sj Slottsskogen25.5 (Tina Widén m fl).
1 ex sj Galterö 26.5 (Tomas Cahier).
1 ex sj Hummerviken, Öckerö 26.5 (Thomas Karlsson).
1 ex sj Torslandaviken 28.5 (Staffan Larsson).
1 ex Rörö 31.5 (Ingemar Åhlund).
1 ex sj Svankällan, Hisingen 1.6 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Hyppeln 2.6 (Ingemar Åhlund).
1 ex sj Haga kile 4.6 (Johan Lundgren).
1 ex Rörö 6.6 (John Andersson) 1 ex Sjöbacken, Göteborg 16.6 (David Gundén).
1 2K sj Svankällan, Hisingen 23.6 (Hans Börjesson).
Höst:
1 ex str S Götaledstoppen, Hisingen 21.9 (Johan Svedholm).
Året har varit riktigt dåligt för rosenfinken. I det klassiska kärnområdet utefter Göta älv mellan Angeredsbron och Jordfallsbron noterades enbart en enda sjungande hane, men någon häckning kunde inte konstateras. Från ett antal lokaler rapporterades sjungande eller tysta rosenstarar men ingen av dessa stannade någon längre tid. Det föreligger en viss risk för dubbelräkning under sträckperioden då det är svårt att säga om det är samma fåglar eller olika individer som dyker upp på olika ställen på samma lokal under samma dag. Ett tidigt fynd som utgör ett nytt fenologirekord för våren gjordes på Styrsö. Det tidigare rekordet inföll fem dagar senare och härrörde från 2014.
Samtliga:
10 ex str SV Björlanda–Torslandaviken 26.10 (Niklas Aronsson m fl).
15 ex Hisingsparken 26.10 (Anders Olsson).
12 ex Fridhem, Hisingen 27–29.10 (Lennart Falk m fl).
2 ex str S Slottsskogen 29.10 (Peder Winding).
6 ex str SV Brudarebacken, Göteborg 2.11 (Jan-Åke Noresson m fl).
1 ex Brännö 2.11 (Lars Hellman).
5 ex Ruddalen, Göteborg 7.11 (Gun-Britt thor m fl).
1 ex Hörsickan, Mölndal 18.11 (Håkan Svensson).
2 ex Masthugget 22.11 (Johan Svedholm).
1 ex Brämaregården, Hisingen 22.11 (Magnus Gelang).
1 ad Volvo Torslanda, Hisingen 28.11 (Håkan Sivencrona).
2 ex Änggårdsbergen, Göteborg 29.11–11.12 (Petter Westberg m fl).
15 ex str NO Lindholmen, Hisingen 3.12 (Patrik Andersson).
1 honfärgad Hyppeln 16.12 (Ingemar Åhlund).
2 ex Slottsskogen 23.12 (Tina Widén).
Visserligen duggade larm och rapporter om tallbitar tätt under hösten, och många hade förhoppningar om en invasion, kanske i paritet med den vi fick uppleva 2019–2020. När året är slut är facit för Göteborgsområdet 17 fynd av 86 ex, varav majoriteten sträckande eller förbiflygande. En handfull stationära individer eller mindre flockar dök upp här och där och dröjde sig kvar några dagar på sin höjd. Frågan uppstår: Vart tog alla tallbitar vägen? Fick vi ingen invasion? Svaret är jovisst, men vi befinner oss precis i nordvästra kanten av en linje som går från Göteborg och snett åt sydost. Väster om denna linje stannade invasionen upp så att bara relativt få individer nådde ända fram till vårt rapportområde och Sydvästsverige helt allmänt, med några undantag. När en invasion pågår handlar det i princip alltid om födotillgång. Så vi får anta att tallbitarna helt enkelt hittade tillräckligt med mat längre norrut.
Höga antal:
Vinter/vår:
35 ex Torslandaviken 18.1 (Patrik Andersson m fl).
40 ex Fässberg, Mölndal 31.3 (Mikael Sundberg m fl).
Höst/vinter:
30 ex rastande Kråkudden, Hönö 26.10 (Mats Nordin).
50 ex Torslandaviken 27.10 (Christer Fält m fl).
30 ex Haga kile 8.11 (Magnus Levin).
I likhet med de senaste tre åren så uteblev tresiffriga flockar av vinterhämpling även detta år, och de högsta noteringarna i Torslandaviken var något lägre än vanligt. Större flockar på 30 exemplar eller fler noterades på ett fåtal övriga lokaler.
Samtliga:
Höst:
1 ex Brudarebacken 14.8 (Roger Eskilsson).
8 ex str S Brudarebacken 23.9 (Roger Eskilsson).
Änggården, Göteborg 29.10 (per-anders svensson).
