Tättingar Passeriformes
TÖRNSKATOR Laniidae
Häckningar:
1 par Hårssjön (Jan-Åke Noresson).1 par Maderna, Partille (Tobias Meyer).
1 par Eskilsby vad, Landvetter (Johan Karlström).
1 par Tjälleviks mosse, Hönö (Johan Thor m fl).
1 par Partille golfbana (Tobias Meyer).
1 par Knipeflågsbergen (Tobias Meyer).
1 par Store mosse, Sisjöns skjutfält (Magnus Rahm).
Sju häckningar av törnskata konstaterades i år. Därutöver finns elva rapporterade revir, så med totalt 18 par håller törnskatorna ställningarna i rapportområdet. Sedan 2010 har som mest 24 par och som lägst 11 par noterats.
Samtliga:
Vinter/vår:
Sammanlagt ca 30 ex 3.1–16.4.
Höst/vinter:
Sammanlagt ca 33 ex 20.9–31.12.
Det är slående hur stabilt varfåglarna uppträder i området, det skulle nästan ha gått att kopiera utfallet från de senaste 3–4 åren för arten.
GYLLINGAR Oriolidae
Samtliga:
1 3K+ hane Välen 9.6 (Jan Mogol m fl).
Efter förra årets toppresultat på fem fynd kom vi ner på mer normala nivåer, då ett fynd gjordes av sommargylling. Tidsmässigt är fyndet mycket typiskt med en sjungande fågel i början av juni.
KRÅKFÅGLAR Corvidae
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
1 ex Björnaråsen, Partille 7–10.5 (Ulf Persson m fl).
1 ex Råhult, Partille 18.5 (Ingvar Björhall).
1 ex Jonsered 8.6 (Peter Strandvik).
1 ex Landvetter 24.7 (Erik Edvardsson).
2 ex Jonsered 29.7 (Jan Hellström).
Som vanligt ett sparsamt antal rapporter under häckningstid, men vi fortsätter att anta att vi ändå har några få par häckande nötkråkor i områdets östra delar.
Samtliga:
1 ex Gamlestaden 19.3 (Roger Eskilsson).
1 ex Donsö 1.5 (Lars Davidsson).
Endast två fynd gjordes i år och trenden har varit vikande de senaste åren, med färre rapporter av svartkråkor i området. Tidigare hade vi några svartkråkor som samhäckade med gråkråkor i rapportområdet, men dessa är nu försvunna, vilket säkert också är orsaken till att det totala antalet fynd av svartkråkor är lägre.
SKÄGGMESAR Panuridae
Häckningar:
Minst 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
Fynd under häckningstid:
Minst 4 ex Välen 5–28.4 (Hans Börjesson m fl).
1 hona Galterö 7.4 (Johan Ennerfelt m fl).
1 par Lökholmen 25.4 (Gösta Olofsson).
Höga antal:
Som mest sågs 11 ex i Torslandaviken 21.9 och 6.10 (Magnus Persson m fl).
Häckningsutfallet verkar ha varit lågt i år av rapporterna att döma. Det finns egentligen inte underlag att bedöma mer än en lyckad häckning, även om det förstås kan röra sig om fler par, särskilt i Torslandaviken.
LÄRKOR Alaudidae
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Vättlefjäll, Angered 28.2–4.5 (Daniel Frederiksen m fl).
1 ex sj Ragnhildsholmen 15.6 (David Dickson).
På senare år har det varit ett dystert arbete att sammanställa trädlärkeobservationerna i Göteborgsområdet. Precis som förra året saknas högre häckningsindicier helt och antalet lokaler med sjungande fåglar var lägre än någonsin. För mindre än tio år sedan var det normala att omkring 10–15 par hävdade revir i området.
Sjungande fåglar under häckningstid:
Sammanlagt ca 93 ex sj.
Några detaljstudier av det redovisade antalet sjungande sånglärkor låter sig inte göras, utan detta skall i första hand ses som ett sätt att på sikt upptäcka eventuella trender. De senaste åren har antalen legat förhållandevis stabilt kring 100 exemplar. Även nationellt tycks populationen ha stabiliserats och den minskning som man sett de senaste decennierna har stagnerat. Av denna anledning uppfylls inte längre kriterierna för rödlistning och detta blir därför också den sista texten där vi redovisar antalet sjungande individer – förhoppningsvis på lång tid.
Samtliga:
22 ex Torslandaviken 1.1–22.4 (Leif Jonasson m fl).
1 ex Galterö 20.4 (Linus Westlund).
1 ex Välen 21.4 (Silke Klick m fl).
27 ex Torslandaviken 5.10–31.12 (Magnus Persson m fl).
3 ex Vinga 5.10 (Stefan Hage m fl).
1 ex str SO Rambo mosse 10.11 (Fredrik Andersson).
Ytterligare ett bra år för denna trevliga vintergäst från norr. Den numera årligt övervintrande flocken i Torslandaviken växer för varje år som går. De 27 exemplar som räknades in den 18 december innebar nytt antalsrekord för området, åtminstone i modern tid – arten anges ha uppträtt i "rent kolossala svärmar" under senhösten på bland annat Hönö under sent 1800-tal (Bothén, C. O. 1902. Iakttagelser rörande fågel-faunan i Göteborgs- och Bohuslän. Stockholm).
SVALOR Hirundinidae
Häckningar:
Minst 50 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
Ca 40 par Rya damm, Härryda (Johannes Löfqvist m fl).
Ca 75 par Angeredsverken (Håkan Thorstensson).
Ca 65 par Skällared, Landvetter (Martin Oomen m fl).
Minst 50 par Snåkered (Magnus Lundström m fl).
Minst 10 par Bugärde, Härryda (Martin Oomen m fl).
Ca 30 par Hökälla (John Thulin m fl).
Fynd under häckningstid i lämplig biotop:
10 ex Bråta, Råda 22.5 (Johan Svedholm).
Totalt 320 häckande par är ett bra resultat för området och glädjande nog något högre än vad vi kunnat redovisa de senaste åren. Antalen är dock osäkra, då det i många fall är svårt att avgöra hur många bohål som är aktiva.
LÖVSÅNGARE Phylloscopidae
Sena fynd:
1 ex Galterö 5.10 (Jon Hessman).
1 ex Brännås, Mölndal 18.10 (Jan Tallnäs m fl).
1 ex Iglatjärn, Partille 19.10 (Ingvar Björhall).
1 ex Torslandaviken 21.10 (Ola Wennberg).
Lövsångare har likt andra tropikflyttare börjat hänga sig kvar längre höstetid och fynd i början av oktober är inte ovanligt. Fynd under andra halvan är däremot fortfarande mycket ovanligt, och hela tre sådana är högst anmärkningsvärt.
Vinter:
Januari:
1 ex Stora Kärrsvik, Öckerö 5.1 (Hans Zachrisson).
1 ex Biskopsgården 6.1 (Roland Jansson).
1 ex Säveåns mynning 15.1 (Lars Erik Norbäck m fl).
December:
1 ex Vrångö 10.12 (Tina Widén).
1 ex Torslandaviken 10.12 (Filip Jansson m fl).
1 ex Hönö 23.12 (Hans Zachrisson).
Enstaka vinterfynd av gransångare görs årligen, men hela sex vinterfynd är ovanligt många. Rekordnoteringen är från 2014 då nio vinterfynd gjordes. Sannolikt övervintrar fler gransångare under milda vintrar, men å andra sidan är de då svårare att hitta – under kalla, snörika vintrar kan det löna sig att leta på frostfria ställen med kontinuerlig insektstillgång såsom Ryaverkets biobäddar. Under de milda vintrarna 2018–2019 och 2019–2020 är fynden däremot mer spridda även om kustfynd dominerar.
Samtliga:
1 ex Brudarebacken 29.9–5.10 (Mia Wallin m fl).
Rapportområdets tolfte fynd av denna östliga underart av gransångare, och faktiskt det första septemberfyndet. Annars är det senhöst som gäller, och tidigare fynd är gjorda under perioden 5 oktober – 28 december med klar övervikt för andra halvan av oktober.
Samtliga:
1 ex Ganlet, Önnered 19–25.11 (Stefan Svanberg m fl).
Ett hejdundrande förstafynd för rapportområdet, men kanske ändå inte helt oväntat eftersom fynd finns från såväl Halland som Bohuslän. Brunsångaren är dock fortfarande en sällsynthet även nationellt med runt 150 fynd i landet, men trenden är ökande. Likt många andra östliga vagranter häckar arten i den sibiriska tajgan och övervintrar normalt i Sydostasien.
Samtliga:
1 ex Ersdalen, Hönö 21.9 (Jörgen Olsson).
1 ex Slottsskogen 23–26.9 (Peder Winding m fl).
1 ex Styrsö 25.9 (Andy Hultberg).
1 ex Vrångö 25.9 (Michael Egerzon m fl).
1 ex Tjälleviks mosse, Hönö 25.9 (Mats Raneström).
1 ex Änggårdsbergen 26.9 (Carl Jyker).
1 ex Torslandaviken 28–29.9 (Christer Fält m fl).
1 ex Båtmanstorpet, Mölnlycke 30.9 (Donald Blomqvist).
1 ex Volvo Torslanda, Hisingen 2.10 (Stefan Johansson m fl).
1 ex Johanneberg 2.10 (Olof Armini).
1 ex Gärdsåsmotet, Kortedala 3.10 (Stig Carlsson).
1 ex Fässberg, Mölndal 20.10 (Magnus Rahm m fl).
1 ex Medicinareberget 28.10 (Johan Ennerfelt).
Med tanke på artens minst sagt explosionsartade ökning i såväl Göteborgsområdet som övriga Sverige så är 13 exemplar, som för bara några år sedan skulle ha ansetts som en fullkomlig fantasisumma, numera att betrakta som förvisso högt men inte onormalt. Som vanligt dominerar fynd runt månadsskiftet september/oktober, med enstaka eftersläntrare i slutet av oktober.
GRÄSFÅGLAR Locustellidae
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt ca 20 sjungande fåglar 12.5–16.7.
Höst:
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 21.8 (Björn Zachrisson m fl).
Vi får väl nu tro att gräshoppsångarens population stabiliserats på denna låga nivå, då runt tjugo exemplar rapporterats varje år sedan 2015. Detta kan jämföras med 00-talet då mellan 40 och drygt 50 sjungande fåglar rapporterades årligen. Geografiskt är som vanligt Hisingen ett kärnområde med 16 sjungande fåglar, sedan tillkommer enstaka fåglar längs Lärjeån, i Råda samt i Kållered. Att höstfyndet gjordes i samband med ringmärkning är typiskt för denna hårt skulkande art.
Samtliga:
1 ex sj Torslandaviken 27–28.4 (Mathias Theander m fl).