Om 2023 inte var något pang-år så är 2024 ännu magrare för bändelkorsnäbb i rapportområdet då bara 3 fynd gjordes av något fler än 10 exemplar. Fyndet i Änggårdsbergen var en mindre flock av ett okänt antal individer. Invasioner av Bändelkorsnäbb uppträder med 5–15 års mellanrum, den senaste inföll 2014.
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt 28 fynd av 73 ex gjordes på 15 lokaler.
Inga fynd gjordes under vår och sommar och faktiskt ända fram till den första oktober. Höstobservationerna gjordes sedan i normal utsträckning som inte tyder på någon invasion. Senaste häckningen i rapportområdet noterades så sent som 2023, och den senaste höstinvasionen inföll 2022.
Höga antal:
150 ex födosökande Kikåstippen, Mölndal 18.8 (Uno Unger m fl).
150 ex förbiflygande Torslandaviken 8.9 (Christer Fält).
100 ex födosökande Öxnäs 29.9 (Mikael Sundberg).
Tresiffriga höstflockar hittades på tre lokaler med upp till 150 ex. Antalet steglitser verkar öka för varje år, men faktum är att vi 2022 kunde konstatera större flockar på något fler lokaler. Arten hade en kraftig uppgång fram till dess men den trenden verkar alltså vara bruten från 2023.
Samtliga:
1 ex Sandvik, Torslanda 20.4 (Christer Fält m fl).
1 ex sträckande N Sjöbacken 7.6 (Stefan Svanberg).
1 ex förbiflygande Vinga 21.6 (Christer Fält).
Gulhämplingens uppträdande i rapportområdet har visserligen ökat, men än så länge är arten inte årlig. Oftast noteras någon enstaka sträckande fågel under våren, vilket innebär att årets hela tre vårfynd är i linje med de senare årens trend. Vi har därmed räknat in nummer 17–19 i rapportområdet.
SPORRSPARVAR Calcariidae
Samtliga:
Vår:
1 ex Hyppeln 4.3 (Ingemar Åhlund).
Höst:
Sammanlagt 16 fynd av 18 ex under perioden 8.9–2.11.
Ett normalt uppträdande för lappsparv, även om det inte verkar gå särskilt bra för denna fjällhäckande art som är rödlistad som "sårbar" sedan 2015.
Höga antal:
13 ex Torslandaviken 28.2 (Patrik Andersson).
Sannerligen ett magert år för snösparv där de 13 ex som noterades i Torslandaviken var årets enda tvåsiffriga fynd. Flockar på 25–30 ex eller fler brukar kunna observeras åtminstone någon gång under året men uteblev denna gång.
FÄLTSPARVAR Emberizidae
Vinter:
Januari–februari:
Upp till 3 ex Torslandaviken 5.1 (Jan-Åke Noresson m fl).
1 ex Välen 7.1 (Patrik Andersson).
1 ex Dannekroken, Hönö 17.2 (Bengt Karlsson).
1 ex Hummerviken, Öckerö 17.2 (Björn Albinson m fl).
1 ha Sjöbacken 25.2 (Stefan Svanberg).
December:
1 ex Sisjöns skjutfält 9.12 (Leif Bergendal).
Upp till 4 ex Torslandaviken 26.12 (Christer Fält m fl).
I likhet med 2023 är vi för 2024 tillbaka till riktigt låga antal vinterfynd av sävsparv. Tvåsiffriga antal noterades under flera år fram till 2022 där Torslandaviken och Välen utgjorde klassiska övervintringsområden. Det är anmärkningsvärt att antalen vinterfynd på dessa lokaler är mer än halverat, och att även lokaler med enstaka fynd är fåtaliga.
Samtliga:
1 1K ringmärktes Sudda, Hönö 20.9 (Bengt Karlsson m fl).
Komplettering:
1 ex str S Haga kile 9.9 2023 (Johan Lundgren).
Ytterligare en dvärgsparv ringmärktes vid Sudda och utgör det femte Hönöfyndet. Tidigare har dvärgsparvar fångats och ringmärkts vid Sudda 2011, 2013, 2021, och på Flatholmen i Torslandaviken så sent som 2023. Årets sparv blir den trettonde för rapportområdet, med nedanstående komplettering som den tolfte. Som tillägg till fjolårets fynd av dvärgsparv vid Haga kile 25.9 så hittades en sträckande fågel cirka tre veckor tidigare på samma lokal. I båda fallen dokumenterades arttillhörigheten med sonogram, och sparvarna bedöms vara två olika individer.
Samtliga:
1 ex str S Haga kile 29.8 (Johan Lundgren).
Årets utfall för ortolansparv föranleder inga glädjeskutt. Det är dessvärre helt i linje med de senaste årens magra utfall med sällan mer än en sparv.