Åttonde fyndet i rapportområdet och tangerat fenologirekord. Därmed finns nu två aprilfynd, ett majfynd, fyra junifynd och ett julifynd – en riktig senvår-/försommarspecialitet alltså.
SYLVIOR Sylviidae
Samtliga:
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 26.8 (Björn Zachrisson m fl).
Tjugonde fyndet i rapportområdet och ett i alla avseenden typiskt sådant både med avseende på lokal, datum och observationsomständigheter – detta var faktiskt fjärde gången arten ringmärktes i Sudda.
Sena fynd:
1 ex Klarvik, Björkö 19.10 (Kristoffer Lager).
1 ex Skogen, Mölnlycke 28.10 (Lennart Hjalmarsson).
Det är numera ett nästan årligt fenomen med fynd av ärtsångare i början av oktober. Så inte i år – i stället fick vi två brutalt sena fynd i slutet av oktober vilket sannerligen inte tillhör vanligheterna.
KUNGSFÅGLAR Regulidae
Samtliga:
1 ex Ganlet, Önnered 23.3 (Stefan Svanberg).
1 ex Vrångö 23.3 (Robert Ennerfelt).
1 ex Storeberget, Gamlestaden 3.4 (Roger Eskilsson).
3 ex Delsjöområdet 7.4–19.6 (Staffan Larsson m fl).
1 hane Styrsö 7.4 (Andy Hultberg).
1 ex Lunnaskolan, Landvetter 12.4 (Johannes Löfqvist).
1 ex Bergsjön, Göteborg 13.4 (Peter Andersson).
1 ex Vinga 28.4 (Christer Fält).
1 ex Puketorp, Sävedalen 19.5 (Ellen Vaughan).
1 ex sj Bokedalen, Jonsered 6.6 (John Thulin).
1 ex Slottsskogen 20.9 (Peder Winding m fl).
1 hane Torslandaviken 13.10 (Ola Wennberg m fl).
1 ex Ganlet, Önnered 22.10 (Stefan Svanberg).
1 hane Klarvik, Björkö 25.10 (Kristoffer Lager).
1 ex Åkered, Göteborg 28.10 (David Armini).
Förra året dristade vi oss till en "inte alltför vågad gissning" att 2018:s rekord om 13 fynd skulle slås inom några år. Det gick snabbt, nu är det nämligen redan dags för en ny rekordnotering av minst 14 fynd (beroende på hur man räknar fåglarna i Delsjöområdet) av 16 individer! Man får dessutom misstänka att åtminstone ett par häckade runt Delsjöarna. Artens ökningstakt i södra Sverige under de senaste åren saknar motstycke, och vi får nog räkna med att denna lilla eldfängda tätting kommer att bli ett vanligt inslag i våra skogar.
STARAR Sturnidae
Samtliga:
1 1K Välen 28–29.8 (Hans Börjesson m fl).
Återigen levererar Välen ett fynd av rosenstare. Sedan 2013 har arten varit årlig i rapportområdet och av de tio fynd som föreligger har tre gjorts vid nämnda lokal. Tidsmässigt är årets fynd typiskt, de flesta fynd av ungfåglar görs från slutet av augusti och en bit in i september.
TRASTAR Turdidae
Samtliga:
Tidiga fynd:
1 hane Brudarebacken 22.3 (Roger Eskilsson m fl).
Vår:
Sammanlagt ca 88 ex 4.4–12.5.
Höst:
1 ex död Hög, Hisingen 2.10 (Tommy Järås).
1 ex Hisingsparken 13.10 (Pernilla Brandt).
1 ex Torslandaviken 13–20.10 (Christer Fält m fl).
1 ex Ersdalen, Hönö 17.10 (Jon Håkansson).
1 honfärgad Arendalsudden 19–20.10 (Magnus Persson m fl).
1 hane Brudarebacken 4.11 (Marie Mattsson).
Vårsumman är betydligt mer normal än förra årets våldsamma urladdning på 222 ex, men i gengäld smällde vår mest klassiska ringtrastlokal Brudarebacken till med ett smaskigt fenologirekord – det tidigare gjordes den 25 mars 2005. Jo, det ska ni veta ungdomar, förr om åren var det Brudarebacken som gällde om man ville se ringtrast under våren, medan det nu tycks duga med snart sagt vilken gräsplätt som helst. Under hösten såg man som regel inte ringtrast alls när farfar var ung, men nu är arten regelbundet förekommande med åtminstone en handfull exemplar. När farfar var ännu yngre, eller egentligen inte född – i början av 1900-talet – så häckade faktiskt arten exempelvis i bergbranter på Hisingen.
Fynd under häckningstid:
1 ex Bugärde, Härryda 20.5 (Oskar Kullingsjö).
1 ex Snåkered, Landvetter 23.5 (Johan Karlström m fl).
1 ex sj Hisingsparken 31.5 (Jon Håkansson).
1 ex sj Hörsickan, Mölndal 6.6 (Evamaria Ferm).
1 ex Bokedalen, Jonsered 27.6 (Clas-Olof Olofsson).
Vinter:
Januari:
ca 32 ex.
Februari:
2 ex.
December:
ca 155 ex.
Det är onekligen spännande att rödvingetrasten som är så vanlig i stora delar av Sverige är en så sparsam häckfågel hos oss. Den tycks emellertid hanka sig fram med enstaka par i denna sydvästliga utpost av sitt utbredningsområde, men det är tydligt att den främst håller sig i östra delen av rapportområdet. Fyndet i Hisingsparken är därmed ovanligt västligt, men arten har tidigare noterats sjungande där sommartid så där finns kanske något enstaka regelbundet häckande par. Antalet vinterfynd är högt, i synnerhet från december. Det är dock tydligt att trastarna i januari verkar ha stuckit med en väldans fart för att lämna oss med en i stort sett rödvingelös februari.
Vinter:
1 ex Torslandaviken 6.1 (Martin Johansson).
1 ex Alvered, Mölndal 25.1 (Ove Ferling).
1 ex Röds sund, Hönö 3.12 (Thomas Karlsson).
Tre vinterfynd är en normal summa, under 2000-talet har antalet vinterfynd av taltrastar varierat mellan ett och tolv exemplar.
Vinter:
1 ex Torslanda golfbana 7.2 (Christer Fält).
1 ex Välen 18–19.2 (Uno Unger m fl).
1 ex Hulebäcksgymnasiet, Mölnlycke 22.2 (Christer Fält).
1 ex Slottsskogen 28.2 (Johan Ennerfelt).
1 ex Torslanda golfbana 1–13.12 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Hills golfbana, Mölndal 12.12 (Ove Ferling).
Sex vinterfynd är det bästa resultatet sedan 2015 då hela tolv individer sågs under vintermånaderna. I slutet av februari märks ett litet inflöde av vad som sannolikt är tidigt anländande vårsträckare.
FLUGSNAPPARE Muscicapidae
Samtliga:
1 ex sj Galterö 15.5 (Lars Hellman).
1 hona Tistlarna 16.5 (Gösta Olofsson).
1 hane Välen 16.5 (Berndt Andersson).
2 ex Tistlarna 20.5 (Tommy Järås m fl).
1 1K hane Ganlet, Önnered 6.10 (Stefan Svanberg).
Normal fördelning mellan vår- och höstfynd där vårfynden är fyra gånger fler än höstfynden. Däremot är totalsumman låg. Under 2000-talet har antalet blåhakar varierat mellan noll och sexton individer under våren och noll och nio individer under hösten.
Fynd under häckningstid:
Ca 76 sjungande individer 12.5–26.6.
Sena fynd:
1 ex Björlanda skjutfält 1.10 (Karin Magnander m fl).
Ska vi tro att näktergalspopulationen i rapportområdet nu är stabil och består av exakt 76 par? Slutsatsen är måhända lätt att dra eftersom det de senaste tre åren faktiskt rapporterats exakt 76 sjungande näktergalar! Så är det naturligtvis inte, men det verkar onekligen som att populationen numera är relativt stabil på denna låga nivå. Låg i jämförelse med 00-talet, då nästan det dubbla antalet fåglar brukade räknas in. Som vanligt redovisar vi antalet fåglar i respektive kärnområde: Hisingen 42, Norra skärgården 19, Södra skärgården 7, Välen – Stora ån 4, Säveån 0 och Lärjeån 0. Höstfyndet är mycket sent och ett rungande fenologirekord med över två veckors marginal.
Samtliga:
1 hane sj Välen 11.5 (Hans Börjesson m fl).
1 hane sj Slottsskogen 20.5 (Peder Winding m fl).
Senast området förärades med fynd av halsbandsflugsnappare var 2010 så detta var förstås ett kärt återseende för många. Det är nio dagar mellan fynden men arten är en högst ovanlig gäst i regionen så det är förstås svårt att utesluta möjligheten att det rör sig om samma individ. Fynden utgör det femte och sjätte i rapportområdet.
Häckningar:
1 par (3 pulli) Bokedalen, Jonsered (Ingvar Björhall m fl).
Övriga fynd:
1 hane sj Torsholmen, Torslandaviken 19.5 (Lennart Falk m fl).
1 2K hane sj Brännö 23.5 (Lars Hellman).
1 ad hane sj Storåsfallet 26–29.5 (Sven Toresson m fl).
1 hane sj Gunnebo, Mölndal 28.5 (Stefan Lemurell).
1 2K hane sj Härlanda tjärn 16–18.6 (Anton Mangsbo m fl).
Mycket glädjande fick vi äntligen en konstaterad häckning i rapportområdet. Föga förvånande skedde det i klassiska Bokedalen, där ett par fick ut tre ungar som observerades i boet. Senast en säker häckning noterades var 1989 på just nämnda lokal. I övrigt noterades ytterligare fem sjungande hanar under våren vilket är ett gott antal och i linje med de senare årens uppträdande.
Häckningar:
1 par Fässberg, Mölndal (Lars Eric Rahm m fl).
1 par Sagsjön, Kållered (Ove Ferling).
Troliga häckningar:
1 par Lärjehed, Angered (Peter Keil m fl).
Fynd under häckningstid:
1 ex sj Skarvikshamnen, Hisingen 29.4–8.9 (Stefan Svanberg).
1 ex Skansen Lejonet 10.5 (Thomas Eliasson).
1 ex sj Centralstationen 15.5 (Stefan Malm).
1 ex sj Götaälvbron 16–17.5 (Anders Jihmanner).
1 hane sj Ringön 22–23.5 (Lennart Hansson m fl).
1 ex sj Donsö 24.5 (Gösta Olofsson).
1 ex sj Stora Hamnkanalen, Göteborg 29.5 (Andreas Wållberg).
1 hane Ruddalen, Göteborg 9.6 (Ulf Sjögren).
1 1K Brännås, Mölndal 24.7 (Jan Tallnäs m fl).
Vår:
Sammanlagt 14 ex 24.3–29.4.
Höst:
Sammanlagt 10 ex 9.8–20.11.
Vinter:
1 ex sj Stenpiren 17.2 (Per-Sture Ljungdahl).
1 2K+ hane Skarvikshamnen, Hisingen 22.12 (Stefan Svanberg).
Återigen ett år med fåtaliga häckningar, även om situationen är betydligt bättre än runt millennieskiftet då arten var så gott som försvunnen från rapportområdet. I övrigt fynd i normal omfattning.
Sena fynd:
1 ex Hönö 26.10 (Hans Zachrisson).
Ett mycket sent fynd, men en bit kvar till fenologirekordet den 6 november 2017.
Samtliga:
Möjliga häckningar:
1 hane Fässberg, Mölndal 16–20.5 (Bernt Nielsen m fl).
Övriga fynd:
1 hane Torslandaviken 19.3 (Jonatan Uppström m fl).
1 hane Donsö 21.3 (gnm Gösta Olofsson).
1 hane Torslandaviken 23.3 (Åsa Erasmie Hedlund m fl).
1 hane Kvibergsfältet 24.3 (Mikael Forsman m fl).
1 hane Utbyfältet 25.3 (Roger Eskilsson m fl).
1 hona Hårssjön 25–27.3 (Fredrik Hede m fl).
1 hona Tjälleviks mosse, Hönö 30.3 (Hans Zachrisson).
1 par Välen 5.4 (Bert Olsson).
1 hona Välen 8.4 (Stefan Andersson m fl).
1 hane Välen 21.4 (Andreas Svensson m fl).
1 hane Torslanda golfbana 4–5.5 (Christer Fält m fl).
1 hane Brudarebacken 8.5 (Martin Johansson m fl).
1 hane Kålleredsbäckens dalgång 19.5 (Lars Eric Rahm m fl).
1 1K Utbyfältet 4.8–22.9 (Peter Andersson m fl).
2 1K Öxnäs 30.8 (Magnus Persson).
1 honfärgad Öxnäs 27.9 (David Klingberg).
1 hane Brudarebacken 4–5.10 (Jan-Åke Noresson m fl).
1 hane Torslandaviken 13.10 (Hans Börjesson m fl).
1 hona Torslandaviken 29.10 (Ola Wennberg).
1 hane Torslanda golfbana 15.11–31.12 (Karin Magnander m fl).
Jag hyser en stark känsla av att detta mycket väl kan vara sista året som vi redovisar samtliga fynd av denna art i detalj, ty det börjar bli ohållbart. Årets runt 20 fynd, med viss reservation för dubbelräkningar, är naturligtvis rekord med god marginal och kan jämföras med att det till och med 2018 hade gjorts 54 fynd i rapportområdet, varav endast tre innan 2000-talet. Arten verkar emellertid ännu inte vara helt etablerad som häckfågel – fortfarande finns endast två konstaterade häckningar, båda från 2017. Det är dock troligt att det föreligger ett visst mörkertal, men arten häckar främst i öppen jordbruks- och igenväxningsmark som ofta torde vara relativt välbesökt av fågelskådare. Sannolikt är detta mörkertal därmed inte så stort som hos en annan art som haft en liknande utveckling, den brandkronade kungsfågeln. Värt att notera är också fågeln som lyckades övervintra vid Torslanda golfbana, vilken utgör det fjärde vinterfyndet i rapportområdet.
STRÖMSTARAR Cinclidae
Häckningar:
1 par Grevedämmet, Mölndal (Leif Bergendal m fl).
1 par Västra Grönhult, Hindås (Andreas Svensson m fl).
Troliga häckningar:
1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Elon Wismén m fl).
Fynd under häckningstid:
Fynd finns från Lärjeholm, Angered (Roger Eskilsson m fl) och Mölnlycke fabriker (Donald Blomqvist).
På strömstarefronten intet nytt, i vanlig ordning är arten knuten till de tre medelstora vattendragen i rapportområdet; Mölndalsån, Säveån och Lärjeån. Det är trevligt att arten påträffades med häckningsindicier i det sistnämnda vattendraget, där rapporter uteblev 2018.
ÄRLOR Motacillidae
Häckningar:
5–10 par Torslandaviken (Christer Fält m fl).
1 par Rörö (Bengt Karlsson m fl).
Minst 1 par Stora Oxhagen (Lars Persson m fl).
Fynd under häckningstid:
1 par Hökälla 16.5–13.7 (John Thulin m fl).
1 ex Ingebäck 20.5 (Johan Svedholm).
1 ex Fläskebotippen, Landvetter 30.5 (Johannes Löfqvist m fl).
1 ex Öxnäs 6–19.6 (Laima Bagdonaite m fl).
Vår lilla gulärlepopulations storlek tycks hålla sig stabilt på dryga 10-talet par. För första gången på många år kunde en häckning konstateras utanför Hisingen, då ett par sågs mata ungar vid Ers vik på Rörö. Annars är förekomsten starkt knuten till de två kärnområdena kring Torslandaviken samt längs Göta och Nordre älvs stränder i området kring Eriksdal.
Häckningar:
1 par Slottsskogen (Mats Bjersing m fl).
1 par Lunnagården, Mölndal (Magnus Rahm m fl).
1 par Lärjeåns dalgång, Angered (Mikael Sundberg m fl).
1 par Lärjeåns dalgång, Göteborg (Peter Keil m fl).
1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Per Björkman m fl).
Fynd under häckningstid:
Rapporter som tyder på att häckningar eller häckningsförsök kan ha genomförts föreligger från ytterligare minst 13 lokaler.
Vinter:
Januari–februari:
1 ex Säveåns mynning 1.1–27.2 (Ulf Persson m fl).
1 ex Grevedämmet, Mölndal 4–15.1 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Brännås, Mölndal 13.1 (Ove Ferling).
1 ex Mölndalsån, Mölndal 14.1–27.2 (Ove Ferling m fl).
1 ex Lexby, Partille 20.1 (Magnus Kinell).
1 ex Fiskhamnen 30.1 (Peder Winding).
December:
2 ex Kåhög, Partille 2–28.12 (Ingemar BE Larsson).
1 ex Alleby, Björlanda 2.12 (Håkan Aronsson).
1 ex Säveåns dalgång, Jonsered 7.12 (Gordon Lundvall).
1 ex Säveåns mynning 8.12 (Roger Eskilsson).
Fem konstaterade häckningar och observationer under häckningstid på åtminstone 13 ytterligare lokaler speglar en stabil förekomst. Även i övrigt uppvisade arten ett normalt uppträdande med enstaka övervintrande exemplar.
Vinter:
Januari–februari:
1 ex Slottskullen, Partille 5.1 (Tommy Johansson m fl).
December:
1 ex Välen 1–26.12 (Birger Stenseke m fl).
Tredje året i rad med enstaka övervintrande sädesärlor i området.
Samtliga:
1 hona Nötholmen, Hönö 20–21.3 (Daniel Laveson m fl).
1 2K hane Torslandaviken 27.4–18.6 (Per Lundgren m fl).
Sädesärlans västliga underart yarrellii ("engelsk sädesärla") har de senaste åren, eventuellt på grund av ökad medvetenhet och uppmärksamhet, uppträtt regelbundet med enstaka exemplar i området framför allt under våren. Årets två fynd får därför ses som ett ganska förväntat resultat.
Samtliga:
1 ex str S Vinga 6.10 (Stefan Hage m fl).
Den större piplärkan är knappt årlig i området, men uppvisar en klart positiv trend – 30 av totalt 36 fynd i området är gjorda under 2000-talet.
Sena fynd:
1 ex Ganlet, Önnered 28.10 (Stefan Svanberg).
Precis som 2017 sågs en mycket sen trädpiplärka i området. Det aktuella fyndet gäller en fågel som både sågs väl och fotograferades vid Ganlet den 28 oktober, varför inga tveksamheter rådde kring arttillhörigheten. Det kan annars vara väl värt att noga granska så här sena "trädpiplärkor" för att inte missa den snarlika sibiriska piplärkan som på senare år ökat i landet i takt med ökad medvetenhet och uppmärksamhet.
Samtliga:
1 ex Galterö 1.9 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex Lappesand, Hönö 24.9 (Thomas Karlsson).
1 ex Askesby 24.9 (David Klingberg).
2 ex str S Hyppeln 26.9 (Roger Eskilsson).
1 ex Vinga 27–29.9 (Göran Darefelt m fl).
1 ex Välen 28.9 (Tore Holsendahl m fl).
Vad händer med våra rödstrupiga piplärkor? Sex fynd av totalt sju exemplar är ett nytt bottenrekord. Det är välbekant att antalen fluktuerar mycket mellan åren, till exempel sågs 70 exemplar 2013 medan det bara två år senare enbart sågs 23 rödstrupiga piplärkor i området. Lite oroväckande är det dock att vi nu har haft fem magra år på raken och på längre sikt har man sett en tydligt minskande trend såväl på häckningsplatserna i norr som på viktiga sträcklokaler så som Falsterbo. Detta, i kombination med att trädgränsen vandrar uppåt och hotar artens häckningsbiotop, har föranlett en nationell rödlistning som "sårbar".
Samtliga:
1 ex Galterö 12.1 (Jan Mogol).
1 ex Rörö 20.1 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Kråkudden, Hönö 11.11 (Jon Håkansson).
2019 innebar en liten återhämtning efter några riktigt dåliga år och med tre exemplar är detta faktiskt det bästa resultatet sedan 2006.
FINKAR Fringillidae
Sena fynd:
1 ex Hönö 10.6 (Daniel Laveson).
Höga antal:
5 000 ex Ellesbo, Hisingen 15.12 (Tommy Järås m fl).
Ett sent vårfynd, eller rättare sagt sommarfynd, gjordes på Hönö 10 juni. Det är ovanligt med sommarfynd då arten häckar längre norrut, och inte känt om fågeln var lite sent ute eller faktiskt översomrade. Senast en bergfink noterades i juni var 16 juni 2016. Fyrsiffriga antal bo- och/eller bergfinkar är ovanliga i Göteborgsområdet och ses snarare på sträck än som stationära födosökande flockar. Rapportområdets största stationära bergfinksflock observerades den 6 oktober 2012 då cirka 10 000 ex samlades vid Trädet på norra Hisingen. Årets 5 000 bergfinkar vid Ellesbo, även det beläget på norra Hisingen, är i paritet med det högsta sträckantalet av bergfink som noterades den 12 oktober 2005 på Rörö. Invasion av bergfink sker oftast i samband med ett massivt uppträdande av favoritfödan bokollon. 5 000 bergfinkar får utgöra Göteborgsområdets svar på de 4–8 miljoner fåglar som uppehöll sig vid en lokal i norra Skåne under hela vintern för att kalasa på bokollon, ett skådespel som lockade många skådare för att uppleva när flocken lyfte i gryningen eller kom tillbaka i skymningen.
Samtliga:
Sammanlagt cirka 1 400 ex 24.10–31.12.
Höga antal:
60 ex Ramberget, Hisingen 27.10–20.12 (Birger Kaiser m fl).
60 ex Önnered 28.10–14.12 (Stefan Svanberg m fl).
75 ex Hönö 29.10–24.12 (Hans Zachrisson m fl).
60 ex Skår 12–16.11 (Hampus Lybeck m fl).
60 ex.
Smithska udden 21–24.11 (Stefan Svanberg m fl).
När invasionens första tallbitar noterades i rapportområdet med start den 24 oktober hade större antal passerat vid sträcklokaler längre norrut dagarna innan, och gett en liten indikation om vad som väntade. Sedan upptäcktes tallbitsflockar lite varstans, och rapporterna strömmade in. Göteborgsområdets största flock (75 ex) noterades på Hönö och flockar på 60 ex noterades på några lokaler. Eventuellt var det samma flock som rörde sig i området, åtminstone vid några av dessa observerade höga antal individer. Att få grepp om det totala antalet tallbitar som uppehöll sig i Göteborgs rapportområde under 2019 är naturligtvis en utmaning, men genom att kartlägga flockar och områden de har rört sig på kan ett antal på cirka 1 400 individer betraktas som tämligen realistiskt. Det är också nära den totalsumma av cirka 1 500 tallbitar som Christer Fält konkluderade för rapportområdet, helt oberoende av denna sammanräkning, för hela invasionsperioden från senhösten 2019 till februari 2020 (se FpV 2:2020).
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
Utmed Göta älv mellan Orrekulla skans och Jordfallsbron noterades 5 sjungande hanar 21.5–29.6.
Övriga fynd:
1 ex sj Björkö 15.5 (Peter Hamrén).
1 ex sj Slottsskogen 16.5 (Martin Johansson).
1 ex sj Torslandaviken 18.5 (Ulf Sjögren m fl).
1 ex sj Torslandaviken 21.5 (Tommy Järås m fl).
1 ex sj Sudda, Hönö 21.5 (Thomas Karlsson m fl).
1 ex sj Slottsskogen 21.5 (Peder Winding).
1 ex sj Hönö 21.5 (Thomas Karlsson).
1 ex sj Ragnhildsholmen 21.5 (Torbjörn Arvidsson).
1 ex sj Rörö 25.5–6.6 (Per Björkman m fl).
1 ex Majvik 29.5 (Jonas Örnborg).
1 ex sj Donsö 1.6 (Lars Davidsson m fl).
2 ex sj Öckerö 6.6 (Peter Post m fl).
1 ex Stora Amundö 16.6 (Lars Lundmark).
1 ex sj Gullö, Säve 18.6 (Maria Aronsson m fl).
Höst:
1 ex str S Sisjöns skjutfält 31.8 (Magnus Rahm).
Antalet sjungande rosenfinkar på de klassiska lokalerna utefter Göta älv har varit lägre än de senaste två åren, men i ett lite längre perspektiv inom ramen för en normal variation. Som jämförelse kan nämnas att antalet sjungande hanar på samma sträcka uppskattades till 16 det goda året 2011. Rastande fåglar uppgick till sammanlagt 16 ex vilket är lite mer än normalt.
Höga antal:
100 ex str S Kråkudden, Hönö 12.10 (Musse Björklund m fl).
Vinter:
1 ex Vrångö 17.1 (Lars Persson).
Vinterfynd av hämpling är ovanliga och har tidigare gjorts 2002, 2006, 2015 och 2016. Tyvärr så var årets januarifynd en förbiflygande individ, så vi vet inte om det var en övervintrande fågel. Senast en övervintring noterades var 2015 då en hämpling uppehöll sig vid Sudda på Hönö. Även det tresiffriga sträckantalet från Kråkudden är något ovanligt, även om antalet sträckande hämplingar de senaste åren har varit upp emot 250 (2017) och 300 (2012).
Höga antal:
100 ex Björkö 13.1 (Kristoffer Lager).
175 ex Partille golfbana 5.3 (Tobias Meyer).
200 ex str Svankällan, Hisingen 29.9 (Linus Westlund m fl).
Stationära och sträckande gråsiskor i tresiffriga antal är anmärkningsvärda. Årets flockar är dock långt ifrån lika stora som de som sågs 2017 och 2001 då flockar på upp till ca 1 000 ex sågs i rapportområdet. Även sträckantalet är beskedligare än invasionsårens antal, senast hösten 2017 då upp till 700 sträckande gråsiskor noterades.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
1 ex Biskopsgården 21.3 (Stefan Johansson).
1 ex Vättlefjäll 21.3 (Gunilla Midbratt).
3 ex Vättlefjäll 19.4 (Daniel Frederiksen m fl).
2 ex Korsmossen, Landvetter 12.5 (Ragnar Seldén).
10 ex Flatetjärn, Landvetter 12.5 (Ragnar Seldén).
Övriga fynd:
Vår:
Sammanlagt 2 fynd av 19 ex på 2 lokaler.
Höst:
Sammanlagt 21 fynd av 56 ex på 19 lokaler.
Vi får gå tillbaka till 2009 för att hitta den senaste konstaterade häckningen av arten.
Fynd under häckningstid på lokaler som är lämpliga för häckning gör att det förefaller troligt att större korsnäbb häckar i rapportområdet, men undgår upptäckt då den har diskreta vanor och dessutom inte är helt lätt att skilja från sin mindre släkting.
Höstobservationerna är inom ramen av det vanliga och tyder inte på någon invasion.
Höga antal:
60 ex Änggårdsbergen 11.11–27.12 (Ove Ferling m fl).
100 ex Lillhagsparken 19–28.12 (John Thulin m fl).
Även om ett par fina flockar av mindre korsnäbb uppehöll sig på två lokaler tyder inte antalen på någon nämnvärd invasion av mindre korsnäbb i Göteborgs rapportområde.
Samtliga:
1 ex str Johanneberg 2.10 (Olof Armini).
3 ex Änggårdsbergen 6.10–22.12 (Per-Anders Svensson m fl).
5 ex Öckerö 20.10 (Kristoffer Lager).
1 ex Brudarebacken 10.12 (Mats Raneström).
Med sammanlagt bara 4 fynd av 10 ex, inklusive ett fåtal individer som uppehöll sig i Änggårdsbergen under senhöst–vinter, är detta det femte året i rad med ett magert utfall för denna typiska invasionsart.
Häckningar:
1 par Sisjöns skjutfält (Magnus Rahm).
1 par Torslandaviken (Ulf Persson).
Fynd under häckningstid:
Noterades på ett stort antal lokaler.
Höga antal:
120 ex Torslandaviken 9.9 (Jonatan Uppström).
Steglitsen ökar snabbt i antal både i Göteborgs rapportområde och regionalt. Trots det är antalet konstaterade häckningar lågt, men det är klart att arten häckar på många lokaler runtom. Av någon anledning missar vi häckningar, något som kan återspegla svårigheten att upptäcka en häckning eller helt enkelt rapporteringen. Det sammanlagda antalet rapporter har tredubblats sedan 2012, och även antalet lokaler med observationer under häckningstid har mer än fördubblats på bara ett par år.
Samtliga:
1 par Östra begravningsplatsen 10–19.6 (Patrik Larsson m fl).
Fyndet av gulhämpling på Östra begravningsplatsen utgjorde en liten sensation, särskilt när man kunde konstatera att det handlade om ett par som vid något tillfälle sågs med bomaterial i näbbarna och förhoppningar om en häckning tändes. Tyvärr försvann de dock spårlöst efter den 19 juni. Första fyndet av gulhämpling i Göteborgstrakten gjordes så sent som 1994, och paret på Östra begravningsplatsen utgör bara fynd nummer elva i vårt rapportområde. Typiska observationer är sträckande fåglar vid kusten och i skärgården, vid Torslandaviken eller på Brudarebacken, snarare än stationära fåglar. På västkusten ses gulhämpling regelbundet i Halland, där man några enstaka gånger även har kunnat se ungar och därmed konstatera häckning, senast 2007 i Falkenberg. Den enda stabila populationen av gulhämpling finns i sydöstra Skåne där 15–25 par häckar. Trenden för gulhämpling är svårtolkad i landet, men kanske kan de vara på väg norrut och bli vanligare även på västkusten i framtiden?
FÄLTSPARVAR Emberizidae
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 25.8 (Martin Johansson).
Rapportområdets enda fynd av ortolansparv inföll denna gång under dagarna för höststräcket, tyvärr ett lika skralt utfall som förra året som verkar bekräfta artens enorma tillbakagång som häckfågel i Sverige.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 6.11 (Karin Magnander).
Dvärgsparven som hittades i Torslandavikens bohuslänska del var det åttonde fyndet för rapportområdet. Två gånger tidigare har dvärgsparvar övervintrat, i Hindås 1999 samt i Eklanda 2011. Båda gånger höll fåglarna till på matningar. Allt tyder på att även denna dvärgsparv övervintrade, vilket man får läsa om i nästa års rapport.
Vinter:
Januari–februari:
1 ex Haga kile, Askim 3.1 (Ulf Persson).
Minst 2–3 ex Torslandaviken 6.1–16.2 (Malin Lindqvist m fl).
1 ex str N Brudarebacken 26.2 (Ulf Persson).
December:
3 ex Välen 1–26.12 (Birger Stenseke m fl).
2 ex Sjöbacken 7–9.12 (Anton Mangsbo m fl).
Minst 10 ex Torslandaviken 7–31.12 (Elon Wismén m fl).
1–2 ex Hönö 7–22.12 (Thomas Karlsson m fl).
1 ex Galterö 21–25.12 (Andreas Svensson m fl).
Vinterfynden av sävsparv kan sammanfattas med ett lågt antal under januari–februari men desto fler decemberfynd i Välen och på olika lokaler runtom i Torslandaviken. Det är möjligt att det milda vädret i slutet på året gjorde att fler sävsparvar stannade. De håller gärna till i vass och på intilliggande ruderatmarker där de kalasar på frön.
SPORRSPARVAR Calcariidae
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 5 ex 3.4–30.4.
Höst:
Sammanlagt 9 ex 20.9–16.10.
Tyvärr ett dåligt år för lappsparven, där höstens fynd utgör ett bottennapp. Det tidigare lägsta höstantalet var 11 ex som noterades 2012. En nedåtgående trend för denna fjällhäckande sparv har noterats nationellt under ett antal år, och sedan 2015 är arten rödlistad som "sårbar".
Höga antal:
27 ex Galterö 1.11–1.12 (Uno Unger m fl).
Flocken på Galterö under senhösten var den enda nämnvärda flocken av snösparv, långt ifrån toppnoteringarna från tidigare år, som de 75 ex som noterades på Brudarebacken den 16 november 2011 eller de ca 200 ex som sågs vid Stora Amundö den 26 december 2004 och som utgjorde rapportområdets högsta antal.